Arkiv

Inlägg taggade ‘LO’

Expressens kampanj – Intervjuade fel Wanja om LOs semsterby

Om det var någon som hade några tvivel om att Expressen med flera tidningar bedriver kampanj mot Wanja Lundby-Wedin och större delen av fackföreningsrörelsen  borde vara uppenbart för de flesta vid det här laget.

När Expressens har så bråttom att mjölka sitt ‘scope’ att LO hade en semesterby i Italien och driva på historien att man inte ens brydde sig om att kolla om personen som inte ville svara på frågor verkligen var Wanja Lundby-Wedin. De kunde ju få ut ytterligare en förstasida av det hela

För alla vet väl att det är LO som äger semesterbyn i Italien där helt vanliga LO-medlemmar kan få 25% rabatt på en solsemester. Det som med  Expressens journalistik blev ett italienskt lyxhotell.

Uppenbarligen vet heller inte expressens journalister ens hur Wanja Lundby-Wedin ser ut.Ytterligare ett rekord i Svensk kvalitetsjournalistik.

Hoppas bara nu LO kan få fart på sin usla mediahantering och gå på offensiven mot Expressen och övriga tidningar.

Media:
Expressen ber om ursäkt Thomas Mattsson- Personen på bilden är inte LO-ordföranden. Vi ber kvinn, ULF NILSSON- Kort sagt- Wanja har gjort sig omöjlig. Det handlar om förbrukat förtroende – preci, Basen medger ledig tid på resan Styrelseledamot- Jag hade inget program en dag Men Wanja Lundby-, http://www.dn.se/kultur-noje/expressen-hangde-ut-fel-lundby-wedin-1.872771

Bloggat:
Ska Wanja Lundby-Wedin sänka sossarna i EU-valet-, Wanja bye bye

vanja

Det är inte Wanja Lundby-Wedin på bilden och hon blev inte intervjuad av Expressen igår, säger Joakim Jakobsson pressekreterare på LO.

Hur ser ni på det inträffade?
– Vi ser allvarligt på det och har kontaktat jurister.
Expressen har de senaste dagarna granskat fackförbundsägda Riva del Sole. Bland annat har tidningen ifrågasatt hur mycket styrelsen har arbetat under vistelsen på anläggningen.
I styrelsen sitter LO-basen Wanj Lundby-Wedin. Igår väntade Expressen på LO-basen för att få svar på hennes syn på uppdraget. Men de fick tag i en annan kvinna, som inte vill svara på tidningens frågor.
Det blir dagens toppnyhet i Expressen.

Resumé: Expressens dundertabbe

Visst har mediahantering betydelse

Mediahantering har betydelse. Journalistdrev påverkar utvecklingen och att tro att motståndare snällt ska sitta tysta är naivt.

Nu hade jag sagt att orkanen fick stormstyrka efter den berömda midnatts presskonferensen med Vanja för en vecka sedan. Det var då LO kallade till presskonferens där efter 1 och en halv timmes väntan journalisterna fick höra att allt var någon annans fel. Och där ingen kunde ge några klara besked om vad som hade hänt. Det enda besked journalister  fick var att Vanja Lundby-Wedin på egen hand bestämde sig för att kräva tillbaka Christer Elmehage på 20 miljoner.

De är knappast konstigt om trycket från media ökade efter detta.

Arbetarrörelsens usla mediehantering kan fälla Wanja | Newsmill

Alltså är upprördheten över pensionskarusellen och Wanja Lundby-Wedins minst sagt ansvarslösa styrelseutövning ingen överraskning. Det intressanta är snarare hur medierna, och arbetarrörelsen, hanterat de senaste veckornas ”Wanja-gate”.

Redan när AMF-affären briserade för drygt två veckor sedan stod det klart att Wanja Lundby-Wedin skulle hamna i den situation där hon nu befinner sig. Drevet tog fart och det spelade ingen roll vad hon sa, att Svenskt Näringslivs dåvarande ordförande Ebba Lindsö inte heller hade någon koll på Christer Elmehages pensionsavtal, att det var flera än Wanja Lundby-Wedin som satt i den styrelse som godkände ovan nämnda avtal. Den drevet börjar med är den som ensam får ta smällen hela vägen till the bitter end. Att arbetarrörelsen inte tog kommandot över händelseförloppet utan i stället väntade till dess att situationen blev alldeles för uppskruvad och högljudd för att slippa undan är däremot anmärkningsvärt.

Katastrofal presskonferens med Vanja Lundby-Wedin

Det skulle förvåna mig mycket om drevet kring AMF-pensionsavtal med sin VD är över efter den presskonferens som Vanja Lundby-Wedin höll sent på söndag kväll. Förutom det dåraktiga i att låta majoriteten av de svenska politiska journalisterna sitta och vänta i en och en halv timme för att sedan komma med ett beskedet att allt var någon annans fel är det knappast det bästa att hantera presskonferensen med en ‘anfall är bästa försvar’ strategi utan att ha några direkta besked att komma med.

Vanja Lundby-Wedin hade varken några konkreta svar på vad som hade hänt eller en förklaring på hur hon liksom 4 andra representanter för LO kunde sitta med i AMFs styrelse utan att ställa en enda fråga om ersättningar för VD och andra chefspersoner. Och det stämmer inte med vad som sagts tidigare med de uppgifter som nu kommer från AMF styrelsen om att man skulle blivit lurad. Den bästa tolkningen är inkompetens eller slentrian från hela styrelsens sida. Alternativer är väl en brottsutredning.

”Avtalsförhållandena är råddiga” – DN.se


Avtalsförhållandena är råddiga, det ursprungliga avtalet är påbyggt av
senare avtal. Men en sak är styrelsen alldeles ense om, att det aldrig
varit bolagets intentioner att det skulle betalas in några förhöjda
premier de sista åren Elmehagen tjänstgjorde. Då kan man fråga sig
varför vi ändå gjorde det. Där är svaret att vi fram till helt nyligen
har varit av den bestämda uppfattningen att vi betalade premier som
gällde att fullfölja gamla åtaganden. Den uppfattningen har vi
bibringats ytterst av Christer Elmehagen.

TT: Så det är Christer Elmehagen som har vilselett er?


Jag vill inte använda några starka ord i detta skede. Vi har via ombud
kontaktat Elmehagen. Men det är klart att någonstans har vi haft en
felaktig utgångspunkt. Och Christer Elmehagen har kommit med den
utgångspunkten. Det har stått i årsredovisningar ”avser fullföljande av
gamla avtal”.

Enligt Tunhammar har hela styrelsen samma grundsyn
på det inträffade, bland annat att man ska kräva tillbaka pengar från
Elmehagen.

– Men LO har gått ut med en specifik summa och det vill vi inte göra ännu.

Precis om SvD skriver längst ner är det så uppenbart att LO och dess representanter i AMF styrelsen låtit styrelsearbete gå på slentrian och tydligen inte ens läst årsredovisningarna. Vilket ju även inkluderar de ägarerepresentanter som kommer från Svenskt Näringsliv. Allternativet är att de inte fattat de dragningar de fått? Vilket får mig att undra över näringslivs veteranen och gamla kompisen till VDn Christer Elmehagen Göran Tunhammar som kallar avtalen råddiga? Är det ingen som kollat vilka åtaganden som gällt i styrelsen för pensionsavtalen?

Det verkar inte så om man ska tro Ebba Lindsö från svenskt näringsliv. Beslutet togs av ersättnigskommitten och drogs kort för styrelsen. Vilket får mig att undra än mer över vilka som blivit lurade. Vem i ersättningskommiten sade att det var en förlängning av befintliga avtal?

Wanja Lundby-Wedin är inte ensam om att tycka att informationen om Christer Elmehagens AMF-pension var knapp. Ebba Lindsö, som satt i styrelsen vid samma sammanträde som Wanja Lundby-Lundin, anser att beslutet egentligen inte fattades av styrelsen.


- Det var ett beslut som togs av ersättningskommittén. Styrelsen fick en kortfattad redogörelse från ordförande utan att några siffror nämndes. Vi fick veta att det i princip var en förlängning av det befintliga avtalet, säger Lindsö till Göteborgs-Posten på nätet.

Lindsö var vd för Svenskt Näringsliv vid tidpunkten för AMF:s styrelsemöte och var representant för arbetsgivarorganisationen.

- Jag ställde frågor om nivåer, men fick inget tillfredsställande svar, säger Lindsö.

Hon följde sedan aldrig upp frågan eftersom hon kom att sitta ganska kort tid i AMF:s styrelse.

DN

Antingen har Christer Elmehagen ljugit för styrelsen eller vilket är mer troligt har styrelsen som sagt av slentrian låtit honom få ut mer än det som var nödvändigt i ett kompisavtal. Precis som i Skandiafallet har det troligen heller inte förts något protokoll från ersättningskommite mötena. Där Göran Tunnhammar och LOs dåvarande avtalssekreterare satt med.

LO-chefen säger ju själv på presskonferensen att det är först nu med juristhjälp hon läst igenom pensionsavtalen. Men borde inte en avtalssekreterare förståt och rapporterat. Och Vanja Lundby-Wedin precin om Ebba Lindsö ställt frågor om nivåer. Det förklarar heller inte varför ingen läst årsredovisningarna eller hur LO-avtals sekreterare kunde sitta med i den ersättningskommite som tog fram pensionsavtalen.

Nu verkar det ju som det är LOs dåvarande avtalssekreterare, den person som satt i styrelsens ersättningskommitte som kommer att offras. Men jag tror knappast Svensk Näringsliv kommer att offra sin gamla trotjänare  Göran Tunhammar. Det återstår att se. Christer Elmehagen är ju den som hängts ut mer eller mindre som den som lurat styrelsen.  Följetongen lär i alla fall fortsätta ett bra tag och om det stämmer med de felaktiga uppgifterna handlar det ju om en brottsutredning.

Elmehagen krävs på 20 miljoner | Nyheter | Aftonbladet

Den revisorsutredning som presenterades för AMF:s styrelse på söndagen visar att styrelsen inte fick kännedom om viktiga detaljer i förre vd:n Christer Elmehagens pensionsvillkor.

Den visar också att det felaktigt har betalats ut alldeles för stora pensionsinbetalningar. LO kommer därför kräva att pengarna återbetalas, meddelade LO i ett pressmeddelade.

– Jag känner mig fortfarande lurad och förd bakom ljuset. Vi har etablerat kontakt med Christer genom ombud, säger Wanja Lundby-Wedin vid presskonferensen.

”Inga planer på att avgå”

Återbetalningskravet gäller också de belopp som Elmehagen tjänade på att flytta sitt privata pensionssparande innan AMF:s återtag.

– Det är inte klart hur vi ska kräva pengarna tillbaka, säger Wanja Lunby-Wedin.

Enligt Wanja Lunby-Wedin är hela styrelsen om beslutet att kräva pengar tillbaka.

– Jag vill inte kommentera om jag vill sitta kvar i AMF:s styrelse. Jag har inga planer på att avgå, det skulle vara att smita, sade Lundby-Wedin vid presskonferensen.

Sen kan man undra vad Aftonbladet sysslar som är ute med krigsrubriker om revanch för vanja? Detta i artiklar som ligger ute samtidigt som presskonferensen med Vanja fortfarande pågår. Nog för att AB brukar bedriva drev journalistisk men är det inte lite snabb rubriksättning? Och slutsats att nu är problemen över med en revanch för Vanja? En cyniker hade undrat om det hade något att göra med att LO fortfarande äger hälften av Aftonbladet? En misstanke som AB borde akta sig noga för.

Även om Rolf Van Den Brink nedan kanske passar på att sticka kniven i ryggen på Helle Klein och diverse andra journalistkolleger pekar han också på hur nära kontakterna är mellan makthavare även inom vänsterdelen av den svenska maktpyramiden. Precis som SN och LO sitter i samma styrelser för gemensamma pensionsbolag finns det en LO-sfär av bolag, stiftelser och tankesmedjor på samma sätt som hos arbetsgivarna. Möjligen med skillnaden är LO-sfären inte gett något genomslag i debatten det senaste 30-åren.

Aftonbladets Helle Klein sitter snärjd i LO-Wanjas miljonfallskärm | Newsmill

Ett av de första samtalen Jan Helin fick som ny chefredaktör på Aftonbladet kom från LO, som äger hälften av tidningen, medan Schibsted äger den andra. Det var inte vilket samtal som helst. Det var ett samtal där LO krävde att Jan Helin skulle sparka debattredaktör Lotta Gröning. Hon anställdes som debattredaktör med baktanken att Aftonbladet skulle driva opinion som inte är underställd LO som tillsätter politisk chefredaktör och vill sätta s-märke på debatten som förs i tidningen. Naturligtvis gav inte LOs krav Jan Helin något annat alternativ att behålla Lotta Gröning. Exemplet visar Aftonbladets lätt traumatiska förhållande till fackföreningsorganisationen.

Detta kan vara en bidragande orsak till Aftonbladet nu driver en sällsamt hård klappjakt på LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin efter bonushärvan i AMF där hon är styrelseordförande. Möjligen behöver Aftonbladet visa för sig själv att tidningen för en självständig linje i bevakningen av sin hälftenägare LO. Aftonbladet berättar dock inte hela sanningen.

Aftonbladets politiska chefredaktör Helle Klein sitter på mandat från LO som också har full insyn i hennes anställningsvillkor och kan till viss del köra över tidningen redaktionsledning. Så fick Helle Klein ta tjänstledigt för att utbilda sig och fick åka en gräddfil Aftonbladets medarbetare normalt inte får köra i. LO, vars styrelseordförande Wanja Lundby-Wedin, är broderskapare och rentav personlig vän till Helle Klein, tyckte emellertid att det var en utmärkt idé att Helle Klein utbildade sig till präst. Till den övriga redaktionens irritation och förtret fick Helle Klein ytterligare ett års tjänstledighet för präststudierna.

I grunden handlar det om att LO-ordföranden och den fackliga hierarkin med de olika LO-förbunden sitter på, inte bara en stark organisatorisk maktposition, utan en stor del ekonomisk makt. Och att LO-precis som övriga svenskar följde tidsandan. För ett halvårsedan var det ingen som ifrågasatte bonusar annat än med rituella fördömmanden. Sen krashade den globala ekonomin och med den AMF framgångsrika placeringar i bland annat aktiebörsen. Och de vanliga svenska pensionärerna fick se sin pension sänkt pågrund av de nu dåliga placeringarna.

Som Vanja Lundby-Wedin sade på presskonferensen. AMF gick ju bra och gav riklig avkastning. Inte kunde man ifrågasätta placeringsstrategier och VD-löner då verkar vara det outsagda.

Mer i Media:
Revisorerna: Christer Elmehagen lämnade oriktiga uppgifter till AMF:s styrelse, Elemehagen vill ha ”försoningsfull anda”, Christer Elmehagen ska betala tillbaka 20 miljoner. ”Det har skett saker bakom ryggen”.Wanja Lundby-Wedin höll presskonferens., Tunhammar:,Ledare.

Bloggat:

Analys | Läser inte AMF sin egen redovisning? | SvD

Anfall är bästa försvar. Wanja Lundby-Wedin och de övriga i AMF:s styrelse väljer att ta strid mot förra vd:n Christer Elmehagen. Kanske är det rätt taktik. Det är dock svårt att frigöra sig prydliga tabellerna i årsredovisningarna år efter år där Elmehagens pension redovisades.

Wanja Lundby-Wedin värjer inte för kraftuttrycken trots att hon själv fått svidande kritik den senaste veckan. Nu talar hon om att hon är ”bestört” över de nya uppgifter som kommit till styrelsens kännedom. Det handlar om att de utbetalda beloppen varit stora och inte överensstämmer med anställningsavtalets intentioner. Dokumentationen har tydligen inte heller varit prickfri.

Det är mycket möjligt att allt inte har gått rätt till när det gäller det guldkantande avtalet. Dessvärre är det ju så att när en person, Christer Elmehagen i det här fallet, har visat på dåligt omdöme en gång, öppnar det upp för möjligheten att det även skett andra gånger.

Men så är det det här med årsredovisningarna. När SvD Näringsliv förra lördagen avslöjade de enorma pensionsutbetalningarna tog det oss ett par timmar att gå igenom tio årsredovisningar, slå upp de aktuella noten och därefter addera summan till de andra beloppen. Kunde SvD Näringsliv borde Wanja Lundby-Wedin, Urban Bäckström, Göran Tunhammar och de andra i styrelsen kunna göra samma sak.

För det är väl så att de ändå läser årsredovisningen i det ”egna” bolaget.

Categories: Politik, Samhälle Taggar: , ,

Eko från Skandia i AMF pension

Vad historien kring AMF pension påminner mig om är Skandia skandalerna för några år sedan. Vänskapskorruption i en styrelse där kompisar sitter som ansvariga för varandra och styrelseproffs som deltar i dragningar utan att har någon närmare koll på detaljerna. Något som man uppenbarligen inte haft i AMF fallet. Eller varför fick AMFs Elmehagen ut 200% av sin lön som pensionsutbetalningar? Att frågorna om nivåerna rests i styrelsen men inte givits något svar på gör det hela än märkligare om man ska tro VAs källor nedan.

Uppenbarligen har styrelsen i AMF med dess ordförande i stort låtit högsta ledningen hållas och sätta dagordningen. Som DI visar nedan satt AMFs styrelse med 100 olika andra uppdrag. Alla förstås arvoderade.

di.se – AMF:s styrelseledamöter sköter 119 olika uppdrag

DI:s kartläggning visar att de elva personerna i AMF:s styrelse, vid sidan av sitt uppdrag för AMF, tillsammans har över 100 engagemang i olika styrelser, stiftelser och andra beslutsorgan.

Bägge har i sina ordinarie arbetsbeskrivningar inskrivet att de ska representera sin organisation i diverse styrelser. Men både Göran Tunhammar och Wanja Lundby-Wedin sitter också i en rad styrelser där de varje år privat lyfter arvoden i hundra­tusenkronorsklassen:

# Göran Tunhammar är exempelvis styrelseordförande i Luftfartsverket, där han förra året fick 105 000 kronor i arvode, och i Arbetsgivarverket. Han är också ledamot i Pensionsgaranti. För sitt ordförandeskap i AMF fick han 250 000 kronor i fjol.

# Wanja Lundby-Wedin har fått arvoden privat från sammanlagt åtta olika styrelser, bland annat försäkringsbolagen AFA och Folksam samt mediebolaget Aftonbladet. Totalt handlar det om arvoden på drygt 400 000 kronor.

Men Göran Tunhammar och Wanja Lundby-Wedin är långt ifrån ensamma om att vara flitigt anlitade i styrelsesammanhang. Andra som sticker ut i DI:s sammanställning är Lennart Nilsson, vd för Crafoordska stiftelsen, LO:s avtalssekreterare Per Bardh och Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström.

För LOs skiner också dubbelmoral fram. I andra sammanhang framhålls kapitalismens som rovgiring men vilka krav har LO ställt på hur AMF hanterar sina placeringar? Det verkar ha enbart ha varit en fråga om maximal avkastning även för LOs del.

En fråga bland många som inte ställts i det pågående drevet mot vanja är om det ser likadant ut i övriga storföretag och instutioner. Att de är de anställda tjänstemännen som i stort bestämmer sina egna roller och löner. Det är väl kvartalskapitalismens höjdpunkt där de högre anställda tjänstemännen inklusive VD kan plocka ut större delen av det värde som skapas. Då är det fartblindhet och bubbelekonomins tro på ständigt ökade intäkter som tagit över.

För den som uppskattar svart komik är det också visst underhållningsvärde i att svensk näringsliv skyller på LO och LO skyller på svenskt näringsliv om vem som gort fel i AMF. Hade det möjligen inte varit enklare om styrelsen gjort sitt jobb.

Mer om AMF
”Lundby-Wedin kan mycket väl rida ut stormen”, Styrelseordföranden: Svårt förstå vad Wanja syftar på, ”LO drev på de höga pensionerna”, Även Lindsö saknade full information,
De väntar med krav på Lundby-Wedins avgång,
”Jag visste ingenting”,

Bloggat:

VA.se » Visst visste du, Wanja

Avtalet presenterades i styrelsen, enligt VA:s uppgifter, i grova drag, där Christer Elmehagen fick behålla sin lön, och som en övergång från förmånspension till premiepension. Göran Tunhammar sa under tisdagen i intervjuer att inga frågor ställdes om nivåerna under det mötet. Enligt flera källor VA talat med är det inte sant. Svenskt Näringslivs då nya vd Ebba Lindsö reste frågan, men fick inget svar. Någon formell notering togs inte till protokollet.

Men uppgiften att man gått över till premiepension, där man normalt avsätter mellan 25 och 40 procent av lönen till pensionen, var inte korrekt. Enligt VA:s källor hade Elmehagen förhandlat fram en hybrid mellan premie- och förmånspension. Han fick visserligen inte förmånspensionens garantisumma, men premieinbetalningar i nivå med den. Därför hamnade också inbetalningarna på närmare 200 procent av hans lön, som inklusive bonusar var på fem miljoner kronor. Pensionen betalades in med närmare tio miljoner kronor per år under de tre extraår han var vd efter 20004.

I årsredovisningen för AMF Pension 2008 skriver bolaget också: ”Enligt detta avtal har kompletterande premier inbetalats för perioden juli 2006 till och med december 2008. Dessa avser dels att täcka pensionsförmåner intjänade under den förlängda anställningstiden, dels att komplettera Christer Elmehagens pensionsförmåner enligt de ursprungligt avtalade villkoren. De kompletterande premierna har uppgått till 770.000 kronor per månad”.

Flera styrelsekällor som VA talat med är upprörda över det som de upplever som förhandlingar i det dolda mellan två kompisar, Göran Tunhammar och Christer Elmehagen. Nivåerna presenterades aldrig för styrelsen. Och det är det som Wanja Lundby Wedin nu hänvisar till när hon hävdar att hon är förd bakom ljuset och att beslutet aldrig tagits i styrelsen. Problemet är dock att LO:s avtalssekreterare Erland Olausson satt i den ersättningskommitté där beslutet formellt fattades. Att han inte skulle informerat sin ordförande är tämligen osannolikt. Annars fanns ju uppgifterna att läsa i årsredovisningen för 2006, 2007 och 2008. Det blir alltmer besvärande för LO:s ordförande, men också för Göran Tunhammar.

Categories: Ekonomi, Politik, Samhälle Taggar: , ,

Kampen om välfärden -

Ett samtal med Vanja Lundby-Wedin om fackets roll i den svenska välfärdspolitiken. Arrangerat av ABF-Göteborg på folkets hus, restaurang trappan.

Fotograf Åke Blom. Livingskill@telia.com

Den välfärd vi har och alltför ofta tar för given blev vunnen genom socialistisk kamp. Var är den kampen nu? Wanja Lundby-Wedin, Asbjørn Wahl och Petter Larsson diskuterar möjligheterna till en inkluderande välfärd och fackets roll i sammanhanget. I Norge har flera starka aktörer utmanat den rådande politiska högerstyrningen, men också fackets traditionella metoder. Ett av de mer högljudda exemplen är den så kallade Trondheimsmodellen, ett annat är organisationen For velferdstaten. Vad innebär detta?

Video 1 av 2 – Samtal och diskussion

Video 2 av 2 – Frågestund

Wanja Lunby-Wedin ordförande LO
Asbjørn Wahl ledare Velferdsstaten, Norge

Samtalsledare: Petter Larsson journalist

Reformismens möjligheter – Ett samtal på ABF med Anders Nilsson

Ett samtal kring boken Reformismens möjligheter av Anders Nilsson och Örjan Nyström.

Reformismens möjligheter : åter till den bättre framtiden

Åter till den bättre framtiden? Socialdemokratin befinner sig i kris i Europa, och i Sverige står man inför självprövning efter 2006 års valförlust. ”En politik för en bättre framtid” hette det på den tid då man inte nöjde sig med att förvalta det bestående. Vilka är de ideologiska, sociala, ekonomiska och politiska förutsättningarna för en långsiktg reformpolitik idag? Ett samtal mellan Björn von Sydow, Irene Wennemo, Anders Nilsson, Örjan Nyström och Ann Ighe.

Örjan Nyström LO Göteborg, författare
Anders Nilsson ombudsman LO Göteborg
Irene Wennemo FD sociologi, chef Arbetslivsenheten LO
Björn von Sydow (s) riksdagsledamot, docent i statsvetenskap

Samtalsledare: Ann Ighe, FD ekonomisk historia, Ord&Bild-redaktionen

Torsdag 19 februari, kl 19.00
Restaurang Trappan, Folkets Hus Järntorget, Göteborg

Vad har LO och socialdemokraterna gjort de senaste 20åren

Frågan som borde ställas är vad har LO och socialdemokraterna gjort de senaste årtiondena? 

Att alliansens partier vill sänka skatterna för höginkomsttagare och ser välvilligt på ökade inkomstskillnader är inget nytt. Men det är inte de borgerliga partierna som suttit vid makten under största delen av den tid som det talas om i LO rapporten. 

Likadan är var fanns LO under den tid när alliansens attack mot socialförsäkringarna genomfördes. De kunde knappt samla sig till några krampaktiga protester 2006. Sen har det varit tyst. 

Precis lika tyst som det varit om AP fondernas roll i att finansiera det värsta avarterna bland den risk och finansmarknadens elit som LO talar om. Varför var det ingen som diskuterad vad de av politikerna styrda AP fonderna med svenska pensionspengar användes till. Den ekonomiska elit det talas om finns alla i de börsbolag där AP-fonderna har ett avgörande inflytande.

Samma AP-fonder där man idag förlorat 40-miljarder bara till riskkapital fonder av pensionspengarna alla svenskar betalar in.

Om man ska skälla på kapitalismen kanske det borde vara på politiskt styrd fond-kapitalism. Det är ägarna de vill säga vi som bestämt villkoren för större delen av näringslivets elit. Det borde kanske vara dags att diskutera detta? För visst är det så att de ekonomiska skillnaderna mellan olika grupper ökar i Sverige.

2009-02-05_0234

Mer i media:
Rekordstora löneklyftor, LO: Direktörer har 50 arbetarlöner – Ekonomi, Finanskrisen, slut på bonusar och fallskärmar för bankdirektörerna, Så många industriarbetarlöner tjänar eliten


Bloggat: Vad är problemet? (Fredrik Segerfeldt),Sådan är Kapitalismen (Jinges web och fotoblogg), Agilitydream, Björn AnderssonMotbilderDen hälsosamme ekono…, theblackjacker.se, 

 
Den ekonomiska krisen kommer att bidra till att inkomstskillnaderna i samhället ökar ytterligare. På bara några månader har så många som 10 procent av de fackligt organiserade industriarbetarna blivit varslade om uppsägning.

Många av dessa kommer, på grund av att arbetslöshetsförsäkringen försämrats, att få uppleva ett kraftigt tapp i inkomster. Än värre blir den ekonomiska situationen för dem som valt att gå ur, eller aldrig varit med i, a-kassan. Samtidigt fortsätter svenska företagsledare att plocka ut stora bonusar.

LO-ekonomerna har granskat inkomsten i en grupp vi kallar makteliten sedan 1950. I denna grupp ingår 198 elitpositioner hämtade från tre olika elitgrupper – den ekonomiska, den demokratiska och den byråkratiska.

Inkomstskillnaderna mellan olika elitgrupper är stora. Det är framför allt den ekonomiska eliten, bestående av 50 verkställande direktörer i näringslivet, som drar ifrån. Denna grupp har fått kraftigt ökade inkomster i förhållande till en industriarbetare de senaste årtiondena. Den ekonomiska eliten hade, visar rapporten, en genomsnittlig inkomst på nästan 51

industriarbetarlöner under 2007.

Jämfört med andra elitgrupper har den ekonomiska eliten etablerat sina inkomster på en hög och stigande nivå. När undersökningen inleddes 1950 hade den ekonomiska eliten i genomsnitt årsinkomster motsvarande 26 industriarbetarlöner,

via”Skillnaderna i inkomst är de största i modern tid”.

Är Urban Bäckström moderat?

En något fånig debatt om debatten. Kan man anta att Urban bäckström, som exempel, och övriga moderater inte är moderater när de sitter på uppdrag för andra organisationer. Men att även dessa kan skilja på uppdragen. Eller ska det införas ideologiska renhets test på förtroende valda?

För den som såg debatten var det ganska tydligt att Littorin hellre pratade om Wanja Lundby Wedin’s eventuella socialdemokratiska sympatier än han gjorde arbetsmarknadspolitik. Vilket man om något kan bli förbannad över.

Det jag antar  Littorin avsåg
var regerings ”ungdomsrabatt” som utvidgas till upp till 29 år i alliansens ’superbudget’. Vilket väl avsåg arbetslösa ungdomar? Det var den åtgärden som regerings finanspolitiska råd och Lars Calmfors kallade ett ekonomiskt ineffektivt sätt att öka sysselsättningen. Så det var inte bara socialdemokraterna som var emot riktade ekonomiska subventioner till företag som ändå skulle anställa. Iställer för stöd till de ungdomar som står längst bort från arbetsmarknaden.

Men det var det förstås ingen som
diskuterade när agenda gick över till att prata de än så mycket viktigare matfetterna.

Förövrigt någon som kommer ihåg den miljon som står utanför a-kassan? Och hur går det det med de hushållsnära tjänsterna som skulle skapa 40000 arbeten? Eller de 300000 arbeten som den sänkta a-kassan och skatteavdragen skulle skapa?


Bloggat
:

Politikerbloggen » LO-basen fick raseriutbrott efter debatten: “Det var hotfullt”

RASERI. Efter söndagkvällens debatt i SVT:s Agenda fick LO-ordföranden Wanja Lundby Wedin ett raseriutbrott. Orsaken: arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin kallade henne socialdemokrat.

Littorin och Lundby Wedin möttes i Agenda för att diskutera läget på arbetsmarknaden mot bakgrund av alla varsel. Redan under programmet blev stämningen het. Arbetsmarknadsministern frågade LO-basen: “Hur kan du som LO-bas förklara för en 25-årig metallare på Volvo varför du som ledande socialdemokrat vill göra det dubbelt så dyrt att ha jonom eller henne anställd?”.

Wanja Lundby Wedin är ledamot i socialdemokraternas mäktiga verkställande utskott. Det ville hon dock inte kännas vid i debatten. Hon hävdade att hon var där i egenskap av LO-ordförande.

När Littorin och hans 7-årige son efter programmet skulle hämta sina ytterkläder följde LO-basen efter.
- Det blev rätt hotfullt. Hon var mycket upprörd över att jag kunde blanda ihop hennes roll som LO-bas med hennes roll som ledande socialdemokrat. Hon var jätteförbannad och väldigt högljudd, säger Sven Otto Littorin till Expressen.

Facken, LO, Anders Berg, Vänsterpartiets höjda skatter och Socialdemokratin

Är det cyniskt att undra hur mycket av de fackliga organisationernas plötsliga kärlek till vänstern eller är det vänsterpartiet har att göra med det EU motstånd som delar det som kallas arbetarrörelsen.

Men jag ser fram emot att vänsterns politiska program där allt ska lösas. Jobben, bostäder, miljön, skriande sociala och ekonomiska skillnader. Allt förstås utan sådana hemska kapitaliska organisationer som EU.

Om inte annat ska det bli roligt att höra Anders Berg, LO ordförande i Norrbotten förklara höjda skatter för låginkomsttagare i valrörelsen 2010 och hur de gynnar arbetare.

Vänstern är bra för arbetarrörelsen, sa
Anders Berg, ordförande för LO i Norrbotten.

Frågan som borde ställas är behöver vänstern Lars Ohly och vänsterpartiet?

Stanna hemma och kom överens med Lars Ohly | Eva Franchell | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet

– Så kan klimatkrisen och jobbkrisen lösas tillsammans, sa Mona Sahlin.

Men sedan dröjde det inte många minuter förrän frågorna ändå bara handlade om samarbetet mellan socialdemokraterna och miljöpartiet. Mona Sahlin måste ha tvekat inför den här resan. Första resan på turnén med miljöpartiet gick till bilkrisens Göteborg. Den här gången gick färden till det betydligt lugnare Luleå, en kommun där socialdemokraterna faktiskt redan samarbetar med miljöpartiet. Men det hjälpte föga.

– Väljarna har rätt att få veta.

– Vi kan inte vänta.

– Men vi fortsätter samtalen med vänsterpartiet när Lars Ohly kommer hem.

Mona Sahlin såg mest trött ut. Maria Wetterstrand var mer kategorisk.

– Vi har fortfarande inte fått något tydligt svar från vänsterpartiet. Efter lunchen fick de tre partiledarna hålla ännu en presskonferens. Frågorna handlade om samarbetet mellan socialdemokraterna och miljöpartiet.

Turnésällskapet, Sahlin, Eriksson och Wetterstrand, de lokala partikamraterna och hela mediesvansen tog sedan en promenad ner mot Södra hamnen och LO-huset. Solen gick ner och kylan kom krypande.

Efter två timmar med de lokala fack-föreningsrepresentanterna kom Mona Sahlin åter ut till tv-mikrofonerna.

– Mona Sahlin, tycker du inte att det är besvärande att du hela tiden får svara på frågor om samarbetet?

– Svaret är ja, det är ett problem, det här att hela tiden prata om samarbetet. Vi behöver reda ut det här nu. Före jul.

Representanterna för facken var överens.

– Vänstern är bra för arbetarrörelsen, sa

Anders Berg, ordförande för LO i Norrbotten.

– Ja, hittills är jag inte imponerad, sa Ulf Normark från Byggnads.

Tomas Nilsson från Gruvfyran var inte heller övertygad om samarbetet med miljöpartiet.

Superveckan som inte var en supervecka – Ohly kvarnstenen


Frågar man en vanlig väljare efter superveckan tror jag de flesta är ytterst oklara om vad de olika partierna vill. A-kassa, skatter, miljö, bilar i en något oklara blandning. Förutsatt att folk lyssnande.

Debatterna var helt enkelt ett uruselt sätt att presentera ett alternativ till den borgerliga politiken. Det var skådespel för media och kanske en högtidsstund för de redan frälsta men uppnådde knappast något.

Alliansen med reinfeldt får nog sägas ha vunnit på walkover.

Ja, förutom att rikta fokus på att det idag 2008 inte finns något färdigt regeringsalternativ till den moderatledda alliansen. Vilket jag antar inte var avsikten. Det var fler frågor om vem som skulle regera med vem än hur väl alliansens lyckats med sin politik från media.

Det främst socialdemokraterna misslyckades med var att presentera en djupare och genomgående kritik av alliansens s.k arbetslinje. Socialdemokraterna bröt inte den moderatledda alliansens bild av verkligheten. Fredrik Reinfeldt kunde fortsätta att hänvisa till siffror som inte stämmer eller tolkas selektivt. Vilka media förstås troget rapporterade om. Ingen ifrågasatte den vetenskapliga grunden för den moderata arbetslinjen, de 180000 i ‘utanförskap’ som lämnat utanförskap eller alla de nya företag det talades om. Eller för den delen de av bostadsbubblan och konsumtionshystering uppblåsta statsfinanserna.

Helt enkelt, ingen granskade grunderna för alliansens argument. Var det verkligen det smartaste sättet att bedriva politisk kampanj. Varför istället inte nåla fast alliansen med deras egen politiska retorik.

Socialdemokraterna har också visar fram sin egen version av MP’s ständiga bråk mellan ”realister” och ”fundamentalister” eller med andra ord mellan de som vill säkra makten för att kunna driva en egen politik och de som vill gå till val på sin vision om ett alternativt samhälle oavsett vad evetuella väljare tycker.

En del socialdemokraterna har också visat att de är redo att göra allt för att sparka undan benen på Mona Sahlin av rent maktpolitiska orsaker. Alliansens behöver knappast driva någon mosa Mona kampanj när partidistriktet i skåne och diverse andra företrädrare driver en egna kampanjer.

Och som man påpekade från partidisktriktet i  GBG går ut med rena osanningar i media.

Jag räknar mig själv till realisterna. Vinner man inga val är det meningslöst hur bra visioner man har. Eller vem som sitter var i maktpyramiden. Det finns heller ingen möjlighet att påverka samhällsutvecklingen. Något som Frerik Reinfeldt insåg och som som var grunden för hela den makeover moderaterna gjorde.

Det gick inte bra för moderaterna att gå till val på sänkta skatter för höginkomsttagare i Sverige. Så retoriken ändrades till att tala om hårdare krav på ‘bidragstagare’, ordning och reda och en omfördelning från de som inte arbetade till de som arbetar. Att sedan dessa ‘bidragstagare’ var sjuk, arbetslösa och pensionärer hade mindre betydelse. Argumenten följde ju den urgamla svenska synen på de ’som inte gjorde rätt för sig’ och låg andra till belastning.

Alltför många socialdemokraterna tycks också tro att man kan vinna val på en ren ‘vänster’ politik och en politiks sväng åt vänster i Sverige. Vilket jag undrar om det stämmer med 165000 socialdemokraterna som röstade på moderaterna 2006 eller det faktum att fler LO medlemmar röstade på moderaterna än vänsterpartiet 2006. Om Ohlys vänsterparti inte vann s-väljare 2006 varför skulle han vara en röstmagnet 2010? Även om vänsterpartister och de som kallar riktig vänster drömmer om att ett 40-50% alternativ är de idag ett 5-6% alternativ. Och lär vara det under överskådlig framtid sedan Ohly tog död på all försök till förnyelse inom vänsterpartiet.

Det är blockpolitiken som Fokus skriver om nedan som utgör grunden för regeringsmakten. Kan moderaterna hålla ihop sin allians fram till 2010 och säkra några av de mittenväljare som röstade på alliansen 2006 sitter alliansen kvar.

Om det går att bryta blockpolitken och säkra MP blir socialdemokraterna det enda regeringsalternativet oavsett vilka konstellationer det gäller. Speciellt med sverigedemokraterna i riksdagen.

Det är då extra förvånande att ett så stort antal socialdemokrater går ut och talar för att cementera blockpolitiken genom att röra sig mot vänster. Och gör jämförelsen med det interna rådslagsarbetet och alliansenspolitk där båda kategoriserar som ‘högerpolitik’.

S-partiledningen har uppenbarligen ett gigantiskt internet kommunikationsproblem här. Och ett externt. Den socialdemokratiska partiorganisationen är idag inte redo för val. Trots att det är nu som valet 2010 vinns om s ska följa alliansmodellen med att presentera ett tydligt regeringsalternativ och politik långt före valdagen. 

Valet 2009/10 är Mona Sahlin och socialdemokraternas att förlora. Efter superveckan är jag tveksam om man lärt läxan efter 2006 både när det gället organisation och politik.

Mer i Media:
Debatt 1: , Debatt 2: , Debatt 3:, Stridsfråga om flyktingar. Tappar kraftigt i väljarstöd, visar DN/Synovates undersökning.Kritik på kongressen., Dagens radiodebatt., Superveckan verkningslös.,
Lena Mellin: Båda partiledarna gjorde bra ifrån sig, Klart besked från Fredrik Reinfeldt i veckans sista debatt mellan honom och Mona Sahlin,

Bloggat
:
Ida GabrielssonMagnus Andersson, Sahlins hemska fjorton dagar, Reinfeldt lämnar inga raka besked, Mona Sahlin – Sossarnas Kvarnsten, Ett block i riksdagen, Reinfeldt vägrade svara på om han kan tänka sig regera med sverigedemokraterna, Statsministern tog hem superveckan…,


Fokus » Resan mot mitten
[..]

Ända sedan Mona Sahlin blev partiordförande hade hon jobbat med den interna förankringen. Partiledarna för de tre partierna träffades i ett och ett halvt års tid i olika konstellationer. Relationen mellan dem var sargad efter åtta års uppgörelser om femton budgetar. Nu skulle hon gjuta olja på vågorna.

Under processen förde hon diskussioner på alla nivåer i partiet, samtidigt som hon bakom kulisserna vred och vände på argumenten med sina strateger.

De konstaterade snabbt att Lars Ohly vore ett problem för en trepartiallians. Enligt opinionsmätningar uppfattas han av väljarna som ett sänke, alltså att han är mindre populär än sitt parti. Fredrik Reinfeldts önskescenario, tänkte de, vore att hota med Lars Ohly som finansminister och sänka trovärdigheten i den socialdemokratiska ekonomiska politiken. Då var det bättre att strunta i vänstern och möta attackerna om splittring.

Dessutom var det så stor konkurrens mellan Lars Ohly och Peter Eriksson. När miljöpartiets språkrör i somras besökte vänsterpartiets kursgård och träffade Lars Ohlys partistyrelse var Peter Eriksson tydlig. Han ville liera sig enbart med socialdemokraterna, i andra hand kunde han tänka sig att ett borgerligt mittenparti kunde ingå. Men aldrig vänsterpartiet! Det förbättrade inte direkt deras spända relation.

– Mona fick vara lite av morsan som tog grabbarna i örat, enligt en socialdemokrat med insyn i processen.

Vänsterpartisterna å sin sida förstod sig aldrig på Mona Sahlin.

– Sossarna var jävligt svåra. Mona ville nog bara ha miljöpartiet, säger en ledamot i partistyrelsen.

Ledande socialdemokrater tolkade tidigt Lars Ohlys attityd som att han ville hitta en officiell anledning att inte delta i en allians. Att bli »utesluten« passade perfekt.

Så där höll det på fram och tillbaka, tills Mona Sahlin satte ner foten. Kanske tog hon i lite för hårt när hon äntligen stod där med Peter Eriksson och Maria Wetterstrand.

– Mona svarade lite olyckligt på presskonferensen. Vårt regeringsalternativ är genomtänkt och förankrat, men det finns krafter som ville att hennes uttalande skulle misstolkas, förklarar socialdemokraten Urban Ahlin, distriktsordförande i Skaraborg.

Ursäkten till Lars Ohly i dagarna betyder inte så mycket i sak. Hon – en av de mest erfarna politikerna i landet – uttryckte sig bara klumpigt.

Valet av miljöpartiet som den nära partnern är enkel, tycker flera socialdemokrater i Mona Sahlins krets. Även om det inte går att konkret peka på en ny sahlinsk politik så står partiledaren långt från vänsterpartiet. Med Lars Ohly skulle hon få svårt att ta tillbaka de medelklassväljare socialdemokraterna förlorade i valet 2006. En inflytelserik socialdemokrat hävdar att »det har aldrig varit aktuellt för henne med en s-v-mp-allians«.

– Vänsterpartiet kan nu bli ett renodlat vänsteralternativ och slipper ingå i en luddig s-v-mp-konstellation. Inte så dumt för dem att stå utanför. Och det passar också Mona, säger en som sitter i partistyrelsen.

Planen ligger fast, men det mediala kaoset ligger kvar och Carl Bildts ord om rödgrön röra har fått ny livsluft. Det som började med att Mona Sahlin statsmannalikt erbjöd Fredrik Reinfeldt sina tjänster som erfaren krisförhandlare slutade med att hon framstod som vinglig regeringsbildare.

Moderaternas partisekreterare och kampanjmakare Per Schlingmann kan konstatera att Mona Sahlin sitter i en situation han inte ens önskar sin värsta fiende. Inför ett antal socialdemokratiska fackliga ledare har han beskrivit sin lättnad över att slippa attackerna om borgerlig splittring:

[..]
Fredrik Reinfeldt har själv konstaterat hur socialdemokraterna utnyttjat en svag blockpolitik:

– Utan blockpolitik är socialdemokraterna, med hjälp av hoppande majoriteter i riksdagen, enda regeringsalternativet. De kan då välja sina samarbetspartner i olika frågor. Och de får som de vill. De kan fortsätta att regera ensamma och byta majoritet genom att hålla hov med alla runt omkring.

Det Fredrik Reinfeldt har gjort med svensk politiks struktur är att han har befäst blockpolitiken. Han har rest en mur mellan två alternativ. Och han tänker inte låta den rasa utan strid.

Mona Sahlins relation till miljöpartiet var gott under åren som miljö- och samhällsbyggnadsminister. Språkrören var bra partners när hon ville driva igenom sina förslag under regeringen Perssons två sista år.

Hennes drömscenario är att få behålla dagens opinionsläge och bilda majoritetsregering tillsammans med miljöpartiet. Går inte det kan miljöpartiet bli bryggan till en uppgörelse över blockgränsen, tänker hennes strateger.

– Hon lyssnar nog på Ingvar och han tycker säkert att det är viktigt att i detta läge säkra miljöpartiet på rätt sida om blockgränsen, säger en ledande socialdemokrat.

Vad som helst kan hända på två år, och hon måste hålla alla dörrar öppna. Även till vänsterpartiet, men det betyder inte att hon för den skull behöver ta in dem i sin allians.

Ett samarbete med moderaterna kan uteslutas, dessutom skulle Fredrik Reinfeldt vägra. Lika svårt är det att se miljöpartiet och kristdemokraterna sida vid sida. Men centerpartiet och folkpartiet finns i strategernas sikte.

Sverigedemokraterna har sagt att de vägrar rösta på Mona Sahlin som regeringsbildare om de kommer in i riksdagen. Det blir en knepig situation för den borgerliga alliansen. Kommer mittenpartierna att hålla fast vid blockpolitiken om Sverigedemokraterna får en vågmästarroll? För Mona Sahlin skulle det kunna vara den kil som spräcker Fredrik Reinfeldts grepp om svensk politik.

– För mig räcker det att ta upp diskussionen om Sverigedemokraterna för att det ska bli tydligt att vi inte kan utesluta någon lösning, annat än en som ger dem inflytande, säger hon.

Sverigedemokraterna utgör alltså en viktig pusselbit, och för dagen ser andra vägar in i borgerligheten ut att vara omöjliga. Urban Ahlin, en av Mona Sahlins förtrogna, är dock hoppfull. På sikt går det att nå mittenpartierna, tror han:

– Vi ska inte glömma bort landsbygdscentern. Ute i landet är de inte främmande för samarbete, det är bara på riksnivå som det är stängt.

Med centerpartiet finns en historia att luta sig emot. Tillsammans med socialdemokraterna har de både regerat och samarbetat. Partikulturen är densamma, en överenskommelse håller, det behövs inte några dokument, brukar båda partierna framhålla när de minns samarbetet som löste 1990-talets ekonomiska kris.

Under slutet av 1980-talet – när Mona Sahlin gjordes till stjärna – var folkpartiet en viktig partner för socialdemokraterna i de stora strukturella ekonomiska frågorna. Partierna gjorde en stor skattereform, och drev tillsammans fram det nya pensionssystemet.

Den krets socialdemokrater som har fått makten nu söker sig högerut. De gillar miljöpartiets och folkpartiets syn på småföretag, utvecklingen i offentlig sektor och moralfrågor. Det finns en fråga där Mona Sahlin verkligen ändrat socialdemokraternas politik, och i den har hon redan sökt folkpartiets stöd. Hösten 2007 drev hon igenom en hårdare skolpolitik och erbjöd sedan Björklund en blocköverskridande uppgörelse.

I folkpartilandet – med några liberala ledarskribenter i Stockholm som språkrör – finns en motsvarande längtan efter samarbete i mitten.

– Socialdemokraterna har det sista året flyttat sig till höger, det gör möjligheten intressant, säger en ledande folkpartist anonymt.

Om det går som Mona Sahlin vill finns det efter valdagen både en öppning åt höger och vänster, och en stor socialdemokrati i mitten som leder regeringsförhandlingarna.

Men hon har en lång väg kvar att vandra.

Gå och läsa hela artikeln i fokus. Den är intressant.

Nej till utredningsförslaget för a-kassan – Ja till heltäckande ekonomisk skydd

Regeringens utredare och Sven Otto Littorin har rätt i en sak. Det behövs en ekonomisk trygghet för alla arbetande svenskar vid arbetslöshet. Denna trygghet borde ha en gemensam administration och väl fungerande regelverk anpassat för ett modernt arbetsliv. Och ett statligt regelverk som förhindrar att olika regeringar går in och mixtrat med vilkoren.  Socialdemokraterna borde här ta upp den diskussion som både MP och moderaterna öppnat med fack och Svenskt näringsliv.

Socialdemokraterna pratade den 12 maj om trygghet i förändring . Är man här ens medvetna om hur urkolkade den tryggheten är efter 90-talets besparingar och alliansens regeländringar. Det går inte bara att prata om en återställning till 80 eller 85 procent och ignorera en förändrad verklighet. Likadant gör LOs invändningar mot förändringar, att det hotar den fackliga medlemsgraden, mig förbannad.  Ett generellt fungerade försäkringssystem borde vara i alla arbetande svenskars intresse. Från svenskt näringsliv förväntar jag mig ingeting men det gör jag från LO och socialdemokratin.

Med en halv miljon svenskar som lämnat a-kassans tryghetssystem och ytterligare 100-tusentals som får sin trygghet via kommunens socialkontor eller försäkringskassan talar vi om ett system i kris. Och ett delat Sverige där den som är etablerad på arbetsmarknaden med fast arbete får del av en gemensam trygghet som övriga saknar.

Jag misstänker att det är många svenskar som någon varit utanför den etablerade arbetsmarknaden eller som känner folk som varit eller är det. Från föräldrar som får ta ansvar för sina vuxna barns försörjning, invandrare som aldrig kommit in på arbetsmarknaden, till studenter och ungdomar som lever på just-in time arbeten, till 55-60 åringar som sparkats från sina arbeten och utförsäkrats och nu får försörjas av socialkontor. Det är detta glömde Sverige som fack och politiker borde ta ett gemensamt ansvar för. Systemet måste reformeras. 

Det hör till det sorgliga att här har LO, SVD ledarsida, Socialdemokratin, vänsterpartiet och Svenskt näringsliv hittat någon de kan vara överens om. Alla svenskar förtjänar inte ett heltäckande trygghetssystem. Att säga att 500000 personer friviligt avstått från försäkringsskydd är lika befängt som att folk frivilligt skulle avstå från rätten till ekonomiskt skydd när man blir sjuk . Likadant är det få politiker som skulle våga inför ett diffrentierat försäkringsskydd inom sjukvården och säga ledsen, eftersom du är sjuk så mycket måste du betala mycket mer av dina egna lostnader.

Från fack, partier till svenskt näringsliv verkar man enbart vara intresserad av att bevaka sina egna intressen utan att ett större samhällsansvar. Eller saknas insikten om hur verkligheten ser ut för många svenskar i ett social skyddsnät som får allt större revor.

Maria Bosdotter och Olle Ludvigsson skriver i LO-Tidningen 08-05-08 vilka problem facken har att bevaka eller organisera den en stor grupp människor med med osäkra anställningar och svag ställning på arbetsmarknaden. Det vill jag mena pekar på problemet att facket ensamt ska organisera det social skyddet för människor de inte ens har kontakt med. Eller som de i bemaningsbranchen som flyttar från arbetsplats till arbetsplats.  

Likadant. Socialdemokraterna som en gång gick till val på att alla ska med. Jag hoppas att de med detta menade att alla ska åka först klass mot framtiden i stället för hur dagens system ser ut med vissa personer i 2-klass och en stor grupp kvarlämnade på perrongen.

Ta upp diskussionen inom arbetarrörelsen om ett reformerat system.

I dag lämnar utredaren Sören Öman över sitt förslag till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m). Det mesta av innehållet har redan läckt ut. Enligt uppgifter till Göteborgs-Posten är det här huvuddragen:

Alla som tjänar över 110 000 kronor måste vara med.

Inga grupper undantas. Obligatoriet ska gälla för såväl företagare som för deltidare.

Det kommer att kosta runt 5 000 kronor per år, eller 433 kronor i månaden, att vara med.

En ny myndighet, Myndigheten för arbetslöshetsförsäkring, ska sköta det administrativa.

De som redan är med i en a-kassa berörs inte.

Att utredaren föreslår just summan 433 kronor är ingen slump. I de a-kassor som redan finns varierar avgiften från 170 till 433 kronor. Att den obligatoriska a-kassan hamnar på den högsta nivån kan vara ett sätt att få människor tillbaka till sin gamla a-kassa

A-kassa för alla föreslås i dag | Nyheter | Aftonbladet

 

AB1, AB2, AB3, AB4DN, SVD SVD2

DN2 DN3 SVD3 PolitikerBloggen