Claeskrantz.se

Jag har hittills undvikit Svenska Dagbladets ledarskribent Gudmundson och delar av Malmö pressens kampanj mot kommunalrådet Ilmar Reepalu men jag tycker det är minst underliga formuleringar Per Gudmundson kommer med nedan.

”Menar verkligen Hägglund att judehat är så vanligt bland muslimer?”, frågar sig bloggen Alliansfritt Sverige upprört. Vad som avses med ”så vanligt” är oklart. Den enda poäng jag kan utläsa av Hägglunds uttalande är att det är vanligare. Och det är det ju. Det finns en konfliktlinje som är rätt välbelagd och – tyvärr – en väldigt djupt rotad tradition av misstänksamhet som rentav uppmuntras i många muslimska länder. Föreställningen att detta skulle försvinna i samma ögonblick som man invandrar till Sverige är rätt naiv.

Påstår verkligen Per Gudmundson verkligen att anti-semitism och jude hat är djupt rotad bland sveriges muslimer som en del av de värderingar och den historia de tagit med sig från sina hemländer?  Det verkar så. Är det detta malmö kampanjen handlar om. Att Sveriges muslimer med Malmö som främsta exempel är hotade av sveriges muslimska befolkning med benäget bistånd från hela den svenska vänster som uttrycker kritik mot israel och förståelse för palestiniernas situation?

Om något agerar då Per Gudmundson väskbärare och nyttig idiot för Sverigedemokraterna medvetet eller ej. Det sorgliga är att han gör det via en av Sveriges största mediamegafoner. Hela ledarinlägget nedan dryper av fördomar mot muslimer som är ganska obehagligt. Anti-semitism kopplas också slentrianmässigt till alla partier till vänster som uttryckt kritik till det Israel som Gudmundson själv hyllade för deras krigsinsats i t ex Libanon .

Per Gudmundson har ju även gång på gång hävdat att det finns ingen koppling mellan anti-semitism och den pågående konflikten mellan Israeler och Palestinier i mellan-östern så vad är det för konfliktlinje han talar om nedan? Om inte annat framgår det klart att Ilmar Reepalu’s största ’synd’ är just hans ‘Israel hat’ även om bråket i Malmö ‘förstås’ inte handlat om Reepalu’s Israel kritik. 

Blogg: SvD:s ledarredaktion | SvD

Till de här två förklaringarna kommer så en tredje, som även den har dryftats, men som kanske inte har varit tv-sänd ännu. Nämligen den att han medvetet söker behaga väljargrupper som tilltalas av en skvätt antisemitism. Detta antydde alltså Hägglund, varpå Mona Sahlin blev mycket upprörd, liksom den vänstra delen av den politiska bloggosfären förefaller vara. 

”Menar verkligen Hägglund att judehat är så vanligt bland muslimer?”, frågar sig bloggen Alliansfritt Sverige upprört. Vad som avses med ”så vanligt” är oklart. Den enda poäng jag kan utläsa av Hägglunds uttalande är att det är vanligare. Och det är det ju. Det finns en konfliktlinje som är rätt välbelagd och – tyvärr – en väldigt djupt rotad tradition av misstänksamhet som rentav uppmuntras i många muslimska länder. Föreställningen att detta skulle försvinna i samma ögonblick som man invandrar till Sverige är rätt naiv. 

Den sortens uppmuntran i form av både uppfostran och statlig propaganda gör naturligtvis avtryck. Konstigt vore väl annat. Att se den problembilden borde i sig inte vara något att be om ursäkt för. Att nyttja den för egna syften är däremot inte så snyggt. Om det nu är det Reepalu gör, jag är ärligt talat inte alls så säker på att han är så slug. Jag tror snarare att han lider av maktfullkomlighetens blindhet i kombination med lite allmänt och slentrianmässigt Israelhat. 

Alliansfritt nu erkänd av SvD som opinionsbildare, Skäll på judiska centralrådet, Sahlin, Malmö blir Judenrein med Sahliansen,

Det var som om att se Fredrik Reinfeldt förvandlas till moderaternas tidigare partiledare Bo Lundgren i gårdagens agenda debatt. Det var statsmannen Reinfeldt som verkade vilja stå över en diskussion om sakfrågor för att istället om och om igen upprepa skattemantrat.

Det saknades totalt en diskussion om vad Fredrik Reinfeldt ville göra åt det utanförskap som växer. Enligt alliansregeringens sätt att beräkna från 2006 med 70000 sedan Fredrik Reinfeldt tog över som statsminister.

Som alla väljare kunde se i Rapport tidigare under dagen har inget hänt för att ge de som står längst bort från arbetsmarknaden en chans till arbete. Bland annat därför att alliansen lade ner stora delar av vuxenutbildningen.

Notera också att integrations och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i Rapport säger direkt att det inte var ett misstag att skära ner på vuxenutbildningar och komvux som alliansen gjorde för att dessa var ett hinder för de som stod utanför arbetsmarknaden skulle komma i arbete under högkonjunkturen 2008.

Detta trots att alla sakkunskap menade att det var just utbildningen som var nyckel till att komma ut ur det alliansen kallar utanförskap.

Uttalande som att ‘Utbildningsplatser måste skäras ned vid högkonjunktur då det inte är lika många som behöver studera’ borde bli ett skolexempel på total okunskap om hur både verkligheten och svensk arbetsmarknad ser ut.

Vad Fredrik Reinfeldt i agenda debatten fick siffrorna att 100-tusen långtidsarbetslösa fått jobb med alliansen hade varit intressant att veta.

I stort var det hela dock en antiklimax där Fredrik Reinfeldt verkade vilja hålla sig så långt borta från 2006 års valfrågor som möjligt.

Mer i media:
”Skatterna ser ut att bli den tydligaste valfrågan.”, Vänstern står tomhänt i jobbpolitiken. gp

Bloggat:
Mona(S)ahlins framträdande en katastrof, Inte ett ord, Reinfeldt och Sahlin är politikens Iceman, Reinfeldt kallade Mona Sahlin lögnare i Agenda, Välfärdsstaten ett pyramidspel, Battle of the giants, Om SVT Debatt, valrörelsens första rond. (Mitt i steget, Johan Westerholms blogg), MinaModerataKaramell…, Roger Jönsson, Per Altenberg – ett …, Anna Vikström, Peter Andersson – me…, Högbergs tankar, Karins värld, Kent Persson (m) blo…, [ s-buzz ], Den hälsosamme ekono… och Röda Berget

Ordväxlingen mellan de båda statsministerkandidaterna blev stundtals hetsig, men inte mer, trots att mötet i tv innebar avstampet i debatten inför höstens val.

Intrycket som dröjer kvar är att Mona Sahlin lyckades attackera Fredrik Reinfeldt effektivt, samtidigt som hon skickligt gled undan motfrågorna från sin opponent.

Gång på gång försökte Reinfeldt få S-ledaren att svara på om hon kan garantera att ingen sjukskriven får sänkt samlad ersättning med det rödgröna förslag om reformering av sjukförsäkringen som man gick ut med nyligen.

Inledningsvis gjorde båda klart att man står fast vid den uppgörelse över partigränserna som togs på 90-talet om ett reformerat pensionssystem, där grundstenen är att rådande statsfinansiella läge styr nivåerna.

Mona Sahlin menade dock att pensionärer som nu får se sina pensionsutbetalningar sjunka kan kompenseras med skattesänkningar.

– Vinner vi rödgröna valet kommer vi att stegvis sänka skatten på pension, lovade oppositionsledaren som samtidigt kritiserade statsministern för de jobbskatteavdrag som arbetande svenskar fått under de borgerliga regeringsåren.

Fredrik Reinfeldt försökte iklä sig rollen som nationens ledare, rimligen stärkt av det höga förtroende i väljarkåren som han som person åtnjuter. Och ställde frågan om vem som är mest trovärdig när det gäller att sköta landets ekonomi — den borgerliga alliansen eller de rödgröna.

Pensioner och sjukförsäkring ledde till debatt – DN.se

Förutom att den för tillfället aktuella bloggsidan på knuff.se ser ganska trevlig ut är det något annat som slår mig. Frånvaron med några få undantag av en allians bloggosfär  som driver egen debatt och diskussion.  Eller har jag missat debatt och diskussions inlägg mellab olika alliansbloggare?

Det verkar som vänsterblocket i stort och Piratpartiet är de enda klara bloggaktiva grupperingarna bland svenska politiska bloggar.

Det är extra förvånande med tanke på att moderaterna alltid beskrivits som det mest it-aktiva svenska partiet bland riksdagspartierna.

Det är egentligen ganska komiskt att direkt efter att moderaternas partikansli lagt upp sina strategiska vinklingar nedan kör SvD’s ledarredaktion igång att trycka på just samma punkter. Tala om direktkoppling. Det är skattespöket och vänsterspöket som ska skrämma väljare.

Man kan dock undra vad hände med de nya moderater som ville diskutera sakinnehållet i politiken? 

Kampanjsamordning mellan den av skattebetalarna med 65 miljoner finansierad SvD  och det moderata partikansliet ställer dock krav på en enormt tydlig informationskampanj från de rödröna om de ska mota det moderata media maskineriet.

Om inte annat syns bristen på en a-press tydligt i valtider när alla Sveriges konventionella mediekanaler förutom SvT domineras av borgerligt anknutna media företag.

Expressen har läst ett internt strategidokument från Moderaternas partiledning där de ringar in konfliktområden som de söker med Socialdemokraterna under våren. Tre frågor, som Reinfeldt ska pressa Sahlin på i debatter, listas också:
- På vilket sätt blir jobben fler av att höja skatten för vanligt folk och göra det dyrare att anställa unga?
- Hur kan ni tala om ansvar för ekonomin när ni vill göra er beroende av Vänsterpartiet?
- Vilka kärnkraftsreaktorer vill ni stänga och när ska det ske?
Målet är att peka på de rödgröna som ett "vänsterexperiment" med en "oansvarig" ekonomisk politik.

Här är Reinfeldts hemliga taktik – Nyheter – Senaste nytt | Expressen – Nyheter Sport Ekonomi Nöje

Det är väl om något ett bevis på den svenska politiska journalistiken död när allt inledningen på en valrörelse börjar med en väska och klocka debatt. Eller möjligen Aftonbladets död som en seriös tidning av döma av en del kommentarer där ifrån. Kommentarer som tydligen inte ens tidningens läsare håller med om.

Även om Mona Sahlin eller övriga partiledare klätt sig i  säck och askan hade förstås debatten handlat om detta. Det är Oprahfieringen av svensk media där ytlighet, händelse och känsla debatter är framstående.

Det kunde lika gärna handlat om vad ett gäng före detta stjärnor på ett slott sade till varandra eller vem som gjorde bort sig bland ett gäng designade skeppsbrutna på en ö. Politisk journalistik har blivit kändisjournalistik.

Om media bevakningen av valet 2010 förvandlas till en kamp mellan bussiga Fredrik och käcka Mona och vem som har rätt kläder är det medias ansvar. Då har journalister gjort valrörelsen till en dokusåpa på högstadienivå.

Det är förstås ingen tillfällighet att amerikanska politiker använder klädkonsulter för exakt styla sina framträdande så att de ger rätt mediabild.  Där har också armen av politiska konsulter kring politikerna blivit experter på att manipulera media.

Men vill vi ha en politisk värld i Sverige där allt att stylat för att manipulera media?

Årets hittills mest idiotiska debattinlägg kom annars från Göran Greider som för alltid borde bli ihågkommen för den insiktsfulla analysen att Mona Sahlins väska hotar socialdemokratin!

Jag tror de flesta väljare struntar fullständigt i elitkommentatorernas åsikter och är mer intresserad av vad partiledarna kommer att göra för att förbättra deras vardag.

Fattigdom och inte skilja ut sig från mängden är knappast något grundläggande socialdemokratisk värdering vad än Göran Greider säger. Däremot kamp för en rättvis och solidarisk värld. För alla.

När partiet glömmer detta senare uppstår nog det största hotet mot socialdemokratin.

Bloggat:

apg29, metrobloggen.se, Fritt ur hjärtat, Alltid rött alltid r…, As Good as it gets, Stockholm enligt Ank…, Madonnan, Kent Persson (m) blo…, Sett ur en västgötsk…, Tradition & Fason och Christian Valtersson

Aftonbladets politiska kommentator, Lena Mellin , skriver i fredagens Aftonbladet att partiledarens val av väska inte är särskilt smart. Hon tycker inte att en märkesväska för runt 6 000 kronor harmoniserar med Sahlins huvudfråga under debatten; problemet med ökade klyftor i samhället.

Tidningens ledarskribent Katrine Kielos däremot anser att Mona Sahlin har rätt att själv bestämma vad hon vill lägga pengarna på. Kielos menar vidare att det inte är någon slump att just Sahlins väska dragit till sig uppmärksamheten.

”Det är tradition att skuldbelägga kvinnors konsumtion. Manliga politiker kan köpa dyra kostymer och jaktgevär – men kvinnor måste akta sig för väskväktarrådet” skriver hon.

Bloggaren Haus of Hannah håller med Katrine Kielos och tycker att debatten är befängd: "Ska inte Mona Sahlin, som alla vi andra, få visa upp den här väskan som hon fått i present?"

Mona Sahlins pressekreterare Camila Buzaglo berättar att den omdiskuterade handväskan i själva verket är en gåva.

– Hon fick den i 50-årspresent av en väninna, säger hon till SvD.se.

Men vem som har köpt väskan har mindre betydelse för andra.

Författaren och vänsterdebattören Göran Greider tycker att Sahlins handväska, som beräknats kosta runt 6 000 kronor, sänder ut fel budskap till väljarna:

"För en socialdemokratisk partiordförande borde kampen mot social ojämlikhet vara det centrala. Så uppfattar de flesta väljare det. Hennes dyra handväska ger precis motsatt meddelande" skriver han i ett inlägg på Newsmill.

Sahlins väska väcker debatt | Inrikes | SvD

Det finns ett antal alternativ till vad som ligger bakom metros artikel om att interna s-kritiker skulle jobba för en petning av Mona Sahlin.

Alla är lika allvarliga.

Antingen så ljög metro rakt av och hittade på en historia. Vad jag kan se är själva artikeln osignerad tillskillnad från sido kommentarerna där Kristoffer Rengfors /Metro Tekniks reporter står som journalist? Bara det får mig att undra.

Lika allvarligt är om det uppgifterna skulle kommit från allianshåll och metro medvetet eller omedvetet presenterar sina källor som socialdemokrater.

Metro artikeln är med anonyma källor är ett drag värdigt Karl Rove mästare på hur man angriper motståndare direkt.

Det sista alternativet är kanske det allvarligaste om det hela i stort var sant och det pågått ett arbete att underminera Mona Sahlin som partiledare. Med då en välplacerade läcka i media. Det senaste har jag dock fortfarande svårt att tro för att det skulle vara så korkat. 

Oavsett, var fanns pressavdelningen och dementierna.  Jag antar att det finns en beredskap på att sådana här historier kommer att dyka upp? 

Varför var man inte på metro direkt och krävde att få in en dementi. Ställ metro mot väggen och om inte annat brännmärk dem för dålig journalistisk. 

Om metro inte hade besvärat sig med att försöka få en kommentar från pressavdelningen eller Margot Wallström är det urusel journalistik. Oavsett går det inte att stå handfallna medan uppgifter ligger ute och fortsätter ligga ute i riksmedia.

Det borde vara bättre att jaga journalisterna istället för att bli jagad av dem.Uppgifterna försvinner ju inte för att man officiellt ignorerar dem.

Bloggat:

Seved Monke, Röda Berget, Opinionsbloggen, Björn Andersson, Viktor Tullgren, Peter Andersson – me…, [ s-buzz ], Stefan Olsson, Röda Berget, Elkers.se och Peace, Love and Capi…, (S)kitsnack

Någon vill skada Mona Sahlin.

Därför, anser flera S-företrädare, sprids nu uppgifterna om att hon bör petas till förmån för Margot Wallström.

– Det här är ryktesspridning när den är som allra sämst, säger riksdagsledamoten Håkan Juholt.

Oppositionen leder i de flesta mätningar. Sämre går det för S-ledaren Mona Sahlin som ligger långt efter Fredrik Reinfeldt i förtroende och popularitet.

Därför, skriver Metro, skissar en grupp interna kritiker från Skåne och Västsverige på en lösning: Låt Mona Sahlin sitta kvar som partiordförande men gör den betydligt populärare Margot Wallström till statsministerkandidat.

Uppgifterna tillbakavisas av en lång rad socialdemokrater, både på central och lokal nivå.

– Jag vågar tala för hela det skånska partidistriktet och det här är helt taget ur luften, säger Heléne Fritzon, ordförande för (S) i Skåne.

Sahlin ska inte petas – ”helt taget ur luften” | Nyheter | Aftonbladet

Det är en intressant vinkel media SvD lägger i sin artikel om svenska politiker och social medier. Men intressant är ju hur Carl Bildts ‘internet’ moderater liksom det nya arbetarpartiet verkar vara totalt borta från banan.

Nu tror jag inte sociala medier kommer att spela någon avgörande roll men få sitt genombrott i valet 2010 i Sverige.

Vad många  missar som talar om social medier och Obamas kampanj 2008 är att de social medierna eller internet som grund för politisk aktivism och organisation fick sitt genombrott en valrörelse tidigare i USA nämligen 2004 års amerikanska valrörelse. Det var alltså inte 2008.

Det var 2004 som bloggare och nätrots aktivister var aktiva på allvar för första gången i amerikanska poltik.

Vi ligger helt enkelt efter i teknisk utveckling och mognad i Sverige.  Som vanligt kan man väl säga.

När det gäller politisk organisering och organisation är det fortfarande metoderna från det tidiga 1900-talet som dominera. Politiker kommer även 2010 stå på tomma torg och hålla låda för väljare som inte är intresserade precis som att miljoner kommer att spenderas på utskick till hushåll som är dödströtta på alla reklam de inte vill ha.

Och för att tala klarspråk är den tekniska mognaden och kunskaperna bland majoriteten politiker och inte minst organisationsombudsmän i allmänhet ganska låg.

Många klarar heller inte av vertikal direktkommunikation vad det än sägs om direkta kontakter med väljare. En till många kommunikation är så mycket lättare. och man slipper alla ‘idioter’ på internet även om de kan tänkas vara väljare.

Sociala medier har ännu inte integrerats helt i partierna kommunikations struktur. Det är t ex inte självklart att som Obama gjorde presentera sin poltik genom att lägga ut ett tal eller ett besök på en plats på Youtube. Istället vänder man sig till SvT och hoppas på ett 2 minuters filtrerat inslag på i aktuellt.

Det finns också olika typer av social medier. Twitter är i stort en elit kanal om du vill nå media, pr och reklambyrå folk i storstäderna. Facebook är det stora social nätverket i Sverige tillsammans med bloggar och om man vill nå vissa grupper även Youtube.

För att alla dessa olika sociala medier ska fungera som en effektiv kanal måste det finns en kommunikations strategi och en samordning mellan de olika delarna i en organisation. Så att om t ex ett parti genomför ett lokalt besök där man också gör ett utspel utspelet finns färdigt att distribuera, att det finns någon som filmar framträdandet för youtube liksom någon som kan fotografera och distribuera informationen till kanaler som den egna hemsidan, pressmeddelanden och någon som lägger ut materialet med videoklipp eller pdf på lämpliga facebook grupper. Sen om gammal media skriver om det lokala besöket så är det ju lämpligt att bloggare kan komma med kommentarer som följer upp vad media skriver. Något som ger utslag i googles sökmaskiner när folk sedan letar information i en viss fråga.

Så långt tror jag inte vi har kommit än i Sverige.

Förövrigt intressant att det är SvD som kommit längst i sin anpassning till de sociala medierna medan både Bonniers och förstås a-pressen ligger långt efter.  

Bloggat:
Politikers sociala mediearbete, Vad kommer härnäst efter allt detta, Sociala medier ny PR-kanal?  

81 av 349 ledamöter finns på Twitter. Men riksdagens Twitter-kyrkogård är redan stor. Många har startat men verkar sedan ha tröttnat. När de som inte gjort någon uppdatering alls på en månad (en evighet i sammanhanget) räknats bort kvarstår 59 ledamöter.

S och C sticker ut sett till vilka ledamöter som är aktivast. Nio av de tio flitigaste twittrarna tillhör något av de två partierna.

En genomgång av samtliga twittrande riksdagsledamöters senaste 20 inlägg visar att de i huvudsak ägnar sig åt att berätta vad de gör just nu på jobbet och i privatlivet, vad de tycker i olika politiska frågor, samt länka till sina egna bloggar och tidningsartiklar. Resor tycks vara det populäraste tillfället att uppdatera sin status. Otaliga är tweetsen från flygplatser och tåg.

Vad har jag för nytta av att veta vad du åt till frukost?

–Poängen kan vara att visa att också en riksdagsledamot har ett vardagsliv. Men risken är att man ibland twittrar för mycket av leda, säger Eva-Lena Jansson (S).

Sociala medier ny PR-kanal | Inrikes | SvD

Jan Guillou intervjuas på bokmässan 2009 av Barbro Hedvall om journalistik och skrivande utifrån hans bok ”Ordets makt och vanmakt – Mitt skrivande liv” på en något skakig videokamera.
Det är hela intervjun på cirka 30 minuter.

Det är mer än märkligt hur ett ‘singel point of failiure’ som tydligen basefarm visade sig vara nu slagit ut stora delar av mediasverige inklusive eposten för 60000 com hem kunder.

Om en överbelastnings attack riktas mot en viss specifik kund har väl företaget sådan övervakningsprogram så att de kan se detta? Och helt enkelt slänga trafik till den kunden.

Men när attacken slår ut delar av basefarms infrastruktur handlar det om något mer än en överbelastnings attack. Det verkar som någon tagit sig in i de routrar som sköter trafiken. Frågan är hur mycket av Basefarms infrastruktur de haft tillgång till och vilken information som eventuellt kan ha läckt ut?

Uppdatering från GP:

Avbrottet beror på en så kallad DOS-attack, en typ av hackerattack, mot Basefarm som är driftleverantör för Mktmedia. Mktmedia är i sin tur ett nätverk av tidningskoncerner. I koncernerna ingår Göteborgs-Posten men också många andra tidningar bland annat TTELA, Bohusläningen och Hallandsposten. Det stora problemet är att alla har en gemensam webbplattform.

Borde det inte finnas ett skydd mot den här typen av attacker?

- Det är en självklarhet att det inte går att skydda sig mot allt. Men min uppfattning är att Basefarm borde ha haft någon form av skydd mot detta. DOS-attacker är inget okänt fenomen.

Finns det inte någon typ av reservsajt ni kan lägga upp?

- Det borde förstås finnas och vi hade kanske kunnat lägga upp en. Men vi bedömde att det var för stora risker inblandat. Problemen kunde följa med till reservsajten.

Om GP hade behövt lägga ut viktig samhällsinformation, hade ni då lagt upp en reservsajt?

- Det kan jag inte svara på.

Svt.se låg nere i sju timmar i går och Dn.se hade problem i morse, tror du att det kan ha något samband?

- Jag vet förstås inte, men det låter ju som att det kan finnas någon form av mönster.

Hackerattack släckte gp.se under torsdagen – Sverige – www.gp.se

IDG 

Först vid niotiden kom företaget till rätta med problemet och en del av företagets kunders webbsidor kunde gå upp igen. Men många låg fortfarande nere vid tolvtiden.

Enligt Fredriksson har hackarna utfört en så kallad denial of service-attack. Det är en attack som syftar till att hindra en normal användning av systemen.

Alla Basefarms kunder drabbades av attacken och var tvungna att stänga sina hemsidor under förmiddagen.

Några av kunderna är Göteborgs-Posten, TV4, Östersundsposten, Nerikes Allehanda, Gefle Dagblad, Com Hem, Svenskt Näringsliv, Bonniers tidsskrifter, Länsförsäkringar, Länstidningen i Södertälje, Vlt och en rad andra lokaltidningar.

– Vår nyhetssida har legat nere hele morgonen och förmiddagen, säger Göteborgs-Postens it-chef Lennart Rosqvist.

Vad innebär det här för er?

– Att vi inte når ut med våra nyheter till våra läsare.

Har hackarna kommit in i era system och fått tillgång till redaktionella uppgifter?

– Nej, det finns inget som tyder på det.

Basefarm utreder nu vad som har hänt och varför hackarna kunde ta sig in i systemen och sänka alla företagets kunder.

– Det är ju avgörande för vår verksamhet att sånt här inte händer, vi kommer att se över våra system för att förhindra att det händer i framtiden, säger han.

Fredriksson vill inte uppge vilken kund som attacken riktades mot.

– Men vi känner inte till att det skulle finnas någon speciell hotbild mot denna, säger han.

Hackare sänkte nyhetssajter | Nyheter | Aftonbladet

Gunnar Bergdahl, kulturchef på , Helsingborgs Dagblad presenterar tillsammans med medverkande riksdagspolitiker boken kultur. En bok som började som ett tidningsprojekt där man skickade ut en enkät fråga om riksdagsledamöternas kulturella erfarenheter. Medverkande Leif Pagrotsky, Siv Holma och Hans Wallmark

Bloggat: Kulturbloggen

Samtidigt som kulturproppen presenteras får jag i min hand Folkvald kultur (red. Gunnar Bergdahl, Carlssons förlag). Där får alla riksdagsledamöter, de som nu ska driva igenom kulturproppen, redovisa sitt ”kulturella livsbagage”. Bästa filmen: Såsom i himmelen. Bästa scenupplevelsen: Kristina från Duvemåla.

24 ledamöter uppger Stieg Larssons Millennumtriologi som den största läsupplevelsen nånsin. Jag missunnar ingen den bladvändaren, men en rik kulturnation erbjuder mer än bara det som säljer av egen kraft. Är man ”elitist” för att man vill att Sverige ska ha råd med ett kulturliv som är både högt, lågt, brett och smalt? Fine, då är jag det gärna.

I det perspektivet blir Hägglunds prat om att ”kultureliten” har avsvurit sig ”kvalitetsbegreppet” obegripligt. Konstnärslön får ju den vars skapande anses stå för ”hög kvalitet”. Frågan är inte om kvalitet finns, utan vem som har makten att definiera den.

Kultur måste få kosta | Kultur | Aftonbladet

Det är alltid roligt när  journalister påpekar det uppenbara. Alliansens försök att under en månads tid portionera ut ‘goda’ budget nyheter så att de fick rätt politiskt spin i media. Tillskillnad från den övriga fårskocken av journalister.

Ronald Reagan brukade även han tillämpa samma bildsättning. Vid goda nyheter om t ex ekonomin åkte Vita Husets media operation ut till en byggarbetsplats för att med aktiva byggarbetare i backgrunden tala om hur bra det gick i ekonomin. Allt kunde säljas med mördande reklam och rätt ‘bildsättning’ som Fredrik Reinfeldt brukar kalla det.

Vad som hände med den kritiska granskningen av den moderatledda alliansregeringens politik kan man dock undra när journalister blir statister i ett media drama regisserat av firma Schlingmann, Borg och Reinfeldt.

Mer i GP

I en sällan skådad pr-kampanj har alliansen presenterat samtliga nyheter i god tid före finansminister Anders Borgs (M) budgetpromenad.

Det började redan för en månad sedan. På vägen till Vaxholm och sitt sommartal avslöjade statsministern Fredrik Reinfeldt (M) att löntagarnas inkomstskatter skulle sänkas med ytterligare tio miljarder. I ­alla fall om han fick bestämma.

Avslöjandet ackompanjerades av papper från statsministerns kansli och tabeller från finansdepartementet. Det rådde så att säga inget tvivel om att det i själva verket inte var statsministerns önskemål det handlade om. Utan ett beslut.

Därefter duggade nyheterna tätt. Ibland som exklusiva avslöjanden i ett medium. Ibland berättade av de fyra partiledarna på besök i verkligheten, typ skolor och polisstationer.

Flera nyheter var till och med så bra att regeringen tog dem i repris. Reinfeldts skatteutspel recyclades efter 28 dagar. Miljardregnet över kommunerna fick Mats Odell (KD) återvinna efter bara 13 dagar.

I söndags kväll var det final. Efter att bit för bit portionerat ut nyheterna ur budgeten kallade Anders Borg till seminarium och det finaste av det fina, finansplanen med regeringens prognoser. Samtidigt fick oppositionen sina exemplar av budgeten.

”Nyheterna” var en repris – Så kuppar regeringen in nya statsbudgeten. | Lena Mellin | Analys | Nyheter | Aftonbladet

Det  är nästan lite rörande talet om god ton på internet eller tanken att det skulle vara internet som är orsakat till alla dessa ociviliserade beteenden.

Jag snarare sagt att internet släppt fram beteenden som visar människan och samhället som det är. The Good, the Bad and the Ugly i mänskliga beteenden som alltid funnits. Från 1700-talets pamflett skrivande med karaktärsmord av politiker till Caesars romerska imperium har människor alltid ljugit, förfalskat och brutalt angripit varandra i tryck eller offentligt.

Det var förövrigt lite mer än 150 år sedan som en annan representant för South Carolina nästan slog ihjäl en annan senator på senatsgolvet med en käpp medan en annan kollega höll tillbaka de övriga senatorerna med en pistol över ett tal där han angripits.

Joe Wilson agerade misstänker jag med kall politiks kalkylering att han nog skulle vinna mer på att utmana presidenten i direkt sändning än att artigt lyssna

Femtio fenomen som internet håller på att ha ihjäl. Så lyder rubriken på en rolig lista i brittiska Daily Telegraph (10/9). Sociala nätverkssajter, bredbandsuppkoppling, bloggar och annan ny teknik som till exempel mobiltelefoner har, enligt tidningen, bland annat ryckt undan mattan för punktligheten och den civiliserade lunchen utanför kontoret.

Men listan tar också upp någonting mer allvarligt: Konsten att på ett artigt sätt kunna uttrycka sina meningsskiljaktigheter med någon annan har försvagats. Senast härom kvällen, när Barack Obama höll ett anförande om sin kontroversiella sjukvårdsreform i den amerikanska kongressen, visade sig detta tyvärr med all önskvärd tydlighet. En republikansk ledamot, Joe Wilson från South Carolina, häcklade Obama och kallade honom lögnare.

Wilsons utbrott är inte bara generande för honom själv. Det är också symboliskt för hur den politiska kulturen har utvecklats i USA på senare tid, inom och i kretsarna omkring såväl det republikanska som det demokratiska partiet. Båda rörelserna har gått ned sig i ett muggigt träsk. Glåporden, de avsiktliga missförstånden, förlöjligandet och det nakna hatet blir beklagligt nog allt vanligare.

Vi måste hålla hårt på den goda tonen | Ledarsidan | SvD

Den är väl inget nytt för den som följer debatten i USA men tydligen har media industrins lobbyister varit aktiva även i denna fråga på inom EU.  I USA har media industrin länge velat att webbplatser ska blockeras och viss typ av internet trafik ska filtreras bort.

Att avstängning från internet skulle finnas med som en del av av de ‘frivilliga’ överenskommelserna är heller inte förvånande.

I grunden handlar det om att främst amerikanska medieföretag vill ta kontroll över internet som distributionsväg för mediematerial.  Och kan anta med den kontrollen också ta ut de priser de vill och sätta villkoren.

Det handlar om vem som ska få tillgång till text, ljud, bild och video i framtiden.

Nu har jag inget emot om mediejättar gör det så svårt, dyrt och besvärligt att få tillgång till deras material så att folk väljer fria, billigare alternativ. Bara själva banan, d.v.s internet hålls neutral. En mediejätte ska inte kunna sluta avtal med en  internetleverantör om att deras trafik ska få prioritet.

The Commission’s invitation said that “European-wide voluntary agreements… would seem to be in the common interest of all stakeholders since currently the development of new business models on the internet is hampered by the volume of illegal downloading”.

It added that “while future legislation should not be excluded at European level”, voluntary agreements are “more likely to result in balanced and proportional solutions”.

The meeting discussed gathering evidence of illegal downloading, the development of legal alternatives to piracy, deterrents or sanctions, and educating internet users.

The Commission’s approach has been criticised by BEUC, the European consumers’ organisation. BEUC is concerned that internet service providers may agree to suspend the internet access of persistent illegal downloaders as part of the voluntary agreements.

Draft legislation currently under discussion in France would introduce a ‘graduated response’ system in which users’ access could be cut off after they had received warnings that they were acting illegally.

Kostas Rossoglou of BEUC said: “We are really concerned by this working group as it might result in getting the graduated response by the back door.”

Commission looks to pull the plug on illegal downloading  |  Policies  |  Information society  |  Information technology | European Voice

Nu trodde jag tidningarna redan tog betalt på nätet i form av annonsering för att vara lite tyken? 

Vägen för tidningarna att gå är enligt Lionel Barber att identifiera vad som är unikt och originellt med deras nyhetsinnehåll och fokusera på det när de tar betalt. Det är alltså för kvalitetsjournalistiken som det lönar sig att ta betalt, menar han.

Allt fler internationella tidningsorganisationer börjar ställa sig bakom idén att ta betalt, ett alternativ som tidigare inte har kommit på fråga då nätets gratisfilosofi nästan ansetts som helig. News Corps Rupert Murdoch sa i våras att alla koncernens tidningar, brittiska såväl som amerikanska, innan årets slut ska ta betalt för nyheter.

Även New York Times chef för digitala medier, Marc Frons har sagt till SvD Näringsliv att man tittar på möjligheter att ta betalt. Enligt The Guardian kan ett beslut fattas redan i augusti. En av USA:s största dagspresskoncerner Media News Groups koncernchef Dean Singleton har också deklarerat att man är inne på samma linje.

Ännu finns det få konkreta exempel på tidningar som lyckats och hur stora intäkter de olika affärsmodellerna kan generera.

–Samtidigt är det viktigt att tidningsföretagen snabbt etablerar en digital plattform med möjlighet att ta betalt, antingen per artikel eller via ett prenumerationssystem, sa Lionel Barber och tillade att ”utan dessa intäktsmöjligheter kommer kvalitetsjournalistiken att tyna bort”.

”Snart tar alla betalt på nätet” | IT | SvD

Att de stora globala medieföretagen är hårt pressade av en vikande annonsering är klart. Den mer intressant frågan är om de säljer en tillräckligt unik produkt de har en klar marknad för? Där hade jag sagt nej. Men det är tydligt att de stora mediebolagen vill satsa digitalaplattformar där de kontrollerar distributionen av sin produkt. 

Villket låter som en typisk direktörslösning när man  inte vet vad man ska göra annars.

Problemet för de stora mediekonglomerater är ju att den digitala kommunikationsutvecklingen pressar dem med stora fast kostnader för en organisation som egentligen inte behövs för att producera en journalistisk produkt.

Sätt 6 tränade erfarna skribenter i en hyrd lokal med laptoppar och mobiler så skulle de kunna producera en hyfsad bevakning av t ex finans och ekonomi nyheter i Stockholm. En CMS webbplattform som Wordpress hade lätt kunnat användas som grund för en webbtidning tills man behöver skala upp till större servrar om de skulle få 10-tusentals besökare samtidigt.

Dagen medieföretag påminner i alla fall mig lite om gamla industri/tillverkningsföretag eller möjligen de jättelika dinosaurie arter som levde på att beta gräs och blad.

Därför är det kanske inte heller så konstigt att ett antal media direktörer vill ha hjälp av EU att genom lagstiftning säkra sin överlevnad.

Nedanstående låter i mina öron som om mediaföretagen likt Göteborgs Posten  i Sverige och Bonnier vill ha hjälp av EU att pressa Google på pengar. Och att de vill ha politisk hjälp att säkra sin position.Att det sedan är friviligt att finnas med på internet som en öppen webbplats sägs förstås inte.

Frågan är om ett stort antal tidningar försvinner bakom betalmurar eller inte syns i sökmotorer någon skulle sakna dem?

Om inte annat öppnar de affärsmöjligheter för konkurrenter med radikalt lägre kostnader och nya ideer kring hur man skapar betalande communities.

Annonsering och affärsmodellen behöver ju inte se ut den gjorde för 100-år sedan….

I förra veckan skrev SvD Näringsliv om tidningskoncernen Stampen som genom sitt stöd till det tekniska systemet ACAP vill kunna begränsa sökmotorernas indexering av nyhetsmaterial på nätet. ACAP nämns i förslaget som ett ”verktyg” för att öka upphovsrättsskyddet på nätet.

Genom Hamburgdeklarationen vill man inte bara få tidningsföretag att stödja WAN och ACAP, utan också lagstifta för att få sökmotorer som Google att samarbeta med tidningsföretagen.

– Vi behöver få sökmotorerna att erkänna ACAP som ett steg mot att innehållsleverantörerna har bestämmanderätt över sitt innehåll, och villkoren för att använda detta. EU-kommissionen och andra lagstiftare uppmanar vår bransch att komma med egna lösningar. Här har vi en, och nu uppmanar vi myndigheterna att stödja det, säger Gavin O’Reilly.

Inte minst handlar detta alltså om att ge tidningsföretagen en ökad möjlighet att öka intäkterna på nätet.

– Framför oss ser jag två huvudmål, vi vill ha en rättvis del av intäkterna som genereras genom exploatering av vårt innehåll av andra (sökmotorer och sajter), men också en växande marknad för betalt innehåll på nätet, säger Mathias Döpfner, vd för mediekoncernen Axel Springer AG.

Tidningar vill ha lagstiftat skydd | SvD

Bloggat:
Signalspaning för polisiära behov, Stod Aftonbladets löpsedel för årets rekord i osmaklighet och brist på sanning-, Tänker tidningarna gå samma väg som musikindustrin-, Kartellbildningsförsök hos gammelmedia, Nyhetens pris, Dags att sluta ge bort annonser gratis DN-, Alla har fel – mer eller mindre, Prenumerationsmodellen är död, Det är alltid för tidigt att ge upp – om ACTA, DN föreslår en massiv mediefront för att tvinga fram betalning för nyheter på nätet Bloggtidning, Betalförespråkarnas obegripliga världsbild

Media:
Gratiskulturen- Tidningsföretagen har inte råd att ge bort sitt material,

En affär med frågetecken är väl det minsta man kan säga om Global Gaming Factory’s eventuella köp av Pirate Bay. Vad händer med användarna som registrerar sig på sajten. Eller för den delen fildelningsfunktionen. Eller GGF kopplingar till vad som verkar vara mindre seriösa företag .Att TPB har ju också utvecklat en bra modell för skalbar digital distribution som jag förstår det innebär ju inte att de har de media ‘conten’t som behövs.

Det hade varit intressant att veta vilka som finansierar köpet eftersom GFF av allt att döma inte har finansieringen.

Se är det viss ironi i att jag för flera år sedan undrade varför inte Hollywood helt enkelt köpte TPB. Då påstods det ju att verksamheten drevs av ideologiska och ideell skäl. Nu är det ju ‘vänner’ till TPB som ska få pengarna vilket väll inte är en så dum konstruktion.

Mer i media:
SvD, DN, Expressen, Aftonbladet. Aftonbladet2

Noterat bolag uppges köpa Pirate Bay – null – Göteborgs-Posten

- Vi ska konkurrera ut dagens fildelare, säger Pandeya till TT.
Att den kontanta delen av köpesumman överensstämmer med det skadestånd som personerna bakom The Pirate Bay dömts att betala är något som Pandeya inte vill spekulera i.

- Varför säljarna har valt den här kontantersättningen vet jag inte, men det är sant att det överensstämmer och det kan man ju spekulera i, säger han.
GGF är noterat på aktiehandelsplatsen Aktietorget.

Affären omfattar domännamnet med tillhörande webbsajter, däribland www.thepiratebay.org.

Samtidigt köper GGF teknikföretaget Peerialism, som har tagit fram en ny fildelningsteknik, för totalt 100 miljoner kronor, varav minst 50 miljoner i kontanter, enligt pressmeddelandet.

GGF lägger in några rejäla brasklappar i pressmeddelandet: För att affärerna ska bli av krävs att bolaget erhåller finansiering, att en bolagsstämma godkänner dem samt att GGF och dess styrelse gör bedömningen ”att de förvärvade tillgångarna kan användas på ett legalt och ändamålsenligt sätt”.

Bolaget räknar dock med att kunna slutföra köpen i augusti.

”Genom förvärven av The Pirate Bay och Peerialism, kommer GGF erhålla en strategisk position på den internationella marknaden för digital distribution”, skriver vd Hans Pandeya.

I samband med köpen har GGF för avsikt att lansera nya affärsmodeller ”som möjliggör kompensation till innehållsleverantörer och upphovsrättsinnehavare”.

”Innehållets skapare och leverantörer måste kunna få kontroll på sitt innehåll och få betalt för det. Fildelare behöver kunna ladda ner snabbare och med bättre kvalitet”, skriver Hans Pandeya.