Claeskrantz.se

Det är intressant hur Jonas Sjöstedt från vänsterpartiet skriver om behovet av en plattform för de som vill rösta rödgrönt men samtidigt inte vill engagera sig i ett visst parti.

Det finns faktiskt en sådan plattform i nätverk som Netroots eller bloggvänstern med flera. Det finns massor med engagerad människor sammanlänkade på internet via bloggnätverk eller webbplatser som Facebook. Möjligheten finns till ett helt nytt sätt att engagera människor politiskt som de etablerade partierna hittills varit mycket dåliga på att använda.

Det handlar med andra ord om social medier som grunden till en stark rörelse mot ett annat Sverige.  En politisk folkrörelse i det 20 århundradet om man så vill där motsvarigheten till flygbladsutdelaren och pamflettskrivaren är dagens bloggare.

Fredrik berättade att han allt oftare stöter på personer som inte ser sig själva som vänsterpartister, sossar eller gröna. De ser sig istället som rödgröna. De gillar det rödgröna samarbetet och den politik som formuleras där. De vill absolut att vi byter regering vid valet i höst. Många av dem skulle vilja vara aktiva i valrörelsen. Men om man inte är beredd att köpa hela paketet från ett parti så är det svårt att veta var man ska vara aktiv. När Fredrik sa det så klarnade det även för mig, jag känner massor med personer som skulle vilja arbeta för en rödgrön valseger, men som inte vill ta steget in i något parti.

När jag bodde i USA följde jag Obamas valrörelse på nära håll. En sak slog mig som mycket annorlunda jämfört med Sverige. Hundratusentals amerikaner arbetade för Obamas kampanj frivilligt utan att vara organiserade demokrater. De använde besparingar och semestrar för att knacka dörr och dela ut information. Bland dem fanns en del av mina grannar och vänner. De ville verkligen bli av med Bush, de tyckte att Obama stod för något bättre. Här finns likheter med alla de rödgröna som vill bli av med den borgerliga regeringen.

Hur tar vi vara på kraften hos de här tusentals rödgröna? Hur ska de organiseras? Hur ska de kunna få inflytande över det rödgröna projektet? Här har s-v-mp en viktig uppgift framför sig. Rimligen så borde de tre partierna gemensamt bjuda in partilösa, via webben och till lokala möten, till att arbeta för en rödgrön valseger. De borde erbjudas både politiska möten och utbildning, men främst av allt konkreta arbetsuppgifter för att bidra till en rödgrön valseger. Det borde räcka med att anmäla sig på webben, sedan skulle inbjudan till lokal aktivitet komma med ett brev på posten strax efter.

Vad gör vi med de rödgröna? at Jonas Sjöstedt

Det är intressant vilken skillnad en rubrik gör. Om dagens opinionsmättning hade varit valresultat om ett år hade vi fått en ny regering. Kristdemokraterna hade åkt ut ur riksdagen och istället ersatts av Sverigedemokraterna. Centerpartiet hade i stort varit utraderat.

Då är det kanske enklare för reportrarna att använda vinkeln ‘socialdemokraternas kris’ eller att skylla socialdemokraternas opinionsresultat på Mona Sahlin.

Oavsett är det valresultatet om ett år som avgör. Och skulle jag säga vilket av de två ‘partierna’ som vinner kampen om procentandels väljaren 2010.

Det ser ut att bli ett långt år om tidningarna ska fortsätta med veckoopinionsmättningar som utropar den enes död eller andras framgång hela vägen fram till 2010.

Bloggat:
Mona Sahlin ett Bojsänke?, KD ut och SD in, Blockpolitik, kd utanför riksdagen och centern väldigt nära spärren

Kildén & Åsman, Nattis 2.0, Svensson, Peter Andersson – me…, Alliansupproret och Kent Persson (m) blo…

I den nya mätningen från Aftonbladet/United Minds tappar Socialdemokraterna fyra procentenheter och får bara 29,7 procent av väljarstödet. Sympatierna har bland annat gått till Miljöpartiet som ökar med 1,8 procent sedan förra månaden.

Röstar i medvind

– Vi vet att många väljare rör sig till det parti som går bäst i det egna blocket. Just nu har MP medvind, säger Carl Melin, opinionschef på United Minds.

På S-kongressen för några veckor sedan sa Socialdemokraterna nej till förbud mot vinster i vård- och skolföretag. Det kan, enligt Melin, ha gynnat Vänsterpartiet som går fram 1,2 procent i mätningen.

Men Stefan Stern, biträdande partisekreterare

i Socialdemokraterna, tror att det är för tidigt att dra några slutsatser av partikongressen.

”Jämnt läge”

– Det är val först om ett år. Det här visar att det är ett jämnt läge och att vi måste jobba ännu hårdare och berätta om vår jobbpolitik och beskriva det vägval Sverige står inför, säger han.

I alliansen är C och KD de stora förlorarna. KD tappar en halv procentenhet och ligger åter under riksdagsspärren.

Kris för S – får rekordlågt stöd | Nyheter | Aftonbladet

De rödgröna partiledarna presenterade idag en nystart på det klimatinvesteringsprogram som fanns som stöd för lokala miljösatsningar under den förra mandatperioden.  Ett program som den borgerliga regeringen lade ner när de tillträde. Se mer här på den rödgröna samarbetsbloggen eller följ presskonferensen  ovan.

Lite bilder:

 Mer bilder hittar du här:

Jag tror det är dags att förklara jämt läge mellan alliansen och den rödgröna oppositionen. Valet 2010 kommer inte att avgöras av någon stor majoritet för något block. Tvärtom tror jag som många andra det kommer att bli en kamp om procentandelar och att några tusental röster fram eller tillbaka. I det läget är det kanske inte förvånande trots vad SvD säger att kommunikationschefen för socialdemokraterna funderar över om hon är de rätta personen att driva vad som kan bli den viktigaste kampanjen i socialdemokratins historia. Speciellt eftersom kommunikationen inte fungerat i alla lägen.

Jag har bestämt mig för att sluta. Jag har gjort många valrörelser, och flera i valledningen. Och nu känner jag att jag inte riktigt kan tända till så som jag vill göra för en sådan här arbetsuppgift. Och då känns det inte riktigt bra. Vare sig mot er eller mot det otroligt betydelsefulla uppdrag som det är att vara med och se till att det här landet får en regering ledd av Mona Sahlin.

Därför har jag bestämt mig för att sluta. Och eftersom det är ett extremt viktigt år är det förstås extra viktigt att det nu går ganska fort med att få allt på plats. Jag jobbar min sista vecka denna vecka och kommer se till att lämna över till er och till den som kommer efter mig.

Politikerbloggen » LÄS! Här är avhoppade kommunikationschefens mejl

Kommunikationsstrategin kommer att bli central för valet utgång 2010. Så mycket är uppenbart med det jämna läge som troligen kommer att råda hela vägen fram. I det ljuset blir ju opinionsmättningarna bara en bekräftelse på att Sverige är delat i ett blått och rött läger.

Värt att notera är förstås också att alliansens heller inte slår igenom med sina budskap. Trots arbetsstämma i Västerås senast.

Mer i media:
Socialdemokraterna drar ifrån, Socialdemokraterna drar ifrån;

Bloggat:
Robert Noord, Högbergs tankar, Din ledamot i riksda…, Rolf Erikson, Peter Andersson – me…, Edvin Ala(m) 3.0, Kent Persson (m) blo…, Från Min Horisont och jj.n

Stockholm. Stödet för Socialdemokraterna ökar med över tre procentenheter i den senaste väljarbarometern från Demoskop. Samtidigt ökar också oppositionens ledning över alliansen med 4,4 procentenheter.

Enligt opinionsmätningen, som redovisas i Expressen, ligger Socialdemokraterna nu på 36,6 procent – en ökning med 3,3 procentenheter från juli. Stödet för Moderaterna ökar också, men bara med 1,1 procentenheter. Också Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna går upp, båda med 0,4, medan Miljöpartiet och Folkpartiet backar mest, 1,5 respektive 0,5 procentenheter

Socialdemokraterna drar ifrån | Inrikes | TT | Senaste nytt | Aftonbladet

En video med de rödgröna partiledarnas besök i Göteborg 2009. Hela videon är på 20 min.

Om inte annat illustrerar Carl Schlyter ett problem alla s.k EU-kritiker har. Det går inte att i ena andetaget säga att EU ska ha mindre makt att påverka enskilda länder för att i nästa säga att EU ska ha mer makt att påverka i frågor man gillar.

Den europeiska gröna grupp som Carl Schlyter verkar i är långt mer EU-positiv än Mijöpartiet traditionellt varit. Det betyder att Carl Schlyter av och till röstat emot sin partigrupp. Johan Hammarqvist, chefredaktör för Norra Skånes Tidningar som också inbjudits att kommentera, menade att Carl Schlyter var mer av en opinionsbildare än en parlamentariker. Så är det. Ensamseglare i Europaparlamentet kommer sällan långt.

Carl Schlyter pratar om att EU ska göra mindre. I nästa andetag om att EU ska göra amer och kunna fatta majoritetsbeslut. Det är ”rimligt”, menar Schlyter, att vi har ”demokratisk rätt att gå in i till exempel Spaniens koldioxidutsläpp”. Gå in i? Vad betyder det? Att Europaparlamentariker får åka runt och stänga igen spanska, svenska eller tyska industrier som de menar släpper ut för mycket koldioxid? För i så fall pratar vi verkligen om en brysselsk centralmakt.

EU-parlamentet: Ensamseglare kommer inte långt. – DN.se

Jag undrade förra året om det var den 7 september 2008 som alliansen vann valet 2010. Av döma av Anita Kratz reportage nedan och opinionsmätningar idag verkar det bekräftat. Det drömläge socialdemokraterna hade är stort utraderat. Nej, det blev ingen vänstervåg som det talades om när ett tydliget vänsteralternativ presenterades med alla tre oppositionspartierna.

Och var det verkligen någon som trodde att vänsterpartiet var en valvinnare 2010?

Mona Sahlin blev vald på löftet att det var slut med Perssons toppstyre. Nu skulle partidemokrati råda. Men när hon efter ett och ett halvt år visade vad hon verkligen ville, att gå till val med mp i en rödgrön allians, sade partiet nej. Nu sitter Mona Sahlin fast i ett samarbete som låser partiet i ett vänsterblock. Hon har förlorat socialdemokraternas historiska vinnarkoncept, att hålla dörren öppen åt både mitten och vänstern. Pär Nuder är en som har kritiserat henne för just detta. När han nu lämnar riksdagen spär det också på den interna oron för att Mona Sahlin har svårt att samla ett starkt lag omkring sig.

Hennes självförtroende har fått sig en knäck medan Lars Ohlys – och Fredrik Reinfeldts – stärkts.

Med det nära förestående EU-valet och Sveriges EU-ordförandeskap i höst börjar Mona Sahlin få bråttom. För trenden i opinionsmätningarna har varit tydlig; det historiska försprånget till de borgerliga krymper. Som mest var det nästan 19 procent i november 2007. I slutet av februari är gapet bara sju procent. Och entusiasmen i partiet är måttlig. De flesta hade velat att det skulle vara som förr, att de går till val utan löften om koalition.

Valrörelsen har börjat, samtidigt sitter de tre oppositionspartier och arbetar på grunden till en koalitionsregering 2010, utan att för den skull det så av många socialdemokrater efterfrågade vänsterpartiet kommer att delta i en gemensam valrörelse.

Vad som hänt med förnyelse, och den interna partiutvecklingen vet ingen. Trots de 60000 svar som ska kommit in till de socialdemokratiska rådslagsgrupperna. Likadant är det inte klart vem som talar för vem i olika frågor och med det ännu oklarare vad oppositionen vill för den vanliga väljaren

Och ja, det var ett antal fackförbunds ordföranden och ett partidistrikt som gick ut i en öppen revolt mot beslut de suttit med och fattat. Det jag kallade en feghetens tystnad. Varför istället inte driva åsikter hårt men vara redo att acceptera fattade beslut. Det som brukar kallas en demokratisk ordning.

Det kan återigen vara värt att påminna om vad det partidistrikt med starkast stöd väljarstöd i Sverige, Göteborg och ett antal andra skrev i en debattartikel i GöteborgsPosten.

Bred förankring bakom samarbete med mp – Debatt – Göteborgs-Posten

Bred förankring
Det har kommit att framställas i media som att vi socialdemokrater inte internt diskuterat det fördjupade samarbetet med miljöpartiet. Vi känner över huvud taget inte igen den bilden. De som bidrar till att sprida den i media far helt enkelt med osanning.

Låt oss ta några exempel. Frågan om samarbetet har diskuterats vid åtta sammanträden i det verkställande utskottet (varav två internat) och vid fyra tillfällen i partistyrelsen. Vi distriktsordföranden har träffats tre gånger i frågan. Detta har skett med uppmaningen från partiledningen att mellan dessa tillfällen diskutera frågan i våra respektive distrikt.

Partiledningen har dessutom träffat förstaombudsmännen i partidistrikten, haft en träff med LO:s styrelse och en träff med riksdagsgruppens styrelse och alla LO:s förbundsordföranden. Vår partiordföranden har utifrån dessa samtal fått ett tydligt mandat att fördjupa samarbetet med miljöpartiet.

Sen är det en mycket berättigad fråga hur det står till med partidemokratin i socialdemokratin om ett antal fackförbunds ordföranden helt kan köra över den interna partidemokratin eller för den delen sin egen partiledare. Ett LO där fler medlemmar röstande på moderaterna än vänsterpartiet 2006.

Det är så otroligt kortsiktigt tänkt, eller förstod de inte resultatet? En cementring av blockpolitiken var exakt det Fredrik Reinfeldt önskade sig. Eller att det behövdes tid för att förhandla fram en koalition och bygga upp ett trovärdigt alternativ. Det gör man inte under en pågående valrörelse för att presentera något i efterhand. Den tiden finns inte nu. Nu blev det tre partier som efter valet 2010 ska presentera den gemensamma politiken.  

I början av oktober var Peter Eriksson och Maria Wetterstrand nöjda. Deras förstahandsalternativ, en s-mp-koalition, var nu på väg att bli av. Mona Sahlin träffade LO:s styrelse för att säkra en s-mp-allians, och uppfattade att hon fick klartecken. Sen blev det bråttom, Per Gahrton publicerade en artikel på nyhetssajten Newsmill. Han, som varit med och grundat mp, deklarerade frankt att partiet gott kunde bli det femte i en borgerlig allians. Mona Sahlin blev alltmer övertygad om att hon gjorde rätt, men att det nu var bråttom att sy upp mp för att inte förlora dem till regeringen.

Onsdag den 8 oktober klockan 9.30 ringde hon Lars Ohly och meddelade att det skulle bli presskonferens om två timmar – utan honom.

– Du tar en stor risk, sa Lars Ohly.

– Det är risker med allt, svarade hon.

Lars Ohly sms:ade nyheten till sina vänner i partiet och facket.

Till en början självsäker och nöjd höll Mona Sahlin presskonferens med mp:s språkrör. Medierna stod i kö efteråt: Menade hon att Lars Ohly inte skulle få komma med alls? Ja, vänsterpartiet var inte välkommet i s-mp-koalitionens långsiktiga samarbete till 2020.

Men det gick snett direkt.

– Hellre åt vänster än åt höger, tyckte den före detta muraren Hans Tilly, född och uppvuxen i Linköping och sedan 2002 ordförande i Byggnads. Han är också ledamot i partistyrelsen.

Även ordförandena i Seko, Janne Rudén, och i Handels, Lars-Anders Häggström kritiserade henne öppet. De tyckte att partiets välfärdspolitik numera liknade en kravretorik som hämtad från Reinfeldts allians och uppmanade henne att ta ett steg åt vänster. Också Jan-Erik Sandberg i Pappers och Clas Linder i Transport ogillade att Mona Sahlin gjorde upp med mp.

Högljudda protester hördes också från det mäktiga Skånedistriktet som protesterade mot Mona Sahlin redan då hon skulle bli partiledare. Nu var det dags igen för distriktets ordförande Heléne Fritzon. Hon är relativt okänd i rikspolitiken men som ledamot i VU och partistyrelsen en av partiets mäktigaste. Hon hävdade att Mona Sahlin fått mandat att bilda allians med både mp och v, inte bara mp.

Riksdagsledamoten Bo Bernhardsson, också från Skåne, stod redan i SSU-striden 1981 på motsatt sida om Mona Sahlin. Han hade helst sett att partiledare Sahlin inte fattat beslut om att gå i koalition överhuvudtaget. Hon borde i stället prioritera det interna partiarbetet fram till kongressen hösten 2009.

Skånes SSU:are hörde också av sig, liksom kommunalråd runt om i Skåne.

Socialdemokrater ringde till och med till v:s kansli och lovade att kämpa för att få med Lars Ohly i koalitionen.

Nej, det handlar inte om kärleksfulla kritiker inom socialdemokratin. Däremot om falanger och maktgrupperingar som är redo att sticka kniven i ryggen. Oavsett om det var en kupp eller bara en allvarlig ‘markering’ från vänsterfalangen och ett antal LO-förbund fick dessa igenom en ändring av den politiska inriktningen. Och laguppställningen inför valet 2010. Nu ska som sagt tre partier gå fram med egna program för att presentera den gemensamma politiken efter valet. Mycket klokt…

De som ville ha mer ‘vänster’ utan att för den skulle specificera vad det innebär konkret och LO förbunden som ville ha garantier för arbetsrätt och kollektivavtal fick som de ville.

2010 är det dagens uppställning oppositionen går till val på. Det är då mer ‘vänster’ och garantier för kollektivavtalen som ska få medelklassväljarna att känna att de har ett gemensamt intresse av en regeringsförändring med övriga sociala grupper och att det gemensamt alternativ till den borgerliga alliansen.

Nej, jag tror inte på att enbart ideologiskt rätt ‘paketering’ säkrar en valvinst. Då är det teologi, inte ideologi och värderingar.

Tvärtom, om man tittar på Fredrik Reinfeldt och moderaternas ledning är de stenhårt pragmatiska och har inte tvekat att utmana både det nyliberala ‘troende’ på högerkanten eller LOs motsvarighet på den borgerliga kanten Svenskt Näringsliv för att säkra makten. Och utan makten blir förstås allt annat meningslöst.

Bloggat:

Det rödgröna samarbetet bygger på tvång, Liten möda lagd, Från Ebbe till Ibbe, Den demokrati(s)ka processen,,SVD,  Tandlös opposition, Tandlös opposition, Socialdemokratins epok är över,

Fokus » Sveket mot Sahlin

[...]
Inför hösten enades socialdemokraterna och miljöpartisterna om att Mona Sahlin ensam skulle föra samtal med Lars Ohly i fortsättningen.

Samtidigt med att den globala finansmarknaden kraschade, låg avgörandet nu i Mona Sahlins händer. Hur mycket kraft skulle hon lägga ner på att få med sig ett fortsatt bångstyrigt vänsterparti? Det fanns tecken på att Lars Ohly verkligen ville, men att han inte var stark nog att få med sig partiet.

Annat var det med miljöpartiet. Språkrören hade förflyttat partiets positioner. De hade till och med föreslagit sin kongress att kravet på utträde ur EU skulle tas bort.

Mycket talade för att bilda koalition med enbart miljöpartiet. Då skulle Mona Sahlin efter valet 2010 kunna hålla öppet åt två håll: bilda regering med ett borgerligt parti om Sverigedemokraterna klarade riksdagsspärren och hamnade i vågmästarställning, eller göra upp med Lars Ohly om väljarna skulle rösta fram en vänstermajoritet.

Många socialdemokrater tänkte också att detta i grund och botten var det bästa för v – då kunde de fortsätta vara radikala i ord, och slippa göra stora förändringar i sin politik. Utan vänsterpartiet behövde inte Mona Sahlin oroa sig för att medelklassväljare skulle skrämmas iväg till det borgerliga blocket. Och Fredrik Reinfeldt kunde inte heller hota med kommunistspöket.

Under hösten ökade dessutom s-ledningens oro för att förlora miljöpartiet till Reinfeldt. Peter Eriksson hade under våren 2008 gjort upp med de borgerliga i grundlagsutredningen om att lätta på reglerna för arbetskraftsinvandring. I början av oktober tyckte han att det inte var någon bra idé att återinföra förmögenhetsskatten som regeringen avskaffat – en av Mona Sahlins käpphästar.

Och tänk om språkrören skulle ge sig in i det moderata spelet kring obligatorisk a-kassa. När Peter Eriksson och Maria Wetterstrand besökte socialdemokraternas partistyrelse våren 2008 hotade de med just detta.

– Vi ser inga moraliska dilemman med att genomföra vår politik, säger Peter Eriksson till Fokus.

Visserligen visade finansminister Anders Borg inget intresse, men Sven Otto Littorin var för. Om en sådan uppgörelse träffades skulle den fackliga rörelsen aldrig gå med på en koalition med mp.

Under hela 2008, parallellt med förhandlingarna med mp och v, jobbade Mona Sahlin med att övertyga de egna om att partiet inte längre kunde regera ensamt.

– Jag har genomfört en serie diskussioner i vårt VU, i vår partistyrelse, med samtliga våra distriktsordföranden och med LO:s förbundsordföranden. Jag har sagt att vi måste vänja oss vid tanken att gå fram i nästa val med ett eller två partier, säger Mona Sahlin.

[..]

Utåt framstod det som ett monumentalt sjabbel från Mona Sahlins sida, hur kunde hon gå fram med en koalition som inte var förankrad i partiet?

Mona Sahlin och hennes medarbetare blev chockade av den kraftiga reaktionen. Hon hade ju ända sedan hon valdes till partiledare väckt frågan på olika nivåer i partiet om att gå fram i allians i valet 2010.

Och hur kunde kritikerna ha missat strulet med Lars Ohly? I slutet av september hade hon inför partiets högsta ledning, VU och partistyrelsen, satt ner foten och sagt att det var dags »att fördjupa samarbetet med miljöpartiet« och hitta andra samarbetsformer med v eftersom de inte ställde upp »på en ansvarsfull ekonomisk politik«. Hon var övertygad om att hon fått det stöd hon behövde. Men ledamöterna röstade inte, något som blivit alltmer sällsynt i VU och partistyrelsen, och sett i backspegeln var det i denna fråga olyckligt.

S-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul bekräftar Mona Sahlins bild medan Heléne Fritzon har sagt att hon inte känner igen den. Hennes version är att ingen talade om att stänga dörren till vänsterpartiet.

Och hur var det med LO?

– Ingen protesterade mot att gå fram med miljöpartiet, säger Wanja Lundby-Wedin till Fokus.

En i LO-styrelsen hade uttryckt oro för mp:s syn på energipolitiken, en annan för arbetsrätten. Men det var först efteråt, när väl s-mp-alliansen var presenterad som de röt till ordentligt och krävde att v skulle med.

– Fegt. När de märkte reaktionen ute i förbunden vågade de inte stötta henne, säger en ledande socialdemokrat.

En förbundsordförande i LO:s styrelse försvarar sig med att »det lät positivt med ett fördjupat s-mp-samarbete«, men att Mona Sahlin inte talade om allians eller koalition och att hon inte sagt något om att v så definitivt skulle uteslutas.

Var det, som Nalin Pekgul hävdar, ett försök att krossa Mona Sahlin? Inte riktigt så illa, tror en socialdemokrat med facklig förankring. Däremot passade delar av LO och partiets vänsterfalang på att markera: Gå inte högerut, kopiera inte Reinfeldts mittengir! En annan säger att det i protesterna också låg en besvikelse över att Mona Sahlin och Thomas Östros inte kritiserade avarterna av marknadskapitalismen när finanskrisen exploderade i höstas.

Slutsatsen blev att s-ledningen kunde konstatera att det fanns falanger i partiet som var beredda att sticka kniven i ryggen vid minsta felsteg. Det var bara att gå till reträtt.

Mona Sahlin kallade till telefonkonferens med VU och distriktsordförandena fredag den 10 oktober, och senare samma dag sms:ade hon till Lars Ohly och föreslog att de skulle träffas inom kort.

Lars Ohly var på banan igen. På söndagskvällen var han gladast av alla, gjorde V-tecknet i partiledardebatten i SVT:s »Agenda«. Men miljöpartisterna kände sig lurade.

– Förr, med Göran Persson, var ett handslag ett handslag, sa Peter Eriksson.

Inom LO var upphetsningen fortsatt stor. Språkrören Wetterstrand och Eriksson var tvungna att gå till LO-styrelsen och lova dem att inte oroa sig för arbetsrätten.

Nya förhandlingar. Nu var de nio runt bordet med partiernas ekonomiska talespersoner och rådgivare. Framför Lars Ohly lades ett utkast till en trepartiuppgörelse. Han accepterade första raderna om budgetreglerna. Han läste vidare. Oj, det var bättre än han vågat drömma om. Han hade befarat att v måste ansluta sig till s-mp-samarbetet, men av dokumentet framgick att det blev en omstart med tre partier. Han försökte se bekymrad ut och sa något om att »vi måste fundera vidare«. I slutdokumentet fick vänsterpartiet igenom att en arbetsgrupp om storstädernas utmaningar skulle tillsättas och skrivningar om jämställdhet.

Söndag den 7 december var det ny presskonferens, nu med tre partier. Lars Ohly hyllades och s-ledningen startade Operation rädda ansiktet.

[...]

Strulet kring v:s inträde i alliansen har – förutom att det stärkt Lars Ohlys ställning – gett luft under vingarna åt vänsterfalangen i hennes eget parti och rubbat hennes eget självförtroende. Det dröjde inte mer än ett par veckor efter uppgörelsen med v och mp så blev det känt att det mäktiga Skånedistriktet i rådslagsarbetet, med före detta folkhälsominister Morgan Johansson i spetsen, ifrågasatte budgetreglerna – själva grunden för överenskommelsen. Och ingen blev gladare än Lars Ohly. Han fick nu gehör av Mona Sahlins egna för den fråga han tjatade om i förhandlingarna.

Även partiets EU-motståndare prövar henne. Inför beslutet i slutet av november om Sveriges undertecknande av EU:s Lissabonfördrag mötte hon hårt motstånd i riksdagsgruppen. Till slut ställde hon kabinettsfråga, berättar en ledamot. Så långt gick hon inte, säger en annan. Hon själv hävdar att hon aldrig hotat med avgång men att hon den här gången var bestämd:

– Några ville rösta nej och då förklarade jag att det går jag som socialdemokratisk ledare inte med på. Det är ett fördrag som vi varit med om att kämpa fram.

Åtta ledamöter lade ner sina röster. Bo Bernhardsson var en av dem. Han hade helst velat vänta med att skriva på:

– Vi har inte en chans att i efterhand kräva respekt för den svenska kollektivavtalsmodellen.

[..]

När Mona Sahlin valdes till partiledare i mars 2007 sa hon att »kritik är inte farligt«, och flera log när hon fortsatte:

– Vi har kärleksfulla kritiker i vårt parti.

Den kärleken höll Göran Persson på rejält avstånd. Kritikerna knöt näven i fickan och mullrade i riksdagskorridorer när ordförande Persson var utom hörhåll.

En titt bakåt i partiledarledet visar ett mönster. Den lyssnande Tage Erlander efterträddes av den målmedvetne Olof Palme, lagledaren Ingvar Carlsson av den auktoritäre Göran Persson. Och nu har partiet valt en kvinna som förlitar sig på att partidemokratin ska forma politiken. Precis vad medlemmarna efterlyst. Ändå är de inte nöjda.

Visst är det åt helvete littorin. Men det är ett 2 årigt helvete orsakat av alliansen som nu fortsätter med den ständiga mantrat ‘vi gör int’

Och allt är de arbetslösa, arbetsgivarnas, oppositionen, bankerna eller någon annans fel. Varför kan inte den moderatledda alliansen ta sitt ansvar och säga att man hade fel. De skulle redan under högkonjunkturens 2007 börjat bygga upp en beredskap för en lågkonjunkur alla utom Anders Borg såg. Men inte. Iställer slaktade man de resurser för arbetslösa som nu måste byggas upp igen. Som de 20000 komvux platser som togs eftersom de inte behövdes.

Sen undrar jag fortfarande varför arbetsgivare skulle anställa ‘ungdomar’ upp till 29år om det inte finns någon efterfrågan på arbetsgivarens varor även om de fick arbetskraften gratis.

Om inte annat borde Littorins statssekreterare Eva Uddén Sonnegård begripa utbud och efterfrågan. Det hjälper inte att öka utbudet och sänka priset om ingen vill köpa. Och vilka företag är så dumma att de anställer i en lågkonjunktur på väg in i en global depression som det ser ut nu.

Folk har fastnat i lågtidarbetslöshet för att alliansen byggt sin politik på en socialbidragsreform Bill Clinton drev igenon under 1990-talet och ett antal OECD rapporter från det tidiga 90-talet om de ekonomiska ‘miraklen’ holland, nya zeeland med flera länder. Det alliansen genomfört är med andra ord ett akademiskt fullskale experiment i ekonomisk teoretisk arbetsmarknadspolitik.

Ja, det är åt helvete Littorin.

Förövrigt är det ganska underhållande att se frågan aftonbladet har på sin webbplats. Jag undrar hur många av de nya i arbetslöshetskön som kommer att få ett bryskt uppvaknande när de går upp för dem att de har inget när det gäller åtgärder som utbildning eller flytt om arbetsförmedlingen föreslår det.

Mer i media:
SvD, DN, AB1, AB2

Bloggat:

Littorin: Det är åt helvete | Näringslivsnyheter | SvD

Han vill dock inte utlova några nya åtgärder, utan pekar på att siffrorna inte är någon överraskning och att regeringen tagit med den utvecklingen i beräkningen när den i fredags presenterade sitt åtgärdspaket. Enligt Littorin står dock arbetsförmedlingen och andra myndigheter inför tuffa utmaningar när de ska ta hand om dem som förlorar jobben.

Littorin anser att alldeles för många jobb försvinner på grund av att bankerna inte ställer upp med krediter till företagen.

– Pratar man med småföretagen så är det väldigt tydligt, att även om bankerna säger att man ska vara snällare så verkar det inte vara så. Många tvingas slå igen för att de har svårt att hitta krediter, säger arbetsmarknadsministern.

Vad tycker du om bankernas agerande?

– Det är åt helvete.

Littorin är mest oroad för ungdomarnas situation:

– Vi har halverat arbetsgivaravgiften för att anställa unga och det är obegripligt att oppositionen vill göra det dubbelt så dyrt, det är ett rent hjärnsläpp. För att hjälpa dem som redan står långt borta från arbetsmarknaden kan man behöva titta på till exempel lönebidrag.

– Det viktiga är nu att se till att folk inte fastnar i långtidsarbetslöshet, säger Littorin.

Ännu har Sverige knappast fått ett två parti-system. Den moderat-ledda alliansen har kommit längre på vägen mot en samordning av politiken än ‘koalitionen’ som hittills mest bara deklarerat samarbete. Det handlar inte om två partier. De två statsvetarna som intervjuas i SvD verkar vara ute och cykla i den frågan.

Något som återstår för vänster koalitionen är om det från separata valmanifest går att gå över till en gemensam valplattform. Något som ledande vänsterpartister redan sagt att vänsterpartiet inte kommer att göra. Det är först efter valdagen ett samarbete ska inledas tydligen? Möjligen hade Lars Ohly missat det där med kongressbeslutet när den nya koalitionen presenterades? Eller?

V säger nej till valplattform

I
den gemensamma överenskommelsen mellan de tre partierna används dock
ordet ”regeringsplattform” – och för vänsterpartisterna har det stor
betydelse. De har nämligen kongressbeslut på att de inte ska ha en
gemensam valplattform med s och mp.

- Vi ska inte ha en gemensam
valplattform. Vi går fortfarande till val som ett självständigt parti
med eget program och egen valplattform säger Vilmer Andersen i
vänsterpartiets partistyrelse. Styrkeförhållandet efter valet får
avgöra hur vi hanterar olika frågor som vi inte är överens om.

Också Rossana Dinamarca, riksdagsledamot och med i partistyrelsen, menar att det inte ska bli en gemensam valplattform.

-
Vi ska gå till val med tre olika valplattformar, säger hon. Däremot har
det sagts att vi på några punkter kanske ska presentera gemensam
politik före valet, till exempel i skattepolitiken.

Hon menar att det är alltför tidigt att säga vad de fem arbetsgrupper som ska tillsättas av s, v och mp ska komma fram till.

-
Vi vet ännu inte vilka direktiv de får eller vilka resultat de ska nå.
Handlar det om att komma fram till en gemensam politik? Eller att ta
reda på var vi är ense och var vi är oense?

Hur rörliga mitten väljare uppfattar partier som går till val på separat politik för att sedan kompromissa sig fram till en gemensam efter valdagen kan man undra. Eller budskapet att vi är en koalition som presenterar vår politik efter valdagen.

Inte för att jag med nöje citerar Carl Bildt men det är en rödgrön röra som just nu kallar sig koalition.

Men detvar det väl också detta LO-förbund och diverse socialdemokrater ville ha när de högljutt protesterade mot att vänsterpartiet inte fanns med i det mp+s koalitions som hade förberedits i mer än ett år?

För mig är allt bättre än alliansen men jag är knappast den typiska väljaren. Att fler LO medlemmar röstade på moderaterna än vänsterpartiet eller de 165000 socialdemokratiska väljare som valde moderaterna ger i alla fall mig anledning till oro. Sen finns de längst till vänster som vill ha en ‘riktig’ vänsterpolitik, i praktiken en moderniserad version av en statligt styrd ekonomi av sovjetisk typ. Och de MP väljare som såg framför sig ett radikalt grönt alternativ till den dagens kommersiella samhälle.

En koalition med alla dessa är en enorm utmaning. På den andra sidan finns det en större gemensam ideologisk grundsyn, kanske bortsett från libertarianerna som skulle kunna utgöra grunden för ett gemensamt parti.

Sen är det alltid intressant att spekulera. Vad händer 2010? En möjlighet är att ingen av de två partierna blocken får en egen majoritet med SD i riksdagen. En upprepning av ny demokrati åren i så fall misstänker jag om inte Fredrik Reinfeldt då gör en deal med SD för att säkra en majoritet.

SD är ju också ett nationalist högerparti som skulle passa bra in med de mer värdekonservativa inom moderaterna som inte fått något uttrymme där på länge. Nationalism, familj och svenska värdegrunder var ju en gång ganska nära förknippat med moderaterna.

Mer i media:
Än så länge vet den nya rödgröna alliansen, s, mp och v, bara att de vill samarbeta – inte vad de vill göra, S, v och mp vill bilda regering – men änu står de utan gemensamt namn

Bloggat:

De rödgröna eller de brunblå, Hattparad i koalitionstider., Är det så här vi vill ha det ?, EN SOFT ALLIANS

”Sverige har fått ett tvåpartisystem” | Politik | SvD

–De har inga erfarenheter av att dressa sitt budskap till mittenväljarna, men det måste de lära sig. Det handlar om att visa att man är bäst på att vara regeringsdugliga.

Henrik Oscarsson anar att det knappast finns någon plan B inom allianserna, att det finns någon beredskap för att möta en besvärlig parlamentarisk situation där ingen av allianserna får majoritet.

–Har man grävt vallgraven mellan blocken för djupt kan det bli ett mycket knepigt läge.

Ser det ut att bli ett spännande race under valrörelsen våren 2010 kan väljarintresset hållas uppe och då lär det enligt Henrik Oscarsson inte finns mycket utrymme för sverigedemokraterna.

–Men verkar det avgjort långt före valet kan fokus flyttas över på sd och frågan om de ska komma in i riksdagen.

Katarina Barrling Hermansson, statsvetare i Uppsala, tror att polariseringen med två tydliga alternativ kan komma att vitalisera svensk politik.

–Det kan bli så att den kampen tar så mycket plats att sverigedemokraterna försvinner i skuggan av det. Däremot kommer det naturligtvis i ett helt annat läge om sd blir vågmästare mellan blocken efter valet.

Det unika som hänt är att Mona Sahlin binder upp sig till en viss koalition i förväg och att blockpolitiken förstärks.
–Strategiskt har det ju varit viktigt för henne att binda upp miljöpartiet för att fånga in mittenväljare, men med den här polariseringen är det socialdemokraterna som har allt att förlora på om den rödgröna alliansen brakar samman. Vänsterpartiet skulle inte förlora något eftersom de nästan alltid trivs bäst i att vara i opposition, säger Katarina Barrling Hermansson.

Jag undrar om socialdemokraterna förlorade valet idag? Två år är en evighet i politiken men jag kan inte se annat än en koalitionen inkluderande vänsterpartiet innebär två långa år av problem. Vänsterpartisamarbetet var ännu mindre förberett än vad MP samarbetet var. Även om det nu skönmålas från diverse håll där det finns det klara tendenser till vad amerikanarna kallar ‘lipstick on a pig’.  Det var ingen gemensam koalition som presenterades. Bara skalet till en.

Var förövrigt partidistrikt, lokala ombudsmän och fackföreningar inom socialdemokraterna ninformerade om den nya koalitionen som de var om MP samarbetet? För visst fanns det en grund till en gemensam samsyn med v?

Observanta kunde också notera att vänsterpartiet är redo att acceptera ett budgettak men ingen hade något mer konkret att säga om innehållet i en gemensam politik. Hur detta tak ska utformas ska bli en uppgift att kompromissa sig fram till senare. Vilket knappast innebär att man är överens om utgifterna eller prioriteringarna.

S, v och mp vill skapa gemensam regeringsplattform | Nyheter | Aftonbladet
Vi accepterar budgetreglerna, men partiet ändrar självklart inte uppfattning. Hur utgiftstaken sedan ska utformas blir en uppgift för en kommande regering. Kompromissen har varit nödvändig för att nå det överordnade målet om att ena oppositionen.

En opposition som inte kan enas är knappast bättre än 4 separata partier.

Kommer den nya regeringskoalitionen ha en gemensam syn på utrikes och säkerhetspolitiken, EU, skatter och offentlig sektor, företagande eller andra frågor där synen hittils avvikit mellan partierna? Ingen vet för de arbetsgrupper som ska ta fram ett gemensamt underlag finns inte ens.

Kommer vänsterpartiet acceptera de socialdemokratiska rådslags förslagen för skola, välfärd, företagande med mera? Eller är rådslagen överspelade? De partigrupper som nu ska arbeta fram en gemensam plattform ser i mycket ut som de socialdemokratiska rådslagsgrupperna. Är det rådslagsgrupperna och kongressen 2009 som blir den konkreta politiken eller de gemensamma partigrupperna? Vilket politik kommer att gälla?  Vad kommer att stå i de separata valmanifesten och hur kommer detta att skilja sig mot den gemensamma politiken?

Jag ser framför mig Fredrik Reinfeldt i oändlighet upprepa frågan vilken politik som gäller.

Vad kommer vänsterpartiet få ansvar för i den nya regeringen. Lars Ohly som finansminister, även om det knappast är realistiskt, kommer säkert att upprepas i det oändliga från media och allianspolitiker.

Räkna med att om inte annat kommer dessa frågor konstant drivas från media och det minsta avvikelse i åikter slås upp stort. Under de närmaste två åren.

Sen undrar jag hur det ska gå med samarbetet ute i distrikten, där för att göra en Göteborgs reflektion  vänsterpartiet lämnat ett kommunalt samarbete över en 25örig skattsänkning. Här finns knappat någon större sympati mellan nuvarande v och s ledningen lokalt.

2010 kommer att ge svaret om alla de som krävde att vänsterpartiet måste vara med hade rätt. Det kanske blir en stor rödgrön koalition som ändrar Sverige för alltid ridande fram på en vänstervåg till 2010. Eller fyra år mer med Reinfeldt och SD som stödparti i riksdagen för alliansen. Om inte annat jublade alliansföreträdarna idag. Alliansens överlevnad hänger ju på att blockpolitiken består i ett klart vänster och höger alternativ.

Mer i Media:
Aftonbladet, DN,
S, mp och v vill bilda koalition, Göran Hägglund: Bra för väljarna, ”Sakpolitiskt är v en stor förlorare”, Så ska de vinna över alliansen, ”Jag kan inte förstå hur de ska lyckas”, Jan Björklund: Lars Ohly blir alliansens bästa valarbetare,
Jobbkrisen fick oss att gå ihop om regeringssamarbete,

Bloggat:
Sahlin byter sin huvudvärk mot Alla Migräners Moder (Ledarredaktionens blogg), Grattis vänstern,
Islossning för alternativet till alliansregeringen, ibland är det svårt med ord, Koalitionsfrisyr., Warszawapakten har sett dagens ljus, Det kalla kriget är (faktiskt) över, Sköna söndag, Trippel hos oppositionen – ett glädjande besked och segervittring, En glad mar(s)ch mot stupet nu, kamrater!, Nu har vi två värdelösa alternativ att välja mellan, Lika bra med treenigheten, hellre rödgrön mångfald än borgerlig enfald, Ett starkt regeringsalternativ har bildats – s mp och v visar en gemensam väg, En röst…, Politik, Nu finns det bara två stora partier i Sverige att rösta på i nästa val. Uselt [Hiro], Adjöss, Lars Ohly!, Nu har Mona bränt ytterligare ett antal broar, Ohly säger nej och Mona säger ja, Rödgrön koalition, Äntligen!, Samarbete med förhinder, Vänstern får vara med i politikerleken igen, Ett rödgrönt samarbete för framtiden!, En bra söndag trots tvättstuga och huvudvärk, Lasse behövs!

När nu alla partierna i oppositionen är överens om att det ska vara en gemensam opposition återstår bara politiken. Sen om det är ett tvångsäktenskap eller finns verkligt intresse för ett gemensamt samarbete återstår att se. Än så länge är det ju en påtaligt brist på egen gemensam politik

De LO förbund och diverse grupper och personer som efterlyst en klar vänsterprofil till valet 2010 får nu som de vill. Det var ju en klar vänsterprofil vänsterpartiet skulle vara garanten för? Om de gemensama arbetsgrupper som ska ta fram ett program lyckas.

‘Vi har inte ändrat uppfattning med det är de pris jag är beredd att betala’ som Ohly säger verkar lovande för ett ‘långt’ samarbete.

För alliansen är det en stor fet måltavla som öppnar sig nu när ex ‘kommunisten’ Ohly ska sitta med i Mona Sahlins nästa regering. Detta dock utan egen förnyelse för vänsterpartiet som ju slängt ut sina interna kriterier. Låt mig gissa att den ständiga måltavlan fram till 2010 kommer att vara Lars Ohly och angrepspunkterna de där v skiljer sig från de övriga partierna.

Om inte annat ska det bli intressant att höra koalitionspartnern vänsterpartiet propagera för ett utträde ur EU, med de två övriga ska förklara hur EU samarbetet ska kunna göras bättre om ett halvår. Eller synen på sveriges förhållande till både EU och NATO som ju skiljer sig något mellan partierna.

Men vem vet. Den nya oppositionen kommer kanske att bäras fram på en vänstervåg som vinner valet 2010. Jag tror dock inte på det alternativet. Tvärtom liknar situationen inom det som ska kallas oppositionen mer hur det såg ut på den demokratiska sidan 2004 i USA. Alla kommer säker ihåg vem vann då. Det demokratiska partiet var då hårt sargat av interna strider och hade en total oförmåga att komma ut med ett enat budskap.

Om inte annat ska det bli intressant att se om alla de vänsterbloggar både inom och utom socialdemokratin som tagit heder och ära av högerssosen Mona Sahlin nu kommer att ändra åsikt. För det var ju Mona Sahlin som var för inkompetent för att leda varken oppositionen eller Sverige.

Bloggat:
Mitt i steget, MXp, Signerat Kjellberg, Dick Erixon, Den hälsosamme ekono…, Steve Lando, Republikens röst i k…, Fahlstedts betraktel…, Per Westberg – Kyrko…, apg29 och Jinges web och fotob…

Mer i media:

Varför gör de så här?”Det kommer att bli problem”, Oppositionen vill bilda koalitionsregering

Opposition ska bilda koalitio, Spiken i kistan för s förnyelse, Opposition ska bilda koalition

Opposition ska bilda koalition
Överenskommelsen presenterades vid en hastigt tillkallad presskonferens på söndagen av oppositionens fyra partiledare: socialdemokraternas Mona Sahlin, vänsterpartiets Lars Ohly och miljöpartiets Maria Wetterstrand och Peter Eriksson.

I ett pressmeddelande skriver vänsterpartiet att partierna är överens om att gällande budgetregler accepteras.

De tre partierna ska tillsätta fem arbetsgrupper som ska ta fram gemensam politik på olika områden. Det gäller ekonomi, miljö, välfärd, integration och internationella frågor.

- Vi ska presentera ett starkt och trovärdigt nytt regeringsalternativ inför valet 2010, sade Mona Sahlin.

Hon lovade också att de tre partierna ska lägga fram en rad åtgärdspaket under de kommande åren. Ett första presenterades redan på söndagen: ett paket mot ungdomsarbetslösheten för drygt fem miljarder kronor.

Visst var det en kampanj. Eller i alla fall en medveten handling där man bland annat från Skåne distriktet gick ut och sparkade undan benen på sin egen partiledare. Liksom från delar av LO. Detta mot en politik som om man tolkar vad partidistriktet i Göteborg säger hade förberetts länge och väl.

Uppenbarligen ljuger Heléne Fritzon med flera eller så har de möjligen varit mentalt frånvarande under ett antal möten. Den falska bilden spreds sedan vidare via anonyma läckor till media där det nu blivit en etablerad sanning att samarbetet med MP var ett påhitt av Mona Sahlin ensam.

Det är väl också första gången i socialdemokraternas historia som partidistrikt anklagar andra partidistrikt och delar av LO för att medvetet ljuga om partiets politik i media. Men det är i praktiken av Göteborg med flera gör i texten nedan.

Det är förstås alltid enklare att undergräva beslut man inte tycker om.  Även om de fattas i god demokratisk ordning. Vänsterpartiet om någon känner väl ingen fraktionsstrider. Även om det nu bara är Ohly fraktionen som finns kvar i partiets ledning.

Mona Sahlins misstag om något är att hon tycks ha menat allvar med en annan ledarstil än den Göran Personska peka med hela handen. Och ett antagandet att beslut som dragits med alla berörda i demokratiska ordning faktiskt skulle få stöd av de om inte öppet vill gå emot Salin.

Bloggat:
VAD SA MONA SAHLIN TILL PARTISTYRELSEN … EGENTLIGEN??, Fortsatt krig inom (s), Inte kritisera den älskade ledaren,  Pekgul till Sahlins försvar: “Motståndare ville krossa henne”, MinaModerataKarameller…
Mona Sahlin säger: – Räck upp handen om du vill något!, När kommer politiken?, Intern Mona-opposition, Smått och gott på torsdagsmorgonen – Ytterligare ickesvar från regeringshåll i FRA-frågan + Lissabonfördraget devalverar demokratin.,  Politik, fildelning, alkohol, Vilket stöd har Pagrotsky i den socialdemokratiska riksdagsgruppen?,

Tillväxtmanin ifrågasatt, Mona Sahlin,

Media:
”Sahlin måste ta beslut om vänstern” ,  S, mp och v försöker enas, ”Sahlin hade stöd i partiet”.

Vad Aftonbladet och övriga media hade att säga.

Sahlin överraskade sitt eget parti | Nyheter | Aftonbladet

Partiledningen var inte informerad om beslutet att gå till val med miljöpartiet.

Nu stormar det i s-leden.

När Mona Sahlin avslöjade att socialdemokraterna vill bilda regering
med enbart miljöpartiet togs stora delar av partiledningen på sängen.

Aftonbladet kan i dag avslöja att frågan om en koalition inte var
uppe när partiets innersta krets, det verkställande utskottet (VU),
träffades i fredags.

Enligt Aftonbladets källor är splittringen stor i partiets högsta ledning.

Flera ledamöter är kritiska till att man hängt av vänsterpartiet så här långt före valet.
Fortsätta samtal

– Mona Sahlin hade mandat att fortsätta samtalen med både
miljöpartiet och vänsterpartiet, säger Heléne Fritzon, VU-ledamot och
ordförande i vänsterdistriktet Skåne.

– Vi ska föra en vänsterorienterad politik med grön profil, då behöver vi både vänsterpartiet och miljöpartiet, säger hon.

Niklas Karlsson, kommunalråd i Landskrona och som sitter i partistyrelsen, instämmer:

– Jag gillar inte att man stänger dörren till vänster.

Anna Heed, ledamot

i EU-parlamentet:

– Eftersom partiet är delat, tycker jag att det är bättre att samarbeta med båda.

Vad Göteborg med flera hade att säga. Det är två olika verklighetsbilder som framgår.

Bred förankring bakom samarbete med mp – Debatt – Göteborgs-PostenBred förankring
Det har kommit att framställas i media som att vi socialdemokrater inte internt diskuterat det fördjupade samarbetet med miljöpartiet. Vi känner över huvud taget inte igen den bilden.

De som bidrar till att sprida den i media far helt enkelt med osanning.

Låt oss ta några exempel. Frågan om samarbetet har diskuterats vid åtta sammanträden i det verkställande utskottet (varav två internat) och vid fyra tillfällen i partistyrelsen. Vi distriktsordföranden har träffats tre gånger i frågan. Detta har skett med uppmaningen från partiledningen att mellan dessa tillfällen diskutera frågan i våra respektive distrikt. Partiledningen har dessutom träffat förstaombudsmännen i partidistrikten, haft en träff med LO:s styrelse och en träff med riksdagsgruppens styrelse och alla LO:s förbundsordföranden. Vår partiordföranden har utifrån dessa samtal fått ett tydligt mandat att fördjupa samarbetet med miljöpartiet.

_________

I onsdags berättade Mona Sahlin tillsammans med miljöpartiets två språkrör att ett fördjupat samarbete mellan våra två partier inleds. Sedan dess har det lyfts upp att det förekommit intern kritik i partiet både kring beslutet och kring hanteringen. Därför vill Göteborgs socialdemokratiska partidistrikts styrelse göra följande kommentar:

Detta beslut togs efter en lång diskussion i partiet, med ordförandena i alla partidistrikt, med partistyrelse och verkställande utskott. Vi känner att processen har varit bra och att vi har blivit lyssnade på. De partivänner som dessa dagar har gått ut och varit kritiska får ta på sig ett ansvar. De här påhoppen ger bara öppningar åt Reinfeldt, som både är onödiga och i sak helt felaktiga! Vi har demokratiska spelregler i partiet och dessa bör respekteras.

Vi står bakom beslutet om ett fördjupat samarbete med miljöpartiet. Vi kan nu presentera ett realistiskt regeringsalternativ till det samarbete som de fyra borgerliga partierna har. Det stänger Reinfeldts möjligheter att ifrågasätta vårt alternativ. Istället kan vi fokusera på sakpolitik. Och då kan vi blicka framåt mot ett Sverige där socialdemokratiska värderingar återigen leder landet.

Vi har stor respekt för dem som känner osäkerhet kring sakinnehållet, då alla svar idag inte är givna. Vi är två olika partier och vi ska nu gå in i en process där vi diskuterar vad detta samarbete ska innehålla. Vi samarbetar gärna med alla goda vänsterkrafter. Dörren till samarbete med vänsterpartiet är inte stängd från vår sida. Men för att detta ska diskuteras behöver vi bli överens om behovet av ordning och reda i statens budget.
2008-10-10 18:19

Motståndare ville sätta dit Sahlin | Inrikes | SvD

Den 8 oktober deklarerade socialdemokraternas ledare Mona Sahlin och miljöpartiets språkrör Peter Eriksson och Maria Wetterstrand att de efter valet 2010 vill bilda en ”mycket stark” regering. Samtidigt stängdes dörren för vänsterpartiet.

Uteslutningen av Lars Ohly orsakade en storm av protester i arbetarrörelsen. ”Vi ska föra en vänsterorienterad politik med grön profil, då behöver vi både vänsterpartiet och miljöpartiet”, sade Heléne Fritzon, ordförande i det mäktiga Skånedistriktet, och ledamot av både partistyrelse och VU, till Aftonbladet.

S-ledaren tvingades backa – och samtalen med vänsterpartiet har återupptagits.

Nalin Pekgul, ordförande för s-kvinnorna, är ”mycket upprörd” över en del partikamraters agerande. Det är ”struntprat” att Mona Sahlin inte hade mandat för sitt upplägg, säger hon, och ger för första gången sin version av spelet bakom kulisserna.

–Här gick det över en gräns, från alla håll. Man ger en bild av att hon inte ens har frågat sin egen partistyrelse. Herregud, vi har tjatat om mp och v ett helt år. Det här var förankrat som bara den.

Socialdemokraternas strategi spikades i partistyrelsen den 19 september. På mötet, berättar Nalin Pekgul, redogjorde Mona Sahlin för hur diskussionerna med miljöpartiet framskred och redovisade också ”alla bekymmer” med vänsterpartiets inställning till de ekonomiska ramverken.

–Hon var öppen med att det kommer att bli svårt med vänsterpartiet. Jag räckte upp handen och sade att jag tycker att det är viktigt att vänsterpartiet är med. Men i denna församling var det inte många som uttryckte det klart.

Mona Sahlin fick partistyrelsens mandat att fortsätta sam- talen med de två andra oppositionspartierna, förklarar Nalin Pekgul.

–Och om inte v ställde upp, så kunde hon också stänga dörren.

Enligt Nalin Pekgul gick budskapet från s-ledaren inte att missförstå: det blir ett samarbete med enbart miljöpartiet, om vänsterpartiet står fast vid kritiken mot utgiftstak och överskottsmål.

Men bilden av vad som hände på partistyrelsemötet går isär. Heléne Fritzon har en annan historieskrivning än Nalin Pekgul.

–På partistyrelsen diskuterades inte att stänga någon dörr till vänsterpartiet. Frågan var inte uppe på det sättet.

Efterspelet gjorde dock Nalin Pekgul förvånad.

–Plötsligt gick folk, som inte sagt ett ord på partistyrelsen, ut och sade ”Det här är fel”. Det var som att de tänkte ”Nu är kritiken mot Mona Sahlin igång, nu kan vi krossa henne”.

Hennes analys är att Mona Sahlins interna motståndare såg sin chans. Hon talar om en ”ohelig allians” mellan tre grupper: en som, i likhet med henne själv, vill ha med vänsterpartiet i samarbetet, en som är bekymrad över att partiet är på väg högerut – och slutligen de som föredrog en annan efterträdare till Göran Persson.

–Det här blev ett perfekt tillfälle för dem som aldrig ville ha henne som partiledare att säga ”Titta, hon har misslyckats”.

Frågar man en vanlig väljare efter superveckan tror jag de flesta är ytterst oklara om vad de olika partierna vill. A-kassa, skatter, miljö, bilar i en något oklara blandning. Förutsatt att folk lyssnande.

Debatterna var helt enkelt ett uruselt sätt att presentera ett alternativ till den borgerliga politiken. Det var skådespel för media och kanske en högtidsstund för de redan frälsta men uppnådde knappast något.

Alliansen med reinfeldt får nog sägas ha vunnit på walkover.

Ja, förutom att rikta fokus på att det idag 2008 inte finns något färdigt regeringsalternativ till den moderatledda alliansen. Vilket jag antar inte var avsikten. Det var fler frågor om vem som skulle regera med vem än hur väl alliansens lyckats med sin politik från media.

Det främst socialdemokraterna misslyckades med var att presentera en djupare och genomgående kritik av alliansens s.k arbetslinje. Socialdemokraterna bröt inte den moderatledda alliansens bild av verkligheten. Fredrik Reinfeldt kunde fortsätta att hänvisa till siffror som inte stämmer eller tolkas selektivt. Vilka media förstås troget rapporterade om. Ingen ifrågasatte den vetenskapliga grunden för den moderata arbetslinjen, de 180000 i ‘utanförskap’ som lämnat utanförskap eller alla de nya företag det talades om. Eller för den delen de av bostadsbubblan och konsumtionshystering uppblåsta statsfinanserna.

Helt enkelt, ingen granskade grunderna för alliansens argument. Var det verkligen det smartaste sättet att bedriva politisk kampanj. Varför istället inte nåla fast alliansen med deras egen politiska retorik.

Socialdemokraterna har också visar fram sin egen version av MP’s ständiga bråk mellan ”realister” och ”fundamentalister” eller med andra ord mellan de som vill säkra makten för att kunna driva en egen politik och de som vill gå till val på sin vision om ett alternativt samhälle oavsett vad evetuella väljare tycker.

En del socialdemokraterna har också visat att de är redo att göra allt för att sparka undan benen på Mona Sahlin av rent maktpolitiska orsaker. Alliansens behöver knappast driva någon mosa Mona kampanj när partidistriktet i skåne och diverse andra företrädrare driver en egna kampanjer.

Och som man påpekade från partidisktriktet i  GBG går ut med rena osanningar i media.

Jag räknar mig själv till realisterna. Vinner man inga val är det meningslöst hur bra visioner man har. Eller vem som sitter var i maktpyramiden. Det finns heller ingen möjlighet att påverka samhällsutvecklingen. Något som Frerik Reinfeldt insåg och som som var grunden för hela den makeover moderaterna gjorde.

Det gick inte bra för moderaterna att gå till val på sänkta skatter för höginkomsttagare i Sverige. Så retoriken ändrades till att tala om hårdare krav på ‘bidragstagare’, ordning och reda och en omfördelning från de som inte arbetade till de som arbetar. Att sedan dessa ‘bidragstagare’ var sjuk, arbetslösa och pensionärer hade mindre betydelse. Argumenten följde ju den urgamla svenska synen på de ’som inte gjorde rätt för sig’ och låg andra till belastning.

Alltför många socialdemokraterna tycks också tro att man kan vinna val på en ren ‘vänster’ politik och en politiks sväng åt vänster i Sverige. Vilket jag undrar om det stämmer med 165000 socialdemokraterna som röstade på moderaterna 2006 eller det faktum att fler LO medlemmar röstade på moderaterna än vänsterpartiet 2006. Om Ohlys vänsterparti inte vann s-väljare 2006 varför skulle han vara en röstmagnet 2010? Även om vänsterpartister och de som kallar riktig vänster drömmer om att ett 40-50% alternativ är de idag ett 5-6% alternativ. Och lär vara det under överskådlig framtid sedan Ohly tog död på all försök till förnyelse inom vänsterpartiet.

Det är blockpolitiken som Fokus skriver om nedan som utgör grunden för regeringsmakten. Kan moderaterna hålla ihop sin allians fram till 2010 och säkra några av de mittenväljare som röstade på alliansen 2006 sitter alliansen kvar.

Om det går att bryta blockpolitken och säkra MP blir socialdemokraterna det enda regeringsalternativet oavsett vilka konstellationer det gäller. Speciellt med sverigedemokraterna i riksdagen.

Det är då extra förvånande att ett så stort antal socialdemokrater går ut och talar för att cementera blockpolitiken genom att röra sig mot vänster. Och gör jämförelsen med det interna rådslagsarbetet och alliansenspolitk där båda kategoriserar som ‘högerpolitik’.

S-partiledningen har uppenbarligen ett gigantiskt internet kommunikationsproblem här. Och ett externt. Den socialdemokratiska partiorganisationen är idag inte redo för val. Trots att det är nu som valet 2010 vinns om s ska följa alliansmodellen med att presentera ett tydligt regeringsalternativ och politik långt före valdagen. 

Valet 2009/10 är Mona Sahlin och socialdemokraternas att förlora. Efter superveckan är jag tveksam om man lärt läxan efter 2006 både när det gället organisation och politik.

Mer i Media:
Debatt 1: , Debatt 2: , Debatt 3:, Stridsfråga om flyktingar. Tappar kraftigt i väljarstöd, visar DN/Synovates undersökning.,  Kritik på kongressen., Dagens radiodebatt., Superveckan verkningslös.,
Lena Mellin: Båda partiledarna gjorde bra ifrån sig, Klart besked från Fredrik Reinfeldt i veckans sista debatt mellan honom och Mona Sahlin,

Bloggat:
Ida Gabrielsson,  Magnus Andersson, Sahlins hemska fjorton dagar, Reinfeldt lämnar inga raka besked, Mona Sahlin – Sossarnas Kvarnsten, Ett block i riksdagen, Reinfeldt vägrade svara på om han kan tänka sig regera med sverigedemokraterna, Statsministern tog hem superveckan…,

Fokus » Resan mot mitten
[..]

Ända sedan Mona Sahlin blev partiordförande hade hon jobbat med den interna förankringen. Partiledarna för de tre partierna träffades i ett och ett halvt års tid i olika konstellationer. Relationen mellan dem var sargad efter åtta års uppgörelser om femton budgetar. Nu skulle hon gjuta olja på vågorna.

Under processen förde hon diskussioner på alla nivåer i partiet, samtidigt som hon bakom kulisserna vred och vände på argumenten med sina strateger.

De konstaterade snabbt att Lars Ohly vore ett problem för en trepartiallians. Enligt opinionsmätningar uppfattas han av väljarna som ett sänke, alltså att han är mindre populär än sitt parti. Fredrik Reinfeldts önskescenario, tänkte de, vore att hota med Lars Ohly som finansminister och sänka trovärdigheten i den socialdemokratiska ekonomiska politiken. Då var det bättre att strunta i vänstern och möta attackerna om splittring.

Dessutom var det så stor konkurrens mellan Lars Ohly och Peter Eriksson. När miljöpartiets språkrör i somras besökte vänsterpartiets kursgård och träffade Lars Ohlys partistyrelse var Peter Eriksson tydlig. Han ville liera sig enbart med socialdemokraterna, i andra hand kunde han tänka sig att ett borgerligt mittenparti kunde ingå. Men aldrig vänsterpartiet! Det förbättrade inte direkt deras spända relation.

– Mona fick vara lite av morsan som tog grabbarna i örat, enligt en socialdemokrat med insyn i processen.

Vänsterpartisterna å sin sida förstod sig aldrig på Mona Sahlin.

– Sossarna var jävligt svåra. Mona ville nog bara ha miljöpartiet, säger en ledamot i partistyrelsen.

Ledande socialdemokrater tolkade tidigt Lars Ohlys attityd som att han ville hitta en officiell anledning att inte delta i en allians. Att bli »utesluten« passade perfekt.

Så där höll det på fram och tillbaka, tills Mona Sahlin satte ner foten. Kanske tog hon i lite för hårt när hon äntligen stod där med Peter Eriksson och Maria Wetterstrand.

– Mona svarade lite olyckligt på presskonferensen. Vårt regeringsalternativ är genomtänkt och förankrat, men det finns krafter som ville att hennes uttalande skulle misstolkas, förklarar socialdemokraten Urban Ahlin, distriktsordförande i Skaraborg.

Ursäkten till Lars Ohly i dagarna betyder inte så mycket i sak. Hon – en av de mest erfarna politikerna i landet – uttryckte sig bara klumpigt.

Valet av miljöpartiet som den nära partnern är enkel, tycker flera socialdemokrater i Mona Sahlins krets. Även om det inte går att konkret peka på en ny sahlinsk politik så står partiledaren långt från vänsterpartiet. Med Lars Ohly skulle hon få svårt att ta tillbaka de medelklassväljare socialdemokraterna förlorade i valet 2006. En inflytelserik socialdemokrat hävdar att »det har aldrig varit aktuellt för henne med en s-v-mp-allians«.

– Vänsterpartiet kan nu bli ett renodlat vänsteralternativ och slipper ingå i en luddig s-v-mp-konstellation. Inte så dumt för dem att stå utanför. Och det passar också Mona, säger en som sitter i partistyrelsen.

Planen ligger fast, men det mediala kaoset ligger kvar och Carl Bildts ord om rödgrön röra har fått ny livsluft. Det som började med att Mona Sahlin statsmannalikt erbjöd Fredrik Reinfeldt sina tjänster som erfaren krisförhandlare slutade med att hon framstod som vinglig regeringsbildare.

Moderaternas partisekreterare och kampanjmakare Per Schlingmann kan konstatera att Mona Sahlin sitter i en situation han inte ens önskar sin värsta fiende. Inför ett antal socialdemokratiska fackliga ledare har han beskrivit sin lättnad över att slippa attackerna om borgerlig splittring:

[..]
Fredrik Reinfeldt har själv konstaterat hur socialdemokraterna utnyttjat en svag blockpolitik:

– Utan blockpolitik är socialdemokraterna, med hjälp av hoppande majoriteter i riksdagen, enda regeringsalternativet. De kan då välja sina samarbetspartner i olika frågor. Och de får som de vill. De kan fortsätta att regera ensamma och byta majoritet genom att hålla hov med alla runt omkring.

Det Fredrik Reinfeldt har gjort med svensk politiks struktur är att han har befäst blockpolitiken. Han har rest en mur mellan två alternativ. Och han tänker inte låta den rasa utan strid.

Mona Sahlins relation till miljöpartiet var gott under åren som miljö- och samhällsbyggnadsminister. Språkrören var bra partners när hon ville driva igenom sina förslag under regeringen Perssons två sista år.

Hennes drömscenario är att få behålla dagens opinionsläge och bilda majoritetsregering tillsammans med miljöpartiet. Går inte det kan miljöpartiet bli bryggan till en uppgörelse över blockgränsen, tänker hennes strateger.

– Hon lyssnar nog på Ingvar och han tycker säkert att det är viktigt att i detta läge säkra miljöpartiet på rätt sida om blockgränsen, säger en ledande socialdemokrat.

Vad som helst kan hända på två år, och hon måste hålla alla dörrar öppna. Även till vänsterpartiet, men det betyder inte att hon för den skull behöver ta in dem i sin allians.

Ett samarbete med moderaterna kan uteslutas, dessutom skulle Fredrik Reinfeldt vägra. Lika svårt är det att se miljöpartiet och kristdemokraterna sida vid sida. Men centerpartiet och folkpartiet finns i strategernas sikte.

Sverigedemokraterna har sagt att de vägrar rösta på Mona Sahlin som regeringsbildare om de kommer in i riksdagen. Det blir en knepig situation för den borgerliga alliansen. Kommer mittenpartierna att hålla fast vid blockpolitiken om Sverigedemokraterna får en vågmästarroll? För Mona Sahlin skulle det kunna vara den kil som spräcker Fredrik Reinfeldts grepp om svensk politik.

– För mig räcker det att ta upp diskussionen om Sverigedemokraterna för att det ska bli tydligt att vi inte kan utesluta någon lösning, annat än en som ger dem inflytande, säger hon.

Sverigedemokraterna utgör alltså en viktig pusselbit, och för dagen ser andra vägar in i borgerligheten ut att vara omöjliga. Urban Ahlin, en av Mona Sahlins förtrogna, är dock hoppfull. På sikt går det att nå mittenpartierna, tror han:

– Vi ska inte glömma bort landsbygdscentern. Ute i landet är de inte främmande för samarbete, det är bara på riksnivå som det är stängt.

Med centerpartiet finns en historia att luta sig emot. Tillsammans med socialdemokraterna har de både regerat och samarbetat. Partikulturen är densamma, en överenskommelse håller, det behövs inte några dokument, brukar båda partierna framhålla när de minns samarbetet som löste 1990-talets ekonomiska kris.

Under slutet av 1980-talet – när Mona Sahlin gjordes till stjärna – var folkpartiet en viktig partner för socialdemokraterna i de stora strukturella ekonomiska frågorna. Partierna gjorde en stor skattereform, och drev tillsammans fram det nya pensionssystemet.

Den krets socialdemokrater som har fått makten nu söker sig högerut. De gillar miljöpartiets och folkpartiets syn på småföretag, utvecklingen i offentlig sektor och moralfrågor. Det finns en fråga där Mona Sahlin verkligen ändrat socialdemokraternas politik, och i den har hon redan sökt folkpartiets stöd. Hösten 2007 drev hon igenom en hårdare skolpolitik och erbjöd sedan Björklund en blocköverskridande uppgörelse.

I folkpartilandet – med några liberala ledarskribenter i Stockholm som språkrör – finns en motsvarande längtan efter samarbete i mitten.

– Socialdemokraterna har det sista året flyttat sig till höger, det gör möjligheten intressant, säger en ledande folkpartist anonymt.

Om det går som Mona Sahlin vill finns det efter valdagen både en öppning åt höger och vänster, och en stor socialdemokrati i mitten som leder regeringsförhandlingarna.

Men hon har en lång väg kvar att vandra.

Gå och läsa hela artikeln i fokus. Den är intressant.

Är det bara jag som undrar vem som respekterar de demokratiska spelreglerna?

Nu har Sahlin markerat en tydlig anpassning till en politisk mittkurs. Det är en klar ideologisk omsvängning. Varför denna kursändring? Som dessutom kommer nu, i tider då opinionsmätningar visar att svenska folket redan är trötta på moderaternas högerstyrning.

En så viktig fråga som den om vilka partier socialdemokraterna ska samarbeta med och regera ihop med vid en valseger 2010 måste förankras i partiorganisationen och i de fackliga leden.
…
I
onsdags berättade Mona Sahlin tillsammans med miljöpartiets två
språkrör att ett fördjupat samarbete mellan våra två partier inleds.
Sedan dess har det lyfts upp att det förekommit intern kritik i partiet
både kring beslutet och kring hanteringen. Därför vill Göteborgs
socialdemokratiska partidistrikts styrelse göra följande kommentar:
Detta
beslut togs efter en lång diskussion i partiet, med ordförandena i alla
partidistrikt, med partistyrelse och verkställande utskott. Vi känner
att processen har varit bra och att vi har blivit lyssnade på. De
partivänner som dessa dagar har gått ut och varit kritiska får ta på
sig ett ansvar. De här påhoppen ger bara öppningar åt Reinfeldt, som
både är onödiga och i sak helt felaktiga! Vi har demokratiska
spelregler i partiet och dessa bör respekteras.

Men tydligen är det så att för att påverka socialdemokraternas politik ska man gå på handelsfackmöte i Stockholm och strunta i övrigt partiarbete?

Självklart handlar det förstås om en maktkamp mellan falanger, distrikt och förstås traditionalister och förnyare. Där Maria Bosdotter gjort sig bemärkt tidigare. inte för att jag är hemma i Socialdemokratisk politik i Stockholm.

Det jag inte kan låta bli att undra över är vem diverse förbund gör sig talesperson för. Ska man gå efter valresultatet 2006 är moderaterna det näst största ‘arbetarpartiet’. Uppenbarligen var det 11% av LO medlemmarna som kände tillräcklig samhörighet med moderaterna för att rösta på dem.

LO-Tidningen / Fler LO-medlemmar lämnade s

Jämfört med förra riksdagsvalet förlorade socialdemokraterna sex procent av LO-medlemmarnas röster. Tillbakagången är 1,4 procent större än bland befolkningen i övrigt. Inte sedan 1991 har socialdemokraterna gjort ett så dåligt val bland LO:s medlemmar.

LO-medlemmarna röstar traditionellt vänster. Om socialdemokraterna går tillbaka bland LO-medlemmarna brukar vänsterpartiet gå fram.

Årets val är därför ovanligt såtillvida att både socialdemokraterna och vänsterpartiet går tillbaka bland LO-medlemmarna. Socialdemokraterna fick 54,4 (–6) LO-medlemmarnas röster och vänsterpartiet 10,4 (–3,2) procent.

Moderaterna har gått starkt fram bland LO-medlemmarna. Paritet erhöll enligt vallokalsundersökningen 11,2 (+6,9) procent av LO-rösterna. Moderaterna är därmed det näst största arbetarpartiet.

Övriga riksdagspartier fick mellan 4 och 5 procent av LO-rösterna. Nära 3 procent av LO-medlemmarna stödde Sverigedemokraterna och knappt 1 procent Feministiskt initiativ.

Socialdemokraterna har sitt starkaste stöd bland LO-medlemmar över 30 år. Bland LO-väljare under 30 år fick partiet bara 42 procent. Bland de yngre LO-väljarna fick något överraskande miljöpartiet 9 procent och folkpartiet 8 procent av rösterna.

Av alla arbetslösa röstade 43 procent socialdemokratiskt. Moderaterna fick 18 procent, vänsterpartiet 10 procent och miljöpartiet 8 procent av de arbetslösas röster.

E-Nyheter Göteborgsområdet nummer 10 2008, 11 oktober

Innehåll:
Vi står bakom beslutet om samarbete med mp
—————————–

Vi står bakom beslutet om samarbete med mp

I onsdags berättade Mona Sahlin tillsammans med miljöpartiets två språkrör att ett fördjupat samarbete mellan våra två partier inleds. Sedan dess har det lyfts upp att det förekommit intern kritik i partiet både kring beslutet och kring hanteringen. Därför vill Göteborgs socialdemokratiska partidistrikts styrelse göra följande kommentar:
Detta beslut togs efter en lång diskussion i partiet, med ordförandena i alla partidistrikt, med partistyrelse och verkställande utskott. Vi känner att processen har varit bra och att vi har blivit lyssnade på. De partivänner som dessa dagar har gått ut och varit kritiska får ta på sig ett ansvar. De här påhoppen ger bara öppningar åt Reinfeldt, som både är onödiga och i sak helt felaktiga! Vi har demokratiska spelregler i partiet och dessa bör respekteras.
Vi står bakom beslutet om ett fördjupat samarbete med miljöpartiet. Vi kan nu presentera ett realistiskt regeringsalternativ till det samarbete som de fyra borgerliga partierna har. Det stänger Reinfeldts möjligheter att ifrågasätta vårt alternativ. Istället kan vi fokusera på sakpolitik. Och då kan vi blicka framåt mot ett Sverige där socialdemokratiska värderingar återigen leder landet.
Vi har stor respekt för dem som känner osäkerhet kring sakinnehållet, då alla svar idag inte är givna. Vi är två olika partier och vi ska nu gå in i en process där vi diskuterar vad detta samarbete ska innehålla. Vi samarbetar gärna med alla goda vänsterkrafter. Dörren till samarbete med vänsterpartiet är inte stängd från vår sida. Men för att detta ska diskuteras behöver vi bli överens om behovet av ordning och reda i statens budget.


—————————–

Handelsanställdas förbund

Är detta början till slutet på facklig-politisk samverkan?

Handelsanställdas förbunds avdelning 20 är den största fackföreningsavdelning i landet som är organisationsansluten till Socialdemokratiska Arbetarepartiet. Vi representerar cirka 25 000 medlemmar i Stockholms län.

Vi har alltid arbetat för facklig-politisk samverkan med socialdemokraterna, alltid med våra medlemmars bästa framför ögonen.

Nu har Mona Sahlin gått ut och förklarat att socialdemokraterna enbart ska samarbeta med miljöpartiet inför det kommande valet för att de gemensamt ska kunna bilda regering vid en valseger 2010. Vänsterpartiet, som alltid stått oss närmare politiskt, utesluts. Det beslutet har partiledningen tagit utan att ha förankrat det hos medlemmarna.

Socialdemokraterna tar i och med detta samarbete med Miljöpartiet ett stort kliv åt höger och ett mycket långt kliv från vår fackliga vardag och verklighet. Miljöpartiet har i flera avseenden visat att de inte står på fackföreningarnas sida. Undantag i turordningsreglerna för småföretag är ett exempel på förslag från Miljöpartiet som resulterat i lagändringar.

Vi finner detta beslut oacceptabelt. Socialdemokraterna har varit ett parti som förespråkar allas rätt till lika möjligheter i samhället. Ett parti som stått tydligt till vänster om den politiska mittlinjen. Som tydligt och ärligt ställt upp på löntagarnas sida.

Nu har Sahlin markerat en tydlig anpassning till en politisk mittkurs. Det är en klar ideologisk omsvängning. Varför denna kursändring? Som dessutom kommer nu, i tider då opinionsmätningar visar att svenska folket redan är trötta på moderaternas högerstyrning.

En så viktig fråga som den om vilka partier socialdemokraterna ska samarbeta med och regera ihop med vid en valseger 2010 måste förankras i partiorganisationen och i de fackliga leden.

Detta beslut bådar inte gott för det facklig-politiska samarbetet framöver. För oss är det en självklarhet att alla tre oppositionspartierna samverkar för en valseger 2010.

- Hur ska vi nu kunna mobilisera våra medlemmar i det kommande valarbetet? De har mycket lite förtroende till miljöpartiets fackliga inställning. Att Sahlin dessutom går emot LO-kongressens beslut och att den socialdemokratiska riksdagsgruppen avser att rösta för Lissabonfördraget utan att avvakta resultatet från Strååtutredningen gör att det facklig-politiska samarbetet svajar än mer, säger Maria Bosdotter, ordförande i Handels avdelning 20.

- Det är istället dags att socialdemokraterna tar ett tydligare steg åt vänster och att man öppnar upp för samarbete också med vänsterpartiet.

———————————————————–
Pressmeddelande från Handelsanställdas förbund avdelning 20, Stockholm, 9 oktober 2008.

För mer information, kontakta ordförande Maria Bosdotter, telefon 070-315 59 99

Min enkla fråga är om s-företrädare för Skåne distriktet avsiktligt gått ut för att sparka undan benen på Mona Sahlin? Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att Heléne Fritzon med flera i Skåne medvetet gått ut i media och där spridit en myt om att Mona Sahlin gått bakom ryggen på hela partiet om ett närmare samarbetet med MP. Eller så finns det två helt olika verkligheter i Göteborg och Skåne.

Vad Göteborg hade att säga i lördagens pressmeddelande 
I onsdags berättade Mona Sahlin tillsammans med miljöpartiets två språkrör att ett fördjupat samarbete mellan våra två partier inleds. Sedan dess har det lyfts upp att det förekommit intern kritik i partiet både kring beslutet och kring hanteringen. Därför vill Göteborgs socialdemokratiska partidistrikts styrelse göra följande kommentar:

Detta beslut togs efter en lång diskussion i partiet, med ordförandena i alla partidistrikt, med partistyrelse och verkställande utskott. Vi känner att processen har varit bra och att vi har blivit lyssnade på. 

Läser man pressmeddelandet från Göteborg och övrig media noggrant framgår det att Mona Sahlin hade fått mandat för att gå vidare med ett fördjupat samarbete med MP. Detta från alla partidistrikts ordf, partistyrelse och VU. Heléne Fritzon själv medlem i VU presenterar enligt Aftonbladet en helt annan bild. Någon har uppenbarligen antingen totalt missupfattat vad som sagts eller så feltolkar man medvetet beslutet.

Vad Skåne hade att säga
Aftonbladet kan i dag avslöja att frågan om en koalition inte var
uppe när partiets innersta krets, det verkställande utskottet (VU),
träffades i fredags.

Enligt Aftonbladets källor är splittringen stor i partiets högsta ledning.

Flera ledamöter är kritiska till att man hängt av vänsterpartiet så här långt före valet.

Fortsätta samtal
–
Mona Sahlin hade mandat att fortsätta samtalen med både miljöpartiet
och vänsterpartiet, säger Heléne Fritzon, VU-ledamot och ordförande i
vänsterdistriktet Skåne.

– Vi ska föra en vänsterorienterad politik med grön profil, då behöver vi både vänsterpartiet och miljöpartiet, säger hon.

Sen har håller jag helt med vad som sägs nedan från Göteborg. Med tilläggs kommentaren att försöka driva igenom en annan politisk linje genom läckor och uttalanden till media är skitigt.

Mer från Göteborg:
De partivänner som dessa dagar har gått ut och varit kritiska får ta på sig ett ansvar. De här påhoppen ger bara öppningar åt Reinfeldt, som både är onödiga och i sak helt felaktiga! Vi har demokratiska spelregler i partiet och dessa bör respekteras.

Som de flesta vet var avsikten att inleda en debattvecka med just alliansen från den 12 oktober och ställa två regeringsalternativ emot varandra. Då går folk från fack, partidistrikt, enskilda sossebloggare och debattörer som Enn Kook ut och underkänner både det rådslagsarbete som pågått över hela landet, det fördjupade samarbetet med MP och betecknar hela partiledningen som ett högerparti! Där Mona Sahlin i stort jämförs med Fredrik Reinfeldt.  Och detta för att Lars Ohly inte ska få sitta med i regeringen 2010!

Med andra ord socialdemokrater är beredda att sparka undan benen på sin egen partiledare för att få vänsterpartiets Lars Ohly. Tala om att ge Fredrik Reinfeldt den bästa present han kunde få. Och felaktiga prioriteringar.     

Det har också sagts att ett samarbete med miljöpartiet är främmande för socialdemokraterna. I Göteborg har detta samarbete fungerat utmärkt hittills under flera valperioder, tillskillnad från det vänsterpartiet som hoppade av efter en tvist om en 25-örig skattesänkning. Ett avhop som leddes av den falang som tog över när Lars Ohly valdes till partiordförande. Där beslutade V-partiledning i GBG att vi hoppar av trots att enskilda ledamöter ute i stadsdelsnämderna satt redo med färdiga budgetar och överenskommelser med S och MP.

Det har även framförts att vänsterpartiets värdering står i samklang med LO-kollektivets. Fler LO-medlemmar röstade på moderaterna än vänsterpartiet 2006!  Ska man följa den logiken borde alltså moderaterna sitta med i en framtida s-koalitions regering! Eller ännu värre Sverigedemokraterna. Detta är det dock ännu ingen som begärt medlemsomröstning om likt den som det krävts från Skåne.

http://www.tayori.se/namnlista/index.htm

Jag skrev ett blogginlägg för några månader sedan och undrade om socialdemokraterna hade problem med kommunikationerna. Så är det uppenbarligen när man varken kan förklara skillnaderna mellan egna rådslagsförslag och den politik alliansen för eller klarar av att hantera när direkta felaktigheter sprids i media.

Ska socialdemokraterna vinna valet 2010 går det inte att sitta passivt när felaktiga beskrivningar medvetet eller ej sprids. Speciellt inte i den snabbt växande bloggosfören och det alltmer hetsiga media klimat som utvecklas mot att vad som skrivs i bloggar blir ursäkten för ett mediadrev. Men så ser det ut med en partiledning som är inkapabel att kommunicera. Eller ställa krav på att partimedlemmar tar ansvar för sina uttalanden. Diskussion är bra men det kräver också respekt för fattade beslut. Det går inte att sitta tyst och delta i en process för att i efterhand gå ut och kritisera och säga att det är brist på demokrati. Har man avvikande åsikter får man stå för det och driva sin sak inte i media utan med de andra medlemmar man förmodas ha något gemensamt med.

Det talades om en statskupp. Det ser ut som den lyckades. Jag ser ‘framemot’ att få höra vilka förslag som nu ska få den rätta stämpeln ‘vänster’ och höra hur den nya samhällsrevolutionen ska genomföras. Det är ju gott om tid till valrörelsen 2009 att bygga ett nytt parti.

Mer i Media:
| Aftonbladet, AB2, Sahlin gör en pudel för vänstern, S-ledaren gjorde en total felbedömning,
Perssons arvssynd,

Utesluter inte vänsterpartiet. Vill träffa Lars Ohly.

Bloggat:

E-Nyheter Göteborgsområdet nummer 10 2008, 11 oktober

Innehåll:

Vi står bakom beslutet om samarbete med mp

I onsdags berättade Mona Sahlin tillsammans med miljöpartiets två språkrör att ett fördjupat samarbete mellan våra två partier inleds. Sedan dess har det lyfts upp att det förekommit intern kritik i partiet både kring beslutet och kring hanteringen. Därför vill Göteborgs socialdemokratiska partidistrikts styrelse göra följande kommentar:

Detta beslut togs efter en lång diskussion i partiet, med ordförandena i alla partidistrikt, med partistyrelse och verkställande utskott. Vi känner att processen har varit bra och att vi har blivit lyssnade på.

De partivänner som dessa dagar har gått ut och varit kritiska får ta på sig ett ansvar. De här påhoppen ger bara öppningar åt Reinfeldt, som både är onödiga och i sak helt felaktiga! Vi har demokratiska spelregler i partiet och dessa bör respekteras.

Vi står bakom beslutet om ett fördjupat samarbete med miljöpartiet. Vi kan nu presentera ett realistiskt regeringsalternativ till det samarbete som de fyra borgerliga partierna har. Det stänger Reinfeldts möjligheter att ifrågasätta vårt alternativ. Istället kan vi fokusera på sakpolitik. Och då kan vi blicka framåt mot ett Sverige där socialdemokratiska värderingar återigen leder landet.

Vi har stor respekt för dem som känner osäkerhet kring sakinnehållet, då alla svar idag inte är givna. Vi är två olika partier och vi ska nu gå in i en process där vi diskuterar vad detta samarbete ska innehålla. Vi samarbetar gärna med alla goda vänsterkrafter. Dörren till samarbete med vänsterpartiet är inte stängd från vår sida. Men för att detta ska diskuteras behöver vi bli överens om behovet av ordning och reda i statens budget.

Sahlin överraskade sitt eget parti | Nyheter | Aftonbladet

Partiledningen var inte informerad om beslutet att gå till val med miljöpartiet.

Nu stormar det i s-leden.

När Mona Sahlin avslöjade att socialdemokraterna vill bilda regering med enbart miljöpartiet togs stora delar av partiledningen på sängen.

Aftonbladet kan i dag avslöja att frågan om en koalition inte var uppe när partiets innersta krets, det verkställande utskottet (VU), träffades i fredags.

Enligt Aftonbladets källor är splittringen stor i partiets högsta ledning.

Flera ledamöter är kritiska till att man hängt av vänsterpartiet så här långt före valet.
Fortsätta samtal

– Mona Sahlin hade mandat att fortsätta samtalen med både miljöpartiet och vänsterpartiet, säger Heléne Fritzon, VU-ledamot och ordförande i vänsterdistriktet Skåne.

– Vi ska föra en vänsterorienterad politik med grön profil, då behöver vi både vänsterpartiet och miljöpartiet, säger hon.

Niklas Karlsson, kommunalråd i Landskrona och som sitter i partistyrelsen, instämmer:

– Jag gillar inte att man stänger dörren till vänster.

Anna Heed, ledamot

i EU-parlamentet:

– Eftersom partiet är delat, tycker jag att det är bättre att samarbeta med båda.