Ekots lördagsintervju med Mona Sahlin var intressant på många sätt. Att Mona Sahlin vill besluta om en lag om rätt till heltid är positivt. Det är både en jämställdhetsfråga och en rättvisefråga där både offentliga och privata arbetsgivare i praktiken utnyttjar främst kvinnor.
Löftet var att det ska finnas en lag på plats under mandatperiod om socialdemokraterna och de rödgröna vinner valet.
Mona Sahlin var även uppriktig i sin bedömning av konsekvenserna av beslutet från den socialdemokratiska partikongressen. Det handlar om en process under ganska många år där människor i Sverige uttryckt sitt behov av att få sin historia erkänd.
Mona Sahlin poängterade speciellt att riksdagsrösten inte handlade om dagens Turkiet utan vad som hände i det Ottomanska riket. Likadant var Mona Sahlin uppriktig med att riksdagsrösten kortsiktigt kan skada men långsiktigt medverka till en grund för försoning.
Kvotering kom också upp i intervjun där Mona Sahlin påpekade att det handlade om en jämställdhetsfråga.
Sen är jag dock minst sagt tveksam till argumenteringen för EUs datalagringsdirektiv. Det är ett intrång i människors liv med automatik där deras kontakter med varandra. Datalagrings direktivet ger möjligt till att kartlägga människors liv på ett sätt som är fel.
Om väljaropinionen står sig är Mona Sahlin statsminister i höst. Men "om"et är stort och Sahlin har besvärliga hinder att forcera på vägen. De rödgröna presenterar under våren sin fram-manglade politik, papper som kommer att granskas med lupp. När de gemensamma förslagens detaljer växer fram riktas uppmärksamheten mot det röd-gröna alternativet och regeringen tar, som i rut-debatten, varje chans att gå till motoffensiv. Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin intervjuas av Tomas Ramberg.
Det är framför allt de högavlönade som nyttjar avdraget. Hela sju procent av de svenskar som tjänar en halv miljon kronor eller mer per år fick skattereduktionen. Detta kan jämföras med de futtiga sex promille av de som deklarerar för en årsinkomst på 200.000 kronor som beviljades samma skattelättnad. Med tanke på detta är det näppeligen förvånande att skattreduktioner för hushållsnära tjänster är betydligt vanligare i kommuner med många höginkomsttagare i storstadsområdena. I toppen av listan märks Stockholmsförorterna Danderyd och Lidingö där 4,8 respektive 3,4 procent av invånarna nyttjar avdraget. Det är uppenbarligen betydligt ovanligare med städhjälp ute i landet. Allra mest sällsynt är detta i värmländska Filipstad och de två lappländska kommunerna Storuman och Åsele. I dessa kommuner är det endast en bråkdel av invånarna som har fått skattereduktionen för hushållsnära tjänster.
Om jag tolkar vad Helene Odenjung folkpartiet Göteborg skriver nedan är folkpartiet redo att utveckla hushållsavdraget ytterligare. Detta då som DI visar ovan till Stockholmsförorter som Danderyd och Täby som de främst mottagarna av skatterabatter från den gemensamma kassa alla skattebetalare betalat in till.
Att diskussionen hamnat i ‘pig-avdrag’ debatten och inte om familjer med en halv miljon eller mer i årsinkomst är i behov av skattesubventioner för att efterfråga arbetskraft från deltidsarbetande ‘nya svenskar’ och kvinnor från främst arbetarklassen är bara olyckligt.
Frågan borde vara om dessa arbeten är så viktiga att de behöver subventioneras med 1.3 miljarder i skattepengar för att 4-5000 arbetstillfälle som branschen hävdar kommer försvinna om avdraget tas bort ska behållas?
Oavsett var det en intressant debatt Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin hade i aktuellt.
I fredags tog vi i partiledningen beslutet att vi vill gå vidare och utveckla rotavdraget och genomföra steg två av reformen med skattereduktion för hushållsnära tjänster. Vi vill att familjer med barn under åtta år och äldre pensionärer över 80 år ska få en utökad reduktion. Istället för hälften bör reduktionen utökas till 75%. För den som normalt betalar 400kronor för en timmes städhjälp blir kostnaden 100 kronor. Med vårt förslag blir vardagen något lättare – för den som behöver extra avlastning. Diskussionen är instressant. Renovering, ombyggnad och tillbyggnad det sk ROT-avdraget det är helt ok med de rödgröna. En sektor som traditionellt domineras av män. Medan avdrag för att utföra tjänster i hemmet inte är det. En sektor som traditionellt domineras av kvinnor. Det är alltså inte subventionen av en sektor i sig som är fel i deras värld, utan vilken sektor. Att lägga ett golv är fint att svabba samma golv är fult. Deras argument mot pig-avdrag (som de ofta väljer att kalla det) går ofta ut på att "var och en ska ta hand om sin egen skit…" Men RUT-avdraget har blivit en succé. Det används av alla kategorier: barnfamiljer, äldre, ensamstående – både hög- och låginkomsttageare. Ingen tycker heller att det är konstigt att man tar hjälp av proffs!
Det var som om att se Fredrik Reinfeldt förvandlas till moderaternas tidigare partiledare Bo Lundgren i gårdagens agenda debatt. Det var statsmannen Reinfeldt som verkade vilja stå över en diskussion om sakfrågor för att istället om och om igen upprepa skattemantrat.
Det saknades totalt en diskussion om vad Fredrik Reinfeldt ville göra åt det utanförskap som växer. Enligt alliansregeringens sätt att beräkna från 2006 med 70000 sedan Fredrik Reinfeldt tog över som statsminister.
Som alla väljare kunde se i Rapport tidigare under dagen har inget hänt för att ge de som står längst bort från arbetsmarknaden en chans till arbete. Bland annat därför att alliansen lade ner stora delar av vuxenutbildningen.
Notera också att integrations och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i Rapport säger direkt att det inte var ett misstag att skära ner på vuxenutbildningar och komvux som alliansen gjorde för att dessa var ett hinder för de som stod utanför arbetsmarknaden skulle komma i arbete under högkonjunkturen 2008.
Detta trots att alla sakkunskap menade att det var just utbildningen som var nyckel till att komma ut ur det alliansen kallar utanförskap.
Uttalande som att ‘Utbildningsplatser måste skäras ned vid högkonjunktur då det inte är lika många som behöver studera’ borde bli ett skolexempel på total okunskap om hur både verkligheten och svensk arbetsmarknad ser ut.
Vad Fredrik Reinfeldt i agenda debatten fick siffrorna att 100-tusen långtidsarbetslösa fått jobb med alliansen hade varit intressant att veta.
I stort var det hela dock en antiklimax där Fredrik Reinfeldt verkade vilja hålla sig så långt borta från 2006 års valfrågor som möjligt.
Ordväxlingen mellan de båda statsministerkandidaterna blev stundtals hetsig, men inte mer, trots att mötet i tv innebar avstampet i debatten inför höstens val.
Intrycket som dröjer kvar är att Mona Sahlin lyckades attackera Fredrik Reinfeldt effektivt, samtidigt som hon skickligt gled undan motfrågorna från sin opponent.
Gång på gång försökte Reinfeldt få S-ledaren att svara på om hon kan garantera att ingen sjukskriven får sänkt samlad ersättning med det rödgröna förslag om reformering av sjukförsäkringen som man gick ut med nyligen.
Inledningsvis gjorde båda klart att man står fast vid den uppgörelse över partigränserna som togs på 90-talet om ett reformerat pensionssystem, där grundstenen är att rådande statsfinansiella läge styr nivåerna.
Mona Sahlin menade dock att pensionärer som nu får se sina pensionsutbetalningar sjunka kan kompenseras med skattesänkningar.
– Vinner vi rödgröna valet kommer vi att stegvis sänka skatten på pension, lovade oppositionsledaren som samtidigt kritiserade statsministern för de jobbskatteavdrag som arbetande svenskar fått under de borgerliga regeringsåren.
Fredrik Reinfeldt försökte iklä sig rollen som nationens ledare, rimligen stärkt av det höga förtroende i väljarkåren som han som person åtnjuter. Och ställde frågan om vem som är mest trovärdig när det gäller att sköta landets ekonomi — den borgerliga alliansen eller de rödgröna.
Det är väl om något ett bevis på den svenska politiska journalistiken död när allt inledningen på en valrörelse börjar med en väska och klocka debatt. Eller möjligen Aftonbladets död som en seriös tidning av döma av en del kommentarer där ifrån. Kommentarer som tydligen inte ens tidningens läsare håller med om.
Även om Mona Sahlin eller övriga partiledare klätt sig i säck och askan hade förstås debatten handlat om detta. Det är Oprahfieringen av svensk media där ytlighet, händelse och känsla debatter är framstående.
Det kunde lika gärna handlat om vad ett gäng före detta stjärnor på ett slott sade till varandra eller vem som gjorde bort sig bland ett gäng designade skeppsbrutna på en ö. Politisk journalistik har blivit kändisjournalistik.
Om media bevakningen av valet 2010 förvandlas till en kamp mellan bussiga Fredrik och käcka Mona och vem som har rätt kläder är det medias ansvar. Då har journalister gjort valrörelsen till en dokusåpa på högstadienivå.
Det är förstås ingen tillfällighet att amerikanska politiker använder klädkonsulter för exakt styla sina framträdande så att de ger rätt mediabild. Där har också armen av politiska konsulter kring politikerna blivit experter på att manipulera media.
Men vill vi ha en politisk värld i Sverige där allt att stylat för att manipulera media?
Årets hittills mest idiotiska debattinlägg kom annars från Göran Greider som för alltid borde bli ihågkommen för den insiktsfulla analysen att Mona Sahlins väska hotar socialdemokratin!
Jag tror de flesta väljare struntar fullständigt i elitkommentatorernas åsikter och är mer intresserad av vad partiledarna kommer att göra för att förbättra deras vardag.
Fattigdom och inte skilja ut sig från mängden är knappast något grundläggande socialdemokratisk värdering vad än Göran Greider säger. Däremot kamp för en rättvis och solidarisk värld. För alla.
När partiet glömmer detta senare uppstår nog det största hotet mot socialdemokratin.
Aftonbladets politiska kommentator, Lena Mellin , skriver i fredagens Aftonbladet att partiledarens val av väska inte är särskilt smart. Hon tycker inte att en märkesväska för runt 6 000 kronor harmoniserar med Sahlins huvudfråga under debatten; problemet med ökade klyftor i samhället.
Tidningens ledarskribent Katrine Kielos däremot anser att Mona Sahlin har rätt att själv bestämma vad hon vill lägga pengarna på. Kielos menar vidare att det inte är någon slump att just Sahlins väska dragit till sig uppmärksamheten.
”Det är tradition att skuldbelägga kvinnors konsumtion. Manliga politiker kan köpa dyra kostymer och jaktgevär – men kvinnor måste akta sig för väskväktarrådet” skriver hon.
Bloggaren Haus of Hannah håller med Katrine Kielos och tycker att debatten är befängd: "Ska inte Mona Sahlin, som alla vi andra, få visa upp den här väskan som hon fått i present?"
Mona Sahlins pressekreterare Camila Buzaglo berättar att den omdiskuterade handväskan i själva verket är en gåva.
– Hon fick den i 50-årspresent av en väninna, säger hon till SvD.se.
Men vem som har köpt väskan har mindre betydelse för andra.
Författaren och vänsterdebattören Göran Greider tycker att Sahlins handväska, som beräknats kosta runt 6 000 kronor, sänder ut fel budskap till väljarna:
"För en socialdemokratisk partiordförande borde kampen mot social ojämlikhet vara det centrala. Så uppfattar de flesta väljare det. Hennes dyra handväska ger precis motsatt meddelande" skriver han i ett inlägg på Newsmill.
Det finns flera oklarheter i den rödgröna säkerhetspolitik som presenterades idag. En sådan är förhållandet till NATO och USA:
- Vi ger flera viktiga besked när det gäller säkerhetspolitiken. Sverige är, och ska med en rödgrön regering fortsätta vara, militärt alliansfritt. Internationell säkerhet ska vila på samarbete och ett starkt globalt regelverk under FN:s ledning. EU är en central utrikes- och säkerhetspolitisk aktör. Vi har genom åren kunnat visa att det går att kombinera aktivt ansvarstagande för säkerhet med militär alliansfrihet – det betyder inte passivitet, säger säger Mona Sahlin.
Vad som beskriv som en globalt regelverk under FNs ram framgår om man läser noggrant är istället en öppning mot att FN lämnar över ansvaret till regionala organisationer som NATO att leda militära operationer.
Eller med andra ord kan de permanenta medlemmarna i FNs säkerhetsråd ge sig själva i uppdrag att genomföra militära insatser via regionala organisationer som NATO. Det är heller knappast okontroversiellt att de rödröna vill att Sverige i allt utom namnet ska fortsätta som en långsiktigt partner med NATO.
Att långsiktiga partnerskap och samarbete ofta innebär outtalade förpliktelser mellan partner är uppenbart för de flesta. Likadant, vilken säkerhetspolitisk handlingsfrihet finns det om den svenska militären är totalt integrerad i NATOs militära och säkerhetspolitiska samarbete?
En ganska liten sådan hade jag sagt.
Uppenbarligen är det heller inget problem för de rödgröna partierna att säkerhetspolitiskt samarbeta med en organisation med medlemmar som har kärnvapen användning som en del i sin militära doktrin nedrustingsförsäkringar till trots.
Nackdelarna med Sveriges militära partnerskap med NATO länderna men ej medlemskap är också uppenbar. Vi har inget inflyttande över NATOs säkerhetspolitiska utveckling.
Jag hade starkt ifrågasatt om Sverige har en möjlighet att driva en självständig säkerhetspolitik under de villkoren.
Som det nu är kan vi varken driva en egen linje inom NATO eller agera utifrån.
FN:s säkerhetsråd kan ge andra regionala organisationer, som exempelvis EU, Nato och AU, Afrikanska unionen, uppdraget att leda en fredsbevarande operation. EU har utvecklat sin kompetens att leda alltmer komplexa operationer. Sverige har deltagit i praktiskt taget alla fredsfrämjande insatser som EU har genomfört. Sverige ska fortsätta det aktiva engagemanget och deltagandet i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE. När FN ger Nato i uppdrag att utföra fredsoperationer beror det ofta på att Nato har resurser och kunskap att leda komplicerade insatser. Vårt samarbete med Nato i FN-mandaterade fredsbevarande insatser är viktigt, men vi är tydliga med att Sverige inte ska delta i militära operationer enbart har sin grund i Nato-stadgans artikel fem om ömsesidiga försvarsgarantier. Sverige bör fortsätta det samarbete med Nato som sedan flera år utvecklats, i alla frågor utom bindande försvarsförpliktelser och utan att trovärdigheten för vår militära alliansfrihet undergrävs. Internationella operationer blir alltmer krävande och komplexa och det behövs därför en långtgående standardisering och samövning. Sverige ska inte tillåta Natoövningar på svenskt territorium om inte syftet är kopplat till FN:s internationella fredsoperationer. Det gäller även om Sverige saknas i ledningen för övningen. Vid övningar och militära besök till Sverige ska kärnvapen aldrig få medföras. Vi säger också ett tydligt nej till deltagande i Natos snabbinsatsstyrka NRF, Nato Response Force, bland annat eftersom vi anser att Försvarsmakten redan har betydande åtaganden.
Det borde vara helt klart vid det här laget. De moderata arbetslinjen är ett totalt misslyckade. Inga arbetslösa har kommit i arbete tack vare den moderata arbetsmarknadspolitik. Om något borde den moderata arbetslinjen kallas utanförskapslinjen
Fler människor än någonsin har ställts utanför samhället i vad som riskerar bli ett permanent utanförskap under moderaternas tid vid makten.
Detta för att moderaterna byggde sin arbetslinje på en fundamental okunskap om den svenska arbetsmarknaden. Moderaterna satsade på en utbuds och incitaments politik som skulle driva på de arbetslösa istället för att ge dem hjälp till omställning.
Eller på ren svenska. Morot och piska med jobbskatteavdraget som morot och rejält försämrade villkor ju längre man förblev arbetslösa som piska.
Det förutsatte förstås att som en del ekonomer hävdat att den arbetslösa själv väljer sin arbetslöshet och kan påverka den.
Därför sitter nu 100-tusentals arbetslösa svenskar i coachning i att skriva meningslösa cv och meritförteckningar på privata arbetsförmedlingar som får miljarder i skattepengar för att göra vad AF en gång gjorde. Därför har i stort allt som kallades arbetsmarknads utbildning lagts ner. Därför i stort alla arbetsförmedlingens resurser till att kontrollera om den arbetslösa sökt jobb och inte till att hjälpa och stödja den arbetslösa att komma ur arbetslösheten.
Den rapport arbetarrörelsens tankesmedja kom med för några månader sedan är en skrämmande läsning över vad som blivit en nedmontering av hela det social skyddsnätet i Sverige av alliasen.
Arbetslöshetsförsäkringen har därmed alltmer kommit att bli en grundförsäkring för en väletablerad arbetskraft med möjlighet att teckna tillläggs försäkringar upp till 80 procent av tidigare inkomst för att säkra ett bättre inkomstbortfallsskydd vid arbetslöshet. Sådana tilläggsförsäkringar har fackförbunden tvingats till på grund av den låga ersättningsnivån. De grupper bland de arbetslösa som inte är lika väl etablerade och som drabbas av långvarig eller ständigt upprepad arbetslöshet eller som är nyinträdande på arbetsmarknaden har numera ett mycket svagt skydd eller inget skydd alls i arbetslöshetsförsäkringen.Det är mot dessa grupper som försämringarna under de senaste åren i första hand har riktats.
Andelen av de arbetslösa vid Arbetsförmedlingen som fått ersättning från a-kassa har minskat kraftigt och uppgick 2008 endast till 51 procent för helt arbetslösa. En allt större grupp arbetslösa får kommunalt ekonomiskt bistånd, antingen kombinerat med ersättning från andra trygghetssystem eller enbart sådant bistånd. Därutöver finns ett mycket stort antal sjuka, som till följd av begränsningen i ersättningstid i sjukförsäkringen nu tvingas söka arbete genom Arbetsförmedlingen och istället enligt regeringens uttalanden ska få ersättning från a-kassa eller aktivitetsstöd vid arbetsmarknadspolitiskt program. Det är troligt att många av dessa sjuka också kommer att söka bistånd från kommunerna när ersättningen från sjukförsäkringen upphört, antingen i kombination med ett lågt aktivitetsstöd i arbetsmarknadspolitiskt program eller enbart det ekonomiska biståndet från kommuner.
Mona Sahlin i Göteborgs Posten nedan visar på skillnaden mellan den arbetslinje och jobbpolitik som moderaterna och socialdemokraterna vill föra efter valet 2010.
Det kan beskrivas en mening. Investera i människor och ge dem de verktyg de behöver för att komma ut ur arbetslösheten.
Vi vill uppmuntra företag att anställa arbetslösa ungdomar. Vi föreslår ett riktat avdrag för alla som anställer en arbetslös ungdom. Hela arbetsgivaravgiften kan dras av för den som anställer en arbetslös mellan 20 och 25 år. Det ger unga arbetslösa möjlighet att få en anställning med avskaffad arbetsgivaravgift.
För att ge stöd åt de unga som står längst från arbetsmarknaden vill vi dessutom ge 4 000 ungdomar en möjlighet till jobb genom ett väl tilltaget förstajobbet-avdrag. De arbetsgivare som anställer en långtidsarbetslös ungdom kan dra av två tredjedelar av hela lönekostnaden under ett års tid.
Utbildning är det mest effektiva sättet att långsiktigt höja sysselsättningen. I ett nytt Kunskapslyft vill vi därför investera i 50 000 fler utbildningsplatser. Vi vill fortsätta utbyggnaden av högskolan som regeringen har avbrutit. Vi vill ha fler Komvux och Yrkesvuxplatser och vi investerar mer i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.
En ny kompetensförmedling
Regeringens arbetsmarknadspolitik har havererat. Vi vill, under nästa mandatperiod, utveckla arbetsförmedlingen till en kompetensförmedling. Det är en betydande reform – vars utformning måste föregås av en gedigen utredning. Men redan i dag kan vi avslöja reformens inriktning:
* Sveriges långsiktiga kompetensförsörjning ska tryggas.Den nya kompetensförmedlingen ska överblicka behovet av arbetskraft också på sikt. I dag skulle detta innebära vidareutbildning till många av dem som drabbats av industrikrisen.
*Effektivisera svensk arbetsmarknad. Kompetensförmedlingen ska fungera som ett nav på arbetsmarknaden. Även arbetsgivare som söker mycket kvalificerade medarbetare ska vinna på att vända sig till Kompetensförmedlingen. Det ställer i sin tur höga krav på kvalitet i utbudet av utbildningar.
* Specialisera kompetensutvecklingen. Enskilda branscher och yrkeskategorier har särskilda behov av kompetensutveckling. Kompetensförmedlingen ska ha större möjligheter att, i samverkan med näringsliv och fackliga organisationer, specialisera sitt erbjudande. Särskilda insatser riktade mot behov i specifika branscher.
* Sätt individen i centrum. Kompetensförmedlingen ska vara en tillgång för alla som vill komma vidare i yrkeslivet: För dem som vill etablera sig på arbetsmarknaden, dem som söker jobb, för dem som vill byta till ett bättre jobb eller starta eget. Därför måste kompetensutveckling breddas och möta också välutbildade människors behov.
Det finns ett antal alternativ till vad som ligger bakom metros artikel om att interna s-kritiker skulle jobba för en petning av Mona Sahlin.
Alla är lika allvarliga.
Antingen så ljög metro rakt av och hittade på en historia. Vad jag kan se är själva artikeln osignerad tillskillnad från sido kommentarerna där Kristoffer Rengfors /Metro Tekniks reporter står som journalist? Bara det får mig att undra.
Lika allvarligt är om det uppgifterna skulle kommit från allianshåll och metro medvetet eller omedvetet presenterar sina källor som socialdemokrater.
Metro artikeln är med anonyma källor är ett drag värdigt Karl Rove mästare på hur man angriper motståndare direkt.
Det sista alternativet är kanske det allvarligaste om det hela i stort var sant och det pågått ett arbete att underminera Mona Sahlin som partiledare. Med då en välplacerade läcka i media. Det senaste har jag dock fortfarande svårt att tro för att det skulle vara så korkat.
Oavsett, var fanns pressavdelningen och dementierna. Jag antar att det finns en beredskap på att sådana här historier kommer att dyka upp?
Varför var man inte på metro direkt och krävde att få in en dementi. Ställ metro mot väggen och om inte annat brännmärk dem för dålig journalistisk.
Om metro inte hade besvärat sig med att försöka få en kommentar från pressavdelningen eller Margot Wallström är det urusel journalistik. Oavsett går det inte att stå handfallna medan uppgifter ligger ute och fortsätter ligga ute i riksmedia.
Det borde vara bättre att jaga journalisterna istället för att bli jagad av dem.Uppgifterna försvinner ju inte för att man officiellt ignorerar dem.
Därför, anser flera S-företrädare, sprids nu uppgifterna om att hon bör petas till förmån för Margot Wallström.
– Det här är ryktesspridning när den är som allra sämst, säger riksdagsledamoten Håkan Juholt.
Oppositionen leder i de flesta mätningar. Sämre går det för S-ledaren Mona Sahlin som ligger långt efter Fredrik Reinfeldt i förtroende och popularitet.
Därför, skriver Metro, skissar en grupp interna kritiker från Skåne och Västsverige på en lösning: Låt Mona Sahlin sitta kvar som partiordförande men gör den betydligt populärare Margot Wallström till statsministerkandidat.
Uppgifterna tillbakavisas av en lång rad socialdemokrater, både på central och lokal nivå.
– Jag vågar tala för hela det skånska partidistriktet och det här är helt taget ur luften, säger Heléne Fritzon, ordförande för (S) i Skåne.
Det är bra att partierna nu officiellt börjar den valrörelse som ändå startat. Sen är det väl ingen som tror att det inte förekommit och förekommer diskussioner mellan de opposition och regeringen om hur de ska ‘lägga upp matchen.’
Väljarnas förtroende för Reinfeldt delas också av professionella bedömare. I förra veckan röstade 27 Brysselkorrespondenter fram Reinfeldt som Europas bäste regeringschef i den franska tidningen La Tribune.
Sedan vad nu än SvD
eller andra borgerliga tidningars ledarsidor säger handlar knappast valresultatet 2010 om vad 27 Brysselkorrespondenter eller diverse förtroende mätningar säger. Än så länge har vi inte president val i Sverige.
För tillfället skulle en majoritet av svenskarna röstat rödgrönt. Klarar Fredrik Reinfeldt och alliansen inte av att vinna fler väljare förlorar de 2010.
Mona Sahlin utmanar Fredrik Reinfeldt och Moderaterna på en serie debatter i januari. ”Nu är det dags för Moderaterna att komma ut på banan på allvar”, säger hon självsäkert i en videosnutt som lades ut på YouTube igår förmiddags. Sahlin vill ha, säger hon, debatter som pekar ut ”två tydliga alternativ: en rödgrön regering med socialdemokratin som ledare eller fortsatt fyra år med Reinfeldt”.
Det dröjde bara timmar innan Moderaternas partikansli accepterade utmaningen. Allt annat hade varit dumt.
En debatt värd att se mellan Mona Sahlin och Christina Husmark Persson.
Jag har skrivit lite om sjukförsäkringsdebatten då jag haft fullt upp med förbereda på att ta emot inflödet av nya arbetslösa på det kommunala jobbcentrum jag jobbar inom. Det är ett massivt inflöde av kommunala socialbidragstagare med ett gemensamt. De står alla utanför de socialförsäkringssystem majoriteten av svenskarna tar för givet.
Det handlar om unga, äldre, ensamstående med barn, invandrare, före detta företagare, akademiker till funktionella analfabeter. De är nu arbetsmarknadens C-lag de som har störst behov och minst resurser satsas på av politiska partier.
Men för att återgå till utförsäkringen av vad som på sikt blir 50000 personer låt det vara helt klart. Allianspartierna ska ha stenhård kritik för vad som ju Husmark Persson själv säger handlar om arbetsprövning. En arbetsprövning där både alliansregeringen och försäkringskassan räknar med att ett majoritet av de som ska arbetspröva aldrig kommer ut på den reguljära arbetsmarknaden. Och i många fall kommer att hamna tillbaka i sjukförsäkringen eller med socialbidrag. Spel för galleriet?
Det finns ju underförstått här att det är ‘mest synd om dessa personer för att de inte fått arbeta’ . Sedan finns skattesänknings motivet något jag hela tiden misstänkt som en grundorsak till varför alliansregeringen är så ivrig att genomför utförsäkringen.
Det är mycket billigare att betala aktivitetsersättning än inkomstgrundad sjukpenning något som ju många misstänkt länge som en av grundorsakerna till den moderata ivern att reformera sjukförsäkringen. Sänkta skatter som ju förövrigt bara går till de som arbetar och inte de som får aktivitetsersättning även om dessa också betalar skatt.
Regeringen letar nu efter pengar som ska betala den skattesänkning som planeras inför budgeten i september. Ett bidrag kan komma från socialstyrelsens nya riktlinjer för sjukskrivningar, samt insatser för företagshälsovård och för långtidssjukskrivna.
- Det kommer att resultera i att resurser frigörs och de kan vi använda till att sänka skatten för dem som har låga inkomster, säger socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrson.
Socialstyrelsens omdiskuterade nya riktlinjer för sjukskrivningar handlar om ett 90-tal diagnoser, däribland utbrändhet och depression.
Husmark Pehrson understryker att regeringen inte har gjort några ekonomiska beräkningar av hur mycket pengar riktlinjerna kan ge till statskassan. Hon säger också att syftet inte har varit att spara pengar, utan att riktlinjerna är vetenskapligt motiverade.
- Men det är mycket pengar som betalas ut, och bara en liten minskning frigör stora resurser.
Regeringen behöver spara miljardbelopp för att klara av den skattesänkning som statsminister Fredrik Reinfeldt utlovade i sitt sommartal i Vaxholm i söndags.
Syftet är komma närmare den skattesänkning på tusen kronor i månaden för vanliga löntagare, som moderaterna talade om i valrörelsen.
- Vi närmar oss den där tusenlappen, sa Reinfeldt i Vaxholm. Jag vill öka drivkrafterna för dem som befinner sig utanför arbetsmarknaden att ta sig in på arbetsmarknaden.
Likadant ska alliansen ha kritik för den urusla och inkompetenta hanteringen av utförsäkringen något de säkert kommer att få under våren när människor i många fall kommer att stå utan aktivitetsersättning för att a-kassorna inte kan ge besked till försäkringskassan om vilken ersättning de ska ha. De är knappast lätt för människor med 5-10 års bortavaro från arbetsmarknaden att producera intyg på tidigare anställningar.
Samtidigt undrar jag undrar om inte socialdemokraterna och de övriga oppositions partierna ska ta det försiktigt med sin kritik med tanke på att de själva inte har någon konkret lösning för hur de 100000-tals människor som idag är försatta i permanent utanförskap ska komma tillbaka till arbetsmarknaden.
Något som ju även socialdemokraterna sagt är att alla som kan ska tillbaka till någon form av arbete tillsammans med de pensionärer som också orkar jobba.Med andra ord stödjer de grundtanken i alliansens arbetsprövning utan att ha direkta egna svar.
Det ingen sagt är var alla dessa nya arbeten ska komma ifrån och hur de ska skapas.
Oppositionen har inga klara alternativ samtidigt som man utlovar i stort återställare till människor som kommer att vara desperata om ett år. Där finns underlaget till en stor svekdebatt.
Sanningen är att många av dessa människor som idag är försatta i långtidsarbetslöshet eller utförsäkras på löpande band av alliansen helt enkelt inte är önskvärda på svensk arbetsmarknad. Och då menar jag inte bara de med nedsatt arbetsförmåga utan även de långtidsarbetslösa.
Det är uppdelningen i ett A, B och C lag på svensk arbetsmarknad.
Frågan som borde ställas är varför är svensk arbetsmarknad delas i ett A, B och C lag och vad kan göras åt det. Utvecklingen förutsåg svenska arbetsmarknadsforskare redan på 90-talet där man talade om en flexibel arbetskraft kombinerad med en hård kärna som företagen behöll över konjunkturcykler.
Nu är vi där utan att några partier har helhetslösningar. Moderaterna hoppas på marknaden och speciellt på en marknad för låglönearbeten som inte finns i Sverige ännu. Socialdemokraterna hoppas på utbildning i kombination med företagssubventioner och ett stark nyföretagande som knappast heller finns idag på den svenska arbetsmarknaden.
Det behövs en insikt om att den klassiska svenska arbetslinjen inte längre fungerar i en global kunskapsekonomi. Liksom att den svenska industriella ekonomin från föra seklet inte längre är aktuell. Arbete är inte något självklart för alla som vill ha det i dagens Sverige. Samtidigt som hela samhällsstrukturen bygger på det.
Uppdelningen i arbetare, tjänstemän eller företagare och löntagare är också lika föråldrade som de organisationer som bygger på denna samhällsmodell.
Vad som behövs är att pyramiderna rivs både inom det inavlade och förkalkade svenska näringslivet liksom de offentliga och privata organisationer. Ge ‘folket på golvet’ möjlighet att utvecklas till både innovatörer och entreprenörer. Investera i människor. Alla människor. Det kräver förstås att man tror på alla människors förmåga att utvecklas och lära nytt.
Det borde vara den stora demokratiutvecklingen inför det fortsatta 2000-talet. Tyvärr är fortfarande ekonomer fast i det sena 1800-talets industriella ekonomi stor styr i stor utsträckning.
– Det kan mycket väl vara så att det är en av de bidragande faktorerna, säger hon.
Mona Sahlin var nöjd efter debatten. Hon känner medvinden i ryggen.
– Vi har haft en uppåtgående trend i flera större mätningar. Vi hade en fruktansvärt jobbig period från hösten fram till början av våren. Det började vända till sommaren. Det är långt kvar till valet, men vi har väldigt goda chanser att få en rödgrön regeringen. Så känns det i dag, säger S-ledaren.
Reinfeldt måste ta debatten
Och experterna är eniga: Mona Sahlin vann debatten.
– Mona vann. Det är snudd på tjänstefel av regeringen att ställa upp en ganska debattovan fackminister mot Socialdemokraternas partiledare. Det är säkert sätt att fortsätta förlora på den här frågan, säger Gunnar Fröroth, konsult på PR-byrån Diplomat.
Han tycker att det borde stått någon annan där Husmark Persson stod i kväll.
– Alliansen måste skicka fram någon tyngre i det här läget. Det måste vara Anders Borg eller Göran Hägglund som tar den här debatten mot Mona. Kanske till och med Fredrik Reinfeldt, säger Gunnar Fröroth.
Den S-märkta statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, som också tycker Mona Sahlin vann debatten, håller med om alliansen borde skickat fram en tyngre företrädare.
Om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och får en vågmästarroll, så är detta ett demokratiskt faktum. Någon anledning till panikåtgärder finns inte. Alliansregeringen kan lugnt sitta kvar och avvakta en förtroendeomröstning i kammaren. Låt Sverigedemokraterna välja vilket block de vill stödja, men förhandla inte med dem och anpassa inte politiken.
Ska jag tolka GPs ledare ovan som att de uppmanar Fredrik Reinfeldt att låta SD bli ett stödparti för alliansen?
Det är vad SDs eventuella intåg i riksdagen handlar om. Regeringsfrågan och vilket av de två partigrupperna som har ett underlag för att styra Sverige genom vad som fortfarande är den värsta globala ekonomiska krisen sedan depressionen på 30-talet. Precis som på 30-talet har också ett parti med affärsiden hets mot folkgrupp och religion chans att bli politiskt etablerade.
SD är inget obetydligt missnöjes parti med två pajaser som partiledare. Det är ett grovt främlingsfientligt parti som öppet hetsar mot i det här fallet muslimer. Och ett parti som ser ut att bli lika stort som folkpartiet 2010.
Läs återigen vad Jimmy Åkesson skriver nedan och byt muslim mot jude och islam mot judendom. Budskapet framgår ganska klart.
Man utgår från att muslimer inte vill någonting hellre än anpassa sig till ett västerländskt levnadssätt och västerländska normer, liksom att islam i grund och botten är samma sak som kristendom, med den enda skillnaden att muslimer har ett annat namn på gud.
Därmed antar man också att man kommer att kunna tämja islam på samma sätt som sekulära krafter sedan århundraden tillbaka tämjt den europeiska kristendomen och förpassat den till den privata sfären.
Islam skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på våldsanvändning. Islam har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att islam och den muslimska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.
Detta, tillsammans med nästan 1 400 år av krig och motsättningar mellan islam och det kristna Europa, tror sig nu dagens makthavare kunna övervinna i en handvändning.
Är det detta parti Göteborgsposten uppmanar alliansen att sitta kvar med som regeringsunderlag? För som väl all vet kräver minoritetsregeringar samarbete utanför den egna partigruppen. Precis som GP säger nedan.
För det första är minoritetsregeringar inget att vara rädd för. Det bör inte minst Mona Sahlin veta. Hon har suttit i flera. Med enstaka undantag har socialdemokraterna aldrig haft egen majoritet.
Vilka ska då alliansen om de sitter kvar direkt eller indirekt stödja sig på.
Som opinionsmättningarna sett ut länge finns det två alternativ för en fortsatt Fredrik Reinfeldt regering att stödja sig på. Något eller några av de rödgröna partierna eller SD. Om Mona Sahlin kan hålla ihop de rödgröna i ett fördjupat samarbete är det enda alternativet klart för Fredrik Reinfeldt.-
Skall Fredrik Reinfeldt låta ett antal Sverigedemokrater i riksdagen rösta in alliansen vid en kommande förtroende omröstning om regeringsalternativ 2010?
För att i varje framtida fråga fram till 2014 vara beroende av dessa Sverigedemokrater.
Mona Sahlin liksom de övriga partiledarna misstänker jag har förstått vad frågan handlar om. Den som håller ihop sitt lag bäst vinner. Spricker de rödgröna vinner Fredrick Reinfeldt på walkover. Då har han det största sammanhållna politiska blocket om än med en majoritet.
Var och en får väl göra sin bedömning hur seriöst talet om en blocköverskridande regering var från både Björklund eller Sahlin.
Det är en politikens chickenrace med Sverigedemokraterna som Svarte Petter.
Om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och får en vågmästarroll, så är detta ett demokratiskt faktum. Någon anledning till panikåtgärder finns inte. Alliansregeringen kan lugnt sitta kvar och avvakta en förtroendeomröstning i kammaren. Låt Sverigedemokraterna välja vilket block de vill stödja, men förhandla inte med dem och anpassa inte politiken.
Det blir bökigt och föga trevligt, men de två alternativ som nämns är betydligt otrevligare.
Att bilda en blocköverskrivande majoritetsregering enbart för att neutralisera Sverigedemokraterna innebär, som statsvetaren Marie Demker påpekat, att etablissemanget bildar front mot antietablissemanget. Det vore att ge Sverigedemokraterna ett drömläge inför valet 2014.
Att låtsas som om Sverigedemokraterna inte finns skapar ingen stabil regeringsmakt. Låt oss säga att Mona Sahlin blir statsminister – med hjälp av Sverigedemokraterna. Dessa kan ju inte berövas sin rösträtt i riksdagen. Antag vidare att Sverigedemokraterna några månader senare väljer att stödja alliansens budget, vilket är helt realistiskt, och vi har en omedelbar regeringskris.
Både till vänster och höger har det föreslagits att denna komplikation skall undvikas genom att minoritetsblocket lovar att lägga ner sina röster i viktiga omröstningar. I praktiken innebär det att riksdagen skulle hemförlova sig under fyra år. Inte är väl Sverigedemokraterna värda ett dylikt undantagstillstånd?
Nej, då är det mycket bättre att respektera valresultatet, tillämpa parlamentarismen och låta eventuellt invalda sverigedemokrater springa sig trötta i riksdagsutskotten.
Mona Sahlins tal om en blocköverskridande regeringen för att hindra politiskt kaos i riksdagen efter valet 2010 är högst relevant. Det uppmärksammar svagheten i det borgerliga regeringsalternativet inför valet 2010.
En svaghet som media hittills undvikit att ta upp. Partierna som van valet 2006 är idag svagare än någonsin där 3 års borgerlig politik tycks vara på väg att radera ut två av allianspartierna.
Väljarna har med andra ord knappast belönat den borgerliga alliansen med ökat stöd.
Sedan handlar vad Mona Sahlin säger heller i första hand inte om SD. Vad nu än diverse röda och blåa kämpar för fortsatta låsta blockgränser säger. Precis som FPs inviter till MP om samarbete efter valet 2010.
Det handlar om politisk taktik och möjligheten att spräcka regeringsunderlaget för Fredrik Reinfeldt och moderaterna efter 2010 när som det ser ut två nästan jämstora block kommer att stå mot varandra i riksdagen.
SD i riksdagen har socialdemokraterna räknat med sedan 2006 som ett tänkbart resultat av valet 2010. Därav samarbetet med MP och inviterna till FP och C. Det gäller att säkra makten med socialdemokraterna som den centrala spelaren oavsett resultatet 2010.
För alliansen innebär SD’s framgångar problem. Det enda sättet den moderatledda alliansens kan sitta kvar som opinionssiffrorna sett ut länge är genom att direkt eller indirekt stödja sig på SD efter 2010. Samtidigt har de två mittenpartierna gjort klart att de inte kommer att samarbeta med SD. Svagheten i det borgerliga regeringsalternativ är ju uppenbar och något som borde angripas stenhårt av de rödgröna hela vägen fram emot valet 2010.
Man kan bara hoppas de socialdemokratiska valtaktikerna fortsätter på den inslagna vägen och hamrar in dessa två budskap tillsammans med ett klar rödgrönt budskap om att Sverige behöver förändring.
1. Risken för en borgerlig minoritets regering 2010 och medföljande kaos i riksdagen.
2.Att det inte kommer att ske något samarbete med SD från socialdemokraterna eller de rödgröna.
3.Ställ frågan om en röst på alliansen kommer att innebära en röst på SD?
Det är samtidigt roligt att se de tre samspelta rödgröna partiledare som var i Göteborg för en vecka sedan och pratade om det rödgröna alternativet inför 2010. Trots att det handlar om tre olika partier och en mycket ovan roll för socialdemokratin fanns det en klar vilja att ge och ta.
När Fredrik Reinfeldt vill vara Tage Erlander och Lars Ohly nu citerar Gustav Möller – ”endast det bästa är gott nog åt folket” verkar det som alla vill vara socialdemokrater.
Vilket ju inte är ett helt fel läge att vara i inför 2010.
Enligt Synovates opinionsmätning, som publiceras i Sydsvenskan och Dagens Nyheter, får Sverigedemokraterna (SD) 4,7 procent av väljarstödet. Det är det högsta stöd SD någonsin fått i just dessa mätningar och innebär att inget av de två politiska blocken skulle kunna bilda majoritetsregering om siffrorna blev valresultat. Uppgången är dock inte statistiskt säkerställd.
Varnar för politisk katastrof
De rödgröna får ett sammanlagt stöd på 48,7 procent, medan regeringspartierna får 45,4 procent.
S-ledaren Mona Sahlin anser att det måste bildas en blocköverskridande regering om SD kommer in i riksdagen.
– Inget annat än en blocköverskridande majoritetsregering är acceptabelt. Med de utmaningar som Sverige står inför de kommande åren vore det politisk katastrof med en minoritetsregering som är beroende av Sverigedemokraterna, säger hon till DN.
Det är intressant vilken skillnad en rubrik gör. Om dagens opinionsmättning hade varit valresultat om ett år hade vi fått en ny regering. Kristdemokraterna hade åkt ut ur riksdagen och istället ersatts av Sverigedemokraterna. Centerpartiet hade i stort varit utraderat.
Då är det kanske enklare för reportrarna att använda vinkeln ‘socialdemokraternas kris’ eller att skylla socialdemokraternas opinionsresultat på Mona Sahlin.
Oavsett är det valresultatet om ett år som avgör. Och skulle jag säga vilket av de två ‘partierna’ som vinner kampen om procentandels väljaren 2010.
Det ser ut att bli ett långt år om tidningarna ska fortsätta med veckoopinionsmättningar som utropar den enes död eller andras framgång hela vägen fram till 2010.
I den nya mätningen från Aftonbladet/United Minds tappar Socialdemokraterna fyra procentenheter och får bara 29,7 procent av väljarstödet. Sympatierna har bland annat gått till Miljöpartiet som ökar med 1,8 procent sedan förra månaden.
Röstar i medvind
– Vi vet att många väljare rör sig till det parti som går bäst i det egna blocket. Just nu har MP medvind, säger Carl Melin, opinionschef på United Minds.
På S-kongressen för några veckor sedan sa Socialdemokraterna nej till förbud mot vinster i vård- och skolföretag. Det kan, enligt Melin, ha gynnat Vänsterpartiet som går fram 1,2 procent i mätningen.
Men Stefan Stern, biträdande partisekreterare
i Socialdemokraterna, tror att det är för tidigt att dra några slutsatser av partikongressen.
”Jämnt läge”
– Det är val först om ett år. Det här visar att det är ett jämnt läge och att vi måste jobba ännu hårdare och berätta om vår jobbpolitik och beskriva det vägval Sverige står inför, säger han.
I alliansen är C och KD de stora förlorarna. KD tappar en halv procentenhet och ligger åter under riksdagsspärren.
De rödgröna partiledarna presenterade idag en nystart på det klimatinvesteringsprogram som fanns som stöd för lokala miljösatsningar under den förra mandatperioden. Ett program som den borgerliga regeringen lade ner när de tillträde. Se mer här på den rödgröna samarbetsbloggen eller följ presskonferensen ovan.
Det var tre glada partiledare som presenterade ett tydligt alternativ inför valet 2010 och gjorde historia på den socialdemokratiska jobbkongressen 2009. Mona Sahlin, Peter Eriksson, Maria Wetterstrand och Lars Ohly talade alla till de samlade socialdemokratiska ombuden till vad som avslutades med en stående ovation.
Loading ...