Claeskrantz.se

Det finns idag en märkbar ovilja bland många svenskar att se en verklighet där alla människor inte har det lika bra som de själva. Om det inte handlar om länder i tredje världen eller behövande under jul och nyårshelger.

Den verklighet som Evin Centin beskriver i Expressen citerat längst ner är idag vardag för många svenskar.  Både unga och gamla, svenskar och invandrare. Det svenska 2/3 dels samhället eller som det en gång hette klassamhället kanske idag inte befolkas med samma personer men det finns där.

Det handlar om en grundsyn. Alla ska med. Ingen ska lämnas utanför. Med den tanken bygger socialdemokratin Sverige. Med den modellen och tron på att genom kollektivet så stärker vi den enskilde och låter den växa skapar vi stjärnor på isen och i spåret. Så när jag hör ordet sossehockey blir jag varm. Vi såg hur man ställde upp och hjälpte individen växa i den fantastiska skidtävlingen som slutade med guld och brons.

Högbergs tankar: Sossehockey gör mig varm

Som Peter Högberg också skriver ovan handlar det om för socialdemokratin om en grundsyn på människor och samhälle där ingen ska behöva stå ensam. Eller hungrig. 

Det är detta aftonbladet så träffande kallar sossehockey.

Skillnaden finns mot en syn på samhälle och individer där ansvaret för att lyckas eller misslyckas i livet läggs på den enskilde. Eller beskrivet på ett annat sätt det är den enskildes egen förmåga och vilja som ska avgöra om han eller hon sjunker eller simmar. Ett fint ord för detta är socialdarwinism. Andra är nyliberala eller nykonservativa.

Oavsett vad det kallas handlar det om ett ganska kallt och ensamt samhälle hade jag sagt. Tillskillnad från sossehockeyn.

Bloggat:
HBT,  Hockeyfeber!,  Noterat: Sossehockey, Om socialister, Per Gudmundson och vänsterliberaler

Tidigt beslutade jag mig för att inte belasta mina föräldrar med ytterligare kostnader.
Min uppväxt och situation som barfotafriidrottare var inte unik då och är det inte heller i dag. Det finns fortfarande barn i såväl Bollnäs som Södertälje som förminskas på grund av föräldrarnas ekonomi eller sociala situation. Ännu värre är det med de barn som inte vågar äta sig mätta av oro för att småsyskonen inte får tillräckligt med mat. Eller barn som undrar vart de ska sova när släktingarna inte längre vill ha dem i lägenheten.
I dag pratar vi om föräldrar som blir utförsäkrade, vuxna som blir arbetslösa eller lever i utanförskap. Vi ser ökade klasskillnader mellan de som har och de som inte har. För barnen översätts de svepande orden i pinsamt inställda skolresor, innehållslösa semestrar hemma i kvarteret eller att de gamla trasiga idrottskläderna måste behållas något år till. Barnens nödlögner och skam är ofta konsekvenser av politiska beslut. Men att många människor runt om i landet har det tuffare än någonsin verkar vara en helt ointressant fråga.
Politik handlar om att förbättra Sverige och skapa en värld där möjligheterna växer. Politik handlar om ett ställningsstagande om hur samhället bäst ska utvecklas men också om vilket skydd som ska finnas för dem allra längst ner på samhällsstegen. Politik handlar om hur vi tar hand om varandra, hur vi ger och får. Jag började mina dagar i Sverige genom att få, först som asylsökande barn och flykting, sedan som elev i skolan och juriststudent.
I dag när jag har ett eget jobb kan jag ge tillbaka till dem som behöver. Att kandidera är ett sätt för mig att ge tillbaka – men också att förändra för alla de barn som inte får vara barn fullt ut.

Evin Cetin: Jag kommer aldrig svika barfotabarnen – Debatt – Expressen.se

Visst lever vi i den ett land där främlingsfientlighet och diskriminering  finns som en del i vardagen precis som Martin Ezpeleta skriver nedan.

Den s.k integrationspolitiken är ett grovt misslyckad. Mycket på grund av den ekonomiska depressionen under 90-talet i Sverige. Det skapades ett utanförskap där många gick in i permanent arbetslöshet. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att stora grupper invandrare har sedan länge etablerat sig som en del av den svenska majoriteten. Detta var ofta de som sedan tidigare hade en etablerade  grupp i Sverige eller de som kom med utbildning och resurser.

Samtidigt har stora grupper från den svenska ‘majoriteten’ fallit ut eller håller på att falla ut från det Sverige som majoriteten tar för givet gäller för alla.

Det är i dessa vatten som Sverigedemokraterna bygger sin väg mot riksdagen. Precis som liknande partier runt om i Europa. Ett samhälle i upplösning är den perfekta grogrunden för missnöjespartiet på högerkanten som 1920-30 talets Europa visade. 

Sverige och den svenska verkligheten är ekonomiskt, socialt, politiskt och inte minst kulturellt delad.  Men det syns inte om man inte lever i den verkligheten. Det är majoritetens Sverigebild  av den svenska medelklassen som är den officiella bilden av hur vi lever i Sverige.

För att detta ska ändras måste det till en politik som ser hela Sverige. Från förorterna, till norrland till medelklassens villaområden.

Svensson majoriteten i radhus.
När får vi se serien om familjen Mohamed i något av de svenska förorts gettona?

Sverigedemokraterna är på väg att marschera in i riksdagen. Etablissemanget fruktar att det kommer att göra rasismen och diskrimineringen rumsren och accepterad.

Men snälla ni, det är ju nu den är rumsren och accepterad! Så rumsren att de flesta inte ens ser den.

När sex somaliska flickor och en mamma dog i en brand i Rinkeby i somras skickade regeringen integrationsministern Nyamko Sabuni till begravningen.

För regeringen är sju döda, svarta kvinnor i Rinkeby en integrationsfråga. Tror ni att regeringen hade skickat Nyamko om de döda varit helsvenskar?

Journalisterna som var där och bevakade begravningen trampade på gravar, pratade i mobil under gudstjänsten, rökte och skrattade medan imamen pratade och fotograferna hade inget problem att stoppa begravningståget för att få bra bilder.

Tror ni att de hade gjort det om det varit blonda, "svenska" barn som låg i kistorna?

– Jag har aldrig sett något liknande, jag skämdes för att vara journalist, berättade en kollega som var där.

En röntgenbild av dagens Sverige.

Diskriminerande makthavare som beter sig vilsna som en napp i röven, en hycklande mediekår som ömsom smeker, ömsom slår. Och en minoritet, som fortfarande accepterar förödmjukelsen passivt.

Tyvärr saknas självkritiken, självinsikten. Diskriminerande är alltid de andra.

Vi lever redan i ett sverigedemokratiskt land | Martin Ezpeleta | Krönikörer | Debatt | Aftonbladet

Arbetsmarknadsministern välkomnar att Arbetsförmedlingen avslutar avtalen med dem som inte klarar kraven. Enligt honom ligger ansvaret för misstag som gjorts i första hand hos förmedlingen.

Han hävdar samtidigt att det är nästintill omöjligt att undvika fel när så stora insatser ska genomföras snabbt.

Läs meningarna ovan igen. Och en gång till. Och sedan nedanstående från AF:s generaldirektör Angeles Bermudez Svankvist.  

…Ett skäl till att det har varit problem är, enligt henne, att AF fick ett uppdrag att på mycket kort tid handla upp coachtjänster som skulle ge prägla mångfald och vara spridda över landet. Det var inget orimligt uppdrag, anser Bermudez-Svankvist.

Vilka försöker Sven-Otto Littorin lura?  Eller Bermudez-Svankvist  Det är den nuvarande regeringens regleringsbrev och instruktioner som styr arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingens statliga tjänstemän kan inte lyfta en penna utan att det finns instruktioner för hur detta ska göras från regeringen. Det är knappast gubben i månen som talar om för arbetsförmedling att de ska genomföra ett program som det redan kommit klara varningar för hur det skötts.   

‘Kvalitetsproblem’ som det så vackert kallas varnade IAF för i rapporten nedan redan i början av 2009. 

Arbetssökandes rättssäkerhet beaktades inte tillräckligt i försök med privata coacher

Arbetsförmedlingen har inte tillräckligt väl beaktat frågorna om myndighetsutövning och de arbetssökandes rättssäkerhet i de avtal som slöts under 2007 i försöksverksamheten med kompletterande aktörer. Det finns inte heller lagstöd för att överlämna delar av Arbetsförmedlingens uppdrag att kontrollera att arbetssökande uppfyller villkoren i arbetslöshetsförsäkringen till privata aktörer.

En granskning från IAF visar bland annat att bestämmelser om jäv, sekretess och insyn samt dokumentation saknades i avtalen. Om dokumentationen av den arbetssökandes jobb söka aktiviteter inte fungerar får det konsekvenser för rättssäkerheten för den enskilde och för Arbetsförmedlingens myndighetsutövning i kontrollen av arbetslöshetsförsäkringen.

Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, fick 2007 i uppdrag av regeringen att mer aktivt använda kompletterande arbetsförmedlingsaktörer för att förbättra matchningen av arbetssökande till arbete och motverka utanförskap. Som ett led i uppdraget startades en försöksverksamhet med privata kompletterande aktörer för arbetslösa arbetssökande i Norrköping, Malmö och Sundsvall/Timrå/Härnösand som var berättigade till arbetslöshetsersättning. IAF har funnit det angeläget att granska denna verksam¬het.

Ladda ner hela rapporten, pdf-fil 280 kb

Arbetssökandes rättssäkerhet beaktades inte tillräckligt i försök med privata coacher IAF

Det är den svenska regeringen som har ansvaret för och lägger villkoren hur de svenska myndigheterna arbetar. Inklusive arbetsförmedlingen och försäkringskassan.

Sen är det förstås viss svart komik i hur Littorin skyller på arbetsförmedlingen och arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez Svankvist indirekt skyller på den moderatledda alliansregeringen.

De som får sitta i mellan är förstås alla de 100-tusentals arbetslösa för en politik som varken skapar arbete, förutsättningar till arbete. 

Nu ska allt göras om med nya coacher, nya företag medan långtidsarbetslösheten och utanförskapet växer explosivt i Sverige.

Moderata politiker och andra borgerliga politiker med någon verklighetsförankring vet att den moderata retoriken och poltiken från 2006 års val är ett misslyckande om man talar med dem privat.

Det går inte att coacha människor till arbeten de inte har kvalifikationer eller erfarenheter för hur mycket den moderatledda regeringen säger något annat. Det är kvalificerat struntprat att säga något annat.  Som Anders Borg med sin stora erfarenhet av arbetslöshet och hans budskap till de arbetslösa svenskarna.

– Vi måste se till att de som är arbetslösa fortsätter att söka jobb, sa finansministern.

– Tyvärr tenderar de arbetslösa att inte söka lika många jobb när antalet lediga platser går ner. Det måste vi hindra genom att motivera människor att vidga sin sökkrets.

För även om det går 3 000 sökande på 300 lediga jobb är erfarenheten entydig, menade Borg: Det lönar sig att fortsätta kämpa och det lönar sig att skriva ytterligare en ansökan. Är man dessutom beredd att resa lite längre till arbetet ökar möjligheterna ytterligare. Han varnade för att hamna i arbetslöshetens ekorrhjul.

– Det gäller att gå upp på morgonen och inte vända på dygnet, sa finansministern.

Borgs budskap: Sök många jobb och vänd inte på dygnet | Nyheter | Aftonbladet

Finanspolitisk rådets beskrivning av Anders Borgs motivationsprogram vad dock något annorlunda.

Omfattningen av det som idag rubriceras som     
arbetsmarknadspolitiska program kommer enligt regeringens     
bedömning att öka dramatiskt under de närmaste åren. Runt fem     
procent av arbetskraften väntas delta i olika program 2010-2011.     
Detta har presenterats som en unikt kraftfull arbetsmarknadspolitisk     
satsning. Vi ställer oss mycket frågande till detta: den ökade     
omfattningen av programdeltagandet är till största delen en rent     
matematisk konsekvens av att långtidsarbetslösheten ökar och fler     
arbetslösa därför måste erbjudas plats i den s k jobb- och     
utvecklingsgarantin för att inte stå utan försörjning.   

Det handlar om en fundamental okunskap om hur svensk arbetsmarknad fungerar och en arbetsmarknadspolitik avsedd för en alternativ verklighet.

Jag undrar vad Anders Borgs budskap hade varit till alla de som inte inte får arbete för att de är för tjocka eller fula i enlighet med arbetsgivarnas kvalifikationskrav?

Men det gick att vinna valet 2006 på alliansens retorik. Vilket väl bevisar att allt kan säljas med mördande reklam om mottagarna är tillräckligt korkade.

Är det möjligen dags att nu avskaffa coachen och meningslös CV-exercis för den gamla hederliga arbetsförmedlaren?

Till sist vad jag skrev i maj 2009 om okunskapen hos dagens borgerliga regering om hur svenska arbetsmarknad fungerar. Det gäller fortfarande.

/ck

Den svenska långtidsarbetslösheten hade kunnat lösas genom en massiv satsning på utbildning/ombildning, praktik och inte minst stöd till nyföretagande även bland arbetslösa. Istället valde alliansen sänkt lön, hårdare krav och trodde städ och gräsklippnings arbeten skulle fixa problemet med lågutbildade långtidsarbetslösa.

Kan den okunskapen hos de borgerliga politikerna bero på att de aldrig sökt arbete eller varit arbetslösa? Att den enda kontakten med de ‘lägre’ klasserna är den svarta arbetskraft de anställer för att städa och passa deras barn. Jag vet inte men många svenskar verkar ha en något naiv inställning att alla blir anställda bara de söker tillräckligt många arbete. Eller med andra ord. Är folk arbetslösa så är det för att de inte vill jobba.

Något som alla som jobbar med arbetslösa vet inte är sant. Likt den kvinna jag träffade idag som talar 4 språk, behärskar office paket och är expert på word, excel och bokföring. Hon hade blivit en perfekt administrativ assistent. Men hon är också 56 år och passar inte som skyltfönster för en chef. Det senast rekommenderade arbetet för henne var ett städjobb eller möjligen diskning. Något hon heller inte har den erfarenhet för som ofta krävs. Eller det körkort städfirmorna kräver. Hon är också en av de många som utförsäkrats från a-kassa och idag finns inom jobb och utvecklingsgaranti. Som beskrivs av det finanspolitiska rådet så här.

Omfattningen av det som idag rubriceras som     
arbetsmarknadspolitiska program kommer enligt regeringens     
bedömning att öka dramatiskt under de närmaste åren. Runt fem     
procent av arbetskraften väntas delta i olika program 2010-2011.     
Detta har presenterats som en unikt kraftfull arbetsmarknadspolitisk     
satsning. Vi ställer oss mycket frågande till detta: den ökade     
omfattningen av programdeltagandet är till största delen en rent     
matematisk konsekvens av att långtidsarbetslösheten ökar och fler     
arbetslösa därför måste erbjudas plats i den s k jobb- och     
utvecklingsgarantin för att inte stå utan försörjning.   

Ett av många exempel. Ett annat är iraniern som på eget hand byggde upp ett företag i Iran med affärer över hela Persiska Viken. En person som talar persiska, arabiska, engelska och franska. Idag söker han städ och diskjobb utan framgång i Göteborg.

Eller den superkreativa 20-åringen utan a-kassa som på egen hand lärt sig Photoshop och 3D-studio max.  Eller de 4 nätverksteknikerna. Eller skogs och trädgårdsarbetaren som också han behöver ett formellt körkort efter att ha jobbat entreprenadmaskiner i 20-år-

Alla tillbringar sin tid med att skriva cv enligt teorin om att söker man tillräckligt många arbeten ska man bli anställd.  

Mer i media:
Östros- Konstruktiv kritik, Hård kritik mot regeringens krispolitik, Eric Erfors- Papegojan Borg, Höjd a-kassa föreslås som krismedicin,

Bloggat:
Alliansupproret, Johanna Graf, viktor…, BODSTRÖMSAMHÄLLET, Flute-tankar, Röda Berget, Kultur från insidan, Organisk Intellektue…, unt.se – Ledarloggen, Alliansfritt Sverige och Carls konsumentblogg, Regeringens experter dömer ut regeringen- Ni gör inte tillräckligt mot arbetslösheten (Peter And, Stimulanspolitik viftas bort av Borg (Skattepolitik och samhällsfilosofi), Hellre ordning och reda än offentliga finanser i fritt fall (Kent Persson (m) blogg), Allt fler fastnar i ett verkligt utanförskap (Utredarna)

Debattinlägg:
Calmfors mfl- Höj a-kassan i lågkonjunkturer, Svenska a-kassan är i internationell strykklass, A-kassan motverkar sina syften

Den oerhört låga efterfråga på arbetskraft gör det svårt att tänka sig att arbetslösas ekonomiska "kräsenhet" torde påverka varken arbetslöshetstiden eller kvaliteten på de jobb de får i någon större utsträckning. Istället blir frågan om man kan försörja sig och leva ett någorlunda drägligt liv som arbetslös fullkomligt central.

Forskning på området visar med all tydlighet hur psykologiskt nedbrytande och passiviserande ekonomisk fattigdom kan vara, och att detta är en av de huvudsakliga förklaringarna till arbetslöshetens negativa effekter på individer och familjer. En effekt som förvärras med arbetslöshetstiden. Detta är naturligtvis en viktig fråga ur de arbetslösas perspektiv, men det är också en viktig samhällsekonomisk fråga, då vi riskerar att skapa ett permanent utanförskap som långsiktigt minskar den samhällsekonomiska potentialen. Konjunkturellt arbetslösa riskerar att genom ekonomisk fattigdom hamna utanför samhället och bli oanställningsbara till den dag konjunkturen och arbetsmarknaden väl vänder. De konjunkturellt arbetslösa har då blivit strukturellt arbetslösa.

Att höja A-kassan och kraftigt minska arbetsvillkoren skulle innebära att vi accepterar att den i dagens konjunkturläge inte längre enbart har funktionen av en ren omställningsförsäkring. Detta är dock ett mindre problem som för närvarande inte lär påverka de arbetslösas jobbchanser nämnvärt, och som kan återställas om så önskas när uppgången väl kommer. De både kort och långsiktigt positiva samhällsekonomiska effekterna bör här överväga.

Regeringens politik minskar aktivt chanserna att få arbete | Newsmill

Claeskrantz.se » Fattigdom som metod att bekämpa arbetslöshet fungerar inte – alliansens misslyckade arbetslinje

Arbetsmarknadsministern välkomnar att Arbetsförmedlingen avslutar avtalen med dem som inte klarar kraven. Enligt honom ligger ansvaret för misstag som gjorts i första hand hos förmedlingen.

Han hävdar samtidigt att det är nästintill omöjligt att undvika fel när så stora insatser ska genomföras snabbt.

Luciano Astudillo, socialdemokrat och ledamot i riksdagens arbetsmarknadsutskott, anser att regeringen har satsat huvudlöst mycket pengar på jobbcoacher, pengar som borde ha gått till arbetsmarknadsutbildningar.

- Det är häpnadsväckande att Littorin inte vill ta sitt ansvar, säger Astudillo.

Regeringens flermiljardsatsning på jobbcoacher som ska hjälpa arbetssökande att få arbete har hamnat i blåsväder efter en genomgång i Aftonbladet. Den visade att ett antal jobbcoacher som anlitats av AF använder sig av tvivelaktiga metoder.

Någon har nyttjat hypnos på de arbetssökande, andra beröringsterapi och många andra har försökt med en metod som kallas neurolingvistisk programmering.

Arbetsförmedlingen säger sig också själva ha hittat brister som gör att minst 50 av de 958 företag som förmedlingen skrivit avtal med kan få sina avtal avslutade i förtid. Det kan bli fler, många återstår att granska. AF har ingen aning om hur många av de 958 som faktiskt fått uppdrag.

Inför det att de gällande avtalen går ut till sommaren ska hela upphandlingen göras om, med tydligare avtal.

- Det ska inte ska råda några som helst tvivel om vad det är vi vill ha, säger AF:s generaldirektör Angeles Bermudez Svankvist, som så sent som för tre veckor sedan också anställde en kvalitetschef.

Ett skäl till att det har varit problem är, enligt henne, att AF fick ett uppdrag att på mycket kort tid handla upp coachtjänster som skulle ge prägla mångfald och vara spridda över landet. Det var inget orimligt uppdrag, anser Bermudez-Svankvist.

Littorin: Jobbcoacher inget fiasko – DN.se

Bloggat:
Jobb, utanförskap och coachråd som bryter regelverk?, Oseriösa jobbcoacher förstör för alla bra jobbcoacher, Det räcker nu, ”Heala mig, så får jag jobb”, Tips från coachen, Scientologiska jobbcoacher, Vilket jävla trams!, Tandläkare är ett bra jobb, Men…?, Jobb, utanförskap och coachråd som bryter regelverk?, Gillar du roffarmentalitet?, Snabbt och fel. Alliansen i ett nötskal., Littorin: Jobbcoacher inget fiasko, November 10, 2009 – Vedervärdiga Vellinge, Martin Mobergs blogg

Mer i media:
Arbetsförmedlingens generaldirektör om jobbcoachningsfiaskot:, Kontrakten måste rivas”, AB, Undersökning: Kraven på anställdas utseende högre i Sverige, Terri tycker att servicebranschen har större problem än att personalen är ful, SvD, SvD2, SvD3,

Jag misstänker att pension är något som delar av dagens 60-talist generation liksom senare generationer bara kan drömma om. Långvarig arbetslöshet kombinerat med studier kommer att tvinga dessa personer att jobba upp i 70-års åldern. Minst.

För samhället kommer det bli ett problem misstänker jag där stora grupper av ekonomiska orsaker inte kan gå i pension. Det kommer att bli ännu fler som konkurrerar om jobben i framtiden samtidigt som vi hittills haft en mycket dålig jobbtillväxt.  Likadant kommer dessa personer inte ha råd att betala för sin ålderdom eller den vård de kommer att behöva.

Det finns också en klassmässig aspekt där de som haft bra och fasta jobb kommer att kunna pensionera sig medan ‘c-laget’ på arbetsmarknaden tvingas jobba kvar.

Och nej, alla pensionärer i framtiden kommer inte ha fått en ökad köpkraft. Många kommer också ha så dålig pension att de kommer att vara tvungna att jobba så läge de kan.

Pensionär som packar kassa i snabbköpen eller jobbar i snabbmatsrestauranger kan man se i USA. När kommer samma fenomen till Sverige.

Konstruktörerna av det nya svenska pensionssystemet, ett system som inte ens George, W Bush lyckades få stöd för i USA, kommer att vara död innan de fulla effekterna syns i det svenska samhället. Men generationer av svenskar kommer att få leva med dem.

Många talar om att vi måste arbeta allt längre. Resonemanget bygger på att dagens 60-talister ska få samma procent i pension som de som föddes runt 1930, allt räknat i procent på slutlönen. Då krävs det att 60-talisten jobbar till 67 år istället för 65 och på sikt kan det handla om ytterligare ett par år, menar han.

Varför blir det så? Den angenäma förklaringen är att vi lever allt längre. Idag ligger medellivslängden för män på cirka 79 år och för kvinnor på 83. Snabbast ökar den för männen, bara under de senaste tio åren handlar det om cirka två år. Eftersom det är du själv som tjänar in pensionen och den ska räcka fler år – ja, då ”måste” du jobba längre.

Men varför utgå från samma procent av slutlönen, morgondagens pensionärer förväntas ju få mycket bättre köpkraft än dagens och skulle då inte behöva jobba så mycket längre?

–Kanske. Visst har standarden höjts. Men systemet är världens mest flexibla. Idag har man rätt att ta ut pensionen vid 61 år och arbeta till 67 och denna rätt tycker jag stegvis borde höjas till 69 år.

Den faktiska pensionsåldern ligger idag på 63,7 år. Någon formell pensionsålder finns alltså inte i Sverige även om många sätter gränsen vid 65.

Själv är Bo Könberg 64. Och han har inga planer på att sluta.

–Tanken att sluta i förtid har aldrig funnits. Mitt förordnande som landshövding går ut nästa år, jag jobbar gärna längre men det är regeringen som beslutar.

Annars är det väldigt många lite äldre som vill sluta. En stor undersökning från AMF visade nyligen att bara 2 av 10 privatanställda arbetare kan tänka sig att arbeta efter 65.

Ett underbetyg för hela arbetsmarknaden?

–Nja, vi kanske ställer större krav på livet. Det sägs att arbetslivet blivit hårdare men det är nog snarare så att varje generation tycker synd om sig själv.

Bo Könberg tar för givet att den så kallade bromsen i pensionssystemet slår till nästa år. Hela systemet är väldigt stabilt, menar han. För många handlar det nu om en sänkning av pensionen med 300–400 kronor i månaden, som mest cirka 500, och de med de allra lägsta pensionerna cirka 70 kronor. Riksdagen bestämmer vilken modell som väljs, inbromsningen blir med årets börsuppgång mjukare om man går på den modell som Försäkringskassan föreslagit.

Längre arbetsliv för dagens unga | Näringslivsnyheter | SvD

Visst är det bra att alliansregeringen inte slösar på arbetslösa, sjuka, skolor, vård o.s.v.

Jag är säker på att många väljarna uppskattar passivt förvaltande av statens pengar och skatterabatter till övre medelinkomsttagare men det finns kanske även en del som skulle önska att alliansens förde t ex en aktiv arbetsmarknadspolitik. Eller stöttade de kommuner som får ta smällen från jobbkrisen.

Vad Per Gudmundson säger på moderaternas variant av Pravda är förstås att alla sådana satsningar och underförstått ett offentligt välfärdssystem är slösaktiga.

Vilket ju också är bra konsumentinformation för väljare när de undrar varför deras skola eller dagis lagts ner.

Förövrigt är det 2-världskriget och 1950 talets Sverige som är förebilden för alliansen?

Bloggat:
Politik, Per Gudmundson och , Rusk och snålblåst – ett sommartal i

Vid den här tiden premierades vad som benämndes flit och sparsamhet, till gagn för envar och alla. Även ungdomen uppskattade detta. Till så måtto, faktiskt, att den tecknade serien Spara och Slösa , som Birgitta Lilliehöök tecknade i Sparbankens tidning Lyckoslanten fram till 1963, var en av landets mest populära.

Jo, det kan verka otroligt, men så var det. Den sedelärande berättelsen om den prudentliga flickan Spara, och hennes spendersamma väninna Slösa, var ett av den tidens stora nöjen för barn. Som Grand Theft Auto idag, fast med lite annat budskap.

I dagarna är den gamla konflikten mellan Spara och Slösa aktuell igen, på grund av den globala ekonomiska krisen. Budgetförhandlingarna, som pågått sedan i torsdags på Harpsund, utgör i någon mån ett vägval mellan de bägge förhållningssätten.

När Anders Borg igår presenterade finansdepartementets beräkningar av de ekonomiska ramar som utgör förhandlingarnas grund påpekade han att ekonomin ser en smula bättre ut än man trott i våras. Samtidigt ser dock framtiden ännu lite mörkare ut än man anat, med lägre tillväxt och med en arbetslöshet som väntas uppnå 11,6 procent år 2011.

Det är siffror som kan tas till intäkt för den som vill att staten ska spendera oss ur krisen. ”De pengar som finns måste gå till jobbskapande åtgärder och till välfärden, vård, skola och omsorg”, sade exempelvis socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesman Thomas Östros i går.

Frågan är om det är vad väljarna vill.

En mätning som utförts i augusti av Novus Opinion, på uppdrag av Svenskt näringsliv, ger snarare stöd för att regeringen bör hålla i pengarna.

Budskapet har ju hittills varit från Anders Borg att inte pumpa in pengar i olönsamma företag eller belöna slösaktiga kommuner. Samtidigt har den rödgröna oppositionen förespråkat frikostiga lån till olönsamma bilfabrikörer och guldregn över glesbygdskommuner med för stora ishallar. Väljarna tycks dock vara på det klara med vilken väg som är den rätta.

50 procent av de svarande säger att Alliansen inger förtroende. 28 procent säger samma sak om oppositionen. 50 procent säger att Alliansen tar ansvar för landets ekonomi. 26 procent säger att de rödgröna gör det. 51 procent säger att Alliansen har en framtidsvision för Sverige. Bara 26 procent tycker att oppositionen har det.

Mer pengar till kommuner och landsting har utpekats som alla problemlösningars moder, och får man tro oppositionens ständiga överbud så är detta också en valvinnande fråga. Men när folk får bedöma huruvida olika åtgärder är bra eller dåliga för att möta krisen så är sänkta arbetsgivaravgifter i princip lika populära. 70 procent av de svarande tycker att sänkta arbetsgivaravgifter vore bra.

Ansvarstagandet får fortsatt gott betyg | Ledarsidan | SvD

SSU inlägget nedan pekar på något jag efterlyst länge. Var finns de konkreta, sammanhängande politiska förslagen som bygger på en vision av ett annat Sverige.

Men det behövs ett än mer radikalt tänkande och en total reform av hur vi lever och arbetar i Sverige. Industrisamhället är dött. Den samhällsmodell som fungerat sedan mitten av 1900-talet fungerar inte längre hade jag sagt.

Att höja pensionsålder generellt är knappast ett sådant radikalt förslag. Ja, 40-talisternas pension kommer att kosta. Det handlar samtidigt om en generation som sammantaget är bland de rikaste i Sverige någonsin.

Vad vill socialdemokraterna göra för att återskapa en generell välfärd för alla?  Vad vill socialdemokratin göra för att knyta samman hela Sverige?

Kan man inte presentera det i en konkret politik är mer än valet 2010 förlorat.

Socialdemokratin har stora problem. Konkreta politiska förslag och lösningar lyser med sin frånvaro, alltför stort fokus läggs vid borgerlighetens tillkortakommanden. Som unga socialdemokrater är vi oroade över utvecklingen. Partiet har kommit till ett vägskäl, att förpassas till ständig opposition som försvarare av gårdagens politik – eller att lyfta blicken för att åter våga driva politiska frågor som presenterar förbättringar i människors vardag.

Våren 2009 blev till en krisperiod för Socialdemokraterna. Samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet ledde till ett ras i opinionsstöd och i EP-valet blev partiet bara fjärde störst i Stockholms kommun. Allt detta samtidigt som Sverige och den borgerliga regeringen genomlider en ekonomisk kris som borde spela oppositionen i händerna. De stora problemen förebådar en identitetskris för partiet. Vilka vänder sig vår politik till? Vem ser sig, numera, som socialdemokrat?

Sverige är 2009, kanske mer än någonsin tidigare, ett klassamhälle. Klyftan mellan fattig och rik växer, så också klyftan mellan stad och landsbygd. Bland annat vad gäller inkomst, förhoppningar om framtiden och situation på arbetsplatsen.

Fyra tunga SSU:are: Stor risk att s tappar förtroende i välfärdsfrågor – Artikel av Ellen Oskarsson, David Nordström, Gabriel Wikström, Johan Büser – Newsmill

Martin Mobergs inlägg nedan kan vara värt att läsa in sin helhet här. Det handlar om återigen är det kyrkan som får träda in som den sista utvägen för desperata människor. Detta när den svenska välfärden allt mer blir en välfärd för medelklassen.

….enligt Församlingsförbundets utvecklingschef Per Westberg, är diakonerna väl rustade att ta sig an uppgiften som han uttrycker sig i en artikel i Kyrkans Tidning. Men det efterlyses nu från fler håll en form av mall, som diakonerna kan förhålla sig till och i t ex Caroli församling i Borås använder man sig av socialens normregelverk. Men trenden är ändå tydlig, för oavsett om man hittar ett riksomfattande eller stiftsomfattande regelverk eller inte för hur diakonerna ska handha ansökningar om hjälp från oftast mycket utsatta och desperata människor, som slagits ut från samhällets allt grovmaskigare skyddsnät, kvarstår grundproblemet.

Martin Mobergs blogg: När det är riktigt knalt i kassan….

Jag hade modifierat det Ann-Sofie Hermansson skriver nedan i sin GP krönika något efter ett antagande.

Det finns två olika Sverige. Det finns det välmående välfärds Sverige där alla har jobb, alla är friska. Alla har bostäder man oftast äger i form av bostadsrätt eller villa o.s.v. Miljö, kultur och fritid är självklara delar av välfärden i denna verklighet.

Sen finns den andra verkligheten. Moderaterna kallade det 2006 utanförskaps Sverige till många socialdemokraters stora förtret. ‘Inte kunde det finnas utanförskap i vårt fina välfärdsbygge.’

Utanförskaps Sverige skulle även kunna kallas det nyfattiga Sverige eller 2/3 dels Sverige. Många hade även kallat det de nya klassamhällets Sverige. Här hittar man de arbetande fattiga vars lön inte räcker månaden ut. Här finns de arbetslösa, invandrade svenskar, sjuka och inte minst många pensionärer.

Där är förövrigt dessa människor som oftast inte har råd med den kultur och fritid som så många kommunpolitiker så ivrigt försvarat.

Bara i Göteborg är det 11000 hushåll som lever helt eller delvis på socialbidrag. Vad vill socialdemokraterna göra för dessa personer likväl som för egenföretagaren borde bara frågan.

Kan socialdemokraterna inte knyta ihop dessa två verkligheter 2010 i en gemensam vision med konkret politik kommer valet förloras till moderaternas PR-maskineri

Det gäller både att ha en vision och konkret politik. Och att finnas med på alla platser i samhället.

Mer om valet 2010:
 GP1, GP2, DN

Inom arbetarrörelsen är det en självrannsakande tid. Socialdemokraterna fick sparken av väljarna i förra riksdagsvalet och i den diskussion som följt är det många som satt ord på partiets tillkortakommanden på olika områden. Kritiken har handlat om en felaktig sakpolitik, brister i våra metoder att organisera oss med tråkiga mötesformer samt partiets oförmåga att nå ut med vårt politiska budskap.
Min egen analys är att vi saknar en gemensam vision för framtiden. Jag har svårt att se vad socialdemokratin sammantaget vill med samhället 2009. Då hjälper inga aldrig så proffsiga marknadsföringsmetoder eller nya pigga möten via Facebook eller Twitter.
Nu är det å andra sidan partikongress i höst. Då ska arbetet med rådslagen landa i politiska ställningstaganden är det tänkt. Jag menar att detta kommer bli avgörande för socialdemokratins framtid.

S-krönikan 12/8: S behöver en framtidsvision – Ledare – Göteborgs-Posten

DNs artikel från ‘Stockholmsveckan’ i Visby är extrem men den visar ändå på skillnaderna i dagens Sverige hade jag sagt. I det ena Sverige festar den ekonomiska eliten och dess barn. I det andra Sverige kämpar människor för att ha pengar kvar till mat månaden ut.

Visby är heller knappast något unikt. På västkuten ser det likadant ut på andra orter.

I grunden handlar det om starkt ökande ekonomiska skillnader i Sverige. Helt enkelt ett Sverige som glider isär ekonomiskt och socialt.

Eller för att förkorta. De rika blir rikare och de fattiga fattigare även i Sverige

Bloggat:

Nyhetstorken, Ung Vänster, Esbatis kommentarer, jj.n, Dom ljuger, Trottens Betraktelser, fetsmart och Svensson

Klockan är strax efter lunch och halvfulla rosévinsflaskor står intill de svarta solbäddarna. Här bjuds en vy över stora Gucciglasögon och små bikinier, pepparkaksbruna killar med svalligt hår och färgglada shorts, nästan lika stora solglasögon som flickvännerna och klockor som blänker i sommarsolen. Stockholmsveckan har börjat.

Och lågkonjunkturen lyser starkt med sin frånvaro. Visby som sommardestination når varje år sitt klimax då Stureplans mest hängivna partyholics under en vecka samlas på Kallbadhuset, Burmeister, Gutekällaren, och så givetvis på stora yachter i hamnen.

Begreppet jetsettare må vara svårgreppat, men den klick svenskar som ser champagneslaget Båstad, Visby, Saint-Tropez, som mer självklart än julafton, är ändå just det – jetsettare. För festen började inte här, och slutar inte heller här. Den bara peakar här.

Partyelit glider ovan krisen – DN.se

(—)

Klockan närmar sig fyra på eftermiddagen och Märta, Gustaf och de andra ska promenera bort till Kallbadhusets strandklubb. Jag följer efter. Det kostar 150 kronor att få komma in och vistas på uteserveringen. Det är smått kaotiskt där inne. Euforiskt dansar, hoppar och skriker gästerna framför discjockeyn på scenen.

Framför mig står tre killar i 25-årsåldern med bakåtkammade frisyrer och redan genomblöta skjortor. En av dem har just återvänt från baren med en flaska champagne i handen. Den kostar 825 kronor. Killen med flaskan öppnar den, smakar inte en skvätt utan häller i stället hela flaskans innehåll över sin kompis huvud. Kompisen skakar bort bubblorna i håret, ler brett och fortsätter sedan att ”dansa” till Ibizatechnon. Det dröjer några minuter till och sedan är halva min skjorta nedsprutad med champagne.

Jag köper en öl i plastflaska. Den kostar 62 kronor. Halva häller jag ut på golvet, mest för att se hur det känns, det känns inte alls. Antagligen är det annorlunda med champagne.

När festen senare fortsätter i hamnen står där återigen en stor skara människor på land och följer nyfiket den stinna festen. Visbyborna Eva och Ingemar Fransson säger att de sett fenomenet växa för varje år.

Partyelit glider ovan krisen – DN.se

Visst är det en fantastisk utveckling i Sverige. Det är den amerikanska välgörenhetskulturens intåg i den svenska samhället.  Mot en bakgrund av en social och ekonomisk härdsmälta i ett sverige med allt mer skilda levnadsförhållanden.

Till kulturen hör det till för de mer lyckligt lottade att hjälpa de ‘less fortunate’ .  Där företag måna om sin image låter sina anställda ‘friviliigt’  hjälpa till i soppkök eller delta sociala aktiviteter. Sponsrade socialbyråer nästa eller finns det redan?

Att det är samma näringsliv och mer välbärgade svenskar som skriker högt över skattetryck och våndan av att betala skatt till det offentliga sägs det förstås inget om.  Möjligen hade det offentliga haft resurser till mer utan 80-miljarder i skattesänkningar hittils och en arbetslöshet som äter sig in i den kommunala kärnverksamheten.

– Min erfarenhet är att det offentliga inte hinner med. Om någon behöver stöd och uppmuntran så kommer det ofta för sent. Vi vill gå in tidigt, ge unga styrkan att stå emot våld och droger, ge dem inspiration, säger Karin Jordås, generalsekreterare på Mentor.

Och intresset växer. I dag har stiftelsen 350 mentorer i gång och ytterligare 100 skulle behövas, för så väl skolor som privatpersoner börjar få upp ögonen för verksamheten. Stiftelsen ordnar också föräldrakurser.

– När barnen är små är det så naturligt att föräldrarna träffas och diskuterar problem och glädjeämnen. Men när de blir större är det plötsligt svårare. Nedskärningarna inom skola, skolhälsovård och fritid märks – var är alla hyggliga vuxna? Vi vill öka vuxnas närvaro i barnens liv för att skapa positiva förebilder och framtidstro, säger Karin Jordås.

Hon träffar chefer på stora företag som säger att de vill ”ge någonting tillbaka till samhället”. Det gör även Maria Arneng på Stiftelsen Läxhjälpen och Amelie Silfverstolpe på Volontärbyrån – båda ideellt drivna verksamheter som tar sikte på socialt engagemang. Internationellt har det länge varit en trend att näringslivet engagerat sig, i Sverige börjar det komma mer och mer.

När en stor läskedryckstillverkare skulle ha kick off för ett par månader sedan vände man sig till exempel till Volontärbyrån som såg till att 600 medarbetare under en dag utförde ideella uppdrag för Myrorna. Jobbet de utförde motsvarade ett samhällsvärde på 7,5 miljoner kronor och vd:n var överlycklig.

– Affärsnyttan är given. Varumärket stärks, personalen blir engagerad, och man gör nytta i närsamhället, säger Amelie Silfverstolpe, som förmedlade 3.500 volontäruppdrag förra året och allt fler av dem till olika företag.

En annan variant är att företaget går in och ekonomiskt stöttar olika sociala verksamheter, som till exempel Stiftelsen Läxhjälpen. Den avlönar studenter från bland annat Handels och Stockholms universitet för att de ska hjälpa ungdomar i Rinkeby, Hjulsta, Husby, Rågsved, Skärholmen och Haninge med läxorna. Kvalitet är ledordet, därför vill man betala läxhjälparna.

Näringslivet stöttar läxhjälp och mentorskap för unga – DN.se

Återigen, är det nu dags att börja kalla den ekonomiska krisen för vad det är i Sverige? En global ekonomiskt depression. Det kommer inte ordna sig om ett år eller två.

Vad händer om det är en permanent minskning av den globala efterfrågan på varor och tjänster. En efterfrågan led av USA och den massiva expansionen av krediter som skedde efter att Ronald Reagan avreglerade de amerikanska finansiella marknaderna?

Att den amerikanska DNI, den högsta chefen för hela det amerikanska underrättelseväsendet varnar för att det största hotet mot USA idag är globala ekonomisk instabilitet, inte terrorism, säger en del om kraften i den storm som kommer.

Likadant IMF som ser det största fallet i global tillväxt sedan depressionen och negativ tillväxt i många ekonomier. Det är den svenska 90-tals krisen på global nivå över hela världen.

För sveriges del är de enda som kan agera politikerna och svenska staten. Och de måste ske lokalt, nationellt och på EU nivå och globalt i samarbete med andra.

Det går inte att sitta och hoppas på att ekonomin kommer igång om ett år eller två som marknadsfundamentalisterna inom alliansregeringen tycks göra. Eller lova återställare om man kommer tillbaka till makten som oppositionen.

Det behövs reformer av de skadeskjutna försäkringssystem allt fler svenskar faller ur. Både försäkringskassa och arbetsförmedlingen är idag statens främst verktyg för arbetsmarknadspolitik. Och de fungerar inte. Det behövs också en insikt om att all coachning i världen inte hjälper människor att få jobb om det inte finns en efterfrågan på arbetskraft. Likadant företagande. Och inte minst nyföretagande i vilka former det än sker. Det finns dussintals områden man kunde förenkla, förbättra och förnya. Satsa på en nationell kris kommission.

Och det behövs riktat företagsstöd till nationella industrier. Eller om nödvändigt rena övertagande. Det är vad staten gör i en marknadsekonomi som kollapsat eller är på väg att kollapsa. Att en majoritet av svenskarna inte begriper värdet av tillverkningsindustrier som Saab och Volvo utanför Västsverige säger väl vara hur sorgligt korkade många människor är. 

Jag tror det krävs en krisinsikt som saknas idag i Sverige. Inte kan det vara ekonomisk kris om 90-95% har arbete? Jag undrar hur den siffran kommer att se ut om ett år.  Är det möjligen inte bättre att sätta båten i stormfärdigt skick innan stormen slår till med full kraft?

Om ytterligare 150-200000 svenskar står utan arbete och sakta faller ur försäkringssystem om ett år är det då kris?

Likadant, inte att glömma är alla de som redan fallit ur försäkringssystemen eller som är på väg ut i enlighet med alliansens arbetslinje att alla som har arbetskapacitet ska arbeta. Med andra ord de utförsäkrade, pensionärer och inte minst de som nu i rask takt mister sin sjukpenning och friskförklaras. En arbetslinje gjord för en högkonjunktur och arbetskraftsbrist.

Job Losses Pose a Threat to Stability Worldwide – NYTimes.com

Worldwide job losses from the recession that started in the United States in December 2007 could hit a staggering 50 million by the end of 2009, according to the International Labor Organization, a United Nations agency. The slowdown has already claimed 3.6 million American jobs.

High unemployment rates, especially among young workers, have led to protests in countries as varied as Latvia, Chile, Greece, Bulgaria and Iceland and contributed to strikes in Britain and France.

Last month, the government of Iceland, whose economy is expected to contract 10 percent this year, collapsed and the prime minister moved up national elections after weeks of protests by Icelanders angered by soaring unemployment and rising prices.

Just last week, the new United States director of national intelligence, Dennis C. Blair, told Congress that instability caused by the global economic crisis had become the biggest security threat facing the United States, outpacing terrorism.

“Nearly everybody has been caught by surprise at the speed in which unemployment is increasing, and are groping for a response,” said Nicolas Véron, a fellow at Bruegel, a research center in Brussels that focuses on Europe’s role in the global economy.

In emerging economies like those in Eastern Europe, there are fears that growing joblessness might encourage a move away from free-market, pro-Western policies, while in developed countries unemployment could bolster efforts to protect local industries at the expense of global trade.

Indeed, some European stimulus packages, as well as one passed Friday in the United States, include protections for domestic companies, increasing the likelihood of protectionist trade battles.

Protectionist measures were an intense matter of discussion as finance ministers from the Group of 7 economies met this weekend in Rome.

While the number of jobs in the United States has been falling since the end of 2007, the pace of layoffs in Europe, Asia and the developing world has caught up only recently as companies that resisted deep cuts in the past follow the lead of their American counterparts.

The International Monetary Fund expects that by the end of the year, global economic growth will reach its lowest point since the Depression, according to Charles Collyns, deputy director of the fund’s research department. The fund said that growth had come to “a virtual halt,” with developed economies expected to shrink by 2 percent in 2009.

“This is the worst we’ve had since 1929,” said Laurent Wauquiez, France’s employment minister. “The thing that is new is that it is global, and we are always talking about that. It is in every country, and it makes the whole difference.”

Om Halal-TV stoppas nu för att det inte höll journalistisk kvalitet, vad det nu är för något, kan man undra varför det sändes överhuvudtaget? Det var ett dussin program i floran av andra mer eller mindre dåliga program producerade av SVT.

Det är som vanligt ren feghet av media producenter som fick något mer kontroversiellt än vad de kunde hantera. Om något kunde Umeå redaktionen lära sig av Janne Josefsson  och debatt redaktionen hur man ordnar 45 minuters underhållningskontroverser.

Sen är det en annan sak att vad folk har retat sig på är att religiöst troende muslimska kvinnor får uttala sig i TV. Speciellt eftersom de råkade vara klädda en mest kontroversiella religiösa symbolen i dagens islamofobiska och religions fobiska Sverige.

Om inte annat visade programmet på hur djupt kontroversiellt islam är i dagens Sverige. Vi är långt ifrån  ett multi-kulturellt sverige. Eller ett där minoriteter är accepterade. Som rosengård kravallerna visar har sverige fått sin eget minoritet/utanförskaps problem inte helt olikt hur det såg ut i de amerikanska svarta getton eller  storbrittaniens 80-tals kravaller. Eller för den delen kravallerna i de franska förstäderna för något år sedan. Eller de i grekland.

Mer i media:
Malmö i brand, SvD-granskning

stoppar Halal-tv

Newsmill:
Tar Halal-TVs programledare avstånd från Sharialagar?, Det var faktiskt Carl Hamilton som kränkte mig, Därför ska muslimer i Sverige skaka hand, ”Andligheten” infiltrerar,

Bloggat om Rosengård:

Resumé: SVT stoppade sista Halal-tv

I avsnittet, som varit inspelat sedan länge, framställs Kvinnoforums grundare och vd Bam Björling, i positiv dager.

SVT ansåg att det inte gick att sända programmet, uppger bloggen Muslimska Friskolan.

”Cherin Awad, Dalia och Khadiga hade intervjuat Kvinnoforum och framställt detta positivt. När bloggen frågar varför detta avsnitt togs bort berättade umeåredaktionen att TV4s Kalla Fakta för en dryg månad sedan avslöjat Bam Björling och Kvinnoforum i en härva. Då insåg umeåredaktionen att det inte gick att ha ett program där Halal-TVs tre muslimska programledarna hyllar Kvinnoforum och Bam Björling”, skriver bloggen Muslimska Friskolan, som pratat med ansvariga på SVT.

”Umeåredaktionen börjar efter sitt erkännande 18/12 2008 för bloggen Muslimska Friskolan bli mer konkret. Umeåredaktionen säger att del 8 av 8 om Kvinnoforum helt enkelt inte höll längre. Det var nåt ”mickel” med Kvinnoforum, enligt umeåredaktionen. Enligt umeåredaktionen tog då Halal-tvs producent Anna Lindman Barsk beslutet att inte sända del 8. Del 8 av 8 om hälsa och Kvinnoforum ansågs av umeåredaktionen inte längre vara lämpligt att sända”, uppger bloggen vidare.

Jag ser att Lotta Gröning sympatisk som alltid menar att 130000 arbetstillfällen inom bilindustrin är en lokalpolitiskt problem? Och något som Göteborg får fixa själva. En åsikt som verkar vara vanlig utanför väst-sverige och vad som återstår av industriell tillverkning. Och visst, i Stockholm ägnar man ju sig åt att förädla tjänster via skrivbordet och i norrland är det väl jakt och fiske folk lever på nu?

Frågan som borde ställas är om Sverige ska ha en nationell industri och industripolitik med tillverking i Sverige. I så fall kanske det kan vara värt att bevara en bilindustri här även om det skulle innebära ett förstatligande.

Vad som är i Sveriges intresse och realistiska pragmatiska överväganden borde vara det man utgår från.

Sen kan ju undra om det övriga EU och den industrialiserade delen av världen kan subventinonera sina ‘nationella’ industrier det är omöjligt för Sverige.

Alltid ska nån annan lösa problemen | Lotta Gröning | Debatt | Aftonbladet

Skulle Göteborg förlora bilindustrin är det givetvis ett hårt slag mot staden. Jag förstår människors oro och rädsla. Jag förstår politikernas kamp för att bilföretagen ska överleva. Jag förstår till och med att Göran Johansson hoppas på att regeringen och staten ska ta över ägandet en tid. Lokalpolitikernas dilemma vid stora omstruktureringar och kriser är att de hamnar i kläm mellan en brutal verklighet och det folkliga kravet på konkreta åtgärder. Det naturliga för en politiker i den här situationen är att kräva att någon annan ska fixa problemet.

Det var väl bara väntat att moderaterna skulle komma med sitt frieri till den invandrarfientliga opinionen.  Folkpartiet hade ju sitt språktest i förra valet.

Vad moderaterna gör är att spä på åsikterna om att ‘de där’ delar inte våra värderingar. Vilket oftast i dagens Sverige brukar betyda muslimer och utomeuropeiska invandrare. Och antyder att allt invandrare vill med att komma till Sverige är att leva på bidrag. Det är ju dessa som ska dras in.

När kommer den moderatledda alliansregeringen med kontrakt för ’svenskar’ att följa svenska värderingar vad dessa nu kan vara. Hylla kungen, nationen och kyrkan? En värdering är tydligen jämställdhet som vi väl är världsbäst på i Sverige?

Var för förövrigt inte moderaterna som skällde på socialdemokraterna att dessa ville införa kommunarrest. Vad innebär förslaget nedan?

Arbetsgruppen lägger också fram förslag om att de som slår sig ner i ”överetablerade” kommuner inte ska få någon ersättning för att få människor att röra sig dit det finns arbete.

Men tydligen var inte ‘pravda’ ledarreaktionen på SvD informerad om det senaste från partihökvarteret om at även moderaterna nu är för kommunarrest. 

Medborgarskapet borde uppvärderas | Ledarsidan | SvD
Den enda idé som luftas i hennes eget parti är den att staten ska
bestämma var invandrarna ska bo, ett slags kommunarrest som svårligen
kan betecknas som generös eller human.

Som Fredrik Reinfeldt också gjort klart. Moderaterna säger inte nej till att samarbete med SD i riksdagen. Som det ser ut nu i opinionsmättningarna är väl frågan om SD kommer att ersätta KD om alliansen nu skulle vinna 2010. Jimmie Åkesson om invandringsminister kanske?

Mer i Media:

M vill skärpa krav på invandrare, ”Svenskkontrakt för invandrare”

Bloggat:
Handlingsförlamning och åter handlingsförlamning, Invandrarkontrakt…, Svenskkontrakt för invandrare, sanningen, de nya sverigemoderaterna, Svensk kontrakt, Hjärnsläpp Moderaterna!, Reinfeldt avslöjar sig?,
Måste
säga som man säger i USA ”TO LITTLE TO LATE”
översatt ”FÖR LITE FÖR SENT”

M: Svenskkontrakt för invandrare | Inrikes | SvD
Det är viktigt när människor från olika kulturer samlas i
samma land, att vi är väldigt tydliga med vad som gäller i Sverige,
säger Per Schlingmann till Ekot.

- Syftet är att vi ser till att överföra viktiga svenska värderingar om jämställdhet och så vidare.

Det
ska inte vara något krav att skriva på kontraktet för att få asyl.
Exakt hur kontraktet ska se ut och vilka som ska tvingas skriva på är
oklart, men Schlingmann säger att de som kommer från andra EU-länder
för att arbeta kanske inte ska behöva underteckna papperet.

Arbetsgruppen
lägger också fram förslag om att de som slår sig ner i ”överetablerade”
kommuner inte ska få någon ersättning för att få människor att röra sig
dit det finns arbete.

För att vara rakt på so what? En svensk islamist grouppie lägger ut en video som hyllar ett terroristdåd och SvD, en av Sveriges mäktigaste mediamaskiner, ger grouppien mer uppmärksamhet än han hade fått någonsin annars?? Tala om felinriktad nit. Fast det passar väl in i den bild gudmundson har av sig själv som Sveriges främsta islamist jägare. Varför inte låta proffsen på säpo sköta sitt jobb och använda den utökade budget de fått.

Ett annat alternativ är förstås att det finns intressen som vill måla upp ett stort terroristhot mot sverige. Något som man oftast annars hittar på diverse SD och främlingsfientliga webbplatser. Och nej, Islamist är inte det samma som terrorist vilket en del okunniga tycks tro. Lika lite som konservativa religiösa från andra religioner är.  Däremot finns det terrorister som är islamister, vilket även kristendom och judedom frambringat.

Bloggat:
Islamister?

Blogg: SvD:s ledarredaktion | SvD

Filmen heter Bali-martyrernas batalj, och består av olika fotografier på terroristerna från Bali, mixade med romantiska motiv, böner och olika kampsånger – samt bilder från platserna för bombdåden. I filmen visas också de handskrivna testamenten som terroristerna lämnade efter sig, där de ger religiösa motiveringar till dåden. Dödsoffren förekommer dock inte på bild.

På radikala websajten Al-Qimmah som drivs av den göteborgska islamisten Ralf Wadman, mer ökänd som terroristsympatisören och propagandaspridaren Abu Usama El Swede, lyckönskas nu balibombarna.