Claeskrantz.se

 För göteborgare och andra kan det vara intressant att gå in och ställa frågor.

Chattduell mellan Hulthén och Hallberg

Socialdemokraternas och Moderaternas gruppledare i Göteborg chattduellerar i dag.

Relaterat

Kommunalråden Annelie Hulthén (S) och Jan Hallberg (M) är beredda på att svara på GP-läsarnas frågor inför kommunvalet klockan 11:30

Chattduell mellan Hulthén och Hallberg – Göteborg – www.gp.se

Bra men inte tillräckligt hade blivit mitt betyg på den vision för Göteborg som Anneli Hulthén presenterade på Göteborgs Postens debattsida som en del i serie om vad de lokala politiska partierna vill i Göteborg.

Det behövs mer både visioner och konkreta politiska förslag som möter alla göteborgares vardag.

Socialdemokratin kan inte och får inte bli infrastruktur partiet i Göteborg. Infrastrukturen är basen för dagens ekonomiska utveckling men knappast nog för att möta alla de utmaningar både Göteborg och Sverige står inför efter den borgerliga alliansen.

Göteborg är idag inte möjligheternas stad för alla göteborgare. Tvärtom har Göteborg problem med fattigdom, arbetslöshet, bostadsbrist, social, ekonomisk och politisk utslagning. Samtidigt har vi ett mycket välmående och internationaliserat näringsliv. Vi har högklassiga skolor och spetskompetens forskning. Göteborg är evenemangsstaden i Sverige. Vi har jättebra bostadsområden att leva i.

Men detta gäller inte för alla.  För mer än 50 år sedan hade socialdemokratin en valaffisch begåvad men fattig. Dåtidens svenskar fick chansen. Idag har vi ett nytt klassamhälle med nya ansikten. Hur vill socialdemokratin både i Göteborg och i landet samma livschans till dagens svenskar att förändra sina liv.

Göteborg har mycket rika stadsdelar och vi har mycket fattiga stadsdelar. Boende och livssituationen ser drastiskt olika ut beroende på var i staden man bor. Om man kan få en bostad något som är ytterligt svårt för de som inte är etablerade på arbetsmarknaden eller har dåliga ekonomiska resurser.

Arbetslösheten är en utmaning för Göteborg tillsammans med omvandlingen mot en kunskapsekonomi. Göteborg har idag 16.000 långtidsarbetslösa och lika många ungdomar arbetslösa.  Ändå har de ansvariga i stadshuset under mer än 3 års ekonomisk kris inte lyckats ta fram några samlade kommunal åtgärder detta. Lika lite som man tittat på nya och innovativa åtgärder för nyföretagande.

Än viktigare är hur vill socialdemokratin knyta ihop visionen så att Göteborg blir en stad lika mycket för den välmående villaägare familjen som för den ensamstående låginkomst mamman arbetande som just-in-time arbetskraft. Göteborgare må samlas vid olika tillfällen för högtidsstunder men sen åker var och en hem till olika verkligheter.

Det måste till mer. Det är ingen tröst att moderaternas motsvarande vision är att ge skattebetalarna valuta för pengarna. Vilket ju varken kan beskrivas som någon spännande eller utvecklande vision för Göteborgs framtid.

Om Göteborg och Sverige ska bli möjligheternas land för alla behövs det också en vision och praktisk politik som möter allas livssituation.

För grunden är ju att alla ska med på den socialdemokratiska framtidsresan. Utan en första, andra eller tredje klass. 

Göteborg är möjligheternas stad. Med stor delaktighet, en hållbar tillväxt och känsla för solidaritet och ansvar tror vi att Göteborg kan ge ännu fler möjligheter till ett gott liv. Det är utgångspunkten för vår politik för framtiden.

En effektiv och modern infrastruktur är en förutsättning för en hållbar utveckling. Det får vi genom det västsvenska infrastrukturpaketet med järnvägstunneln Västlänken, en ny Göta älvbro och Marieholmstunneln. Denna satsning kommer att göra det enklare, snabbare och mer miljömässigt att resa från och till Göteborg men också inom staden. En tidigareläggning av hamnbanans utbyggnad skulle också ge helt andra förutsättningar för effektiva godstransporter till och från hamnen. Med den säkrar vi att vi också i fortsättningen är norra Europas främsta transportnav. Det vi gör nu kommer att påverka både vår välfärd och vår miljö i framtiden. Det är en viktig del för ett gott liv.

Infrastruktursatsningarna är en del av vår strategi att bygga ut pendlingsmöjligheterna. Om tio år ska Göteborg vara kärna i en förstorad region med 1,5 miljoner invånare. Därmed får människor ökade möjligheter både att söka jobb och välja bostadsort inom ett större geografiskt område. När den lokala marknaden växer får vi fler branscher och ökade möjligheter till specialisering, vilket stärker sysselsättningen och inkomstutvecklingen för Göteborgarna.

Kan bli en unik stadsdel

Centrala Älvstaden, det vill säga Gullbergsvass, Ringön, Backaplan och Frihamnen som i dag är grå industrimark ska i framtiden vara en levande del av innersta Göteborg där boende, näringar och fritidsliv samsas. Med allt kunnande vad det gäller miljöteknik, smarta transporter och hållbart byggande kan vi göra något unikt och riktigt spännande. Det viktigaste av allt är emellertid att vi får en levande stadsdel där alla människor får plats och där alla generationer känner sig välkomna.

Möjligheter att utveckla finns i många delar av Göteborg. Det kan vara allt från fler koloniområden till odling i bostadskvarteret. Det kan vara att göra våra lokala torg till verkliga mötesplatser igen. Det kan handla om att bygga fler småhus där det fattas eller värna hyresrätten där den är sällsynt. Oavsett var vi befinner oss i Göteborg behöver vi bygga fler bostäder och skapa fler platser att mötas, lekplatser för barn, miniparker, bänkar, skatebanor.

Göteborg behöver också gemensamma värden att samlas kring. I möjligheternas och mångfaldens Göteborg finns många tillfällen till gemensamma högtidsstunder, till exempel olika former av nyårsfirande, Hammarkullekarnevalen, eldfester med mera. Vi kan glädjas åt framgångar för staden, men om samhällsgemenskapen lämnar människor bakom sig leder det inte bara till mänskliga tragedier för de som drabbas utan riskerar också att få följder för stadens utveckling som ingen av oss vill se.

Effektiv infrastruktur viktig för ett gott liv – Debatt – www.gp.se

S-bloggare från nätverket netroots ser var de hamnar i den svenska bloggosfären.

Tage Erlander och netroots bloggare i en något symbolisk bild på sätt och vis

Återigen en opinionsundersökning som visar på att i stort har inget hänt i väljaropinionen. Det är ett jämt läge mellan blocken med några procents övervikt för de rödgröna tack vare att MP drar i storstäderna. Alliansen i sin tur har i stort kommit att bestå av moderater och folkpartister medan KD och Centern  ligger precis på gränsen eller under 4% spärren. Med SD som ligger och puffar mot 4%.

Problemet som jag ser det för socialdemokratin är att de hittills presenterat ett antal konkreta  förslag men ingen sammanhängande vision där dessa förslag knyts samman i ett klart alternativ för Sverige. Lika lite har de rödgröna kommunicerat en klar gemensam vision om ett alternativt till alliansens Sverige.

En stor svaghet i den socialdemokratiska retoriken är just budskapet om möjligheternas Sverige samtidigt som både kärnväljare och sympatisörer i storstäder och på landsbygden ser dessa möjligheterna minska och begränsas. Sverige är idag ett samhälle där stora grupper står utanför medan en ekonomiskt trängd medelklass har hållit sin konsumtion uppe tack vare skattesänkningar från alliansen för miljarder. Klyftorna och orättvisorna håller på att slita sönder Sverige och det enda socialdemokratin kan presentera för att tala till Stockholm storstäderna är städhjälp till medelklassen?

Socialdemokratin måste ge starkare ideologiskt alternativ byggde på värderingar. Knyt ord som rättvisa, solidaritet och jämlikhet till konkreta förslag som talar till människors verklighet i stortstäderna. Tala om fattigdom, bostadsbrist, bristande hälsa, arbetslöshet och gör det på plats till och med de människor vars vardag man vill förändra.

Det går inte bara att hålla presskonferenser eller debatter där ytterligare ett arbetsgruppsförslag presenteras för att sedan försvinna ut i media skugga några veckor. Det är dags att börja rycket nu och öka trycket på främst moderaterna. Jag hoppas inledningen på en sådan kampanj blir vårpropositionen där alliansregeringens förhoppningsvis sista budget läggs.

Ta en rejäl fight med moderaterna med utgångspunkten från konsekvenserna av moderaternas politik och det moderata misslyckandet med vad man sade man vill göra 2006. Och håll trycker uppe. Det kräver förstås en laserfokus på just kommunikation och granskning av  den förda politiken. Och företrädare som 24/7 fokuserar på just detta.

Socialdemokratin och de rödgröna måste också tala om och kring orsakerna kring SDs framväxt. Något man hittills misslyckats med. Kan man inte adressera främlingsfientlighet, islamofobi, hets mot folkgrupper och inte minst många svenskars och invandrares okunnighet och rädsla för andra kulturer kommer SD slå sig in i riksdagen. Något som förstås är direkt kopplat till situationen i stortstädernas slumområden förorter.

Valet 2010 kan vinnas men de rödgröna gör det inte genom att upprepa Bill Clintons taktik från 2006 och tala om livskvalitet frågor för främst medelklassen. Vilket ju RUT debatten i stort var ett exempel på.

Bygg alternativet och retoriken på ett Sverige där det finns plats för alla oavsett bakgrund.

Mer i media:

GP,  SvD, Expressen,

Bloggat:
De blå och fulspelet

Några stora rörelser i väljaropinionen kan inte skönjas i SvD/Sifos marsmätning. Inga statistiskt säkra förändringar har inträffat sedan i februari, men 189 dagar före valet skiljer det nu 5 procentenheter, eller knappt 300 000 väljare, mellan blocken.

På två månader har Moderaterna ökat med 5 procentenheter från 25,8 till 30,8 procent. Det skulle tala för att gapet borde minska rejält mellan blocken, men så har det inte blivit eftersom de tre andra regeringspartierna inte orkar hålla uppe sina siffror.

På den rödgröna sidan är det tvärtom. Där är sänket det stora partiet medan det ser ljusare ut för de två mindre. Sakta men säkert har Miljöpartiet ökat. På ett år har partiet lyft med 4 procentenheter till 10,6 procent. Det är dubbelt så mycket som i valet 2006. Särskilt bra går det bland kvinnor under 50 år där de gröna får 18,4 procent. Även i storstäderna gör MP bra ifrån sig med 14,4 procent.

M och MP är röstlokomotiv | Inrikes | SvD

Ekots lördagsintervju med Mona Sahlin var intressant på många sätt. Att Mona Sahlin vill besluta om en lag om rätt till heltid är positivt. Det är både en jämställdhetsfråga och en rättvisefråga där både offentliga och privata arbetsgivare i praktiken utnyttjar främst kvinnor.

Löftet var att det ska finnas en lag på plats under mandatperiod om socialdemokraterna och de rödgröna vinner valet.

Mona Sahlin var även uppriktig i sin bedömning av konsekvenserna av beslutet från den socialdemokratiska partikongressen. Det handlar om en process under ganska många år där människor i Sverige uttryckt sitt behov av att få sin historia erkänd.

Mona Sahlin poängterade speciellt att riksdagsrösten inte handlade om dagens Turkiet utan vad som hände i det Ottomanska riket. Likadant var Mona Sahlin uppriktig med att riksdagsrösten kortsiktigt kan skada men långsiktigt medverka till en grund för försoning.

Kvotering kom också upp i intervjun där Mona Sahlin påpekade att det handlade om en jämställdhetsfråga.

Sen är jag dock minst sagt tveksam till argumenteringen för EUs datalagringsdirektiv. Det är ett intrång i människors liv med automatik där deras kontakter med varandra. Datalagrings direktivet ger möjligt till att kartlägga människors liv på ett sätt som är fel.

Om väljaropinionen står sig är Mona Sahlin statsminister i höst. Men "om"et är stort och Sahlin har besvärliga hinder att forcera på vägen. De rödgröna presenterar under våren sin fram-manglade politik, papper som kommer att granskas med lupp. När de gemensamma förslagens  detaljer växer fram riktas uppmärksamheten mot det röd-gröna alternativet och regeringen tar, som i rut-debatten, varje chans att gå till motoffensiv. Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin intervjuas av Tomas Ramberg.

Vad vill sahlinisternas ledare? – Ekots lördagsintervju – sr.se

Bloggande precis som andra former av skrivande är mesta dels en  solitär verksamhet.  Det politiska bloggandet är dock lite annorlunda genom att man har kontakt med andra med liknande åsikter.

I sverige har det rödgröna nätverket netroots kommit att bli samlingspunkten för över 500 bloggare aktiva på olika sätt för ett regeringsskifte och ett politiskt annat sverige.

Det är socialdemokraterna som lagt grunden till nätverket som en del av arbete inför och under valrörelsen 2010 och nu också bjuder in till bloggarkonferens på den socialdemokratiska kursgården med stora delair av den socialdemokratiska kommunikationledningen.

Det ska om inte annat bli intressant se det berömda bommersvik och snacka bloggande och politik med politiska bloggare från hela landet.

Längsta x2000 tåg jag sett på väg mot stockholm.
Deltagande bloggare är:

Marika Lindgren Åsbrink Storstad
Rosemari Södergren Kulturbloggen
Ulrika Falk Ulrika Falk
Hannah Bergstedt Det perfekta livet
Johan Ulvenlöv s-buzz
Peter Andersson Med rätt att tycka
Björn Fridén Alliansfritt Sverige
Johan Westerholm Mitt i steget
Alexandra Einerstam HBT-Sossen
Fredrik Pettersson fredrikpettersson.nu
Claes Krantz claeskrantz.se
Peter Johansson Röda berget
Viktor Tullgren Viskot
Victor Svedberg Victor Svedberg

Bloggat:
Martin Mobergs blogg, Högbergs tankar, Martin Mobergs blogg, [ s-buzz ], Peter Andersson – me…, Badlands Hyena, [ s-buzz ] och Jonas Sjöstedt,  Dags att resa till Bommersvik för att träffa andra S-bloggare

Det är intressant hur Jonas Sjöstedt från vänsterpartiet skriver om behovet av en plattform för de som vill rösta rödgrönt men samtidigt inte vill engagera sig i ett visst parti.

Det finns faktiskt en sådan plattform i nätverk som Netroots eller bloggvänstern med flera. Det finns massor med engagerad människor sammanlänkade på internet via bloggnätverk eller webbplatser som Facebook. Möjligheten finns till ett helt nytt sätt att engagera människor politiskt som de etablerade partierna hittills varit mycket dåliga på att använda.

Det handlar med andra ord om social medier som grunden till en stark rörelse mot ett annat Sverige.  En politisk folkrörelse i det 20 århundradet om man så vill där motsvarigheten till flygbladsutdelaren och pamflettskrivaren är dagens bloggare.

Fredrik berättade att han allt oftare stöter på personer som inte ser sig själva som vänsterpartister, sossar eller gröna. De ser sig istället som rödgröna. De gillar det rödgröna samarbetet och den politik som formuleras där. De vill absolut att vi byter regering vid valet i höst. Många av dem skulle vilja vara aktiva i valrörelsen. Men om man inte är beredd att köpa hela paketet från ett parti så är det svårt att veta var man ska vara aktiv. När Fredrik sa det så klarnade det även för mig, jag känner massor med personer som skulle vilja arbeta för en rödgrön valseger, men som inte vill ta steget in i något parti.

När jag bodde i USA följde jag Obamas valrörelse på nära håll. En sak slog mig som mycket annorlunda jämfört med Sverige. Hundratusentals amerikaner arbetade för Obamas kampanj frivilligt utan att vara organiserade demokrater. De använde besparingar och semestrar för att knacka dörr och dela ut information. Bland dem fanns en del av mina grannar och vänner. De ville verkligen bli av med Bush, de tyckte att Obama stod för något bättre. Här finns likheter med alla de rödgröna som vill bli av med den borgerliga regeringen.

Hur tar vi vara på kraften hos de här tusentals rödgröna? Hur ska de organiseras? Hur ska de kunna få inflytande över det rödgröna projektet? Här har s-v-mp en viktig uppgift framför sig. Rimligen så borde de tre partierna gemensamt bjuda in partilösa, via webben och till lokala möten, till att arbeta för en rödgrön valseger. De borde erbjudas både politiska möten och utbildning, men främst av allt konkreta arbetsuppgifter för att bidra till en rödgrön valseger. Det borde räcka med att anmäla sig på webben, sedan skulle inbjudan till lokal aktivitet komma med ett brev på posten strax efter.

Vad gör vi med de rödgröna? at Jonas Sjöstedt

Socialdemokratin har uppenbarligen problem med sin kommunikation. Återigen. Det går inte för politiska företrädare att säga sig var emot något för att sedan var för något som privatperson. Speciellt inte om man säger man är emot något av ideologiska eller värderingsmässiga orsaker.

Återigen bjuder socialdemokratin och de rödgröna oppositionen alliansen på spektaklet att de skjuter sig själva i foten medan motståndaren ligger. 

Då är den rätt media hanteringen att säga att ‘personligen är jag för avdrag för höginkomsthushåll till hushålls tjänster men men jag respekterar kongressbeslut och verkar i god demokratisk ordning för att de ska genomföras.

Sedan kan man ta diskussionen om höginkomsttagare som familjen åsbrink med en inkomst på 2.5 miljoner behöver ett avdrag på 50.0000 för att ha råd att konsumera hushållstjänster.

Eller om dessa skattepengar möjligen skulle kunna gå till en utvidgning av en generell hemtjänst för de som behöver det men inte har råd medan de som har råd men inte tid kan få betala sin egen städning…

Annars ger bloggen storstad en bra bakgrunden till de siffror som arbetsgivarorganisationen för hushållsföretagen almega och moderaterna trixat med.

Några som inte verkar hålla med henne är den övriga sosseeliten. Alla ifrån Leif Pagrotsky till Ylva Johansson, Göran Persson och Björn von Sydow och en rad till gör avdrag för hushållstjänster.  Det visar en granskning som Aftonbladet gjort.
Eller de kanske visst håller med Mona Sahlin. Fast samtidigt inte. De kanske resonerar som Socialdemokraternas talesperson i skattefrågor, riksdagsledamoten och göteborgare Lars Johansson som i dagens luncheko förklarade att man “måste skilja på privatpersonen och politikern”.

Anders Kilner, mångårig medarbetare på ledarredaktionen påminner oss med anledning av detta uttalande om vad prästen i skrönan framhöll: Alla andra bör leva som han lär, inte som han själv lever

Ledarbloggen – www.gp.se

Vad socialdemokratiska sympatisörer gör privat struntar jag i med det går inte för socialdemokratiska företrädare speciellt inte på nationell riksnivå att i en stunden var emot hushållstjänster av ideologiska och rättvise skäl för att sedan privat använda dessa tjänster.

Det är en både en dubbel standard och politisk klantighet av stora mått. Fattar inte dessa personer eller partiledningen att självklart kommer de att granskas av media på alla sätt under valrörelse. Och att folk kommer att reagera om de inte själva står för vad de säger som politiska företrädare.

Om inte annat förvånar det mig mycket att socialdemokrater med miljoninkomster uppenbarligen har behov av avdragsmöjligheter för hushållstjänster de mycket väl skulle ha råd att betala. 

AB, AB2

Bloggat:
Tänk, både svenskar och sossetoppar gillar RUT…,  Upphäv pigavdraget!, Vi lever som lär (NOT), Sebastian Hallén, Edvin Ala(m) 3.0, Annie Johansson, Nattis 2.0, Kent Persson (m) blo…, MinaModerataKaramell…, Opinionsbloggen, By á Bladet, emretsson.net, Johan Ingerö och Martin Mobergs blogg

En av dem är förre kulturministern Leif Pagrotsky, som berättar att han och hans fru har städhjälp runt sex timmar i månaden.

– Vi har haft det länge, men sedan barnen blivit stora har det blivit mindre, säger han.

Han vill i dagsläget inte säga om han tycker att det ska avskaffas.

”Jag har råd ändå”

Ylva Johansson, en av Mona Sahlins förtrogna, var mycket kritisk mot reformen när hon var vård- och äldreomsorgsminister.

– Det här är att öppna för en helt ny låglönesektor, sa hon för fem år sedan.

Aftonbladets granskning visar att hon och maken, tidigare finansminister Erik Åsbrink (S), köpte hushållstjänster för närmare 50 000 kronor år 2008.

Tillsammans hade paret en inkomst på nära 2,5 miljoner samma år.

S-elitens blunder | Nyheter | Aftonbladet

Det är uppmuntrande att  Anneli Hulthén i sin GT blogg nedan pekar på att det behövs fler bostäder i Göteborg. Det visar ju om inte annat att det finns viss insikt i bostadsproblematiken här i Göteborg bland stadens ledande socialdemokrater.

Men samtidigt blir ju frågan. Vad för typ av bostäder och vem ska ha råd att bo i dem?  Här förutsätter jag att Göteborgs socialdemokrater arbetar för att alla Göteborgare ska ha möjlighet till en bostad med en rimlig hyra och att det finns alternativ som passar även små inkomster.

Att det inte är lätt med stadsplanering och bostadsbyggande förstår jag också men just bostäder till alla Göteborgare som behöver tillsammans med lokala arbetsmarknadsåtgärder och en stad som alla kan leva i borde var prioriterade frågor inför 2010 års val.  Och långt efteråt.

/ck

Stor-Göteborg växer. Enligt uppgift växer befolkningen i Göteborgsregionen med raketfart. Förra året ökade folkmängden med över 11 000 personer varav drygt 7000 i Göteborg. Det är mycket glädjande. Flyttar människor till vår stad innebär det att vi är attraktiva. Antagligen är några av de nya göteborgarna också alldeles nya här i världen och det extra roligt. Att vi är inne i någon slags baby-boom har jag misstänkt länge, vissa tillstånd är väldigt synliga så att säga. Fler människor innebär att fler bostäder måste byggas. Vi vet att redan idag finns många som skulle vilja ha en egen bostad eller en större bostad. Därför måste vi se till att fler bostäder kommer fram i Göteborg. Nu växer visserligen Friggagatan fram med 460 lägenheter, men det är inte tillräckligt. Vi behöver fler bostäder som har närhet till både till kollektivtrafik och service. Det är inte alltid lätt att få ett nytt hus eller en ny byggnad som granne, men samtidigt får vi försöka att se det som en del av stadens förändring. Förändringen behöver inte bara göras med nybyggnation, vi behöver också ta itu med vårt 50 och 60-tals bestånd. Många av våra bostadsområden från den tiden behöver få ett lyft både vad det gäller hus och liv. För att ett bostadskvarter eller område ska leva krävs butiker, mötesplatser och liv och rörelse. Och för att kunna göra en ordenlig upprustning krävs självklart pengar. Det är dags tycker jag att vi får ett större ansvarstagande från nationell nivå för investeringar i våra bostadsområden. Rotavdragen är bra, men de borde också gälla flerfamiljshus.

Anneli Hulthén (S) – bloggar på GT.se

Att kommunerna får träda in för att motverka ungdomsarbetslösheten är ytterligare ett tecken hur misslyckad den moderata arbetslinjen varit och speciellt det moderaterna kallade jobbgarantin för ungdomar som varken garanterade jobb eller aktiviteter.

Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin träffade på eftermiddagen kommunstyrelsen ordföranden Anneli Hulthén (s) på Backa Teater och fick där information om Göteborgs kommuns satsning på praktikanter.

Götborgs kommun har satt upp ett mål att för var 20:e helårsanställd inom kommunen ska det finnas en praktikplats, för arbetslösa ungdomar.

I Götborg motsvarar det 1 600-2 000 platser och hittills har kommunen ordnat 700 plaster, enligt Hulthén.

Varje plats är tre månader lång och ger en ersättning på 135 kronor om dagen.

- Det är minsann inte all kommuner som gör så här, sade en imponerad Mona Sahlin till GP.

Sahlin imponerad av Göteborg – Inrikespolitik – www.gp.se

Det finns många myter som Afghanistan kriget som spridits bland den svenska allmänheten, i media och ut av politiker. I mycket i en återspegling av den amerikanska och internationella debatt som förts sedan kriget mot terrorismen gick över i ett globalt krig mot islamism.

En myt är att det finns en gemensam ‘taliban’ ideologi eller Islamism som driver motståndet mot väst i en enad rörelse. Som Torbjörn Pettersson från den Svenska Afghanistankommittén skriver i sin SvD recension av ”Decoding the New Taliban : Insights from the Afghan Field” och ”The Accidental Guerilla: Fighting Small Wars in the Midst of a Big One”  är det inte alls så.

Dagens neo-talibaner har inte mycket gemensamt med de madrassas tränade afghanska flykting studenter i plastsandaler som tog makten via Pakistan. De är i grunden en lokalt baserad Pashtun rörelse av klaner och olika krigsherrar med många olika kopplingar och motiv. 

..Berättelserna om hur talibanrörelsen utvecklats i skilda delar av Afghanistan visar en del olikheter avseende ledningsstruktur och rekryteringsgrunder. Liksom den folkliga resningen mot Sovjetunionens invasion på 1980-talet är talibanrörelsen fragmentiserad. De enskilda motståndsgrupperna är baserade på stamtillhörighet, geografi eller religiös gemenskap, men några regionala särdrag är tydliga. I de södra provinserna med staden Kandahar som centrum domineras talibanrörelsen av de lokala stammarnas konflikter respektive lojaliteter. Här är också opiumhandlarna som mest inflytelserika och nära lierade med talibanrörelsens ledning, den så kallade Quetta-shuran, som sedan 2003 etablerat sig i pakistansk exil. I de östra provinserna finns starka kopplingar mellan talibanrörelsen och de al-Qaidanätverk av militanta islamister från Pakistan, Saudiarabien och Uzbekistan som gömmer sig i de stamadministrerade delarna av Pakistan. Söder om Kabul – i Wardak, Logar och Gazni – har traditionellt de koranbildade religiösa ledarna ett starkt inflytande och här är de lokala skriftlärda – uleman – dominerande också i talibanrörelsen.

I Sverige är det dock bilden av ‘..medeltidstänkande mullor från Kandahar som på 90-talet tog över Afghanistan och ägnade sin regeringstid åt att mäta skäggets längd, slå sönder kassettbandspelare och jaga bort drakflygning från Kabuls gator’  fast etablerad.

En annan aspekt är det lokala motståndet mot det som i mycket blivit ett globalt krig mot islamism som det motiveras i väst. Som den australiska generalen Kilcullen skriver består de lokala slagfälten i Irak, Afghanistan, Somalia, Jemen av strider mot lokala klaner och stammar som dragits med i kriget för att försvara sin traditionella samhällsstruktur från ett totalt främmande statsskick. Ett statsskick som i t ex Afghanistans fall förde med sig korruption, maktmissbruk och att helt främmande gäster som blev inkräktare i sin jakt på AQ folk.  De demokratiska regeringar som sattes upp av väst visade sig också totalt oförmögna att skapa lokala försörjningsmöjligheter och eller rättvist juridiskt system.

Det är ju dessa lokal pashtunska bönder och krigsherrar som enligt rådande retorik ska ge upphov till en ny våg av terrorism riktad mot väst om de får en chans att komma tillbaka till makten.

Sen ställer Jan Guillou en högst berättigad fråga i Aftonbladet. Vilken sorts demokrati skulle det bli om nu hela befolkningen i det som territorium som benämns Afghanistan samlade sig i en central stat?  

Om, som genom ett Herrans under, demokrati plötsligt infördes i Afghanistan är jag alls inte säker på att flickor skulle få gå i skolan eller att kvinnor skulle slippa gå klädda i heltäckande tyg med litet galler för ögonen. Det är ett känt problem med demokratin, att det man själv tror är rätt inte alltid får flest röster.

Ändå är det ”demokrati” som är det näst vanligaste argumentet från våra bombliberalers sida när det gäller vår fortsatta USA-ledda krigföring i Afghanistan.

Som om krigsförespråkarna anade det problematiska med demokratiargumentet är det på senare tid vanligaste argumentet för krig ett helt annat, att det gäller att säkra flickors rätt att gå i skola. En villkorad demokrati med andra ord.

Vi skall bomba och döda dem ända tills de tacksamt anammar vår form av demokrati, där bland annat flickor får gå i skola.

Detta är en illusion som nu är inne på sitt nionde år. Västvärldens metoder att lansera demokrati, den villkorade alltså, har inte varit framgångsrika. Tvärtom.

 Bombliberalernas sista vapen: sorg och patriotism | Jan Guillou | Kolumnister | Nyheter | Aftonbladet

Frågan är intressant med tanke på att det var Hamid Karzai som 2009 i ett försök att fiska röster drev igenom shia marriage act. En lag som ju FN beskrev som ett legaliserande av våldtäckt och förbud för kvinnor att lämna hemmet.

Hamid Karzai has been accused of trying to win votes in Afghanistan’s presidential election by backing a law the UN says legalises rape within marriage and bans wives from stepping outside their homes without their husbands’ permission.

The Afghan president signed the law earlier this month, despite condemnation by human rights activists and some MPs that it flouts the constitution’s equal rights provisions.‘Worse than the Taliban’ – new law rolls back rights for Afghan women | World news | The Guardian

Det var alltså samma Karzai som bland annat svenska soldater nu slås för så att han kan etablera sin regerings kontroll över hela Afghanistan.  Det är även samma Karzai vars halv bror Ahmed Wali Karzai är guvenör i Talibanernas hjärtland Kandahar och från vars farm brittiska trupper tog flera ton rå opium i beslag från Taliban soldater och Afghanska polis officerare.

KABUL, Afghanistan, Aug. 13 (UPI) — British troops have seized several tons of raw opium on a farm belonging to the half brother of Afghan President Hamid Karzai, according to a media report.

The opium was detected last month during an anti-drug-trafficking operation in the southern province of Kandahar, German news magazine stern reports.

British troops arrested a group of Taliban and an Afghan police officer who had cooperated with them. Those arrests led investigators to a farm owned by Ahmed Wali Karzai, head of the provincial council of Kandahar and half brother of President Hamid Karzai. In a walled compound on the farm, troops found several tons of raw opium, stern says in the report published Thursday.
Karzai’s half brother an opium baron? – UPI.com

Jag tror inget mycket behöver sägas om det omfattande valfusket som tillät Hamid Karzai att sitta kvar vid makten i vårt exempel på västerländsk demokrati. Men det kan ju vara värt att notera att det var Hamid Karzais bror som stängde 45 lokala vallokaler och tog valsedlarna i beslag i valet 2009.

Delaga Bariz, governor of the Shorabak district of the southern city of Kandahar, told Wednesday’s Washington Post that the president’s half brother Ahmed Wali — the leader of the Kandahar provincial council and the most powerful man in southern Afghanistan — closed all 45 of the district’s polling places after tribal leaders threw their support to Karzai’s opponent, Abdullah Abdullah.

Bariz alleged aides to Wali confiscated the ballot boxes and later stuffed them with 23,900 ballots, all marked for Karzai.Locals: Karzai brother took ballot boxes – UPI.com

Varför inte läsa Torbjörn Pettersson och köpa de två böckerna?

Det ger om inte annat en klar bild av att talet om att Afghanistan kriget är en FN operation är rent struntprat och lögner för att antar jag göra ett militärt krig politiskt möjligt i dagens Sverige. Och ja det är riktat till Jan Eliasson med flera inom socialdemokratin som jag menar placerat Sverige i ett krig i Afghanistan helt utanför vad FN skulle göra.

Jag antar att det är för mycket begärt att ett krig både ska föras med realistiska mål och baseras på en sann bild av verkligheten.

Applicerad på Afghanistan bidrar Kilcullens analys starkt till förståelsen av Natos militära haveri. Styrt av USA:s främsta motiv – att bekämpa al-Qaida – har Nato fört ett krig som närt en motståndsrörelse som slåss för att bli lämnad ifred. Nytalibanernas styrka är att de utnyttjar sin fiendes oförstånd, och därför kan förena al-Qaidas tekniska förmåga vad gäller terrorhandlingar och modern informationsteknologi med den starkt förankrade afghanska värderingen att gäster välkomnas, men inkräktare kastas ut. De gäster som kom till Afghanistan för att hjälpa till att bygga landet 2002 har genom att de prioriterat jakten på internationella terrorister förvandlat sig själva till inkräktare i allt fler afghaners ögon.

Torbjörn Pettersson är generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén.

Nytalibaner styr med nattbrev och internet | SvD, gp, gp2

Bloggat:
Ett gult band för idioter!, Vilka är de nya talibanerna?, Den jobbskapande godhetsindustrin …,  Godtrogenhet och hjältemod, Motbilder, Peter Karlberg, Esbatis kommentarer, Röda Malmö, Alltid rött alltid r…, Jinges Web och Fotob…, Kommunisternas blogg och Eva Swedenmarks Värld, Bomber skapar ingen fred., Vem älskar en småborgare

Det är roligt att se att även socialdemokraterna i Göteborg börjar använda social medier där man är öppna för kommentarer och faktiskt efterlyser dem för de lokalpolitiska programmet inför valet.

Lite förvånad kan man här bli över att de viktigaste frågan för Göteborgarna hittills verkar vara om några hus ska rivas i Gårda.

Det jag saknar på bloggen är dock konkreta handlingsplaner för en politik som når alla Göteborgare. Göteborg är idag en segregerad stad på många olika områden. Ekonomiskt, Socialt, kulturellt, bostadsmässigt och så vidare.

Var finns den konkreta politiken som ska lösa dessa frågor?  Frågor som inte är nya utan funnits med hela mandatperiod men sedan förvärrats tack vare ekonomisk kris och en alliansregering som ställt allt fler utanför.

Klimat och barnperspektiv i all ära men om många göteborgarna saknar grundläggande förutsättningar för delaktighet som arbete, egna bostäder eller utbildning vad vill socialdemokraterna göra här? Likadant den social segregationen där Göteborgare kan leva och bo i sina stadsdelar utan att någonsin komma i kontakt med folk från andra stadsdelar.

Det går inte att bara att hänvisa till vad en framtida rödgröna regering vill på t ex arbetsmarknadsområdet 2011.

Göteborgs kommun har resurser. Stora resurser till en lokalpolitik som kan ge alla Göteborgare samma möjligheter. Om tankarna och visionerna finns där kombinerat med konkreta handlingsplaner.

Om inte annat har Göteborgarna nu med den lokalpolitiska idébloggen en chans att säga direkt vad de tycker.

GP1, GP2, GP3

Vårt mål är att ständigt göra Göteborg lite bättre. Och ju fler vi är som tycker till och har idéer om framtiden, desto bättre blir det! Genom denna bloggsida vill vi välkomna alla att tycka till om olika frågor som gäller vår gemensamma framtid i Göteborg.

Under våren kommer vi att lägga av utkast till texter till Socialdemokraternas lokalpolitiska idéprogram.  Vi vill gärna ha in kommentarer och synpunkter på texterna.

Välkommen med idéer om vad du anser att vi ska göra för att förbättra staden i framtiden. Vi ser fram emot många spännande synpunkter och idéer!

/ arbetsgruppen för lokalpolitiska idéprogrammet

Hur skapar vi möjligheternas Göteborg? « Göteborg – möjligheternas stad

Vi i kvinnoförbundet vet att kampen för kvinnors rättigheter är universell och inte känner några nationsgränser.

Hur många gånger har vi inte beklagat den brittiske premiärministern Chamberlains eftergifter för Hitler? Det var då ett misstag att kompromissa med totalitära ideologier och det är ett misstag även idag. Afghanistan kan tyckas avlägset men ingen kan räkna med att demokrati och tolerans är garanterade i vårt samhälle. 11/9 visade hur dödliga och farliga totalitära ideologier kan vara tusentals mil bort, i hjärtat av världens starkaste demokrati. Om vårt samhällssystem hotades i Sverige skulle vi uppskatta att omvärlden ingrep.

http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/08/vi-st-djer-v-ra-truppers-kamp-f-r-kvinnors-m-nskliga-r-ttigheter

Jag trodde aldrig den dag skulle komma när ett socialdemokratisk kvinnoförbund skulle gå ut och ropa på militär krigsföring för kvinnors rättigheter. Och göra med argument plockade från den yttersta amerikanska högern. Vad Nalin Pekgul och Carina Hägg skriver ovan kunde lika gärna sagts av George W Bush som argument för USA’s globala krig mot terrorismen.

Uppenbarligen finns här en samsyn mellan det socialdemokratiska kvinnoförbundet och USAs före detta president.

Att argumentet sedan bygger en felsyn och amerikanska lögner upprepade sedan 11 september gör inte det hela bättre.

1. Talibanerna hade inget att göra med 11 september eller Al Quaida

2. Talibanerna är varken en ideologi eller något totalitärt hot mot någon speciellt inte i Europa. 

3.  Vad som skulle komma efter ett militärt tillbakadragande vet ingen men gjordes det på rätt sätt skulle det minska den krigföring som idag dödar just kvinnor och barn.

Jag undrar om det socialdemokratiska kvinnoförbundet även ställer sig bakom sådan aktioner som den pågående NATO stor offensiven i Marja under operation Mushtarak som en del av kampen för kvinnors rättigheter internationellt. Sverige deltar inte men agerar under NATOs ledning och har därmed ett kollektiv ansvar för vad NATO gör. Något jag antar även det socialdemokratiska kvinnoförbundet tar?

Att den i Afghanistan av väst tillsatta och understöda regeringen Karzai är notoriskt korrupt liksom den avskydda poliskåren är tydligen ett problem som den Afghanska regeringen tydligen själva ansvarar för enligt kvinnoförbundet.

Att den militär väst satt upp i stort är sekterisk efter etniska linjer och dominerad av tadzjiker är Afghanernas problem.

Att det är av Karzai tillsatta släktingar som står både för mycket av korruptionen och narkotika handeln har förstås inget med den västliga närvaron.

De militära insatserna måste inriktas på skydd av civila, vilket också slås fast i den FN-resolutionen som förlänger ISAF:s mandat. President Obama har signalerat en förändrad amerikansk strategi som ligger i linje med detta.

Att Obamas strategi snarare var Pentagons är en sidosak men strategins amerikanska klassificering är COIN eller Counter-insurgency.  Det är en militär taktik utvecklade för att bekämpa väpnade uppror i främst fördetta kolonier av britterna. En huvuddel är här att skilja befolkningen politisk från den väpnande gerillan som befinner sig mitt ibland dem. Eller med andra ord inte genomföra urskillningslösa bombattacker från luften mot misstänkta Taliban soldater eller nattliga räder mot befolkningen utan klara underlättelser.

Sen tror jag inte på ‘Nation Building’ som nu tydligen är på mode bland socialdemokrater. Tanken att man utifrån går in för att skapa både en nationell identitet och en livskraftig stat enligt den modell man själv utser.  

Jag undrar vidare om Nalin Pekgul och Carina Hägg räknar FN och dess Afghanistan ombud till ‘de röster’ som vill tillmötesgå talibanerna eller är de inte medvetna om de internationella kontakter som pågår?

Det uppenbara som det socialdemokratiska kvinnoförbundet inte tycks veta är att det finns ingen militär lösning i Afghanistan. Och att varje slut på kriget där måste innehålla en politisk uppgörelse med delar av talibanrörelsen.

Taliban commanders held secret exploratory talks with a United Nations special envoy this month to discuss peace terms, it emerged tonight.

Regional commanders on the Taliban’s leadership council, the Quetta Shura, sought a meeting with the UN special representative in Afghanistan, Kai Eide, and it took place in Dubai on 8 January. "They requested a meeting to talk about talks. They want protection, to be able to come out in public. They don’t want to vanish into places like Bagram," the Reuters news agency quoted a UN official as saying, referring to the Bagram detention centre at a US military base outside Kabul.

The Dubai meeting was confirmed to the Guardian by officials with knowledge of the encounter, but they said they could provide no further details.

It was the first such meeting between the UN and senior members of the Taliban. The fact that it took place suggests that peace talks have revived since exploratory contacts between emissaries of the Kabul government and the Taliban in Saudi Arabia last year broke down.

It also suggests that some Taliban members might be prepared for the first time to put faith in an international organisation to broker a deal to end the nine-year war.

UN in secret peace talks with Taliban | World news | guardian.co.uk

Den bästa sammanfattningen av läget och vad som borde göras från Svenskt håll kommer ironiskt nog från MPs Gustav Fridolin som säger vad ingen socialdemokratisk företrädare eller utrikes talespersoner lyckats med hittills. Inklusive före detta generalsekreterare i FN.

Det alla som ser nyktert på situationenverkar vara överens om är att situationen fungerar alltsämre. Alla vet att USA:s krig inte går att vinna och det har även de amerikanska befälhavarna insett. Nyligen deklarerade USA:s befälhavare på plats, general Stanley McChrystal, liksom hans chef i USA, general Petraeus, att de tror att någon form av förhandlingar med talibanerna är nödvändiga, eftersom en militär seger inte är möjlig. Ändå har bombningar av civila fortsatt, och genom NATO-kommandots förändrade inriktning har Sverige pressats till att bli aktivare i områden där de utländska trupperna har dåligt förtroende bland lokalbefolkningen. Sverige måste tydliggöra en linje gentemot NATO som handlar om tydliga krav på USA att avbryta de rena krigsinsatserna och de trovärdighetsundergrävande bombningarna. Vi bör också utarbeta en plan för hur medel kan överföras från det militära kontot till de humanitära insatserna.

Varning för panikpolitik – Artikel av Gustav Fridolin – Newsmill

Varför kan inte socialdemokraterna ställa krav på NATO och höja upp en röst för en annorlunda militärtaktik i den svenska säkerhetspolitiska debatten?

Eller dog den rösten med Olof Palme?  

Tillsist, om det är Sveriges uppgift att hjälpa det Afghanska folket och speciellt kvinnorna där kan jag inte låta bli att undra över om  Nalin Pekgul och Carina Hägg läst vad Malalai Joya skrev i Guardian förra året med anledning av Obamas planer på en truppökning. Det var efter att ett stort antal brittiska soldater dödats i Afghanistan.

Nedan den dåliga google översatta texten och en länk till den engelska originaltexten. Det verkar som  Malalai Joya inte riktigt ser på samma sätt på Afghanistan konflikten som det socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Undrar hur många som förstått att vår demokrati kämpe karzai är ‘bröder i tron’ med talibanerna.

http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2009/jul/25/afghanistan-occupation-taliban-warlords

År 2005 var jag den yngsta person som valts till nya afghanska parlamentet. Kvinnor som jag, kandidera, hölls upp som ett exempel på hur kriget i Afghanistan hade befriat kvinnor. Men denna demokrati var en fasad, och de så kallade befrielsen en stor lögn.
På uppdrag av de hårt prövade folket i mitt land, jag tackar kondoleanser till alla i Storbritannien som har förlorat sina nära och kära på marken i Afghanistan. Vi delar sorgen hos de mödrar, fäder, fruar, söner och döttrar till de stupade. Det är min uppfattning att dessa brittiska olyckor, i likhet med tusentals afghanska civila döda, offer för den orättvisa politik som Nato-länderna har drivit under ledning av den amerikanska regeringen.
Nästan åtta år efter att talibanregimen störtades, har våra förhoppningar om en verkligt demokratisk och oberoende Afghanistan blivit förrådda av fortsatt dominans av fundamentalister och en brutal ockupation som i slutändan bara tjänar amerikanska strategiska intressen i regionen.
Ni måste förstå att regeringen under ledning av Hamid Karzai är full av krigsherrar och extremister som är bröder i tro talibanerna. Många av dessa män begått fruktansvärda brott mot det afghanska folket under inbördeskriget på 1990-talet.
För att uttrycka mina åsikter jag har utvisats från min plats i parlamentet, och jag har överlevt flera mordförsök. Det faktum att jag blev utsparkad från kontoret medan brutala krigsherrar åtnjutit immunitet från åtal för sina brott ska berätta allt du behöver veta om "demokrati" med stöd av Nato trupper.
I författningen förbjuder det som är skyldiga till krigsförbrytelser körs för det höga ämbetet. Ändå Karzai har fastställt två ökända krigsherrar, Fahim och Khalili, som sin polare för det kommande presidentvalet. I skuggan av krigsherrar, korruption och yrke, kommer denna omröstning har ingen legitimitet, och återigen verkar det verkliga valet kommer att ske bakom stängda dörrar i Vita huset. Som vi säger i Afghanistan, "samma åsna med en ny sadel".
Hittills har Obama fortsätta samma politik som Bush i Afghanistan. Skicka mer trupper och utvidga kriget till Pakistan kommer bara lägga bränsle på elden. Liksom många andra afghaner, riskerade jag mitt liv under de mörka åren av talibanernas styre att undervisa i underjordiska skolor för flickor. Idag är situationen för kvinnor är lika illa som någonsin. Offer för övergrepp och våldtäkt hitta någon rättvisa eftersom rättsväsendet domineras av fundamentalister. Ett växande antal kvinnor såg ingen väg ut ur lidandet i sitt liv, har tagit till självmord genom självbränningen.
Den här veckan, vicepresident Joe Biden hävdade att fler förluster av människoliv [är] oundviklig "i Afghanistan, och att den pågående ockupationen är i den" nationella intressen "i både USA och Storbritannien.
Jag har ett annat budskap till befolkningen i Storbritannien. Jag tror inte det ligger i ditt intresse att se fler unga människor skickas ut i krig, och att ha mer av skattebetalarnas pengar för att finansiera en ockupation som håller ett gäng korrupta krigsherrar och herrar drog vid makten i Kabul.
Vad mer, tror jag inte att det är oundvikligt att denna blodsutgjutelse fortsätter för evigt. Vissa säger att om utländska trupper lämnar Afghanistan kommer ner i inbördeskrig. Men hur är det inbördeskrig och katastrof i dag? Ju längre denna ockupationen fortsätter, desto värre inbördeskriget kommer att bli.
Det afghanska folket vill ha fred, och historien lär oss att vi alltid avvisar ockupationen och utländsk dominans. Vi vill ha en hjälpande hand genom internationell solidaritet, men vi vet att värden som mänskliga rättigheter måste kämpa för och vann med afghanerna själva.

http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2009/jul/25/afghanistan-occupation-taliban-warlords

Claeskrantz.se » DN blåser i stridstrumpeten – Sverige måste vara redo för döda svenskar i Afghanistan

Bloggat:
Ta hem trupperna och skicka dit biståndsarbetare «, Sorg och stolthet « Att tänka efter, Afghanistan – vi behövs « Ewa Thalén Fin, Dags att ifrågasätta den svenska närvaron i Afghanistan (Eva-Britt Svensson (v)); Sverige ut ur Afghanistan! (Svensson); Den enda relevanta frågan när du tar ställning kring Afghanistan (Ola Möller), Fredrik Axelsson, Sapere Aude!, apg29, Sebastian Hallén, Madonnan, Seved Monke, Röda Malmö, Yttrandefrihet, ftw, annarkia, Joakim Hörsing och SUNE.. the girl

Mer i media:

GP,

I bland blir jag lite trött på diskussionen om vilken katastrof ungdomsarbetslösheten är. Det stora problemet är den starkt ökande gruppen  långtidsarbetslösa speciellt bland gruppen äldre.

Bland annat tycks många missa att det är just ungdomar med färsk utbildning som står först i kön när företagen nyanställer. Något som knappast 55-åringen gör oavsett vilken utbildning och erfarenhet den har.

Med 16000 långtidsarbetslösa i Göteborg borde det vara satsningar på de gruppen som prioriteras. Inte aktivitetshus för 19 åringar.

Det är också så att det är just åtgärder för gruppen långtidsarbetslösa som behöver med än coachning för att skriva CV som alliansen dragit in på till förmån för en fokus på själva arbetssökandet.

I Västra Götalandsregionen finns nu knappt 10 000 unga arbetslösa inom jobbgarantin. På ett år har de blivit nära 6 000 fler.

Enligt Arbetsförmedlingens prognos kommer arbetslösheten bland de unga att öka under 2010. I Göteborg räknar man med att drygt 1 000 fler unga kommer att sakna jobb inom ett år. För hela regionen gäller en ökning med nära 3 500.

– Efter Västernorrlands län har Västra Götaland den sämsta utvecklingen under 2010, säger Per Olsson.

Men det ser ändå inte helt hopplöst ut, menar han. Det är en relativt stor omsättning på jobben i den här åldersgruppen. Det finns en arbetsmarknad, även om den är liten. Vecka 51, till exempel, fick 131 ungdomar i Göteborg jobb.

– Det är inte så att det ser nattsvart även om arbetslösheten är hög. Det finns två parallella sanningar: Det är en hög ungdomsarbetslöshet. Men, det är samtidigt en oerhört rörlig grupp där det händer mycket hela tiden.

Svårt hitta jobb för unga – Ekonomi – www.gp.se