Claeskrantz.se

GP skriver  att det var mycket prat och liten verkstad d.v.s brist på förslag och konkreta åtgärder i den folkhälsopolitiska konferens som Västra Götalandsregionen anordnande.

Knappast förvånande.

Det finns en skriande brist på både visioner och konkreta idéer hos alla politiska partier när det gäller den svenska fattigdomen och det 2/3 dels samhälle vi idag lever i.

Troligen därför att ytterst få av de beslutsfattande eller den akademiska elit som studerar fattigdom har någon personlig egen erfarenhet eller kontakt med verkligheten hos den fattig tredjedelen.

Den moderata alliansens svar på det svenska ekonomiska och social utanförskapet var att ställa hårdare krav och försämra levnadsvillkoren.  Det fattiga måste kontrolleras och styras.

Främst socialdemokraterna och vänsterpartiet är har fokuserat på att administrera det kvarvarande skyddsnätet utan att för den skull ha några visioner om hur ett faktiskt utanförskap ska brytas.

10 procent av alla barn i Sverige växer upp i fattiga familjer. De har inte andra barns möjligheter, från semesterresor till den där jackan som alla andra har. Och vi vet alltså att dessa fattiga barn kommer att växa upp och bli sjukare än andra vuxna och få ett kortare liv.

Vad gör vi åt detta – konkret, här och nu? Den frågan borde en folkhälsokonferens ägna sig åt. Och nästa talare, Ann-Marie Olhede kom åtminstone lite närmare verkligheten. Hon är tandvårdschef i Västra Götaland och kunde med statistik visa att barn i fattiga områden har fler hål i tänderna än barn i mera välmående områden.

Olhedes slutsats att mer pengar till barntandvård måste satsas i tandvårdsdistrikt där barnen har fler hål i tänderna finns inget att invända mot.

Mycket prat, lite verkstad – Ledare – www.gp.se

Jag undrar fortfarande om de socialdemokratiska riksdagsledamöter och kongressombud som röstade för en fortsatt oförändrade svensk närvaro i Afghanistan inkluderat även en truppförstärkning visste vad de röstade för.

På onsdag kommer hundra av de fyrahundrafemtio svenska soldater som befinner sig i Afghanistan hem efter avslutat utlandsuppdrag. De möts då av ett ”hemkomstpaket” av Försvarsmakten som innebär samtal med psykolog i grupp eller enskilt.

Det lär behövas. Aldrig tidigare har svensk militär varit så utsatt som i Afghanistan. För bara några veckor sedan exploderade en bomb som dödade en afghansk tolk och skadade fem svenskar, varav två allvarligt.

Vi är i krig – utan stöd | Ledare | Aftonbladet

Biståndssatsningen som egentligen är ett krig under NATOs ledning även om det kallas FN-mandat av socialdemokratiska politiker. Som Aftonbladet skriver i sin ledare inkluderar denna biståndssatsning 307 miljoner i reklampengar för att rekryterar ny soldater inför en fortsatt framtida Afghanistannärvaro som en del beräknar kommer att vara i årtionden.

Att det handlar om NATO och Sveriges förhållande till NATO är uppenbart tycker i alla fall jag om man läser nedanstående citat från AIP. Sverige har helt enkelt anpassat sin utrikes och säkerhetspolitik till den amerikanska via vårt icke medlemskap i NATO.

Något som jag också undrar om socialdemokratiska politiker förstått. I så fall borde de tala klarspråk. Klart är i alla fall att s utrikespolitiker inklusive Jan Eliasson inte instämmer med Helle Klein på Aftonbladet.

Svängningen i opinionen är fullt förståelig. Numera står det klart för alla att Sverige är i krig och inte på nån oskyldig fredsbevarande insats i Afghanistan. Det USA-ledda kriget har pågått i åtta år och resultatet har varken blivit en stärkt demokrati eller minskat inflytande från talibanerna. Det börjar alltmer likna Vietnamkriget.

Vi är i krig – utan stöd | Ledare | Aftonbladet

Bloggat:
Afghanistan – problem för bloggar?, Lite nytt i leden. , Ny…, The ‘Na na na na na’ approach to a conflict, Vaktavlösning

Framför allt ska Natos nya militära strategi, skydd till afghaner i stället för krig mot talibaner, utvärderas. ”Civila afghaners säkerhet måste öka för att Sverige ska kunna fortsätta delta i Isaf”, skriver Urban Ahlin (S) och Peter Rådberg (MP).
– Nu ökar omvärlden sitt stöd till Afghanistan. Antalet soldater ökar och alla väntar på att Obama ska ta sitt beslut. Då menar vi att om två år är det rimligt att göra en översyn och se hur den svenska insatsen fungerar och om det finns några förutsättningar att uppdraget lyckas, säger Urban Ahlin (S).

AiP / Översyn 2011 – rödgrön linje om Afghanistan

Enkelt uttryckt. Är Afghanistan priset för Sveriges icke medlemskap i en militär organisation som utgör grunden för EUs

I så fall borde de socialdemokratiska försvars och utrikespolitiska företrädarna tala klarspråk om detta.

Istället för att kalla det en humanitär insats i FNs namn.

Deras och hela styrkans chef, chef Christer Tistam, säger till DN att han hoppas att han och förbandet ska leva upp till de förväntningar som nu finns på dem. Han konsteterar att den turbulenta situationen i Afghanistan den senaste tiden har påverkat utbildningen av den nya styrkan, så att vissa moment anpassats utifrån erfarenheter från Afghanistan.

– Dels har vi övat mer och tränat mer i mörker eftersom överfallen mot oss ofta skett i mörker, och om vi är duktiga i mörker har vi en tekniköverlägsenhet som de som angriper oss inte har. Dels har vi utvecklat ytterligare utbildningsmoment och bland annat skapat en övningsbana på Livgardet där vi tränat i att se, hitta och motverka hemmagjorda vägbomber, säger Crister Tistam.

Ny styrka på väg till Afghanistan – DN.se

Frågan som den Socialdemokratiska partistyrelsen borde ställa är om det behövs mer soldater i Afghanistan. Och om dessa soldater ska ledas av en amerikansk NATO-General av militäralliansen NATO. Även om denna general och trupperna har ett mandat från FN att vara där.

Att USA med flera länder länge haft som mål ersätta FN med NATO som den etablerade internationella säkerhetsorganisationen tycks helt ignoreras av de socialdemokratiska utrikespolitiska företrädarna också. Om nu målet är att stärka FNs roll i världen?

Partistyrelsen och huvudföredragande Urban Ahlin (S) betonar starkt att det finns ett FN-mandat och att målet med den svenska insatsen är att afghanska myndigheter själva ska kunna ansvara för säkerheten i sitt land. Att den långsiktiga freden och stabiliteten skulle riskeras om FN lämnade Afghanistan i förtid. ISAFs och OEFs uppdrag ska hållas isär, anser partistyrelsen, även om ”samordning mellan styrkorna är behövlig”.

Ytterligare en fråga är om hjälparbete ska bedrivas av militärstyrkor. Eller om Sverige ska delta i nationsbyggande av stormakter som med våld genomför politiska förändringar i andra länder.

Det var en vattendelare när USA med flera länder fick mandat från FN att störta ett annat lands regering. Detta med motivering självförsvar även om Talibanerna inte hade medverkat till 11 september. Det är FN inklusive Sverige som medverkat till attacker länder utanför Afghanistan som Pakistan och till en militarisering av hela central-asien i ett nytt kallt krig.

Något som socialdemokratiska utrikesföreträdare också tycks omedvetna om?

Det var även en vattendelare när den svenska socialdemokratiska regeringen under Göran Persson acceptera detta och i stort köpte motiveringen för det amerikanska kriget mot ‘terrorismen’ 

Sen är det bedrövligt att Sverige inte längre kan tycks ha förmåga att tala med egen röst i omvärlden. Sedan när blev Sverige passiva efterföljare till den utrikespoltik som förs i Washington? Eller Bryssel?

Barack Obama eller för den delen George W. Bush är inte presidenter i Sverige. EU-medlemskap innebär inte att Sverige ska eller måste sitta passivt tysta i med i EU som deltagande observatörer. Vilka åsikter har socialdemokratin om de säkerhetspolitiska och militära planerna som pågår inom EU.  Eller den utrikespolitik som EU ska föra i framtiden.

Det verkar som de socialdemokratiska utrikespolitiska företrädarna helt enkelt kommer att fortsätta i Göran  Perssons fotspår med det närmande och samordning av svensk utrikespolitik med amerikanska och europeiska stormakters intressen.

Frågan är om detta gagnar fred eller säkerhet?

Direkt efter kongressen, 3 november, är det dags för regeringen att lägga en ny proposition om den svenska ISAF-styrkan. Försvarsminister Sten Tolgfors (M) vill nu förstärka styrkan och dess utrustning ytterligare. Exakt hur mycket är oklart.
– Regeringen har markerat i budgeten att de vill ha mer pengar. Vi har mindre pengar i budgeten till utlandet än de, säger Anders Karlsson (S) ordförande i försvarsutskottet. 
Partiledningen har inte satt ned foten än, men argumenterar för den nuvarande insatsen i kongressens motionsutlåtande: ”Det måste finnas en militär närvaro i Afghanistan för att garantera en säkerhet för medborgarna men också för biståndsarbetarna och för att möjliggöra återuppbyggnad av landet.”
Men först är det alltså kongress, vilket betyder att den debatten får en mycket avgörande betydelse för riksdagsgruppens beslut. Det var först efter intern debatt och tilläggskrav som S-riksdagsgruppen gick med på den senaste utökningen av den svenska FN-truppen i november 2008. Då krävde partiet samtidigt en långsiktigare och bredare strategi för det svenska engagemanget i Afghanistan ”med tonvikt på en framtida ökad civil närvaro och en minskad militär närvaro”.
S förklarade också att agerandet från USAs då nya administration skulle vara avgörande för det framtida svenska ställningstagandet. Nu ser det ut som om president Obama kommer att öka trupperna till Afghanistan. USAs Operation Enduring Freedom, OEF, krigsföringen mot al-Qaida och talibanerna, har hårt kritiserats för civila offer och kohandel med krigsherrar. Samtidigt går dagligen talibanerna till nya offensiver med det ökade förtryck det innebär, inte minst mot kvinnorna.

AiP / S-strid om svensk trupp i Afghanistan

Att leva på socialbidrag är oerhört knapert, barnen som lever i socialbidragsfamiljer under lång tid har ingen möjlighet att leva som andra barn. Socialbidraget ska ge en skälig levnadsnivå och så går det att ha det under kortare tid, men inte i längden. Det är inte hållbart, särskilt inte för barnen.

De nollklassade är en grupp som står nästan så långt utanför de svenska samhället man kan. Att de utgör en grupp på så många som 60000 svenskar tror jag de flesta svenskar inte hade en aning om.

Som jag tidigare sagt är fattigdom något som sällan syns i dagens Sverige.

Något som förvånat både politiker och svenskar än mer är hur många barn som lever med en eller flera ‘nollklassade’ föräldrar. Det passar inte in i bilden av socialbidragstagare som utslagna alkoholister och missbrukare.

Till det kommer den moderatledda regeringens arbetslinje. Just nu väller det in arbetslösa till de socialkontor som redan nu är överhopade med det nya fattigsverige.

Det är just förändringarna i a-kassan och nya riktlinjer hos försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som är den direkta orsaken eller med andra ord exakt den politik alliansen van valet med 2006 med lite mer än 100000 röster. Den moderatledda alliansens arbetslinje.

– Vi har en stor grupp arbetslösa som inte får någon a-kassa utan tvingas leva på försörjningsstöd, men vi vet inte om det beror på att de gått ur a-kassan eller att de inte kvalificerat sig. För oss är det oerhört viktigt att Arbetsförmedlingen hjälper de arbetslösa med försörjningsstöd på samma sätt som de med a-kassa. Vi har inte ekonomisk möjlighet att göra det, vi har till och med tvingats varsla 40 anställda om uppsägning, säger kommunalrådet Marie Olsson (S).

I Haparanda har socialbidragen ökat med 81 procent under 2008.
– Det finns en klar koppling till försämringen av a-kassan och sjukförsäkringen, säger kommunalrådet Sven-Erik Bucht (S).

Till och med i småföretagarkommunen Gnosjö har utgifterna för socialbidrag skjutit i höjden. Det beror till stor del på att den öppna arbetslösheten sexdubblats när industriföretagen varslat sina anställda om uppsägning.

– Det är framför allt ungdomar och invandrare som nu tvingas leva på försörjningsstöd. De är inte anslutna till a-kassan. Invandrarna har kanske inte den traditionen och många unga här har valt att ställa sig vid sidan om när avgifterna höjdes och arbetslösheten här varit så låg, säger Gnosjös kommunalråd Lars-Åke Magnusson (KD).

http://claeskrantz.se/arkivet/3955

Till det kommer alla de arbetslösa inskrivna hos arbetsförmedlingen som i bästa fall får grundbeloppet under förutsättning att de haft arbete. Som TCO skriver nedan handlar det om 7040kr före skatt.

För som väl alla vet betalar  även de utförsäkrade från a-kassan skatt som ligger högre än vad den arbetande svensken betalar. De jobbar ju inte….

För dessa hade det i praktiken varit mer fördelaktigt att gå över till att leva på socialbidrag från kommunerna om det inte hade varit så att de hade varit tvungna att vara utblottade på tillgångar.

..Cirka en fjärdedel, 160 000 personer, av de
inskrivna vid arbetsförmedlingen är oförsäkrade
och de flesta är under 25 år. För sin försörjning
är de hänvisade till grundbeloppet i
arbetslöshetsförsäkringen som utbetalas
också till dem som inte är med i a-kassan.
Villkoret är dock att man har haft ett arbete.
Grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen
ger 7 040 kronor per månad före skatt.
Viktigt att känna till är också att för den
första arbetslösa månaden går sju dagar bort
i karens, vilket gör att det endast är femton
ersättningsdagar den första månaden.
Tabellen nedan visar hur en arbetssökande
person som får grundbeloppet står sig i jämförelse
med dem som lever på försörjningsstöd,
det som tidigare kallades för socialbidrag.
Står det ett minus framför siffran i tabellen så
betyder det att inkomsten från grundbeloppet
är lägre än riksnormen för försörjningsstöd
(socialbidragsnormen). Försörjningsstödet
anger nivån på det som uppskattats till existensminimum
i vårt samhälle.

Diskussionen om vad som är skällig levnadsnivå i Sverige måste tas upp. Hur fattig får man vara. Vad accepterar Sverige som samhälle?

Är det ett värdigt slut för svenska pensionärer att leta tomflaskor för sin försörjning eller för ungdomar att inleda sitt arbetsliv på socialkontoren?

Somliga går med trasiga skor….

Jag vet inte vilken tur i ordningen som jag såg den gamla dam som jag brukar se numera letandes efter burkar och flaskor ute på stan idag på morgonkvisten, sorgligt nog är hon inte ensam ty allt fler människor som slagits ut från de sociala trygghetssystemen tvingas att göra som hon leta efter de burkar och flaskor som ger lite pengar i den anorektiska plånboken.

Martin Mobergs blogg: Somliga går med trasiga skor….

Förövrigt någon som kommer ihåg vad den moderatledda alliansregeringen sade om utanförskapet 2006?

Jag undrar hur många allianspolitiker som mött det verkliga utanförskapet långt bort från alliansväljarnas trygga villaområden och tankesmedjornas teoretiska seminarier om den svenska verkligheten.  Den alternativa verklighet som dessa svenskar sällan ser.

2/3 dels Sverige är här. Nu är frågan vilka politiker vill göra något?

Om inte annat vore det inte dags att de svenskar som vill ha något annat reagerade med att protestera.

Och varför klarar inte den svenska arbetarrörelsen, pensionärer, fack, LO, vänstern med flera av att göra vad de svenska villaägarna gjorde under den förra regeringen?

D.v.s åkta till Stockholm och protestera. Protestera lokalt och protestera så att det syns och hörs. ´Har man helt tappat förmågan där? Är man så passiviserade och orkeslösa?

Eller är det möjligen så att vi fått den regering vi förtjänar?

Något omöjligt i Sverige?
 

Bloggat:
Ja tack, höja socialbidraget låter bra, Ska socialbidragen höjas?, Parasiterna finns inte det har man redan konstaterat //Mr G, Detta är ta mig FAN inte klokt?.., Nu höjs röster för alliansens offer, Socialen påstod att vi var rika!, Cementerat utanförskap, Folkhemmet raserat på 4år., -Arbete åt alla, Avslöjade!

De är fattiga och får ingen ersättning från Försäkringskassan eller a-kassan. De har socialbidraget som enda möjlighet till försörjning under oöverskådlig tid.

De kallas nollklassade på fackspråk och de blir allt fler.

Nu kräver socialarbetare i Nyköping att riksdag och regering agerar.

Hur många människor i Sverige som är nollklassade och tvingas leva på socialbidrag år ut och år in vet ingen med säkerhet. I Nyköpings kommun har gruppen ökat med nära 26 procent från 2006 till 2008. Det innebär att totalt 294 personer är nollklassade. Överfört på hela riket kan det röra sig om uppemot 60 000 personer.

Att vara nollklassad är att inte ha någon inkomst registrerad hos Försäkringskassan och många har inte heller rätt till a-kassa. Många nollklassade är för sjuka för att stå till arbetsmarknadens förfogande. De saknar ofta rehabiliteringsinsatser och de är, eller riskerar att bli, långvarigt beroende av socialbidrag. Det visar vår undersökning Vuxna utanför välfärdssystemet. Enligt undersökningen är det tre grupper som dominerar:

27 procent har en psykisk sjukdom

20 procent lider av annan sjukdom eller fysiska besvär

17 procent har missbruksproblem

Gruppen började växa i början av 2000-talet och har sedan vår undersökning startades 2006 ökat för varje år. De nollklassade finns för det mesta inte med i den offentliga statistiken från Försäkringskassa och arbetsförmedling. I socialtjänstens löpande statistik särredovisas de vanligtvis inte heller.

Nu kräver vi i egenskap av social­arbetare att politikerna fattar beslut som gör att de nollklassade kan ta plats inom välfärdssystemet igen. Vi i har fått nog.

Dessa personer behöver hjälp med rehabilitering från sjukvården, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten. För att nå resultat måste samtliga inblandade myndigheter samverka, men tyvärr fungerar inte den samverkan idag. Det beror på att de nollklassade är en oerhört lågt prioriterad grupp.

Gruppen nollklassade ökade väsentligt under de goda åren med full fart på arbetsmarknaden. Vad resultatet av årets kartläggning blir vågar vi knappast tänka på. Ännu fler sjuka som inte har rätt till sjukpenning, ännu fler arbetslösa som anses ha för komplicerade funktionshinder för att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Ännu fler barn som får växa upp i familjer där socialbidraget är försörjningen under mycket lång tid. Vad är det som händer i vårt samhälle? Oron bland personalen inom socialtjänsten i Nyköping är stor.

Om det är regeringens och riksdagens mening att vissa medborgare ska leva sina liv som socialbidragstagare, då kräver vi att socialtjänstlagen skrivs om så att det klart framgår att socialbidrag kan vara en stadigvarande försörjningsform och inte bara en tillfällig hjälp som man enligt lagen har rätt till.

Vi kräver höjda bidragsnivåer så att barn som växer upp i dessa familjer kan leva ett så vanligt liv som möjligt.

I Nyköping finns 266 barn som har en förälder som är nollklassad. Dessa barn har rätt att växa upp under anständiga ekonomiska förhållanden. Det ger inte det socialbidrag som enligt lagen är tänkt som ett tillfälligt stöd under en kortare tid.

Att leva på socialbidrag är oerhört knapert, barnen som lever i socialbidragsfamiljer under lång tid har ingen möjlighet att leva som andra barn. Socialbidraget ska ge en skälig levnadsnivå och så går det att ha det under kortare tid, men inte i längden. Det är inte hållbart, särskilt inte för barnen.

För de nollklassade som på grund av sjukdom eller andra funktionshinder inte får plats på arbetsmarknaden behövs nya insatser. Vi kräver att regering och riksdag tar ansvaret och ger alla inblandade myndigheter i uppdrag att arbeta med rehabilitering och stöd för den grupp medborgare som i dag står utanför vårt gemensamma välfärdssystem.

Socialbidraget måste höjas nu | Samhälle | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet

”Fattiglapp. Det värsta man kan bli retad för.”
14-årig pojke

Om några veckor kommer landets lärare be sina elever att berätta om sommarlovet. Det riskerar att bli torftiga berättelser. Anledningen är att
229 000 stycken, nästan 12 procent, av Sveriges barn idag lever i ekonomisk utsatthet. Många av dem har sannolikt tillbringat sommarlovet hemmavid, ja inte ens åkt till ortens badhus – bussen dit kostar och inträdet med. Så här berättar en ensamstående mamma som Rädda Barnen varit i kontakt med: ”Barnen håller god min, döljer och skäms inför kompisar – när de hör vad andra får. Min ena son har flera gånger skrivit uppsatser om påhittade semestrar när uppgiften har varit att beskriva vad han gjort på lovet.”

Barn i fattiga familjer diskrimineras

Visste jag inte bättre kunde man undra om rädda barnen direkt kritiserad den moderata alliansregeringens program för grundtrygghetsnivåer i socialförsäkringarna.

Gunnar Axén (M), ordförande i socialförsäkringsutskottet, håller inte med om att situationen blivit värre.
- Det stora skiftet är ju att folk gått från att vara sjukskrivna till att bli arbetssökande, och omfattas av arbetsförmedlingens stödinsatser. Då ökar också chansen att de får en egen inkomst, säger han

Sen kan man ju undra över moderaten Gunnar Axén (M), som tydligen inte fattar något. Men det är en rak vandring tillbaka till 50-talet med dåtidens fattighjälp hade jag sagt. Där alla i klassen visste vilka som var fattiga för de syntes på dem. Hittills har ju den svenska fattigdomen i stort varit osynlig något som jag tror kommer att ändras ju mer de sociala och ekonomiska skillnaderna vidgas i Sverige.

Förövrigt snälla rädda barnen, det handlar om försäkringar inte bidrag när det gäller a-kassa och sjukförsäkring.

För socialdemokraternas del kan man bara konstatera att den mycket viktigare frågan om några miljoner i vinst för friskolor och vilka som har de rätta s-värderingarna dominerar debatten.

Och visst är det viktigare att diskutera rätt ideologisk färgskala och geografisk placering på höger-vänster skalan än sådant som nyfattigdom, arbetslöshet, bostadsbrist, urusla arbetsmiljöer och annat som påverkar vanliga svenskar. De vars röst socialdemokraterna säger sig vara.

Skattepengar för välfärd får inte gå till kapitalister, Friskoledebatten fortsätter (Anna Vikström), Att bygga Sverige lång(s)iktigt (Peter Andersson – med rätt att tycka….), Every Kinda People, jj.n, Kommunisternas blogg, John Johansson(s) bl…, Sagor från livbåten, arvidfalk.se, bios politikos, Bloggen Bent, Social Democracy / S…, unt.se – Ledarloggen och Erik Laakso | På Upp…

Bloggat:
Saker till ungdomar – För de som har råd,

Varnar för ökande fattigdom

Kraven för att få bidrag vid sjukdom och arbetslöshet har skärpts. Det riskerar att öka barnfattigdomen, enligt Rädda barnen.
- Förändringarna slår direkt mot en grupp väldigt utsatta barn, säger Olof Risberg, organisationens tillförordnade chef.

Rädda barnen slår larm.
- När bidragsnivåerna sjunker eller bidrag dras in så drabbas de här barnen väldigt hårt. De blir fattigare och får ännu mindre pengar till fritidsaktiviteter, kläder och resor, säger Olof Risberg..

 

Varnar för ökande fattigdom – Nyheter – Senaste nytt | Expressen – Nyheter Sport Ekonomi Nöje

31 juli 2009 Lotta Gröning: Välfärdssamhälle – så länge du inte blir sjuk 31 juli 2009 "Barnbidraget gick till hyran" 30 juli 2009 Lotta Gröning: På sajterna finns ropen på hjälp 30 juli 2009 Barnpanelen: Man blir mer poppis med snygga kläder 30 juli 2009 Gustav, 14, äger bara ett par jeans 29 juli 2009 Lotta Gröning chattade med läsarna 29 juli 2009 Lotta Gröning: Politikerna låtsas att fattigdomen inte existerar 29 juli 2009 Många barn i Sverige lever i fattigdom 29 juli 2009 "Värst är när folk tycker synd om en"

För att vara rakt på sak är det luddigheter på gränsen till desinformation som Sten Tolgfors kommer med i sitt debattinlägg på DN-Debatt. Talet från svenskt håll om mänskliga rättigheter säger inget konkret om hur de svenska eller internationella målen ska uppnås. Eller om de överhuvudtaget kan uppnås.

Vilket väl kan sägas vara en en politisk retorisk variant av har du slutat slå din fru frågan. Finns det någon som är emot mänskliga rättigheter?

Om avsikten var att skapa ett demokratisk fredligt Afghanistan har västmakterna totalt misslyckats. Det behöver sägas högt och offentligt om en annan politik ska kunna genomföras. Nu är det militärledning I NATO/Pentagon som driver utvecklingen i Afghanistan.

Så utan ISAF/USA i Afghanistan skulle landet så inför ett inbördeskrig menar Tolgfors? Då kan man fråga sig vad ISAF/USA gjort i Afghanistan sedan 2001. Uppenbarligen har man totalt misslyckats med att ena landet.

En bättre beskrivning av den västliga insatsen i Afghanistan ger Bengt Kristiansson från den svenska Afghanistankommittén. Som förövrigt tydligen anser att FN är bättre lämpat att styra över FN-mandatet än NATO.

Bengt Kristiansson från den Svenska Afghanistankommittén och vad han sade i en utfrågning av i riksdagens försvarsutskott i december 2008.

Föredrag av Svenska Afghanistankommittén
Bengt Kristiansson, Svenska Afghanistankommittén: Ordförande, ledamöter,
mina damer och herrar! Svenska Afghanistankommittén har utan avbrott i
mer än 25 år befunnit sig i Afghanistan. Personligen har jag arbetat med
Afghanistan och i Afghanistan i mer än tio år, under de senaste sex åren som
generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén, SAK. Ungefär hälften
av denna tid, fram till i somras, har jag vistats och jobbat i Afghanistan.
SAK:s verksamhet i Afghanistan finns i 17 av landets 34 provinser. Under
den här tiden har vi haft 6 000–12 000 anställda som jag regelbundet har
kunnat besöka och kommunicera med.
Skolor, lärarutbildning, sjukhus, kliniker, rehabilitering av människor med
funktionshinder, krigsdrabbade och andra samt landsbygdsutveckling utgör
kärndelarna av verksamheten.
Vi arbetar direkt med myndigheterna, de centrala ministerierna, med policyutveckling
och strategifrågor. Vi arbetar direkt med befolkningen i byar för
att förändra och förbättra deras vardag och samarbetar med det framväxande
afghanska civilsamhället särskilt i frågor som berör mänskliga och medborgerliga
rättigheter.
Det är mot den bakgrunden av breda kontakter i stora delar av landet som
Svenska Afghanistankommittén och jag personligen gör vår bedömning av
läget i landet och av vilka insatser som behövs.
Man kan summera det så här: De senaste åren, sedan år 2001, befinner sig
västvärlden i Afghanistan i princip med hjälp av två slags insatser: militära
insatser respektive biståndsmässiga utvecklingsinsatser.
11
2008/09:RFR7 OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FÖRHÅLLANDENA I AFGHANISTAN
En militär insats, ISAF, på FN-mandat är avsedd att stabilisera och skapa
säkerhet och fred. Där finns dessutom en direkt krigförande insats, OEF.
Den civila biståndsinsatsen är avsedd för att återuppbygga och utveckla
landet och de politiska institutionerna.

På nära håll har jag och Svenska Afghanistankommittén kunnat bevittna hur de här båda målen med de olika insatserna också har resulterat i två väldigt olika, divergerande, utvecklingstendenser. Utvecklingen och återuppbyggnaden förtjänar att beskrivas i betydligt mer positiva termer än som oftast görs. Förvånansvärt stora och många remarkabla framgångar kan faktiskt noteras. Problemet är att de insatserna kvantitativt
är alldeles för små och regionalt väldigt ojämnt fördelade.
Vad däremot gäller säkerheten är tendensen att det går åt det helt andra
hållet. Det är svårt att inte beskriva den som annat än negativ, trots 75 000 i
utländsk trupp och nästan lika många soldater i den nationella armén – förutom
polisen som också har återuppbyggts.
Säkerheten år 2008 kommer att vara den överlägset sämsta hitintills sedan
talibanerna år 2001 jagades från makten. Läget kan nära nog betecknas som
katastrofalt från den synpunkten.

Man frågar sig förstås hur det har kunnat bli så här. Vi tror att den avgörande
frågan för denna i och för sig paradoxala utveckling är att en stor del av
den afghanska civilbefolkningen har fått alldeles för frekventa och alldeles för
kännbara känningar av västvärldens krig mot terrorn.
Bombade byar, förstörda hem, dödade eller lemlästade människor, stora
flyktingströmmar, byraider, intrång i människors hem och hus, kroppsvisitation
samt bortförande ofta av män i de lokala samhällena tillhör det som fått
afghanerna i gemen att vända sig mot den utländska militära närvaron.

Dokumentationen om oerhört stora kränkningar, våldsutövande och en människorättsvidrig hantering är väl spridd hos den afghanska befolkningen.
Denna erfarenhet har fått en befolkning som under många år efter invasionen
starkt stödde den utländska militärens närvaro att nu vända sig emot den.
Läget, atmosfären, attityden, förhållandet 2002 och 2003 var ofantligt mycket
mer positivt, förväntansfullt och optimistiskt. Det var särskilt ISAF:s närvaro
och insatser. Men i dagens läge ses den militära närvaron med en stor dos i
bästa fall misstänksamhet och i värsta fall avståndstagande och avsky.

ISAF har olyckligtvis alltmer kommit att dras in i och bli en aktör i de
amerikanska styrkornas krigföring med war on terror och olyckligtvis fått en
allt mindre roll som oberoende fredsfrämjande insats. Häri ligger problemet.

En annan viktig faktor bakom den här skeva, sneda, utvecklingen kan kanske
bäst skildras genom att titta på vad västvärldens insatser i Afghanistan
kostar och vilka kostnader de så att säga har tillåtits komma upp i. De militära
insatserna är 14 gånger större än de civila insatserna. Varje dag år 2007 kostade
de militära insatserna 100 miljoner dollar, medan de civila insatserna för
återuppbyggnad kostade 7 miljoner dollar – allt enligt European Council of
Foreign Relations.
12
OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FÖRHÅLLANDENA I AFGHANISTAN 2008/09:RFR7
En utbredd känsla av ockupation och förödmjukelse kompenseras inte av
de relativt slående utvecklingsmässiga förbättringar som man samtidigt har
lyckats med. Talibanerna får ett ökat stöd i Afghanistan, men inte därför att
de afghanska medborgarna gillar talibanernas ideologi eller politik utan därför
att afghanerna ser en regering som inte kan skydda mot USA:s eller Natos
bomber och inte heller mot talibansk terror. Dessutom ser de en regering och
dess allierade som ansvariga för den oerhörda korruption som tillåtits slå rot.
Kriget mot terrorn och den utländska militära närvaron utgör tillsammans
med korruptionen viktiga faktorer i talibanernas propagandanummer där de
vinner ett ständigt ökat stöd.
I den här kontexten – jag talar då om det större afghanska perspektivet,
inte med utgångspunkt i en enskild region eller del – är det inte möjligt att se
att en ökning av svensk militär närvaro är meningsfull som stöd till Afghanistans
stabilitet och säkerhet trots att, isolerat sett, den svenska insatsen med
all säkerhet måste räknas som en av de bästa i sitt slag.
Det är svårt att tro att mer av den strategi som under sju års tid bevisligen
har misslyckats och som rentav ser kontraproduktiv ut är vad vi behöver bidra
med.
Afghanistan måste bistås med någonting gediget nytt, en ny strategi med
seriösa satsningar på utvecklingsbistånd och mindre på militära lösningar.
Alla aktörer utan undantag säger att talibanerna inte kan besegras militärt.
Ändå förslås nästan överallt i hela västvärlden mer militär utrustning och fler
soldater med en större slagstyrka.
Svenska Afghanistankommittén önskar en fortsatt svensk medverkan i Afghanistan
– inte bara att den ska fortsätta utan också, ser vi gärna, att den
expanderar. Afghanistan behöver, förtjänar och kan ta hand om stöd från
länder som inte är där för egna särintressen. Men givetvis måste stödet vara
av rätt slag och ge rätt resultat.
Avslutningsvis skulle jag vilja summera tre punkter som hur Svenska Afghanistankommittén
och jag personligen ser bör övervägas för det framtida
svenska stödet.
För det första gäller det en massiv satsning på utvecklingsbistånd med sociala
och ekonomiska förbättringar och försörjningsmöjligheter, inte bara som
ett uttryck för en rättighet för afghanerna utan också som en taktisk del för att
minska avståndet mellan befolkningen och den egna regeringen och dess
allierade.
För det andra gäller det politiska påtryckningar i alla tänkbara kanaler för
att ge FN den makt och det inflytande för hela insatsen i Afghanistan som
behövs för att ställa också säkerhetsstyrkorna under en politisk ledning som
världssamfundet står bakom.
För det tredje föreslår vi att svenska politiker i stället för att skicka fler
soldater kräver och arbetar för att Afghanistan får en fredsfrämjande styrka
som bidrar till säkerhet och återuppbyggnad fri från den amerikanska krigföringen
och att de svenska soldater som finns i Afghanistan får agera i ett nytt
och konstruktivt sammanhang, alltså i en större nyframtagen och betydligt
13
2008/09:RFR7 OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FÖRHÅLLANDENA I AFGHANISTAN
mer lovande strategi än den som under sju års tid har fallerat – alltså inte bara
en förlängning av det gamla.
Den fortsatta svenska militära närvaron måste villkoras på ett sätt som
både den nuvarande regeringen och de tidigare regeringarna har underlåtit.
Ordföranden: Tack för det, Bengt Kristiansson!

Rapport från riksdagen 2008/09:RFR7 Försvarsutskottets offentliga utfrågning om förhållandena i Afghanistan – Riksdagen

Och ja, jag är misstänksam när man måste ta till känsloargument för att  motivera Sveriges närvaro i Afghanistan. Liksom till information om läget i i Afganistan filtrerad via samma parter som råkar vara ockupationsmakter.

Oavsett säger det inget om hur man vill åstadkomma en politisk lösning i Afghanistan. ________________________________________________________________________

Sen är det den USA-baserade lögnen som George Bush ett flertal gånger framförde eller antydde att de Afghanska talibanerna på något sätt hade med 11 september att göra. Likadant påståendet att jaga Afghansk-Pashtunska bönder med en vag aning om var väst finns på något sätt skulle vara ett effektivt sätt att bekämpa terrorism. Och länkningen mellan Taliban-Pashtun kopplat till AQ.

Eller påståendet enligt den nya domino doktrinen att om Afghanistan faller så gör Pakistan det.  Att några tusental klankrigare i Pakistans Swat valley skulle på något sätt ta över makten från en pakistansk arme på 550000 reguljära soldater beväpnade med artilleri och stridsvagnar är minst sagt osannolikt. Tehrik-e-Taliban må vara en ytterst brutal terroristorganisation men notera att den pakistanska armen inte tvekade att göra två miljoner människor hemlösa i sitt militära svar i swat dalen. Med den pakistanska armen förstås finansierade och tränade av USA. 

Det är förstås ironiskt att Pakistan är mer instabilt än någonsin sedan den amerikanska klienten Mr. 10% Zadari tog över efter sin mördade fru. Att situationen i hela regionen är instabil på väg mot kaos är ingen nyhet. Frågan är dock hur mycket den amerikanska närvaron och politiken sedan 2001 har bidragit till en instabilitet som hotar att dra in hela regionen i en konflikt.

Kombinationen Talibaner, Pakistan, AL-Quaida, kärnvapen är annars ungefär lika trovärdig som de långskjutande artilleripjäser Iraq skulle hota Europa med enligt Storbritannien före Irak invasionen.

Är det förövrigt som en part i det s.k kriget mot terrorismen som Sverige deltar i Afghanistan? Man kan tro det av döma av vad Tolgfors säger. Retoriken om sönderfallande stater och demokratispridning kommer även den direkt från Bush administrationen och de neokonservativa tankesmedjor i Washington som drömde upp den.

Som det redan påpekats av många riskerar Afghanistan-Pakistan kriget att bli President Obamas Vietnam.  Med i det här fallet Sverige deltagande som krigförande part.

I grunden handlar den svenska taktiken verkar det som att svenska soldater ska lära sig utkämpa det som kallas COIN eller counter-insurgency? Vilket väl är den nya ordning för dagen efter NATOs och den amerikanska armens misslyckande med sin doktrin om massiv eldkraft och konventionell krigsföring. 

Att taktiken innebär allvarliga risker för de soldater som ska fullt medvetet åka runt i oskyddade bilar och söka direktkontakt med byledare och befolkning är uppenbar. _____________________________________________________________________

Det ökade våldet i Afghanistan har annars precis lika mycket att göra med den pågående Obama ‘surgen’ av trupper som ska rensa område efter område på Taliban krigare som det kommande presidentvalet.

Det är förstås ingen risk att riksdagen ska ta sitt ansvar och börjar ställa frågor. Till traditionerna i Sverige hör tydligen att utrikes och säkerhetspolitik diskuteras inte offentligt.

Socialdemokraterna har här ett speciellt ansvar för Sveriges Afghanistan politik som de som ledde in Sverige som deltagare i Bush administrationens krig mot terrorismen. Liksom den andra påskyndare MP.

Sverige är i Afghanistan för att vi helt givit ifrån oss nycklarna till vår egen säkerhets och utrikespolitik och satt oss i baksätet på ett fordon styrt av stormaktsintressen.

Detta utan någon utvärdering av hur det tjänar svenska intressen. Så ska inte utrikes och säkerhetspolitik bedrivas i mina ögon.  

Talet om FN mandat begriper de flesta är lika ihåligt som när stormakterna via nationernas förbund tilldelade sig ett mandat att styra större delen av mellanöstern  efter 1 världskriget. Och satte upp protektorat stater.

När ska Sverige sluta vara väskbärare för stormaktsintressen och få en utrikes och säkerhetspolitik värd namnet? Oavsett vilka medlemskap i internationella organisationer Sverige kommer att ha i framtiden hindrar det inte att Sverige som land tänker och tycker själva. Och säger det offentligt.

Mer I media:

Bloggat:
Tveksamma talibanhot, Valkrav från PP- Sverige ut ur Afghanistan, Därför strider svenska soldater i Afghanistan =, Sluta ljug om varför vi finns i Afghanistan, Sten Tolgfors!, HÖGERSPÖKET VS. BILDT & TOLGFORS, Orsaker till att vara i Afghanistan, Opinionsundersökning och Afghanistan, Därför strider svenska soldater i Afghanistan, Heja Sovjet! Heja Tolgfors!, Svenskarna stödjer insatsen i Afghanistan, Carl Bildt på Brünopremiär i Kabul

Sverige är i Afghanistan för det afghanska folkets säkerhet. För övertygelsen att respekt för mänskliga fri- och rättigheter är en universell mänsklig rättighet. Sverige är i Afghanistan därför att konflikten måste ses i ett regionalt perspektiv. Konflikten är inte avgränsad till Afghanistan, utan är nära sammanhängande med oro i Pakistan. Både så att motståndet delvis stammar från baser i Pakistan och rör sig in i Afghanistan, men också så att konflikten i Afghanistan fortplantar sig in i kärnvapenmakten Paki­stan. Det är en del av världen där spänning redan finns mellan Pakistan och Indien.

Sverige är i Afghanistan för att det påverkar Sveriges egen säkerhet. Dåden den 11 september 2001 visade att det i dagens globaliserade värld helt enkelt inte går att låta ett land falla samman för att tas över av grupper som upplåter det till terror­organisationer. Tvärtom kan regionala problem till slut bli så stora att de får global påverkan.

Inget land kan stänga dörren och tro att problemen då försvinner. I Afghanistan produceras 90 procent av världens opium. Narkotikahandeln finansierar väpnade grupper i landet, och deras konflikt med Isaf-styrkan, som har FN-mandat. Men narkotikan skadar också Europas samhällen när den kommer hit och skapar beroenden, brottslighet och misär.

Den militära närvaron i Afghanistan är nödvändig för säkerheten, men den är inte tillräcklig för att skapa långsiktig stabilitet och utveckling. Det krävs att olika politikområden samverkar för att nå resultat. Därför välkomnar Sverige den nya amerikanska strategin för Afghani­stan, som går i den riktningen.

Sverige har öppnat ambassad i Kabul för diplomatisk närvaro och delaktighet i politiska lösningar. Vi ökar successivt biståndet till landet till en halv miljard kronor per år. Vi stöder rättsstatsuppbyggnad och civil säkerhet. Ideella organisationer gör betydande insatser för det afghanska folket sedan många år.

Den militära närvaron anpassas efter säkerhetssituationen. Det svenska bidraget utökas från 390 till 500 personer. Vi tillför fler officerare för att utbilda den afghanska armén i syfte att landets regering gradvis ska kunna ta större ansvar för landets säkerhet. Vi tillför fler soldater, för att bättre kunna verka över hela den yta Sverige ansvarar för. Vi tillför ett Herculesplan över valperioden.

”Därför strider svenska soldater i Afghanistan” – DN.se

Vem är förvånande över att svenska soldater deltar i strid under fredsuppdraget i Afghanistan. Om nu någon är det. Sverige är en del i de av FNs säkerhetsråds sanktionerade NATO-styrkor som utgör ockupationstrupperna och de stridande i soldaterna vad som mer och mer utvecklats till en kamp mot Pashtun befolkningen i hela AFPAK området.

Att sedan USA med NATO i släptåg stadigt förlorat kontrontrollen över vad man vann med mutor och flygbombningar 2001 är inget nytt. Afghanistan förlorades 2002 när USA började föra över trupper och resurser till invasionen av Irak.

Det är ju förövrigt USAs tidigare klienter de tidigare krigsherrarna som sitter och kontrollerar det ‘demokratiska’ Afghanistan i parlamentet. Och president klanen Karzai som sägs stå för en större del av narkotikaexporten vidare ut genom central Asien.

Så demokratibyggandet har kanske inte varit så lyckat. Annars hade väl inte presidenten döpts till borgmästaren av Kabul. Även om nu Sverige satsar runt en miljard på att hålla soldater i Afghanistan med lite bistånd insprängt.

Vad Afghanistan nu har potential för är att utvecklas till ett regionalt krig involverande aktörer från Kina, Indien till Iran samt förstås ryssland och de central-asiatiska republikerna. Där Sverige kan vara med på ett hörn och bidra med soldater.

Vad som är mer förvånande är den obefintliga säkerhetspolitiska debatten kring vart Sverige är på väg i sin utrikes och säkerhetspolitik.

Debatten för eller emot NATO säger inget. Ett svenskt Nato deltagande ger ju inga större garantier för att svenska intressen tillgodoses än om vi är utanför/innanför enligt dagens modell. Och i alla fall jag kan bara se nackdelar med att låta ‘ledare för de fria världen’ vara den som 9 miljoner svenskar ska lita ser Sverige som en prioriterade del.  

Mer allvarligt är väl att svenska riksdagen har lämnat över nycklarna och förarsätet till vår säkerhetspolitik. Från de svenska soldater som nu försvarar Sverige i Afghanistan, Tchad med flera platser till en underlättelse samordning till försvarsindustriellt deltar Sverige som en part utan något egentligt inflyttande. Eller egna tankar om vilken inriktning man vill komma.

Märk väl att det var under Göran Perssons regering som Sverige blev väskbärare för stormaktsintressen även om nu Carl Bildt fortsatt och utvidgat den traditionen.

Bloggat:
Insatsen ändrar karaktär, Dags att vara stolta över insatsen i Isaf, Ovälkomna nyheter, CB, Kommunisternas blogg, Jinges Web och Fotob…,

Media:
Svenskar i eldstrider i Afghanistan,

Tre omkomna i strid i Afghanistan

Tre motståndare har rapporterats som döda och två skadade, enligt information från Högkvarteret till SvD.se.

Inga svenskar skadades i striderna. Det var igår klockan 21.05 som en svensk skyttegrupp ur den svenska fredsstyrkan blev utsatta för eldöverfall längs huvudvägen väster om storstaden Mazar-e-Sharif.

Den svenska patrullen färdades i splitterskyddade fordon Galten, som nyligen tillförts truppen. Svenskarna besköts både med pansarskott och finkalibrig eld.

De svenska soldaterna gick i strid och förstärktes med finska soldater och ett Stridsfordon 90 samt sjukvårdsteam.

Det är första gången Stridsfordon 90 som kom ner till Afghanistan i maj sätts in. Även flygunderstöd kallades in, men flyget verkar inte ha gjort några vapeninsatser.

– Striderna mellan de svensk-finska soldaterna och motståndarna pågick i omgångar hela natten, uppger pressofficeren Henrik Klinberg vid den svenska Afghanistansstyrkan, FS 17.

Svenskar dödade tre i strider | Utrikes | SvD

Jag hade sagt att det handlar inte om att smyga Sverige in i NATO. Sverige är med i NATO som en del av NATOs säkerhetspolitiska struktur. Med ett militärt, underrättelse och militärtekniskt samarbete med alla de ledande NATO länderna.

Vad som är mer allvarligt är att Sverige blir en del i den säkerhetspolitiska kampen mellan USA/Nato och Ryssland. Exakt det vi skulle vara neutrala för att undvika hamna i någotdera av maktblock.

Här får socialdemokratin under Göran Persson ta på sig en stor del av ansvaret. Jag hade sagt att den säkerhetspolitiska analys som pratade om ett slut på kampen mellan stormaktsblock var naiv på gränsande till dumhet. Det handlar varken om en evig fred eller en återgång till det kalla kriget. Om möjligt är det än återgång till det läge som rådde före första världskriget med stormakter kämpande om tillgång till naturresurser och marknader. Där nu Sverige sällat sig till NATO blocket.

Sverige smygs in i Nato | Brännpunkt | SvD
Detta innebär att Sverige i praktiken under nio dagar blir en del av Natos territorium. Detta, tillsammans med en framtida militär upptrappning på Nordkalotten, innebär en försämrad säkerhet för Norrbotten.

Sverige har i och med övningen varken någon säkerhetspolitik eller alliansfrihet kvar i den svenska regeringsdeklarationen. Sverige befinner sig i ett säkerhetspolitiskt vakuum. Ett vakuum som håller på att fyllas upp av Nato.

Övningen är inte kopplad till FN eller någon fredsbevarande verksamhet. Övningen är ett led i‑att träna Natos offensiva snabbhetsstyrka, Nato Response Force, som ska öva i Norrbotten. Ett av syftet med Natos snabbhetsstyrka är att de med kort varsel kan sättas in var som helst i världen för att tillvara ta Natos intressen, som för det mesta är detsamma som USA:s intressen.

Natoövningen är ett led i en ökad militär närvaro i norr. En anledning är det ökade intresset för Norra Ishavet och Barents hav. När isarna smälter blir Nordostpassagen en viktig handelsled mellan Europa och Sydostasien. Issmältningen innebär också att nya stora råvarutillgångar, gas och olja, kan bli möjliga att utvinna. Var gränserna går och vem som har rätt att utvinna dessa mycket stora fyndigheter är inte klart i dagsläget.

Syftet med övningen är då att bevaka dessa olje- och gasfyndigheter i Norra Ishavet och i Barents hav. Det andra syftet är att tala om för Ryssland att Nato är intresserad av dessa eventuella olje- och gasfyndigheter i området i framtiden.

Den ökade militära närvaron är ett sätt för stormakterna att spänna musklerna framför varandra inför den huggsexa som väntar. I‑denna huggsexa har regeringen beslutat att Sverige ska vara med och bidrar därmed till en ökad upprustning i området. Det som sker nu i och med Natoövningen är något nytt i svensk utrikespolitik.

Ryssland kommer inte att sitta stillatigande när en sådan här övning äger rum i sin intressesfär. Det ryska svaret på sådana övningar blir sannolikt en ökad egen militär närvaro i norr. En ökad militär uppladdning, där Sverige tar aktiv del i ena sidans uppladdning.

Natoövningen reser också den ständigt aktuella frågan om kärnvapen. Kärnvapen är en väsentlig del i Natos strategi. Kärnvapen innebär risker även i fredstid, olyckor och tillbud har inträffat.

Natos policy är att varken bekräfta eller dementera frågor om de har kärnvapen ombord eller inte.

Enda sättet att få veta är en inspektion och det lär svenska regeringen inte begära.

Att Nato har kärnvapen ombord under sina övningar är en självklarhet. Att Sverige låter sig öva med Nato och samtidigt överlåta hela övningen till Nato innebär att Sverige för första gången kommer att öva med kärnvapen, på svensk mark.

Att det skedde amerikanska fångtransporter genom svenskt luftrum är knappast förvånande. För det är väl ingen som missat att Sverige deltar och deltog som en part med USA i det s.k kriget mot terrorismen?

Sen är väl Göran Persson kommentar ganska talande. Vad som borde utredas är hur stort samarbetet är och hur mycket som ligger utanför alla demokratisk kontroll.  Nej, jag tycker inte Sverige ska delta i något som ligger helt utanför alla demokratisk kontroll. Lika lite som vi ska delta i moderna kolonialkrig likt det i Afghanistan.

- Vad som har hänt under den kontrollen vet jag inte. Jag har begärt att få ut handlingarna ur våra arkiv för att kunna bilda mig en uppfattning om vad som hände och om vilka som tog beslutet. Nu vill jag undersöka hur tillståndsgivningen gick till och om detta är eller har varit ett problem.

Stefan Ryding-Berg ställer sig frågande till varför USA använde civila transporter för att föra fångar genom svenskt luftrum. Han är också mycket förvånad över att han inte har informerats om dessa flygningar och den kontroll som gjordes. Han har arbetat som chefsjurist inom försvarsmakten sedan 15 år.

- Jag har inte haft någon kännedom om detta tidigare och det är lite förvånande.

Hur många liknande flygningar har gjorts?
- Inte fler än tre, det är vad man säger till mig. Men innan dess rörde det sig om civila flygningar och dem hade vi ingen kontroll på.

En av dessa hemliga flygningar inträffade 2001 då två asylsökande egyptier hämtades av CIA på Bromma för att sedan flygas till Egypten.

Försvarsminister Sten Tolgfors (M) har bett departementet att se om det finns någon skriftlig dokumentation från den aktuella händelsen 2005 eller 2006. Men enligt hans pressekreterare Mikael Östlund så har någon sådan ännu inte hittats.

- Försvarsministern anser att det är rimligt att de ansvariga ministrarna vid den tiden kommenterar händelsen, säger Mikael Östlund till DN.

Den tidigare statsministern Göran Persson säger genom sin sekretare till TT att han inte vill kommentera om Sverige kände till dessa fångtransporter.

CIA-transport okänd för försvarsjurist – DN.se

Det är lite svårt att förstå av Birgitta Ohlsson argumentering om hon vill att Sverige ska gå med i NATO eller USA? Vilket egentligen är ganska logiskt eftersom båda är sammanlänkade.

Nato är en politisk militär allians grundad av USA och helt beroende av dem amerikanska militären. Nato är också sedan kalla krigets slut en offensiv allians som USA vill bygga till en global militärpakt med länder som Indien, Israel och Syd-Korea anslutna.

Det om något borde ingå som en del i en svensk Nato debatt. Liksom om Sverige är redo att stödja angrepp med kärnvapen mot terrormål, ett av många förslag till ändringar för Nato. Avsikten är förstås att göra NATO till ett beväpnat mini-fn under amerikansk kontroll.

Varför inte grunda en Nato debatt på vad Nato faktiskt är och vill. Istället för sentimentaliteter kring Obama eller prat om klimathot, finanskris och terrorism. Även om det kommit förslag om att Nato ska sättas in även här. Det hade varit roligt att diskutera NATO med blåögda entusiaster.

Tanken på NATOs som en avskräckande militärmakt har också blivit något kantstött då de håller på och förlora det enda verkliga krig Nato deltagit i, Afghanistan.

Sen är det alltid roligt att USA-kritik framförs som USA hat. Är det Europa hat när amerikaner kritiserar Europa eller Europeiska stater? 

För att fortsätta på USA temat skulle inga amerikaner acceptera att amerikanska säkerhetspolitiska intressen eller kontroll över militära styrkor lämnades över till främmande länder eller ens allierad länder. Vilket folkpartiet verkar vara redo att göra. Och visst. Sveriges säkerhet kanske bäst hanteras från Washington.

Andra bloggar om NATO:

Dags för Sverige att gå med i Nato | Newsmill

I Sverige är det politiskt korrekt att vara anti-amerikansk och därför reflexmässigt tycka illa om Nato. För alla som älskar att hata USA blir det tufft med Barack Obama som president. Vi får aldrig glömma att utan USA hade demokratin som samhällssystem inte överlevt efter 1945. För Sverige är den transatlantiska länken central. Allt tyder på att multilateralism och diplomati gör storstilad comeback med Obama. Bushs utrikespolitik har gödslat anti-amerikanismen världen över. Stängningen av Guantanamo är en symbolhandling som markerar skiftet med den mörka världsbild som Bush representerade. Amerika ska leda genom att inspirera – inte dominera.

Obama ser Nato som en viktig länk mellan USA och den övriga fria välden. Nu finns förutsättningar för en västvärld som samlas kring vår tids stora utmaningar: klimatet, terrorismen och finanskrisen och som gemensamt står upp för demokratiska värderingar. Det behövs mer än någonsin. För tredje året i rad har den globala friheten går tillbaka enligt Freedom House. Endast 46 procent av världens befolkning lever i demokratier. Om Nato och Amerika inte agerar draglok och väktare för demokratin axla ingen annan uppgiften. EU har ännu inte förmågan. Lissabonfördraget genomförande är därför avgörande – även ur globalt säkerhetspolitiskt perspektiv. EU måste kunna agera enat och handlingskraftigt när det krävs.

Både neutralitet och alliansfrihet förutsätter att Sverige kan försvara sitt eget territorium i nästan alla situationer. Det är bara trams att, vilket dessvärre stod att läsa i den senaste utrikesdeklarationen, säga att vår säkerhetspolitik ”ligger fast”. Både ÖB och försvarsministern har konstaterat att vi inte kommer att klara av att försvara oss på egen hand om det säkerhetspolitiska läget i Europa försämras drastiskt. Ryssland är inte Sovjetunionen och det tål att upprepas. Men ett svenskt Nato-medlemskap innebär att vi inte på egen hand behöver hantera den ryska upprustningen som nu inletts. Regeringen framhåller gång på gång att Sveriges säkerhet bygger på gemenskap med andra länder – inte på oberoende från andra som under det kalla krigets dagar. I försvarspropositionen sägs det till och med att Sverige ska ”ta ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet” och att ”en neutralitetsoption inte längre är möjlig vid en konflikt i närområdet.” Trots denna utveckling av Sveriges säkerhetspolitiska doktrin är den svenska Natodebatten märkligt nog inte levande utan snarare mumifierad.

EU är ingen militärallians och är därför inget alternativ till Nato. Den franska militära återintegrationen i Nato är ett tydligt tecken på att även fransmännen gett upp idén på att balansera USA genom en konkurrerande organisation. Vi måste se verkligheten som den är. Om vi vill vara med och ta ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet behöver Sverige vara integrerad i den europeiska och atlantiska försvarskontexten. En kombination av EU:s civila kompetenser och NATO:s militära är framtiden för europeisk, och därmed svensk, säkerhet.

Få svenskar känner till att Sverige i praktiken är med i Nato. Det är ohederligt. Sverige har långt fler soldater under Natobefäl än under FN-flagg och många svenskar är omedvetna om att vi har en Natoambassadör med ett eget sekretariat vid Natohögkvarteret i Bryssel. Vi låter svenska soldaters liv och säkerhet avgöras vid möten där Sverige inte har mycket att säga till om. Om vi var medlemmar skulle vi kunna ta ansvar och påverka dessa operationer på ett helt annat sätt. Nu förlitar vi oss på att andra tar ansvaret. Sverige har i allt väsentligt redan tagit steget från neutralitet till solidaritet i säkerhetspolitiken. Det som i realiteten saknas är ett medlemskap i Nato.

Sverige har sedan 1994 samarbetat med Nato inom ramen för Partnerskap för fred (PFF). Genom deltagandet i PFF vill Sverige medverka till uppbyggnaden av ett stabilare och säkrare Europa – men helt på våra egna villkor. För mig känns det märkligt att Sverige inte vill gå på Natos födelsedagsfest utan väljer att stå utanför och titta på tillsammans med diktaturer som Turkmenistan, Uzbekistan och Vitryssland som på nåder får vara med i PFF.

Finland har gjort tre utredningar om Nato, Sverige ingen. Vi måste gå till botten med Natofrågan och lägga alla fakta på bordet. Väljarna ska ha en chans att ta ställning till Natomedlemskap och vad utanförskapet kostar. Vi måste börja prata om att fortsatt styvnackat alliansutanförskap har ett politiskt pris. Vi Natovänner vädrar morgonluft med Obamas presidentskap och Anders Fogh Rasmussen som ny generalsekreterare för Nato. Det går inte längre att tiga ihjäl oss. Vakna upp ur törnrosasömnen från kalla kriget. Det våras nämligen för en svensk Natodebatt.

Det förvånar mig alltid när GP presterar en allianskritisk ledare. Sen är det alltid roligt att se Gert Gelotte tillbaka i GP efter sin tur till frysboxen efter en Israelkritisk ledare i GP. GPs officiella ledarpolicy är ju att man inte kritisera Israel på ledarplats.

Att de politiska målen för kriget i Afghanistan är förlorade har redan de flesta internationella bedömare och professionella militärer erkänt. Sverige ligger här före övriga NATO länder som Frankrike och Tyskland som senast den 7 Februari i München vägrade böja sig för amerikanska påtryckningar och skicka mer trupper till Afghanistan.

Det är viss ironi att det är det alliansfria sverige som nu agerar väskbärare för amerikanska intressen mot andra Europeiska stater. Även om det nu är Carl Bildts gamla kompis Richard Holbrooke som ska vara speciellt amerikanskt sändebud till AFPAK regionen som det benäms i regionen. Detta förstås för att det handlar om ett krig som involverar både Afghanistan och Pakistan.

Mer oroande för Carl Bildt borde vara de amerikanska informella kontakterna med Iran om ett samarbete i Afghanistan mot Pakistan/Neo talibanerna. Något som den biträdande nationella säkerhetsrådgivaren i Obamas nya nationella säkerhetsråd argumenterat för länge. USA och Iran samarbetade även tidigare under den inledande amerikanska invasionen.

Problemet i Afghanistan och något som inte sägs i Sverige är att ren terroristbekämpning av kvarvarande AQ grupper blandats med Bush administrationens politiska mål om demokratiexport. D.v.s att utvalda stater runt om i världen skulle omvandlas till liberala, västvänliga marknadsekonomier efter amerikansk förevbild. Ett mål som Sverige indirekt under den förra socialdemokratiska regeringen valde att stödja.

Krönika 24/2:Inga soldater utan fredsplan – Ledare – Göteborgs-Posten

Tidigare har både amerikanska och brittiska generaler öppet medgivit att de inte tror att kriget i Afghanistan går att vinna. Och i Newsweek citeras den nuvarande amerikanske befälhavaren, general Petraeus:
”USA kan inte döda sig till framgång. Främmande trupper kan inte besegra rebeller. Det kan bara lokala styrkor med folkligt stöd göra.”
Men den afghanska armén är i dag lika oduglig som den sydvietnamesiska var under Vietnamkriget. Orsaken torde vara densamma. Det går inte att bygga upp en nationell armé i skydd av en främmande armés bombkrig. Och folkligt stöd … ?
Visst finns det terrorister i Afghanistan. Men även helt vanliga afghanska bybor har anledning att vara trötta på främmande soldater och deras bombplan. Efter sex års krig, där kvinnor och barn ständigt dödas av misstag, var USA:s försvarsminister Robert Gates således rätt ute när han nyligen talade inför en kongresskommitté:
”Min oro är att afghanerna kommer att se oss som en del av problemet snarare än en del av lösningen. I så fall är vi förlorade.” Enligt FN dödades 2 118 civila under 2008. Det är 40 procent fler än under 2007 och det högsta antalet döda civila sedan kriget inleddes.

Utvecklingen i Afghanistan är ”djupt bekymmersam”, konstaterar Carl Bildt i utrikesdeklarationen. Ingen torde invända. Men Bildts slutsats är problematisk:
”Den terrorism och den drogproduktion, som har sina rötter i Afghanistan, hotar människor långt utanför landets egna gränser. Det är därför som regeringen har beslutat om att stärka Sveriges civila och militära insatser i Afghanistan.”

Det är ett resonemang med föga djup. Trots mer än sex års militärt misslyckande satsar president Obama på att dubbla antalet amerikanska soldater i Afghanistan. Men varför skulle 60 000 amerikaner klara det som 100 000 ryssar misslyckades med under tio års krig?
Obama tycks eskalera i hopp om att ett militärt mirakel skall skapa utrymme för en fördelaktig fred. Men hur många gånger gjorde inte amerikanska presidenter det i Vietnam? Nederlaget stod skrivet på väggen i åratal innan de sista flyende amerikanerna lyftes ut med helikopter från Saigon.
Carl Bildt bör förklara varför det är så angeläget att riskera svenska soldaters liv i ett förlorat krig? Visst, de humanitära behoven är uppenbara, men det är de på många andra platser i världen. Sverige är litet nog att kunna välja.

Jag tror det är en farlig väg att gå att som många debattörer till höger gör angripa eller blanda legitim Israel kritik med antisemitism. Nu väljer SKMA och även SvDs ledarsida att göra detta. Israel – Palestina har blivit en höger – vänster fråga istället för en humanitär och mänskliga rättighetsfråga.

SKMAs egen defintion av antisemitism är annars bäst. Det är en definition som är långt ifrån stark kritik mot Israel eller sionisismen. Sverige står idag trots ivriga försök från Israel försvarare vid det senaste anfallen mot Gaza långt ifrån fördrivning elller folkmord. Men det är lätt att anklaga motståndare för antisemitism om man inte vill prata om varför Israel bombar småbarn i bitar med stridsflyg.

Antisemitism betyder fördomar och fientlighet mot judar därför att de är judar. Det handlar dels om stereotypa föreställningar och myter, dels om en negativ inställning till judar som grupp. Antisemitism kan ta sig olika uttryck och variera i styrka. Den kan uppträda som allt ifrån ganska milda fördomar till ett ursinnigt hat. Den kan framträda som attityder och tankemönster men också som teologi och ideologi. Den kan yttra sig som verbala påståenden, social och legal diskriminering och våld. Som historien visar kan antisemitism även utmynna i fördrivning och folkmord.

Bloggen ifråga som SvD inte nämner nedan är Jinges webb och fotoblogg som i sydsvenskan angrips hårt för något den inte är d.v.s antisemitisk.  Jag hade räknat den som antisionistisk. Jinges blog är också ett känt hatobjekt för den Israeliska högern med ständiga attacker från självutnämda Israel vänner som agerar medborgargarde på nätet. Och nej jag försvarar inte de överdrifter eller retorik som SKMA plockat selektiv från tiotusentals kommentarer. Men det är ett ideologiskt riktat angrepp för att påverka opionionen som SKMA försöker göra istället för att ha en seriös diskussion om hets mot folkgrupper i Sverige. Något som drabbar både muslimer och judar.

Bloggat:
Steve Lando, Stefan Olsson, Svansbo, Motbilder, The Life of Avlo, Blogge Bloggelito – …, Svensson, Forum För Frihet, Mullvaden, Smålandsposten – Blo… och Intisbloggen

”Antisemitisk blogg Ohlys favorit” – Aktuella frågor – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt

Sedan många år sprider Radio Islam i stället sitt hat på nätet. Där har Ahmed Rami, Radio Islams grundare, fått sällskap av rader av webbsidor och bloggar som under förevändningen att diskutera Israel, sionismen eller Förintelsen för fram en alltmer oförblommerad antisemitism. En av de mer framträdande i denna genre är bloggen Jinge, som drivs av vänsterpartisten Jan-Inge Flücht. Texterna på bloggen författas av Flücht, gästbloggare och kommentatorer. Tendensen är oavsett författare oavbrutet densamma.

Inte heller i det här fallet handlar det om subtiliteter eller enstaka övertramp. ”Judar” och ”Israel” utgör ett huvudintresse på bloggen och ämnena behandlas regelmässigt utifrån anti­judiska stereotyper och demoniserande bilder. I all oändlighet upprepas budskap som ”Hade Obama inte krälat framför den judiska sionistmaffian AIPAC & Co hade vi aldrig hört talas om honom, USA:s politik styrs direkt från Tel Aviv”, ”Ett tips är att om man vill veta mer om hur världen styrs, kan man alltid lägga till Rothschild, Rockefeller eller Kissinger som ett extra sökord”, ”Sionisterna med förintelseindustrins miljarder dollar har köpt upp allt motstånd inom de viktigaste sektorerna runt om i världen”, ”Talmud uppmuntrar judarna att ta död på kristna”, och så vidare i samma stil.
När Expressen skriver om Knutbyförsamlingen ser Flücht detta som en ”judisk” attack på kristendomen. Med ett ordval som kunde ha hämtats från svensk nazistpress på 1930- och 1940-talen proklameras att ”Familjen Bonnier förlöjligar Jesus”. När Flücht ”analyserar” Mellanösternkonflikten låter det så här: ”Judar och araber har levt sida vid sida under vad som närmast kan kallas evinnerlig tid. Men redan då Muhammed var tre år stod det klart att judarna var ute efter hans liv. Orsaken var tämligen enkel, de insåg att den lilla gossen var profet men han var ättling till Ismael och inte till Isak, en profet som således inte var jude. Sådant omkullkastar den gamla skrönan om ’det utvalda folket’ och givetvis också talet om att Gud gett dem landet.”

En av Flüchts återkommande gästskribenter är en Radio Islam-beundrare som bland annat hävdar att Lewinskyaffären ”var en typisk Mossadfälla gillrad för Clinton”. En annan återkommande gäst är tecknaren Carlos Latuff, som vann andrapriset i den antisemitiska teckningstävlingen i Iran häromåret.
Att innehållet i de ”Israelkritiska” texter som publiceras på bloggen i stor utsträckning färgas av eller öppet förfäktar antijudiska uppfattningar kan ingen med minsta kunskap om eller känslighet för antisemitism undgå att notera.
Varför tar vi upp denna utanför internet lättviktiga men där väl synliga politiska blogg? Skälet är att Vänsterpartiets ledare Lars Ohly i en annonsbilaga till senaste numret av Journalisten (2/2009) meddelat att Jinge är en av hans favoritbloggar. Jinge, säger Ohly, är ”alltid uppdaterad och aktuell”.

Blogg: SvD:s ledarredaktion | SvD

Det hör inte till vanligheterna att Svenska kommittén mot antisemitism kritiserar en ledare för ett riksdagsparti. I Sydsvenska Dagbladet händer dock detta då representanter för kommittén skriver en debattartikel om antisemitiska tendenser i dagens Sverige, och nämner att ”När Vänsterpartiets ledare Lars Ohly nyligen listade sina favoritbloggar hamnade en blogg med grovt antisemitiskt innehåll på andra plats”.

Artikeln anger dock att det kan, möjligen, handla om försumlighet från Ohlys sida.

”Det är skrämmande och synnerligen illavarslande att ledaren för ett riksdagsparti anger en antisemitisk blogg som sin favoritlektyr. Tror Lars Ohly att antisemitiska föreställningar och idéer är detsamma som kritik av Israel? Känner han inte igen vad flertalet inom den politiska vänstern på 1940-talet omedelbart hade identifierat som antisemitiska idéer och språkbruk? Vi hoppas och utgår ifrån att så inte är fallet, och att ouppmärksamhet gjort att dessa inslag har gått Ohly förbi.”

Såg detta i en ledare i expressen. Tydligen ser de nya moderaterna nationalismen som en framtidsfråga och något att satsa på i Europavalet?

Nationalism har ju annars varit Sverige demokraternas fråga men här ser väl Schlingmann en chans att slå sig in bland både höger och vänsterväljare med dragning till nationalismen. Speciellt i förhållande till EU. Låt mig gissa att moderaterna kommer att bli det parti som försvarar svenskheten och den svenska modellen i EU-valet om 5 månader.

Till det kommer förstås förslag likt det nyligen om svenskkontrakt för att lära ospecifierade invandrare om svenska värderingaroch vad det innebär att vara svensk. Visst är tajmingen uppenbar precisom som expressen påpekar.

Anna Dahlberg: Varning för Schlingmann – Ledare – Expressen.se

Det är uppenbart att de nya moderaterna famlar efter en nytt ledtema. Det går inte att gå till val på samma gamla retorik om utanförskapet igen. Man måste hitta något fräscht, något som kan koppla grepp om väljarnas sinnen.

I jakten på detta framgångsrecept har PR-mannen och strategen Per Schlingmann höjt sitt fuktiga finger i luften och kommit fram till att det blåser blågula vindar. På något annat sätt kan man inte tolka signalerna under senare tid.

Moderaterna tänker satsa på nationalism inför EU-valet i juni, förklarade Schlingmann på en presskonferens nyligen. ”Vi har ett mycket tydligt nationalistiskt perspektiv. Det handlar om att värna Sveriges intressen i EU”, förtydligade partisekreteraren.

Det är ett häpnadsväckande uttalande. Moderaterna, som alltid har hyllat den europeiska fredstanken, makulerar nu de gamla idealen och tänker i stället göra väljarnas skeptiska EU-syn till sin. Man baxnar.

Undra vad den stora europén, utrikesminister Carl Bildt, tycker.

Ett andra oroande exempel är invandrarfrågan. Självfallet måste det gå att diskutera detta känsliga ämne utan att det automatiskt utlöser ett ramaskri. Om bara var femte person som beviljats uppehållstillstånd i Sverige är självförsörjande efter två och ett halvt år så har vi ett problem.

Det avgörande är hur frågan diskuteras. Och här finns det en del som väcker onda aningar. Till att börja med känns tajmingen misstänkt – den nya integrationspolitiken lär bli färdiggräddad lagom till nästa val och omsvängningen sker parallellt med den nya storsvenska EU-politiken. Det luftiga talet om ”svenska värderingar” ger också skumma vibbar.

Jag vet inte om någon tittar på TV8 men jag tyckte det var en ganska komisk kombination med Guds hus bredvid gudlös TV från humanisterna.  Låt mig gissa att ingetdera kommer att utsättas för den journalistiska granskning Dilsa Demirbag-Sten ville ha för religiösa program i TV.

En skillnad är misstänker jag att ingendera är troende muslimer vilket det förstås handlar om egentligen i Demirbag-Stens debattinlägg. Demirbag-Sten är som väl de flesta vet också troende styrelsemedlem i föreningen humanisterna, en förening som nyliberalen Johan Ingerö så träffande kallar ateismens Hizbollah. Det var förstås när de angrep kristendomen och biblar i hotellrum. Sen har Ingerö fel, humanisterna är en konkurrerande tros uppfattning.

Johan Ingerö: Humanisterna – ateismens Hizbollah
Humanisterna
är en organisation som säger sig arbeta för sekularism och upplysning
men som i verklig handling strävar mot regleringar och censur. Sedan i
höstas har organisationen jagat hotellkedjan Scandic som lång tid haft
biblar på hotellrummen. Biblarna delas ut av organisationen
Gideoniterna som i mer än hundra år delat ut biblar inte bara på hotell
utan även på sjukhus, fängelser och regementen.

Humanisterna har
helt tagit till sig tidens språkbruk och har följdaktligen meddelat att
biblarnas blotta närvaro ”kränker” ateister och människor av andra
trosuppfattningar. Påståendet är egentligen för idiotiskt för att
bemötas, men jag ska göra ett försök.

Det första man måste veta
om Humanisterna är att de egentligen inte är motståndare till all
religion. Inte heller bygger deras engagemang på några egentliga
känslor för ateism eller verklig humanism. Deras gemensamma nämnare är
denna: de hatar kristna, och de hatar dem med en sådan frenesi att det
bryter ned all vett och sans och all förmåga att resonera något sånär
balanserat.

När det gäller Halal-TV, ett dussin program i sveriges television, driver Demirbag-Sten debatten vidare mot att nu handla om hedersmord, något hon tydligen ser som en integrerad del i religion?

Det är med Halal-TV-debatten som med hedersmordsdebatten. Vi får
börja om från noll trots att det finns en stor kompetens och kännedom
bland kvinnorättsaktivister, journalister, akademiker, politiker och
andra sakkunniga om religionens roll och plats i samhället

Under hedersdebatten började samtalet med att ifrågasätta
huruvida det fanns något som kunde kallas hederskultur och mord eller
inte. Numera verkar de flesta accepterat det som tusentals rapporter
från FN, NGO, feminister, forskare och aktivister runt i världen länge
diskuterat: traditionernas, religionernas och kulturens roll i
reproduktionen av hederskodexen.

Tydligen är offentliga framförande av religiös tro detsamma, i alla fall om det är muslimer eller gäller det alla religioner att uppmana till kvinnoförtryck och mord på kvinnor som inte följer påbud om jag förstår logiken?

I grunden handlar det om att humanisterna som organisation har radikaliserats och vill verka mot ‘konkurrerande’ livsåskådningar. I mina ögon påminner organisationen mer om en kristen frikyrklig sekt än en organisation som vill sprida humanistiska värderingar. Det stör mig inte särskilt.

Vad som däremot stör mig är att humanisterna helt kallt använder just islam som slagträ i en av de mest infekterade samhällssituationerna vi haft i sverige. Där faller de precis som politiska partier in i att rida på en anti-utomeuropiska främlingsfientlig våg. Vilket framförandet av vilks musikalen passar väl in i. Den var ju sponsrad av humanisterna.

Då har man också missat grunden i humanism.

I media:
Därför sänder vi Halal-tv, Halal-TV är en skymf

Bloggat:
Rasistisk särlagstiftning, Moderaterna i armkrok med främlingsfientliga strömningar, Rasistisk smörja,.
Förvirrat och försåtligt av Dilsa Demirbag-Sten, 

Varför tiger feministerna om ‘Halal-TV’? | Debatt | Aftonbladet

Att låta olika religiösa grupper komma till tals och medverka är inte detsamma som att låta dem leda och journalistiskt undersöka verkligheten utifrån en religiös inramning. Livets ord skulle aldrig få åtta avsnitt till att utrycka sin kristna bild av Sverige och svenskheten har ansvarig utgivare Joakim Sandberg påpekat. I konsekvensens namn: varför inte?

Det är med Halal-TV-debatten som med hedersmordsdebatten. Vi får börja om från noll trots att det finns en stor kompetens och kännedom bland kvinnorättsaktivister, journalister, akademiker, politiker och andra sakkunniga om religionens roll och plats i samhället.

Under hedersdebatten började samtalet med att ifrågasätta huruvida det fanns något som kunde kallas hederskultur och mord eller inte. Numera verkar de flesta accepterat det som tusentals rapporter från FN, NGO, feminister, forskare och aktivister runt i världen länge diskuterat: traditionernas, religionernas och kulturens roll i reproduktionen av hederskodexen.

För ett par år sedan blev jag inbjuden att debattera förekomsten av religiösa friskolor mot Humanisternas överayatollah, Christer Sturmark. Under den timslånga debatten vräkte han ur sig så mycket galla över kristendomen och dess utövare att jag började fundera på om killen verkligen var vid sina sinnens fulla bruk. Det bör tilläggas att han inte hade något särskilt att säga om andra religioner. Exempelvis hade han inget att invända mot den judiska friskolan Hillel. Det var just kristendomen som var föremålet för Sturmarks aggression.

Humanisterna saknar helt förmåga att skilja religiöst kontrollerade samhällen från samhällen där religionen har en funktion för vissa invånare. De begriper inte skillnaden mellan att vara religiös och att vara förtryckt av religiösa krafter. De sätter likhetstecken mellan undervisning på religiös grund och religiös indoktrinering.

De är med andra ord lika primitiva som de religiösa fundamentalister som demonstrerar mot ”hädisk” konst och letar efter dolda satanistiska budskap på musikskivor.

Det var väl bara väntat att moderaterna skulle komma med sitt frieri till den invandrarfientliga opinionen.  Folkpartiet hade ju sitt språktest i förra valet.

Vad moderaterna gör är att spä på åsikterna om att ‘de där’ delar inte våra värderingar. Vilket oftast i dagens Sverige brukar betyda muslimer och utomeuropeiska invandrare. Och antyder att allt invandrare vill med att komma till Sverige är att leva på bidrag. Det är ju dessa som ska dras in.

När kommer den moderatledda alliansregeringen med kontrakt för ’svenskar’ att följa svenska värderingar vad dessa nu kan vara. Hylla kungen, nationen och kyrkan? En värdering är tydligen jämställdhet som vi väl är världsbäst på i Sverige?

Var för förövrigt inte moderaterna som skällde på socialdemokraterna att dessa ville införa kommunarrest. Vad innebär förslaget nedan?

Arbetsgruppen lägger också fram förslag om att de som slår sig ner i ”överetablerade” kommuner inte ska få någon ersättning för att få människor att röra sig dit det finns arbete.

Men tydligen var inte ‘pravda’ ledarreaktionen på SvD informerad om det senaste från partihökvarteret om at även moderaterna nu är för kommunarrest. 

Medborgarskapet borde uppvärderas | Ledarsidan | SvD
Den enda idé som luftas i hennes eget parti är den att staten ska
bestämma var invandrarna ska bo, ett slags kommunarrest som svårligen
kan betecknas som generös eller human.

Som Fredrik Reinfeldt också gjort klart. Moderaterna säger inte nej till att samarbete med SD i riksdagen. Som det ser ut nu i opinionsmättningarna är väl frågan om SD kommer att ersätta KD om alliansen nu skulle vinna 2010. Jimmie Åkesson om invandringsminister kanske?

Mer i Media:

M vill skärpa krav på invandrare, ”Svenskkontrakt för invandrare”

Bloggat:
Handlingsförlamning och åter handlingsförlamning, Invandrarkontrakt…, Svenskkontrakt för invandrare, sanningen, de nya sverigemoderaterna, Svensk kontrakt, Hjärnsläpp Moderaterna!, Reinfeldt avslöjar sig?,
Måste
säga som man säger i USA ”TO LITTLE TO LATE”
översatt ”FÖR LITE FÖR SENT”

M: Svenskkontrakt för invandrare | Inrikes | SvD
Det är viktigt när människor från olika kulturer samlas i
samma land, att vi är väldigt tydliga med vad som gäller i Sverige,
säger Per Schlingmann till Ekot.

- Syftet är att vi ser till att överföra viktiga svenska värderingar om jämställdhet och så vidare.

Det
ska inte vara något krav att skriva på kontraktet för att få asyl.
Exakt hur kontraktet ska se ut och vilka som ska tvingas skriva på är
oklart, men Schlingmann säger att de som kommer från andra EU-länder
för att arbeta kanske inte ska behöva underteckna papperet.

Arbetsgruppen
lägger också fram förslag om att de som slår sig ner i ”överetablerade”
kommuner inte ska få någon ersättning för att få människor att röra sig
dit det finns arbete.