Claeskrantz.se

Det är intressant hur Jonas Sjöstedt från vänsterpartiet skriver om behovet av en plattform för de som vill rösta rödgrönt men samtidigt inte vill engagera sig i ett visst parti.

Det finns faktiskt en sådan plattform i nätverk som Netroots eller bloggvänstern med flera. Det finns massor med engagerad människor sammanlänkade på internet via bloggnätverk eller webbplatser som Facebook. Möjligheten finns till ett helt nytt sätt att engagera människor politiskt som de etablerade partierna hittills varit mycket dåliga på att använda.

Det handlar med andra ord om social medier som grunden till en stark rörelse mot ett annat Sverige.  En politisk folkrörelse i det 20 århundradet om man så vill där motsvarigheten till flygbladsutdelaren och pamflettskrivaren är dagens bloggare.

Fredrik berättade att han allt oftare stöter på personer som inte ser sig själva som vänsterpartister, sossar eller gröna. De ser sig istället som rödgröna. De gillar det rödgröna samarbetet och den politik som formuleras där. De vill absolut att vi byter regering vid valet i höst. Många av dem skulle vilja vara aktiva i valrörelsen. Men om man inte är beredd att köpa hela paketet från ett parti så är det svårt att veta var man ska vara aktiv. När Fredrik sa det så klarnade det även för mig, jag känner massor med personer som skulle vilja arbeta för en rödgrön valseger, men som inte vill ta steget in i något parti.

När jag bodde i USA följde jag Obamas valrörelse på nära håll. En sak slog mig som mycket annorlunda jämfört med Sverige. Hundratusentals amerikaner arbetade för Obamas kampanj frivilligt utan att vara organiserade demokrater. De använde besparingar och semestrar för att knacka dörr och dela ut information. Bland dem fanns en del av mina grannar och vänner. De ville verkligen bli av med Bush, de tyckte att Obama stod för något bättre. Här finns likheter med alla de rödgröna som vill bli av med den borgerliga regeringen.

Hur tar vi vara på kraften hos de här tusentals rödgröna? Hur ska de organiseras? Hur ska de kunna få inflytande över det rödgröna projektet? Här har s-v-mp en viktig uppgift framför sig. Rimligen så borde de tre partierna gemensamt bjuda in partilösa, via webben och till lokala möten, till att arbeta för en rödgrön valseger. De borde erbjudas både politiska möten och utbildning, men främst av allt konkreta arbetsuppgifter för att bidra till en rödgrön valseger. Det borde räcka med att anmäla sig på webben, sedan skulle inbjudan till lokal aktivitet komma med ett brev på posten strax efter.

Vad gör vi med de rödgröna? at Jonas Sjöstedt

En video med de rödgröna partiledarnas besök i Göteborg 2009. Hela videon är på 20 min.

Jag undrade förra året om det var den 7 september 2008 som alliansen vann valet 2010. Av döma av Anita Kratz reportage nedan och opinionsmätningar idag verkar det bekräftat. Det drömläge socialdemokraterna hade är stort utraderat. Nej, det blev ingen vänstervåg som det talades om när ett tydliget vänsteralternativ presenterades med alla tre oppositionspartierna.

Och var det verkligen någon som trodde att vänsterpartiet var en valvinnare 2010?

Mona Sahlin blev vald på löftet att det var slut med Perssons toppstyre. Nu skulle partidemokrati råda. Men när hon efter ett och ett halvt år visade vad hon verkligen ville, att gå till val med mp i en rödgrön allians, sade partiet nej. Nu sitter Mona Sahlin fast i ett samarbete som låser partiet i ett vänsterblock. Hon har förlorat socialdemokraternas historiska vinnarkoncept, att hålla dörren öppen åt både mitten och vänstern. Pär Nuder är en som har kritiserat henne för just detta. När han nu lämnar riksdagen spär det också på den interna oron för att Mona Sahlin har svårt att samla ett starkt lag omkring sig.

Hennes självförtroende har fått sig en knäck medan Lars Ohlys – och Fredrik Reinfeldts – stärkts.

Med det nära förestående EU-valet och Sveriges EU-ordförandeskap i höst börjar Mona Sahlin få bråttom. För trenden i opinionsmätningarna har varit tydlig; det historiska försprånget till de borgerliga krymper. Som mest var det nästan 19 procent i november 2007. I slutet av februari är gapet bara sju procent. Och entusiasmen i partiet är måttlig. De flesta hade velat att det skulle vara som förr, att de går till val utan löften om koalition.

Valrörelsen har börjat, samtidigt sitter de tre oppositionspartier och arbetar på grunden till en koalitionsregering 2010, utan att för den skull det så av många socialdemokrater efterfrågade vänsterpartiet kommer att delta i en gemensam valrörelse.

Vad som hänt med förnyelse, och den interna partiutvecklingen vet ingen. Trots de 60000 svar som ska kommit in till de socialdemokratiska rådslagsgrupperna. Likadant är det inte klart vem som talar för vem i olika frågor och med det ännu oklarare vad oppositionen vill för den vanliga väljaren

Och ja, det var ett antal fackförbunds ordföranden och ett partidistrikt som gick ut i en öppen revolt mot beslut de suttit med och fattat. Det jag kallade en feghetens tystnad. Varför istället inte driva åsikter hårt men vara redo att acceptera fattade beslut. Det som brukar kallas en demokratisk ordning.

Det kan återigen vara värt att påminna om vad det partidistrikt med starkast stöd väljarstöd i Sverige, Göteborg och ett antal andra skrev i en debattartikel i GöteborgsPosten.

Bred förankring bakom samarbete med mp – Debatt – Göteborgs-Posten

Bred förankring
Det har kommit att framställas i media som att vi socialdemokrater inte internt diskuterat det fördjupade samarbetet med miljöpartiet. Vi känner över huvud taget inte igen den bilden. De som bidrar till att sprida den i media far helt enkelt med osanning.

Låt oss ta några exempel. Frågan om samarbetet har diskuterats vid åtta sammanträden i det verkställande utskottet (varav två internat) och vid fyra tillfällen i partistyrelsen. Vi distriktsordföranden har träffats tre gånger i frågan. Detta har skett med uppmaningen från partiledningen att mellan dessa tillfällen diskutera frågan i våra respektive distrikt.

Partiledningen har dessutom träffat förstaombudsmännen i partidistrikten, haft en träff med LO:s styrelse och en träff med riksdagsgruppens styrelse och alla LO:s förbundsordföranden. Vår partiordföranden har utifrån dessa samtal fått ett tydligt mandat att fördjupa samarbetet med miljöpartiet.

Sen är det en mycket berättigad fråga hur det står till med partidemokratin i socialdemokratin om ett antal fackförbunds ordföranden helt kan köra över den interna partidemokratin eller för den delen sin egen partiledare. Ett LO där fler medlemmar röstande på moderaterna än vänsterpartiet 2006.

Det är så otroligt kortsiktigt tänkt, eller förstod de inte resultatet? En cementring av blockpolitiken var exakt det Fredrik Reinfeldt önskade sig. Eller att det behövdes tid för att förhandla fram en koalition och bygga upp ett trovärdigt alternativ. Det gör man inte under en pågående valrörelse för att presentera något i efterhand. Den tiden finns inte nu. Nu blev det tre partier som efter valet 2010 ska presentera den gemensamma politiken.  

I början av oktober var Peter Eriksson och Maria Wetterstrand nöjda. Deras förstahandsalternativ, en s-mp-koalition, var nu på väg att bli av. Mona Sahlin träffade LO:s styrelse för att säkra en s-mp-allians, och uppfattade att hon fick klartecken. Sen blev det bråttom, Per Gahrton publicerade en artikel på nyhetssajten Newsmill. Han, som varit med och grundat mp, deklarerade frankt att partiet gott kunde bli det femte i en borgerlig allians. Mona Sahlin blev alltmer övertygad om att hon gjorde rätt, men att det nu var bråttom att sy upp mp för att inte förlora dem till regeringen.

Onsdag den 8 oktober klockan 9.30 ringde hon Lars Ohly och meddelade att det skulle bli presskonferens om två timmar – utan honom.

– Du tar en stor risk, sa Lars Ohly.

– Det är risker med allt, svarade hon.

Lars Ohly sms:ade nyheten till sina vänner i partiet och facket.

Till en början självsäker och nöjd höll Mona Sahlin presskonferens med mp:s språkrör. Medierna stod i kö efteråt: Menade hon att Lars Ohly inte skulle få komma med alls? Ja, vänsterpartiet var inte välkommet i s-mp-koalitionens långsiktiga samarbete till 2020.

Men det gick snett direkt.

– Hellre åt vänster än åt höger, tyckte den före detta muraren Hans Tilly, född och uppvuxen i Linköping och sedan 2002 ordförande i Byggnads. Han är också ledamot i partistyrelsen.

Även ordförandena i Seko, Janne Rudén, och i Handels, Lars-Anders Häggström kritiserade henne öppet. De tyckte att partiets välfärdspolitik numera liknade en kravretorik som hämtad från Reinfeldts allians och uppmanade henne att ta ett steg åt vänster. Också Jan-Erik Sandberg i Pappers och Clas Linder i Transport ogillade att Mona Sahlin gjorde upp med mp.

Högljudda protester hördes också från det mäktiga Skånedistriktet som protesterade mot Mona Sahlin redan då hon skulle bli partiledare. Nu var det dags igen för distriktets ordförande Heléne Fritzon. Hon är relativt okänd i rikspolitiken men som ledamot i VU och partistyrelsen en av partiets mäktigaste. Hon hävdade att Mona Sahlin fått mandat att bilda allians med både mp och v, inte bara mp.

Riksdagsledamoten Bo Bernhardsson, också från Skåne, stod redan i SSU-striden 1981 på motsatt sida om Mona Sahlin. Han hade helst sett att partiledare Sahlin inte fattat beslut om att gå i koalition överhuvudtaget. Hon borde i stället prioritera det interna partiarbetet fram till kongressen hösten 2009.

Skånes SSU:are hörde också av sig, liksom kommunalråd runt om i Skåne.

Socialdemokrater ringde till och med till v:s kansli och lovade att kämpa för att få med Lars Ohly i koalitionen.

Nej, det handlar inte om kärleksfulla kritiker inom socialdemokratin. Däremot om falanger och maktgrupperingar som är redo att sticka kniven i ryggen. Oavsett om det var en kupp eller bara en allvarlig ‘markering’ från vänsterfalangen och ett antal LO-förbund fick dessa igenom en ändring av den politiska inriktningen. Och laguppställningen inför valet 2010. Nu ska som sagt tre partier gå fram med egna program för att presentera den gemensamma politiken efter valet. Mycket klokt…

De som ville ha mer ‘vänster’ utan att för den skulle specificera vad det innebär konkret och LO förbunden som ville ha garantier för arbetsrätt och kollektivavtal fick som de ville.

2010 är det dagens uppställning oppositionen går till val på. Det är då mer ‘vänster’ och garantier för kollektivavtalen som ska få medelklassväljarna att känna att de har ett gemensamt intresse av en regeringsförändring med övriga sociala grupper och att det gemensamt alternativ till den borgerliga alliansen.

Nej, jag tror inte på att enbart ideologiskt rätt ‘paketering’ säkrar en valvinst. Då är det teologi, inte ideologi och värderingar.

Tvärtom, om man tittar på Fredrik Reinfeldt och moderaternas ledning är de stenhårt pragmatiska och har inte tvekat att utmana både det nyliberala ‘troende’ på högerkanten eller LOs motsvarighet på den borgerliga kanten Svenskt Näringsliv för att säkra makten. Och utan makten blir förstås allt annat meningslöst.

Bloggat:

Det rödgröna samarbetet bygger på tvång, Liten möda lagd, Från Ebbe till Ibbe, Den demokrati(s)ka processen,,SVD,  Tandlös opposition, Tandlös opposition, Socialdemokratins epok är över,

Fokus » Sveket mot Sahlin

[...]
Inför hösten enades socialdemokraterna och miljöpartisterna om att Mona Sahlin ensam skulle föra samtal med Lars Ohly i fortsättningen.

Samtidigt med att den globala finansmarknaden kraschade, låg avgörandet nu i Mona Sahlins händer. Hur mycket kraft skulle hon lägga ner på att få med sig ett fortsatt bångstyrigt vänsterparti? Det fanns tecken på att Lars Ohly verkligen ville, men att han inte var stark nog att få med sig partiet.

Annat var det med miljöpartiet. Språkrören hade förflyttat partiets positioner. De hade till och med föreslagit sin kongress att kravet på utträde ur EU skulle tas bort.

Mycket talade för att bilda koalition med enbart miljöpartiet. Då skulle Mona Sahlin efter valet 2010 kunna hålla öppet åt två håll: bilda regering med ett borgerligt parti om Sverigedemokraterna klarade riksdagsspärren och hamnade i vågmästarställning, eller göra upp med Lars Ohly om väljarna skulle rösta fram en vänstermajoritet.

Många socialdemokrater tänkte också att detta i grund och botten var det bästa för v – då kunde de fortsätta vara radikala i ord, och slippa göra stora förändringar i sin politik. Utan vänsterpartiet behövde inte Mona Sahlin oroa sig för att medelklassväljare skulle skrämmas iväg till det borgerliga blocket. Och Fredrik Reinfeldt kunde inte heller hota med kommunistspöket.

Under hösten ökade dessutom s-ledningens oro för att förlora miljöpartiet till Reinfeldt. Peter Eriksson hade under våren 2008 gjort upp med de borgerliga i grundlagsutredningen om att lätta på reglerna för arbetskraftsinvandring. I början av oktober tyckte han att det inte var någon bra idé att återinföra förmögenhetsskatten som regeringen avskaffat – en av Mona Sahlins käpphästar.

Och tänk om språkrören skulle ge sig in i det moderata spelet kring obligatorisk a-kassa. När Peter Eriksson och Maria Wetterstrand besökte socialdemokraternas partistyrelse våren 2008 hotade de med just detta.

– Vi ser inga moraliska dilemman med att genomföra vår politik, säger Peter Eriksson till Fokus.

Visserligen visade finansminister Anders Borg inget intresse, men Sven Otto Littorin var för. Om en sådan uppgörelse träffades skulle den fackliga rörelsen aldrig gå med på en koalition med mp.

Under hela 2008, parallellt med förhandlingarna med mp och v, jobbade Mona Sahlin med att övertyga de egna om att partiet inte längre kunde regera ensamt.

– Jag har genomfört en serie diskussioner i vårt VU, i vår partistyrelse, med samtliga våra distriktsordföranden och med LO:s förbundsordföranden. Jag har sagt att vi måste vänja oss vid tanken att gå fram i nästa val med ett eller två partier, säger Mona Sahlin.

[..]

Utåt framstod det som ett monumentalt sjabbel från Mona Sahlins sida, hur kunde hon gå fram med en koalition som inte var förankrad i partiet?

Mona Sahlin och hennes medarbetare blev chockade av den kraftiga reaktionen. Hon hade ju ända sedan hon valdes till partiledare väckt frågan på olika nivåer i partiet om att gå fram i allians i valet 2010.

Och hur kunde kritikerna ha missat strulet med Lars Ohly? I slutet av september hade hon inför partiets högsta ledning, VU och partistyrelsen, satt ner foten och sagt att det var dags »att fördjupa samarbetet med miljöpartiet« och hitta andra samarbetsformer med v eftersom de inte ställde upp »på en ansvarsfull ekonomisk politik«. Hon var övertygad om att hon fått det stöd hon behövde. Men ledamöterna röstade inte, något som blivit alltmer sällsynt i VU och partistyrelsen, och sett i backspegeln var det i denna fråga olyckligt.

S-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul bekräftar Mona Sahlins bild medan Heléne Fritzon har sagt att hon inte känner igen den. Hennes version är att ingen talade om att stänga dörren till vänsterpartiet.

Och hur var det med LO?

– Ingen protesterade mot att gå fram med miljöpartiet, säger Wanja Lundby-Wedin till Fokus.

En i LO-styrelsen hade uttryckt oro för mp:s syn på energipolitiken, en annan för arbetsrätten. Men det var först efteråt, när väl s-mp-alliansen var presenterad som de röt till ordentligt och krävde att v skulle med.

– Fegt. När de märkte reaktionen ute i förbunden vågade de inte stötta henne, säger en ledande socialdemokrat.

En förbundsordförande i LO:s styrelse försvarar sig med att »det lät positivt med ett fördjupat s-mp-samarbete«, men att Mona Sahlin inte talade om allians eller koalition och att hon inte sagt något om att v så definitivt skulle uteslutas.

Var det, som Nalin Pekgul hävdar, ett försök att krossa Mona Sahlin? Inte riktigt så illa, tror en socialdemokrat med facklig förankring. Däremot passade delar av LO och partiets vänsterfalang på att markera: Gå inte högerut, kopiera inte Reinfeldts mittengir! En annan säger att det i protesterna också låg en besvikelse över att Mona Sahlin och Thomas Östros inte kritiserade avarterna av marknadskapitalismen när finanskrisen exploderade i höstas.

Slutsatsen blev att s-ledningen kunde konstatera att det fanns falanger i partiet som var beredda att sticka kniven i ryggen vid minsta felsteg. Det var bara att gå till reträtt.

Mona Sahlin kallade till telefonkonferens med VU och distriktsordförandena fredag den 10 oktober, och senare samma dag sms:ade hon till Lars Ohly och föreslog att de skulle träffas inom kort.

Lars Ohly var på banan igen. På söndagskvällen var han gladast av alla, gjorde V-tecknet i partiledardebatten i SVT:s »Agenda«. Men miljöpartisterna kände sig lurade.

– Förr, med Göran Persson, var ett handslag ett handslag, sa Peter Eriksson.

Inom LO var upphetsningen fortsatt stor. Språkrören Wetterstrand och Eriksson var tvungna att gå till LO-styrelsen och lova dem att inte oroa sig för arbetsrätten.

Nya förhandlingar. Nu var de nio runt bordet med partiernas ekonomiska talespersoner och rådgivare. Framför Lars Ohly lades ett utkast till en trepartiuppgörelse. Han accepterade första raderna om budgetreglerna. Han läste vidare. Oj, det var bättre än han vågat drömma om. Han hade befarat att v måste ansluta sig till s-mp-samarbetet, men av dokumentet framgick att det blev en omstart med tre partier. Han försökte se bekymrad ut och sa något om att »vi måste fundera vidare«. I slutdokumentet fick vänsterpartiet igenom att en arbetsgrupp om storstädernas utmaningar skulle tillsättas och skrivningar om jämställdhet.

Söndag den 7 december var det ny presskonferens, nu med tre partier. Lars Ohly hyllades och s-ledningen startade Operation rädda ansiktet.

[...]

Strulet kring v:s inträde i alliansen har – förutom att det stärkt Lars Ohlys ställning – gett luft under vingarna åt vänsterfalangen i hennes eget parti och rubbat hennes eget självförtroende. Det dröjde inte mer än ett par veckor efter uppgörelsen med v och mp så blev det känt att det mäktiga Skånedistriktet i rådslagsarbetet, med före detta folkhälsominister Morgan Johansson i spetsen, ifrågasatte budgetreglerna – själva grunden för överenskommelsen. Och ingen blev gladare än Lars Ohly. Han fick nu gehör av Mona Sahlins egna för den fråga han tjatade om i förhandlingarna.

Även partiets EU-motståndare prövar henne. Inför beslutet i slutet av november om Sveriges undertecknande av EU:s Lissabonfördrag mötte hon hårt motstånd i riksdagsgruppen. Till slut ställde hon kabinettsfråga, berättar en ledamot. Så långt gick hon inte, säger en annan. Hon själv hävdar att hon aldrig hotat med avgång men att hon den här gången var bestämd:

– Några ville rösta nej och då förklarade jag att det går jag som socialdemokratisk ledare inte med på. Det är ett fördrag som vi varit med om att kämpa fram.

Åtta ledamöter lade ner sina röster. Bo Bernhardsson var en av dem. Han hade helst velat vänta med att skriva på:

– Vi har inte en chans att i efterhand kräva respekt för den svenska kollektivavtalsmodellen.

[..]

När Mona Sahlin valdes till partiledare i mars 2007 sa hon att »kritik är inte farligt«, och flera log när hon fortsatte:

– Vi har kärleksfulla kritiker i vårt parti.

Den kärleken höll Göran Persson på rejält avstånd. Kritikerna knöt näven i fickan och mullrade i riksdagskorridorer när ordförande Persson var utom hörhåll.

En titt bakåt i partiledarledet visar ett mönster. Den lyssnande Tage Erlander efterträddes av den målmedvetne Olof Palme, lagledaren Ingvar Carlsson av den auktoritäre Göran Persson. Och nu har partiet valt en kvinna som förlitar sig på att partidemokratin ska forma politiken. Precis vad medlemmarna efterlyst. Ändå är de inte nöjda.

Ännu har Sverige knappast fått ett två parti-system. Den moderat-ledda alliansen har kommit längre på vägen mot en samordning av politiken än ‘koalitionen’ som hittills mest bara deklarerat samarbete. Det handlar inte om två partier. De två statsvetarna som intervjuas i SvD verkar vara ute och cykla i den frågan.

Något som återstår för vänster koalitionen är om det från separata valmanifest går att gå över till en gemensam valplattform. Något som ledande vänsterpartister redan sagt att vänsterpartiet inte kommer att göra. Det är först efter valdagen ett samarbete ska inledas tydligen? Möjligen hade Lars Ohly missat det där med kongressbeslutet när den nya koalitionen presenterades? Eller?

V säger nej till valplattform

I
den gemensamma överenskommelsen mellan de tre partierna används dock
ordet ”regeringsplattform” – och för vänsterpartisterna har det stor
betydelse. De har nämligen kongressbeslut på att de inte ska ha en
gemensam valplattform med s och mp.

- Vi ska inte ha en gemensam
valplattform. Vi går fortfarande till val som ett självständigt parti
med eget program och egen valplattform säger Vilmer Andersen i
vänsterpartiets partistyrelse. Styrkeförhållandet efter valet får
avgöra hur vi hanterar olika frågor som vi inte är överens om.

Också Rossana Dinamarca, riksdagsledamot och med i partistyrelsen, menar att det inte ska bli en gemensam valplattform.

-
Vi ska gå till val med tre olika valplattformar, säger hon. Däremot har
det sagts att vi på några punkter kanske ska presentera gemensam
politik före valet, till exempel i skattepolitiken.

Hon menar att det är alltför tidigt att säga vad de fem arbetsgrupper som ska tillsättas av s, v och mp ska komma fram till.

-
Vi vet ännu inte vilka direktiv de får eller vilka resultat de ska nå.
Handlar det om att komma fram till en gemensam politik? Eller att ta
reda på var vi är ense och var vi är oense?

Hur rörliga mitten väljare uppfattar partier som går till val på separat politik för att sedan kompromissa sig fram till en gemensam efter valdagen kan man undra. Eller budskapet att vi är en koalition som presenterar vår politik efter valdagen.

Inte för att jag med nöje citerar Carl Bildt men det är en rödgrön röra som just nu kallar sig koalition.

Men detvar det väl också detta LO-förbund och diverse socialdemokrater ville ha när de högljutt protesterade mot att vänsterpartiet inte fanns med i det mp+s koalitions som hade förberedits i mer än ett år?

För mig är allt bättre än alliansen men jag är knappast den typiska väljaren. Att fler LO medlemmar röstade på moderaterna än vänsterpartiet eller de 165000 socialdemokratiska väljare som valde moderaterna ger i alla fall mig anledning till oro. Sen finns de längst till vänster som vill ha en ‘riktig’ vänsterpolitik, i praktiken en moderniserad version av en statligt styrd ekonomi av sovjetisk typ. Och de MP väljare som såg framför sig ett radikalt grönt alternativ till den dagens kommersiella samhälle.

En koalition med alla dessa är en enorm utmaning. På den andra sidan finns det en större gemensam ideologisk grundsyn, kanske bortsett från libertarianerna som skulle kunna utgöra grunden för ett gemensamt parti.

Sen är det alltid intressant att spekulera. Vad händer 2010? En möjlighet är att ingen av de två partierna blocken får en egen majoritet med SD i riksdagen. En upprepning av ny demokrati åren i så fall misstänker jag om inte Fredrik Reinfeldt då gör en deal med SD för att säkra en majoritet.

SD är ju också ett nationalist högerparti som skulle passa bra in med de mer värdekonservativa inom moderaterna som inte fått något uttrymme där på länge. Nationalism, familj och svenska värdegrunder var ju en gång ganska nära förknippat med moderaterna.

Mer i media:
Än så länge vet den nya rödgröna alliansen, s, mp och v, bara att de vill samarbeta – inte vad de vill göra, S, v och mp vill bilda regering – men änu står de utan gemensamt namn

Bloggat:

De rödgröna eller de brunblå, Hattparad i koalitionstider., Är det så här vi vill ha det ?, EN SOFT ALLIANS

”Sverige har fått ett tvåpartisystem” | Politik | SvD

–De har inga erfarenheter av att dressa sitt budskap till mittenväljarna, men det måste de lära sig. Det handlar om att visa att man är bäst på att vara regeringsdugliga.

Henrik Oscarsson anar att det knappast finns någon plan B inom allianserna, att det finns någon beredskap för att möta en besvärlig parlamentarisk situation där ingen av allianserna får majoritet.

–Har man grävt vallgraven mellan blocken för djupt kan det bli ett mycket knepigt läge.

Ser det ut att bli ett spännande race under valrörelsen våren 2010 kan väljarintresset hållas uppe och då lär det enligt Henrik Oscarsson inte finns mycket utrymme för sverigedemokraterna.

–Men verkar det avgjort långt före valet kan fokus flyttas över på sd och frågan om de ska komma in i riksdagen.

Katarina Barrling Hermansson, statsvetare i Uppsala, tror att polariseringen med två tydliga alternativ kan komma att vitalisera svensk politik.

–Det kan bli så att den kampen tar så mycket plats att sverigedemokraterna försvinner i skuggan av det. Däremot kommer det naturligtvis i ett helt annat läge om sd blir vågmästare mellan blocken efter valet.

Det unika som hänt är att Mona Sahlin binder upp sig till en viss koalition i förväg och att blockpolitiken förstärks.
–Strategiskt har det ju varit viktigt för henne att binda upp miljöpartiet för att fånga in mittenväljare, men med den här polariseringen är det socialdemokraterna som har allt att förlora på om den rödgröna alliansen brakar samman. Vänsterpartiet skulle inte förlora något eftersom de nästan alltid trivs bäst i att vara i opposition, säger Katarina Barrling Hermansson.

Jag undrar om socialdemokraterna förlorade valet idag? Två år är en evighet i politiken men jag kan inte se annat än en koalitionen inkluderande vänsterpartiet innebär två långa år av problem. Vänsterpartisamarbetet var ännu mindre förberett än vad MP samarbetet var. Även om det nu skönmålas från diverse håll där det finns det klara tendenser till vad amerikanarna kallar ‘lipstick on a pig’.  Det var ingen gemensam koalition som presenterades. Bara skalet till en.

Var förövrigt partidistrikt, lokala ombudsmän och fackföreningar inom socialdemokraterna ninformerade om den nya koalitionen som de var om MP samarbetet? För visst fanns det en grund till en gemensam samsyn med v?

Observanta kunde också notera att vänsterpartiet är redo att acceptera ett budgettak men ingen hade något mer konkret att säga om innehållet i en gemensam politik. Hur detta tak ska utformas ska bli en uppgift att kompromissa sig fram till senare. Vilket knappast innebär att man är överens om utgifterna eller prioriteringarna.

S, v och mp vill skapa gemensam regeringsplattform | Nyheter | Aftonbladet
Vi accepterar budgetreglerna, men partiet ändrar självklart inte uppfattning. Hur utgiftstaken sedan ska utformas blir en uppgift för en kommande regering. Kompromissen har varit nödvändig för att nå det överordnade målet om att ena oppositionen.

En opposition som inte kan enas är knappast bättre än 4 separata partier.

Kommer den nya regeringskoalitionen ha en gemensam syn på utrikes och säkerhetspolitiken, EU, skatter och offentlig sektor, företagande eller andra frågor där synen hittils avvikit mellan partierna? Ingen vet för de arbetsgrupper som ska ta fram ett gemensamt underlag finns inte ens.

Kommer vänsterpartiet acceptera de socialdemokratiska rådslags förslagen för skola, välfärd, företagande med mera? Eller är rådslagen överspelade? De partigrupper som nu ska arbeta fram en gemensam plattform ser i mycket ut som de socialdemokratiska rådslagsgrupperna. Är det rådslagsgrupperna och kongressen 2009 som blir den konkreta politiken eller de gemensamma partigrupperna? Vilket politik kommer att gälla?  Vad kommer att stå i de separata valmanifesten och hur kommer detta att skilja sig mot den gemensamma politiken?

Jag ser framför mig Fredrik Reinfeldt i oändlighet upprepa frågan vilken politik som gäller.

Vad kommer vänsterpartiet få ansvar för i den nya regeringen. Lars Ohly som finansminister, även om det knappast är realistiskt, kommer säkert att upprepas i det oändliga från media och allianspolitiker.

Räkna med att om inte annat kommer dessa frågor konstant drivas från media och det minsta avvikelse i åikter slås upp stort. Under de närmaste två åren.

Sen undrar jag hur det ska gå med samarbetet ute i distrikten, där för att göra en Göteborgs reflektion  vänsterpartiet lämnat ett kommunalt samarbete över en 25örig skattsänkning. Här finns knappat någon större sympati mellan nuvarande v och s ledningen lokalt.

2010 kommer att ge svaret om alla de som krävde att vänsterpartiet måste vara med hade rätt. Det kanske blir en stor rödgrön koalition som ändrar Sverige för alltid ridande fram på en vänstervåg till 2010. Eller fyra år mer med Reinfeldt och SD som stödparti i riksdagen för alliansen. Om inte annat jublade alliansföreträdarna idag. Alliansens överlevnad hänger ju på att blockpolitiken består i ett klart vänster och höger alternativ.

Mer i Media:
Aftonbladet, DN,
S, mp och v vill bilda koalition, Göran Hägglund: Bra för väljarna, ”Sakpolitiskt är v en stor förlorare”, Så ska de vinna över alliansen, ”Jag kan inte förstå hur de ska lyckas”, Jan Björklund: Lars Ohly blir alliansens bästa valarbetare,
Jobbkrisen fick oss att gå ihop om regeringssamarbete,

Bloggat:
Sahlin byter sin huvudvärk mot Alla Migräners Moder (Ledarredaktionens blogg), Grattis vänstern,
Islossning för alternativet till alliansregeringen, ibland är det svårt med ord, Koalitionsfrisyr., Warszawapakten har sett dagens ljus, Det kalla kriget är (faktiskt) över, Sköna söndag, Trippel hos oppositionen – ett glädjande besked och segervittring, En glad mar(s)ch mot stupet nu, kamrater!, Nu har vi två värdelösa alternativ att välja mellan, Lika bra med treenigheten, hellre rödgrön mångfald än borgerlig enfald, Ett starkt regeringsalternativ har bildats – s mp och v visar en gemensam väg, En röst…, Politik, Nu finns det bara två stora partier i Sverige att rösta på i nästa val. Uselt [Hiro], Adjöss, Lars Ohly!, Nu har Mona bränt ytterligare ett antal broar, Ohly säger nej och Mona säger ja, Rödgrön koalition, Äntligen!, Samarbete med förhinder, Vänstern får vara med i politikerleken igen, Ett rödgrönt samarbete för framtiden!, En bra söndag trots tvättstuga och huvudvärk, Lasse behövs!

När nu alla partierna i oppositionen är överens om att det ska vara en gemensam opposition återstår bara politiken. Sen om det är ett tvångsäktenskap eller finns verkligt intresse för ett gemensamt samarbete återstår att se. Än så länge är det ju en påtaligt brist på egen gemensam politik

De LO förbund och diverse grupper och personer som efterlyst en klar vänsterprofil till valet 2010 får nu som de vill. Det var ju en klar vänsterprofil vänsterpartiet skulle vara garanten för? Om de gemensama arbetsgrupper som ska ta fram ett program lyckas.

‘Vi har inte ändrat uppfattning med det är de pris jag är beredd att betala’ som Ohly säger verkar lovande för ett ‘långt’ samarbete.

För alliansen är det en stor fet måltavla som öppnar sig nu när ex ‘kommunisten’ Ohly ska sitta med i Mona Sahlins nästa regering. Detta dock utan egen förnyelse för vänsterpartiet som ju slängt ut sina interna kriterier. Låt mig gissa att den ständiga måltavlan fram till 2010 kommer att vara Lars Ohly och angrepspunkterna de där v skiljer sig från de övriga partierna.

Om inte annat ska det bli intressant att höra koalitionspartnern vänsterpartiet propagera för ett utträde ur EU, med de två övriga ska förklara hur EU samarbetet ska kunna göras bättre om ett halvår. Eller synen på sveriges förhållande till både EU och NATO som ju skiljer sig något mellan partierna.

Men vem vet. Den nya oppositionen kommer kanske att bäras fram på en vänstervåg som vinner valet 2010. Jag tror dock inte på det alternativet. Tvärtom liknar situationen inom det som ska kallas oppositionen mer hur det såg ut på den demokratiska sidan 2004 i USA. Alla kommer säker ihåg vem vann då. Det demokratiska partiet var då hårt sargat av interna strider och hade en total oförmåga att komma ut med ett enat budskap.

Om inte annat ska det bli intressant att se om alla de vänsterbloggar både inom och utom socialdemokratin som tagit heder och ära av högerssosen Mona Sahlin nu kommer att ändra åsikt. För det var ju Mona Sahlin som var för inkompetent för att leda varken oppositionen eller Sverige.

Bloggat:
Mitt i steget, MXp, Signerat Kjellberg, Dick Erixon, Den hälsosamme ekono…, Steve Lando, Republikens röst i k…, Fahlstedts betraktel…, Per Westberg – Kyrko…, apg29 och Jinges web och fotob…

Mer i media:

Varför gör de så här?”Det kommer att bli problem”, Oppositionen vill bilda koalitionsregering

Opposition ska bilda koalitio, Spiken i kistan för s förnyelse, Opposition ska bilda koalition

Opposition ska bilda koalition
Överenskommelsen presenterades vid en hastigt tillkallad presskonferens på söndagen av oppositionens fyra partiledare: socialdemokraternas Mona Sahlin, vänsterpartiets Lars Ohly och miljöpartiets Maria Wetterstrand och Peter Eriksson.

I ett pressmeddelande skriver vänsterpartiet att partierna är överens om att gällande budgetregler accepteras.

De tre partierna ska tillsätta fem arbetsgrupper som ska ta fram gemensam politik på olika områden. Det gäller ekonomi, miljö, välfärd, integration och internationella frågor.

- Vi ska presentera ett starkt och trovärdigt nytt regeringsalternativ inför valet 2010, sade Mona Sahlin.

Hon lovade också att de tre partierna ska lägga fram en rad åtgärdspaket under de kommande åren. Ett första presenterades redan på söndagen: ett paket mot ungdomsarbetslösheten för drygt fem miljarder kronor.

Är det cyniskt att undra hur mycket av de fackliga organisationernas plötsliga kärlek till vänstern eller är det vänsterpartiet har att göra med det EU motstånd som delar det som kallas arbetarrörelsen.

Men jag ser fram emot att vänsterns politiska program där allt ska lösas. Jobben, bostäder, miljön, skriande sociala och ekonomiska skillnader. Allt förstås utan sådana hemska kapitaliska organisationer som EU.

Om inte annat ska det bli roligt att höra Anders Berg, LO ordförande i Norrbotten förklara höjda skatter för låginkomsttagare i valrörelsen 2010 och hur de gynnar arbetare.

Vänstern är bra för arbetarrörelsen, sa
Anders Berg, ordförande för LO i Norrbotten.

Frågan som borde ställas är behöver vänstern Lars Ohly och vänsterpartiet?

Stanna hemma och kom överens med Lars Ohly | Eva Franchell | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet

– Så kan klimatkrisen och jobbkrisen lösas tillsammans, sa Mona Sahlin.

Men sedan dröjde det inte många minuter förrän frågorna ändå bara handlade om samarbetet mellan socialdemokraterna och miljöpartiet. Mona Sahlin måste ha tvekat inför den här resan. Första resan på turnén med miljöpartiet gick till bilkrisens Göteborg. Den här gången gick färden till det betydligt lugnare Luleå, en kommun där socialdemokraterna faktiskt redan samarbetar med miljöpartiet. Men det hjälpte föga.

– Väljarna har rätt att få veta.

– Vi kan inte vänta.

– Men vi fortsätter samtalen med vänsterpartiet när Lars Ohly kommer hem.

Mona Sahlin såg mest trött ut. Maria Wetterstrand var mer kategorisk.

– Vi har fortfarande inte fått något tydligt svar från vänsterpartiet. Efter lunchen fick de tre partiledarna hålla ännu en presskonferens. Frågorna handlade om samarbetet mellan socialdemokraterna och miljöpartiet.

Turnésällskapet, Sahlin, Eriksson och Wetterstrand, de lokala partikamraterna och hela mediesvansen tog sedan en promenad ner mot Södra hamnen och LO-huset. Solen gick ner och kylan kom krypande.

Efter två timmar med de lokala fack-föreningsrepresentanterna kom Mona Sahlin åter ut till tv-mikrofonerna.

– Mona Sahlin, tycker du inte att det är besvärande att du hela tiden får svara på frågor om samarbetet?

– Svaret är ja, det är ett problem, det här att hela tiden prata om samarbetet. Vi behöver reda ut det här nu. Före jul.

Representanterna för facken var överens.

– Vänstern är bra för arbetarrörelsen, sa

Anders Berg, ordförande för LO i Norrbotten.

– Ja, hittills är jag inte imponerad, sa Ulf Normark från Byggnads.

Tomas Nilsson från Gruvfyran var inte heller övertygad om samarbetet med miljöpartiet.

Nyckelordet nedan i Mona Sahlin citatet tror jag är konstruktiv dialog.

Ska jag vara ärlig tror jag inte det kommer att fungera att verka som en lyssnande och dialogförande ledare för socialdemokraterna. För eller senare måste Mona Salin kunna driva igenom ett beslut om inte alla delarna av den s.k rörelsen kan komma överens.  Att alla skulle vara 100% överens hela tiden är nog också en ganska orealistisk syn. När det gäller Lissabon fördraget driver ju partiledningen och Mona Sahlin fram ett beslut trots intern opposition. Rätt eller fel är det så de borde agera även i andra grundläggande frågor. Det är vad de har mandat för.

Oavsett vad som händer kommer också Ohly och vänsterpartiet gå stärkta ur socialdemokraternas interna problem. Något som jag misstänker att Olhy och V partilededningen egentligen vill. Det handlar om att att rädda vänsterpartiet kvar som en relevant kraft. Och en total ovilja att kompromissa om ideologiska frågor likt höjda skatter för låginkomsttagare vilka tydligen ska vara tacksamma för att få betala mer skatt. Partiet har ju heller inte kommit med något relevant de senaste två åren. Ett missnöjes parti till vänster kanske har en framtid i svensk politik. Om inte annat för det som brukar kallas gnäll vänstern som alltid säger nej till allt.

Ohly har ju också sagt att han är redo att fälla en regering han inte sitter med i. Vilket ju i så fall blir ‘rösta’ på vänsterpartiet för fyra år till med Reinfeldt’.

Det är förstås intressant fundera över vad som hade hänt om koalitionen med MP hade fått presenteras som det var tänkt. Socialdemokraterna och MP hade då haft ett klart regeringsalternativ. Om tanken var att skapa ett långsiktigt slagkraftig alternativ som kunde locka tillbaka en del av de 165000 socialdemokrater som röstade på moderaterna 2006 hade nog ett vänsterparti ute på ökenvandring heller inte skadat. Problemet är förstås att socialdemokraterna internt är delade. Vilket ju för diskussionen tillbaka till behovet av en partiledning om både kan driva en stark egen linje och ,vilket inte hände på under Göran Perssons regim, där alla beslut koncentrerades till Rosenbad, en partiledning där man tar in information och åsikter från hela landet. Det behövs mycket större reformer och arbete för att hitta de rätt formerna för en intern dialog inom socialdemokraterna tror jag. Och en insikt bland fler socialdemokrater att om man inte kan vinna valet 2010 har de interna diskussionerna eller vad som är vänster/höger ingen betydelse. Det finns ingen självklarhet att socialdemokraterna vinner val eller ensamma sitter med 50% majoriteter i riksdagen.

I Sverige har de ofta gjort jämförelser med obamas facebook, ny media organisation och hans sätt att bygga en arme med engagerade frivilliga. Vad de flesta missat är att i toppen fanns en disiplinerad, fokuserad ledning som hänsynslöst kunde fatta beslut om vad som var mest prioriterat. Obama blev politiker i Chicago politiken som om något är än mer hänsynslös än New York politiken. Obama kampanjen för alla sina visioner och tal om ny politik insåg utan kraftfult ledarskap skulle det inte fungera att vinna primärvalen. De hade lärt sig från misslyckade kampanjer likt kerrys och deans.

Hittills har socialdemokraterna i Sverige mer drivit en kampaj liknande Hillary Clintons med interna bråk i partiledningen, olika budskap och brist på kommunikations disciplin. Och en oförmåga att svara på motståndarens attacker och politik. I en media driven politisk miljö går det inte att enbart komma med egna förslag som är bättre motståndaren om dessa inte får genomslag i media.

Det återstår att se vad som händer i Sverige fram till 2010 men som jag sagt hela tiden. Valet 2010 är Mona Salins och socialdemokraternas att förlora.

Bloggat:

Mer i media:
Kaoset skulle kunna vara underhållande, Bollen åter hos Ohly,

Sahlin längtar till valet 2010 | Nyheter | Aftonbladet

– Vi ska erbjuda något nytt och framåt, något helt annat än moderaternas orättvisor, sade Sahlin i inledningstalet på socialdemokraternas förtroenderåd.

Förtroenderådet ska spika partiets lista till valet till EU-parlamentet i nästa år och en valplattform.

Men Sahlin talade inledningsvis allra mest om inrikespolitik, jobbkris, varsel och det som hon kallade regeringens oförmåga eller ovilja att alls försöka göra något som kan bryta den negativa spiralen på arbetsmarknaden. Hon tillade att det nog är väldigt många familjer som undrar var regeringens utlovade tusenlapp mer i plånboken tagit vägen.

”Konstruktiv dialog”

Sahlin medgav att diskussionerna med miljöpartiet och vänsterpartiet om ett regeringsalternativ 2010 har varit mycket påfrestande. Sahlin har fått hård intern kritik för att hon för drygt en månad sedan smällde igen dörren till vänsterpartiet och sade att det var miljöpartiet, inga andra, som nu skulle vara parhäst till s 2010. Några dagar senare fick hon öppna dörren igen, men de samtal som pågått sedan dess har snarare bidragit till förvirringen än klargjort något.

– Vi har en väldigt konstruktiv dialog nu, hävdade dock Sahlin.

– Jag tänker inte sluta mig för nya argument, jag vill inte vara en sådan ledare, sade Sahlin och uteslöt inte att det kan bli en regering med röda rosor, röda nejlikor och gula maskrosor som tar över efter de blå dunsternas företrädare, som s-ledaren beskrev det.

”Bättre fördrag”

Mona Sahlin gjorde klart att socialdemokraterna tänker rösta ja till EU:s nya fördrag, Lissabonfördraget, när riksdagen röstar och ska godkänna det 20 november. I den frågan står dock mp och v på nej-sidan och s tillsammans med de borgerliga regeringspartierna på ja-sidan.

Jag liksom tyligen ett antal andra har aldrig trott på en treparti koallition elller samarbete med det nuvarande vänsterpartiet. V inte redo att kompromissa om ideologin eller politikens innehåll. Vad Ohly och övriga behöver är att de kan vara offret i ett scenario där Mona Sahlin är busen. På så sätt kan de skaffa den egna politiska profil de behöver och inte lyckats med under de två år alliansen monterat ner sverige.

Vänsterpartiet har ju också gjort klart att de hellre fäller en s-mp regering och därmed röstar för fyra år till med reinfeldt. Vilket ju passar in på de antal kommuner och landsting där man utan problem samarbetar med de borgerliga.

Sen har jag svårt att tro att socialdemokraterna skulle gå till val på en politik med höjda skatter för låginkomsttagare. Något som tydligen Ohly och vänsterpartiet vill satsa på då det är ideologiskt rätt.

Det är dags för Mona Sahlin att sätta ner foten nu. Har hon uppgiften som partiledare ska hon kunna fatta beslut även om de får kritik. Det återstår att om hon kan det.

Bloggat:

Mer i media:
Sahlins leende har nog stelnat

Oppositionens samtal avbryts | Politik | SvD

…grunderna för den ekonomiska politiken är långt ifrån det enda frågetecknet, enligt Mikaela Valtersson.

– Vi säger inte att det är kört än, men för vår del är det inte så att så fort vänsterpartiet accep­terar de ekonomiska ramverken så är vi tre i båten. Det här handlar också om synen på en valplattform och hur djupt och brett samarbete man vill ha.

En politisk knäckfråga är skatterna, konstaterar hon.

– Vi känner att den måste redas ut, annars sitter vi med ganska stora problem framöver. Vi tycker att det är uteslutet att gå till val på att chockhöja skatter för människor som tjänar 17000–18000 kronor i månaden.

Vänsterpartiet har idag kallat in sitt verkställande utskott till ett extra möte, och Ulla Andersson är ”förbryllad och besviken” över miljöpartiets agerande.

– Socialdemokraterna och miljö­partiet gjorde ett avgörande misstag när de stängde dörren för oss och vår ambition har hela tiden varit att rätta till det. Det fortsätter vi med, men det är lite konstigt att de går på som om inget har hänt.

Hennes egen ingång i förhandlingarna har varit att samla oppositionen för att 2010 kunna ”avsätta den här regeringen”.

– Vi är beredda att jobba under utgiftstak och överskottsmål, men låt oss formulera ett ekonomiskt projekt, så att det inte bara handlar om överskottsmål och utgiftstak. Vi måste på något sätt uttala att vi är för ökad rättvisa, hållbar utveckling och ökad sysselsättning. Vad är problemet med det?

Stämningen under förhandlingarna beskriver hon som ”ibland god, ibland smått irriterande”. Men Ulla Andersson befarar att miljöpartiet i själva verket inte vill ha vänsterpartiet med i en eventuell rödgrön regering, och därför ”letar problem”.

– Men vad jag förstått har Mona Sahlin varit tydlig med att hon vill att det här ska bli ett gemensamt samarbete och jag hoppas att det står fast och att man ska lösa det här.

Så var det med det politiska nytänkandet och verklighetsförankringen hos Lars Ohly och vänsterpartiet. Eller har inte de akademiska socialisterna inom vänsterpartiet fatta att det är vanligt folk som behöver hjälp. I många fall för att överleva ekonomiskt. Har de ens funderat över om de med 17000 i inkomst kan betala mer skatt?

Om något behövs det en riktig skattereform och en ändring av skattebördan från dagens låg och medelinkomststagare.

Precis som Håkan A Bengtsson skriver nedan tror jag inte vänsterpartiet egentligen är redo eller intresserad av att ingå i en regeringskoalition. Speciellt inte om det skulle innebära kompromisser om den egna politken. Bråket inom oppositionen har också gynnat vänsterpartiet som återfått en politisk profil efter att ha suttit tysta i två år medan den moderatledda alliansen monterat ner välfärden. Socialdemokraterna har i alla fall ursäkten att de bytt partiledare och inlett ett arbete med att ta fram en ny politisk plattform efter katastrofen 2006.

Av döma av erfarenheter från Göteborg lämnar vänsterpartiet hellre samarbete än att kompromissar om ideologiska frågor även om de gynnar de som behöver det mest.

Bloggat:
Det finns inga gratisluncher pt 2, Låt oss skrämma dem med satan…, Rigel 4?, Ohly.What else is new?, Om låginkomsttagare

http://www.dagensarena.se/text/2008/11/vilken-soppa

På ytan är det stora partiet elakt mot lilla vänsterpartiet? Mycket talar emellertid för att vänsterpartiet egentligen inte är så intresserat av ett samarbete. Så sent som i våras avvisade Lars Ohly alla förhandlingar och kompromisser före valet:”Det skulle innebära att vi suddar ut vår profil. Kompromisser och överenskommelser är nödvändiga för att vi ska kunna påverka verkligheten, men det gör vi när vi väl sitter vid makten och ska samarbeta med andra. Inte inför ett val.”

Med tanke på vänsterpartiets inre liv och kiv de senaste åren var ståndpunkten logisk. Men Ohly kritiserades hårt och satt med Svarte Petter i allmänhetens ögon.

Nu är det tvärtom. Mona Sahlin är en ful fisk som vill stänga stackars Lars Ohly ute. Frågan är om vänsterpartiets nya linje är taktiskt motiverad eller om det är fråga om ett reellt omtänkande. Partiet har inte varit ett under av klarhet. För ett tag sedan sa vänsterpartiets Ulla Andersson i radio att budgetreglerna ligger fast, dagen efter krävde hon och Lars Ohly på DN-debatt en omprövning av hela det ekonomiska regelverket. Detta bör i och för sig inte vara skrivet i sten. Men kasten hit och dit ger ett underligt intryck.

V: Höj skatten för låginkomsttagare | Nyheter | Aftonbladet

Lars Ohly säger i Rapport att han vill se en höjd skatt för för låg- och medelinkomsttagare. 75 procent av befolkningen skulle få en höjd skattesats. Enligt svt.se skulle skatten höjas för alla som tjänar mer än 17 000 kronor i månaden.

Och Ohly tror att det är en valvinnande fråga. Pengarna skulle läggas på välfärd och Ohly säger i rapports inslag att det är något även låg- och medelinkomstagare vill betala för att förbättra.

Enligt Ohly räcker det inte att bara höja skatten för de som tjänar mycket pengar.

Visst fanns och finns det en mosa-mona kampanj. Även om man nu från olika håll gråter krokodil tårar och säger att det var inte så vi menade. Och talar om hur man alltid varit solidarisk med och stött Mona Sahlin sedan hon blev partiledare. Och jag misstänker en del kvinnor känner nog igen en angreppsvinkel där utsende, klädsel, känslosamhet och förstås bristande intellektuell kapacitet används mot dem. Oftast från andra kvinnor, inte män, likt den senaste gröning boken.

Det anses heller inte som ledarskapskvaliter att vara ‘kvinnlig’ även om socialdemokraterna just efterlyste en lyssnande kvinna efter ‘buffeln’ Persson. Problemet är förstås att det går inte både att vara den som bestämmer och den lyssnande ledaren där alla åsikter får plats.  Någon gång måste beslut

Sen är det struntprat Katrine Kielos kommer med i nedanstående från Newsmill. Hela mosa-mona kampanjen handlar just om palatsintriger eller maktkamp inom partistyrelse, vu och det som brukar kallas partihierarkin. Vanliga sossar är knappast involverade.Likadant vore det nogs dags att läsa vad alliansens partiprogram säger om man inte ser någon skillnad på om Mona Sahlin eller Reinfeldt sitter i Rosenbad. Med eller utan MP eller V är socialdemokratin ett bättre alternativ än alliansen.

Kritiken mot Sahlin handlar inte om att hon är kvinna | Newsmill
Det är mycket möjligt att det finns personer som tänker på det sätt Pekgul
beskriver. Men i så fall rör det sig om ett fåtal personer väldigt högt
upp i organisationen. Vanliga sossar som oroar sig för att
socialdemokratin inte har ett tydligt regeringsalternativ och att
Sahlin med miljöpartiet signalerade att partiet inte heller ska ha ett
tydligt politiskt alternativ utan istället lägga sig sked med
Reinfeldt, de tänker garanterat inte i de banorna.

Eller varför inte läsa nedanstående och fundera över varför det nu är Mona Sahlin ensam som får göra en golgata vandring? Det är ganska tydligt att inom s-hierarkin är man inte solidarisk med varandra.

Bred förankring bakom samarbete med mp – Debatt – Göteborgs-Posten

Det
har kommit att framställas i media som att vi socialdemokrater inte
internt diskuterat det fördjupade samarbetet med miljöpartiet. Vi
känner över huvud taget inte igen den bilden.

De som bidrar till att
sprida den i media far helt enkelt med osanning. Låt oss ta några
exempel.

Frågan om samarbetet har diskuterats vid åtta sammanträden i
det verkställande utskottet (varav två internat) och vid fyra
tillfällen i partistyrelsen. Vi distriktsordföranden har träffats tre
gånger i frågan. Detta har skett med uppmaningen från partiledningen
att mellan dessa tillfällen diskutera frågan i våra respektive
distrikt. Partiledningen har dessutom träffat förstaombudsmännen i
partidistrikten, haft en träff med LO:s styrelse och en träff med
riksdagsgruppens styrelse och alla LO:s förbundsordföranden. Vår
partiordföranden har utifrån dessa samtal fått ett tydligt mandat att
fördjupa samarbetet med miljöpartiet.

Det är också en feghetens tystnad där man inte tar diskussionen öppet utan bakom ryggen. Eller genom läckor till media. Från en partistyrelse där ingen tydligen vågar uttrycka avvikande åsikter till ett parti där medlemmarna haft två år på sig att säga något om politikens innehåll och eventuella samarbete. Ingen som varit vaken det senaste två åren har heller kunnat undgå att det förberedes ett fördjupat samarbete med MP. Eller att det varit problem med kontakterna med V. 

Vad jag har sett finns det ett totalt ointresse och feghet att ta debatten eller engagera sig för att istället i efterhand kritisera inom socialdemokratin. Liksom en handlingsförlamad medlemsskara som väntar på att någon annan ska tala om vad de ska tycka och tänka. För att i efterhand klaga på att det är ´fel´beslut som fattas.

Det tycks dröja kvar någon slags feghetens tystnad
i socialdemokratin. Jag undrar var alla de finns som valde Mona Sahlin
och jublade på partikongressen efter hennes politiska jungfrutal? Säg
er mening, ta debatten och ge Sahlin och Östros vägledning som
”kärleksfulla kritiker”, som Anna Lindh en gång manade till.
Kampanj ”Mosa Mona” har börjat | USA-valet | Nyheter | Aftonbladet

Det är också viktigt att påpeka att det är skillnad mellan kritik av politikens innehåll och att undergräva sin egen partiledare eller partiledning. Något som framgick tydligt under den ’supervecka’ där partiet heirarkin sparkade undan benen på Mona Sahlin.

Annars struntar jag fullständigt hur många s-politiker som skriver böcker så länge de inte likt K-O Felt skriver och ger material för att undergräva sin partiledning. För övrigt om nu Pär Nuder är en smartaste killen i rummet varför då inte skriva en bok om sina visioner inför framtiden. Är inte det hela poängen Katrine Kielos? Istället är det en urvattnad bok om palats intriger och bakom scenen skvaller Pär Nuder åstadkommit.

Fokus » Stoppa bokbålet

Själv gick jag med i socialdemokratin efter att ha läst en artikel av Pär
Nuder. Det tycker många är skrattretande. Det skiter jag i. Pär Nuders
problem är att han alltid varit den smartaste killen i rummet och vetat
om det.

Men det som stör mig mest med de Stigbjörn Ljungren döpt till gnällvänstern, men som jag hellre hade kallat pratvänstern, är bristen på alternativ. Vad är den alternativa politik eller partiledare man vill ha? Varför inte diskutera detta istället för vem som pratar med vem. Det hela liknar mer en amerikansk high school med sina klicker och vilka som är populära eller ute.

Om inte annat har nu en ny ‘king or queen’ lanserats av  DN med Pär Nuder som ett vänsteralternativ alternativt Bodström?? Vilket i  Pär Nuders fall får anses vara en ‘extreme makeover’ för att fortsätta på det amerikanska temat. Och visst, varför inte slänga ut partiledaren ett halvår före ett val och stå där utan varken politik eller partiledare. Något DN säkert sett fram emot.

Det sorgliga är förstås att allt detta har ingen betydelse för vanliga svenskar. Istället för att ta fram konkreta alternativ till en borgerlig politik som håller på att förstöra Sverige verkar det viktigaste vara rätt ideologiskt profil. Eller vem som är inne eller ute i en socialdemokratiska federationen. Man andra ord struntar debatten fullständig i de människor som desperat behöver hjälp och ett samhälle som ekonomiskt och socialt glider i sär.

Det är då jag tycker man tappat prioriteringarna. Människor går alltid före ideologi och rätt ‘tro’. Kom med konkreta förslag hur arbete, bostäder, utbildning ska bli verklighet för alla svenskar. Och rätten till ett drägligt liv ska säkras för alla svenskar. Och driv den politiken. Och var redo att få kritik för en. Om partiledning då inte lyssnar kan det vara dags att diskutera intern demokrati. Men kom med alternativen först. Och var redo att acceptera att alla kanske inte tycker som du.

Mer i media:
Sahlin självkritisk efter ras, Sahlin: ”Jag inser behovet av ett besked”,

Bloggat:
S backar, Stående ovation för Mona!, Sahlin gör rätt i att ångra sig, Anders Borg besviken och Mona Sahlin pudlar – igen, S tappar ett helt Centerparti, Bevingat, MEN SNÄLLA LILLA MONA SAHLIN …!!,  Sahlin, USA-val,  Skulden kommer med modersmjölken, Sahlins misslyckande, Dags att avgå Sahlin! ?>POLL?>,
Vart är Mona Sahlin på väg?,
Nej Mona! Det är inte ditt fel, det är partiledningens politik som ska bära ansvaret,
 

Kampanj ”Mosa Mona” har börjat | USA-valet | Nyheter | Aftonbladet

”Mycket talar för att efterträdaren till Mona Sahlin som ordförande för socialdemokraterna heter antingen Pär Nuder eller Thomas Bodström… Bodström tar hem spelet”, skriver Niklas Ekdal i en märklig betraktelse i Dagens Nyheter om politiken som kunglig teater.

”Det pågår vadslagning i partiet hur länge Sahlin får sitta kvar”, avslöjade SVT:s Agenda i en annan dramatisering av s-ledarens framtida liv. Glåporden har haglat: ”Sahlins största politiska fiasko, ett klassiskt misstag, hennes ställning är starkt försvagad.”

Drevet har varit bedövande entonigt efter att Mona Sahlin slängde ut vänsterledaren Lars Ohly ur den rödgröna stugvärmen men sedan tvingades till en halv reträtt. Mosa-Mona-kampanjen med misstänkliggörande och förminskande av personen Mona, inte hennes politik, har inletts. Om inte socialdemokratin ser upp kan den bli borgerlighetens främsta vapen i en valrörelse där väljarna fortsätter vända alliansens politik ryggen.
Tvingade Ohly att visa korten

Jag tycker Sahlin gjorde rätt. Hon tvingade ut både Lars Ohly – och krypskyttarna inom socialdemokratin och fackföreningsrörelsen – i offentlighetens ljus. En dödssynd enligt politikens regelverk, men välgörande för öppna och realistiska beslut på sikt.

Visst var det en kampanj. Eller i alla fall en medveten handling där man bland annat från Skåne distriktet gick ut och sparkade undan benen på sin egen partiledare. Liksom från delar av LO. Detta mot en politik som om man tolkar vad partidistriktet i Göteborg säger hade förberetts länge och väl.

Uppenbarligen ljuger Heléne Fritzon med flera eller så har de möjligen varit mentalt frånvarande under ett antal möten. Den falska bilden spreds sedan vidare via anonyma läckor till media där det nu blivit en etablerad sanning att samarbetet med MP var ett påhitt av Mona Sahlin ensam.

Det är väl också första gången i socialdemokraternas historia som partidistrikt anklagar andra partidistrikt och delar av LO för att medvetet ljuga om partiets politik i media. Men det är i praktiken av Göteborg med flera gör i texten nedan.

Det är förstås alltid enklare att undergräva beslut man inte tycker om.  Även om de fattas i god demokratisk ordning. Vänsterpartiet om någon känner väl ingen fraktionsstrider. Även om det nu bara är Ohly fraktionen som finns kvar i partiets ledning.

Mona Sahlins misstag om något är att hon tycks ha menat allvar med en annan ledarstil än den Göran Personska peka med hela handen. Och ett antagandet att beslut som dragits med alla berörda i demokratiska ordning faktiskt skulle få stöd av de om inte öppet vill gå emot Salin.

Bloggat:
VAD SA MONA SAHLIN TILL PARTISTYRELSEN … EGENTLIGEN??, Fortsatt krig inom (s), Inte kritisera den älskade ledaren,  Pekgul till Sahlins försvar: “Motståndare ville krossa henne”, MinaModerataKarameller…
Mona Sahlin säger: – Räck upp handen om du vill något!, När kommer politiken?, Intern Mona-opposition, Smått och gott på torsdagsmorgonen – Ytterligare ickesvar från regeringshåll i FRA-frågan + Lissabonfördraget devalverar demokratin.,  Politik, fildelning, alkohol, Vilket stöd har Pagrotsky i den socialdemokratiska riksdagsgruppen?,

Tillväxtmanin ifrågasatt, Mona Sahlin,

Media:
”Sahlin måste ta beslut om vänstern” ,  S, mp och v försöker enas, ”Sahlin hade stöd i partiet”.

Vad Aftonbladet och övriga media hade att säga.

Sahlin överraskade sitt eget parti | Nyheter | Aftonbladet

Partiledningen var inte informerad om beslutet att gå till val med miljöpartiet.

Nu stormar det i s-leden.

När Mona Sahlin avslöjade att socialdemokraterna vill bilda regering
med enbart miljöpartiet togs stora delar av partiledningen på sängen.

Aftonbladet kan i dag avslöja att frågan om en koalition inte var
uppe när partiets innersta krets, det verkställande utskottet (VU),
träffades i fredags.

Enligt Aftonbladets källor är splittringen stor i partiets högsta ledning.

Flera ledamöter är kritiska till att man hängt av vänsterpartiet så här långt före valet.
Fortsätta samtal

– Mona Sahlin hade mandat att fortsätta samtalen med både
miljöpartiet och vänsterpartiet, säger Heléne Fritzon, VU-ledamot och
ordförande i vänsterdistriktet Skåne.

– Vi ska föra en vänsterorienterad politik med grön profil, då behöver vi både vänsterpartiet och miljöpartiet, säger hon.

Niklas Karlsson, kommunalråd i Landskrona och som sitter i partistyrelsen, instämmer:

– Jag gillar inte att man stänger dörren till vänster.

Anna Heed, ledamot

i EU-parlamentet:

– Eftersom partiet är delat, tycker jag att det är bättre att samarbeta med båda.

Vad Göteborg med flera hade att säga. Det är två olika verklighetsbilder som framgår.

Bred förankring bakom samarbete med mp – Debatt – Göteborgs-PostenBred förankring
Det har kommit att framställas i media som att vi socialdemokrater inte internt diskuterat det fördjupade samarbetet med miljöpartiet. Vi känner över huvud taget inte igen den bilden.

De som bidrar till att sprida den i media far helt enkelt med osanning.

Låt oss ta några exempel. Frågan om samarbetet har diskuterats vid åtta sammanträden i det verkställande utskottet (varav två internat) och vid fyra tillfällen i partistyrelsen. Vi distriktsordföranden har träffats tre gånger i frågan. Detta har skett med uppmaningen från partiledningen att mellan dessa tillfällen diskutera frågan i våra respektive distrikt. Partiledningen har dessutom träffat förstaombudsmännen i partidistrikten, haft en träff med LO:s styrelse och en träff med riksdagsgruppens styrelse och alla LO:s förbundsordföranden. Vår partiordföranden har utifrån dessa samtal fått ett tydligt mandat att fördjupa samarbetet med miljöpartiet.

_________

I onsdags berättade Mona Sahlin tillsammans med miljöpartiets två språkrör att ett fördjupat samarbete mellan våra två partier inleds. Sedan dess har det lyfts upp att det förekommit intern kritik i partiet både kring beslutet och kring hanteringen. Därför vill Göteborgs socialdemokratiska partidistrikts styrelse göra följande kommentar:

Detta beslut togs efter en lång diskussion i partiet, med ordförandena i alla partidistrikt, med partistyrelse och verkställande utskott. Vi känner att processen har varit bra och att vi har blivit lyssnade på. De partivänner som dessa dagar har gått ut och varit kritiska får ta på sig ett ansvar. De här påhoppen ger bara öppningar åt Reinfeldt, som både är onödiga och i sak helt felaktiga! Vi har demokratiska spelregler i partiet och dessa bör respekteras.

Vi står bakom beslutet om ett fördjupat samarbete med miljöpartiet. Vi kan nu presentera ett realistiskt regeringsalternativ till det samarbete som de fyra borgerliga partierna har. Det stänger Reinfeldts möjligheter att ifrågasätta vårt alternativ. Istället kan vi fokusera på sakpolitik. Och då kan vi blicka framåt mot ett Sverige där socialdemokratiska värderingar återigen leder landet.

Vi har stor respekt för dem som känner osäkerhet kring sakinnehållet, då alla svar idag inte är givna. Vi är två olika partier och vi ska nu gå in i en process där vi diskuterar vad detta samarbete ska innehålla. Vi samarbetar gärna med alla goda vänsterkrafter. Dörren till samarbete med vänsterpartiet är inte stängd från vår sida. Men för att detta ska diskuteras behöver vi bli överens om behovet av ordning och reda i statens budget.
2008-10-10 18:19

Motståndare ville sätta dit Sahlin | Inrikes | SvD

Den 8 oktober deklarerade socialdemokraternas ledare Mona Sahlin och miljöpartiets språkrör Peter Eriksson och Maria Wetterstrand att de efter valet 2010 vill bilda en ”mycket stark” regering. Samtidigt stängdes dörren för vänsterpartiet.

Uteslutningen av Lars Ohly orsakade en storm av protester i arbetarrörelsen. ”Vi ska föra en vänsterorienterad politik med grön profil, då behöver vi både vänsterpartiet och miljöpartiet”, sade Heléne Fritzon, ordförande i det mäktiga Skånedistriktet, och ledamot av både partistyrelse och VU, till Aftonbladet.

S-ledaren tvingades backa – och samtalen med vänsterpartiet har återupptagits.

Nalin Pekgul, ordförande för s-kvinnorna, är ”mycket upprörd” över en del partikamraters agerande. Det är ”struntprat” att Mona Sahlin inte hade mandat för sitt upplägg, säger hon, och ger för första gången sin version av spelet bakom kulisserna.

–Här gick det över en gräns, från alla håll. Man ger en bild av att hon inte ens har frågat sin egen partistyrelse. Herregud, vi har tjatat om mp och v ett helt år. Det här var förankrat som bara den.

Socialdemokraternas strategi spikades i partistyrelsen den 19 september. På mötet, berättar Nalin Pekgul, redogjorde Mona Sahlin för hur diskussionerna med miljöpartiet framskred och redovisade också ”alla bekymmer” med vänsterpartiets inställning till de ekonomiska ramverken.

–Hon var öppen med att det kommer att bli svårt med vänsterpartiet. Jag räckte upp handen och sade att jag tycker att det är viktigt att vänsterpartiet är med. Men i denna församling var det inte många som uttryckte det klart.

Mona Sahlin fick partistyrelsens mandat att fortsätta sam- talen med de två andra oppositionspartierna, förklarar Nalin Pekgul.

–Och om inte v ställde upp, så kunde hon också stänga dörren.

Enligt Nalin Pekgul gick budskapet från s-ledaren inte att missförstå: det blir ett samarbete med enbart miljöpartiet, om vänsterpartiet står fast vid kritiken mot utgiftstak och överskottsmål.

Men bilden av vad som hände på partistyrelsemötet går isär. Heléne Fritzon har en annan historieskrivning än Nalin Pekgul.

–På partistyrelsen diskuterades inte att stänga någon dörr till vänsterpartiet. Frågan var inte uppe på det sättet.

Efterspelet gjorde dock Nalin Pekgul förvånad.

–Plötsligt gick folk, som inte sagt ett ord på partistyrelsen, ut och sade ”Det här är fel”. Det var som att de tänkte ”Nu är kritiken mot Mona Sahlin igång, nu kan vi krossa henne”.

Hennes analys är att Mona Sahlins interna motståndare såg sin chans. Hon talar om en ”ohelig allians” mellan tre grupper: en som, i likhet med henne själv, vill ha med vänsterpartiet i samarbetet, en som är bekymrad över att partiet är på väg högerut – och slutligen de som föredrog en annan efterträdare till Göran Persson.

–Det här blev ett perfekt tillfälle för dem som aldrig ville ha henne som partiledare att säga ”Titta, hon har misslyckats”.

Frågar man en vanlig väljare efter superveckan tror jag de flesta är ytterst oklara om vad de olika partierna vill. A-kassa, skatter, miljö, bilar i en något oklara blandning. Förutsatt att folk lyssnande.

Debatterna var helt enkelt ett uruselt sätt att presentera ett alternativ till den borgerliga politiken. Det var skådespel för media och kanske en högtidsstund för de redan frälsta men uppnådde knappast något.

Alliansen med reinfeldt får nog sägas ha vunnit på walkover.

Ja, förutom att rikta fokus på att det idag 2008 inte finns något färdigt regeringsalternativ till den moderatledda alliansen. Vilket jag antar inte var avsikten. Det var fler frågor om vem som skulle regera med vem än hur väl alliansens lyckats med sin politik från media.

Det främst socialdemokraterna misslyckades med var att presentera en djupare och genomgående kritik av alliansens s.k arbetslinje. Socialdemokraterna bröt inte den moderatledda alliansens bild av verkligheten. Fredrik Reinfeldt kunde fortsätta att hänvisa till siffror som inte stämmer eller tolkas selektivt. Vilka media förstås troget rapporterade om. Ingen ifrågasatte den vetenskapliga grunden för den moderata arbetslinjen, de 180000 i ‘utanförskap’ som lämnat utanförskap eller alla de nya företag det talades om. Eller för den delen de av bostadsbubblan och konsumtionshystering uppblåsta statsfinanserna.

Helt enkelt, ingen granskade grunderna för alliansens argument. Var det verkligen det smartaste sättet att bedriva politisk kampanj. Varför istället inte nåla fast alliansen med deras egen politiska retorik.

Socialdemokraterna har också visar fram sin egen version av MP’s ständiga bråk mellan ”realister” och ”fundamentalister” eller med andra ord mellan de som vill säkra makten för att kunna driva en egen politik och de som vill gå till val på sin vision om ett alternativt samhälle oavsett vad evetuella väljare tycker.

En del socialdemokraterna har också visat att de är redo att göra allt för att sparka undan benen på Mona Sahlin av rent maktpolitiska orsaker. Alliansens behöver knappast driva någon mosa Mona kampanj när partidistriktet i skåne och diverse andra företrädrare driver en egna kampanjer.

Och som man påpekade från partidisktriktet i  GBG går ut med rena osanningar i media.

Jag räknar mig själv till realisterna. Vinner man inga val är det meningslöst hur bra visioner man har. Eller vem som sitter var i maktpyramiden. Det finns heller ingen möjlighet att påverka samhällsutvecklingen. Något som Frerik Reinfeldt insåg och som som var grunden för hela den makeover moderaterna gjorde.

Det gick inte bra för moderaterna att gå till val på sänkta skatter för höginkomsttagare i Sverige. Så retoriken ändrades till att tala om hårdare krav på ‘bidragstagare’, ordning och reda och en omfördelning från de som inte arbetade till de som arbetar. Att sedan dessa ‘bidragstagare’ var sjuk, arbetslösa och pensionärer hade mindre betydelse. Argumenten följde ju den urgamla svenska synen på de ’som inte gjorde rätt för sig’ och låg andra till belastning.

Alltför många socialdemokraterna tycks också tro att man kan vinna val på en ren ‘vänster’ politik och en politiks sväng åt vänster i Sverige. Vilket jag undrar om det stämmer med 165000 socialdemokraterna som röstade på moderaterna 2006 eller det faktum att fler LO medlemmar röstade på moderaterna än vänsterpartiet 2006. Om Ohlys vänsterparti inte vann s-väljare 2006 varför skulle han vara en röstmagnet 2010? Även om vänsterpartister och de som kallar riktig vänster drömmer om att ett 40-50% alternativ är de idag ett 5-6% alternativ. Och lär vara det under överskådlig framtid sedan Ohly tog död på all försök till förnyelse inom vänsterpartiet.

Det är blockpolitiken som Fokus skriver om nedan som utgör grunden för regeringsmakten. Kan moderaterna hålla ihop sin allians fram till 2010 och säkra några av de mittenväljare som röstade på alliansen 2006 sitter alliansen kvar.

Om det går att bryta blockpolitken och säkra MP blir socialdemokraterna det enda regeringsalternativet oavsett vilka konstellationer det gäller. Speciellt med sverigedemokraterna i riksdagen.

Det är då extra förvånande att ett så stort antal socialdemokrater går ut och talar för att cementera blockpolitiken genom att röra sig mot vänster. Och gör jämförelsen med det interna rådslagsarbetet och alliansenspolitk där båda kategoriserar som ‘högerpolitik’.

S-partiledningen har uppenbarligen ett gigantiskt internet kommunikationsproblem här. Och ett externt. Den socialdemokratiska partiorganisationen är idag inte redo för val. Trots att det är nu som valet 2010 vinns om s ska följa alliansmodellen med att presentera ett tydligt regeringsalternativ och politik långt före valdagen. 

Valet 2009/10 är Mona Sahlin och socialdemokraternas att förlora. Efter superveckan är jag tveksam om man lärt läxan efter 2006 både när det gället organisation och politik.

Mer i Media:
Debatt 1: , Debatt 2: , Debatt 3:, Stridsfråga om flyktingar. Tappar kraftigt i väljarstöd, visar DN/Synovates undersökning.,  Kritik på kongressen., Dagens radiodebatt., Superveckan verkningslös.,
Lena Mellin: Båda partiledarna gjorde bra ifrån sig, Klart besked från Fredrik Reinfeldt i veckans sista debatt mellan honom och Mona Sahlin,

Bloggat:
Ida Gabrielsson,  Magnus Andersson, Sahlins hemska fjorton dagar, Reinfeldt lämnar inga raka besked, Mona Sahlin – Sossarnas Kvarnsten, Ett block i riksdagen, Reinfeldt vägrade svara på om han kan tänka sig regera med sverigedemokraterna, Statsministern tog hem superveckan…,

Fokus » Resan mot mitten
[..]

Ända sedan Mona Sahlin blev partiordförande hade hon jobbat med den interna förankringen. Partiledarna för de tre partierna träffades i ett och ett halvt års tid i olika konstellationer. Relationen mellan dem var sargad efter åtta års uppgörelser om femton budgetar. Nu skulle hon gjuta olja på vågorna.

Under processen förde hon diskussioner på alla nivåer i partiet, samtidigt som hon bakom kulisserna vred och vände på argumenten med sina strateger.

De konstaterade snabbt att Lars Ohly vore ett problem för en trepartiallians. Enligt opinionsmätningar uppfattas han av väljarna som ett sänke, alltså att han är mindre populär än sitt parti. Fredrik Reinfeldts önskescenario, tänkte de, vore att hota med Lars Ohly som finansminister och sänka trovärdigheten i den socialdemokratiska ekonomiska politiken. Då var det bättre att strunta i vänstern och möta attackerna om splittring.

Dessutom var det så stor konkurrens mellan Lars Ohly och Peter Eriksson. När miljöpartiets språkrör i somras besökte vänsterpartiets kursgård och träffade Lars Ohlys partistyrelse var Peter Eriksson tydlig. Han ville liera sig enbart med socialdemokraterna, i andra hand kunde han tänka sig att ett borgerligt mittenparti kunde ingå. Men aldrig vänsterpartiet! Det förbättrade inte direkt deras spända relation.

– Mona fick vara lite av morsan som tog grabbarna i örat, enligt en socialdemokrat med insyn i processen.

Vänsterpartisterna å sin sida förstod sig aldrig på Mona Sahlin.

– Sossarna var jävligt svåra. Mona ville nog bara ha miljöpartiet, säger en ledamot i partistyrelsen.

Ledande socialdemokrater tolkade tidigt Lars Ohlys attityd som att han ville hitta en officiell anledning att inte delta i en allians. Att bli »utesluten« passade perfekt.

Så där höll det på fram och tillbaka, tills Mona Sahlin satte ner foten. Kanske tog hon i lite för hårt när hon äntligen stod där med Peter Eriksson och Maria Wetterstrand.

– Mona svarade lite olyckligt på presskonferensen. Vårt regeringsalternativ är genomtänkt och förankrat, men det finns krafter som ville att hennes uttalande skulle misstolkas, förklarar socialdemokraten Urban Ahlin, distriktsordförande i Skaraborg.

Ursäkten till Lars Ohly i dagarna betyder inte så mycket i sak. Hon – en av de mest erfarna politikerna i landet – uttryckte sig bara klumpigt.

Valet av miljöpartiet som den nära partnern är enkel, tycker flera socialdemokrater i Mona Sahlins krets. Även om det inte går att konkret peka på en ny sahlinsk politik så står partiledaren långt från vänsterpartiet. Med Lars Ohly skulle hon få svårt att ta tillbaka de medelklassväljare socialdemokraterna förlorade i valet 2006. En inflytelserik socialdemokrat hävdar att »det har aldrig varit aktuellt för henne med en s-v-mp-allians«.

– Vänsterpartiet kan nu bli ett renodlat vänsteralternativ och slipper ingå i en luddig s-v-mp-konstellation. Inte så dumt för dem att stå utanför. Och det passar också Mona, säger en som sitter i partistyrelsen.

Planen ligger fast, men det mediala kaoset ligger kvar och Carl Bildts ord om rödgrön röra har fått ny livsluft. Det som började med att Mona Sahlin statsmannalikt erbjöd Fredrik Reinfeldt sina tjänster som erfaren krisförhandlare slutade med att hon framstod som vinglig regeringsbildare.

Moderaternas partisekreterare och kampanjmakare Per Schlingmann kan konstatera att Mona Sahlin sitter i en situation han inte ens önskar sin värsta fiende. Inför ett antal socialdemokratiska fackliga ledare har han beskrivit sin lättnad över att slippa attackerna om borgerlig splittring:

[..]
Fredrik Reinfeldt har själv konstaterat hur socialdemokraterna utnyttjat en svag blockpolitik:

– Utan blockpolitik är socialdemokraterna, med hjälp av hoppande majoriteter i riksdagen, enda regeringsalternativet. De kan då välja sina samarbetspartner i olika frågor. Och de får som de vill. De kan fortsätta att regera ensamma och byta majoritet genom att hålla hov med alla runt omkring.

Det Fredrik Reinfeldt har gjort med svensk politiks struktur är att han har befäst blockpolitiken. Han har rest en mur mellan två alternativ. Och han tänker inte låta den rasa utan strid.

Mona Sahlins relation till miljöpartiet var gott under åren som miljö- och samhällsbyggnadsminister. Språkrören var bra partners när hon ville driva igenom sina förslag under regeringen Perssons två sista år.

Hennes drömscenario är att få behålla dagens opinionsläge och bilda majoritetsregering tillsammans med miljöpartiet. Går inte det kan miljöpartiet bli bryggan till en uppgörelse över blockgränsen, tänker hennes strateger.

– Hon lyssnar nog på Ingvar och han tycker säkert att det är viktigt att i detta läge säkra miljöpartiet på rätt sida om blockgränsen, säger en ledande socialdemokrat.

Vad som helst kan hända på två år, och hon måste hålla alla dörrar öppna. Även till vänsterpartiet, men det betyder inte att hon för den skull behöver ta in dem i sin allians.

Ett samarbete med moderaterna kan uteslutas, dessutom skulle Fredrik Reinfeldt vägra. Lika svårt är det att se miljöpartiet och kristdemokraterna sida vid sida. Men centerpartiet och folkpartiet finns i strategernas sikte.

Sverigedemokraterna har sagt att de vägrar rösta på Mona Sahlin som regeringsbildare om de kommer in i riksdagen. Det blir en knepig situation för den borgerliga alliansen. Kommer mittenpartierna att hålla fast vid blockpolitiken om Sverigedemokraterna får en vågmästarroll? För Mona Sahlin skulle det kunna vara den kil som spräcker Fredrik Reinfeldts grepp om svensk politik.

– För mig räcker det att ta upp diskussionen om Sverigedemokraterna för att det ska bli tydligt att vi inte kan utesluta någon lösning, annat än en som ger dem inflytande, säger hon.

Sverigedemokraterna utgör alltså en viktig pusselbit, och för dagen ser andra vägar in i borgerligheten ut att vara omöjliga. Urban Ahlin, en av Mona Sahlins förtrogna, är dock hoppfull. På sikt går det att nå mittenpartierna, tror han:

– Vi ska inte glömma bort landsbygdscentern. Ute i landet är de inte främmande för samarbete, det är bara på riksnivå som det är stängt.

Med centerpartiet finns en historia att luta sig emot. Tillsammans med socialdemokraterna har de både regerat och samarbetat. Partikulturen är densamma, en överenskommelse håller, det behövs inte några dokument, brukar båda partierna framhålla när de minns samarbetet som löste 1990-talets ekonomiska kris.

Under slutet av 1980-talet – när Mona Sahlin gjordes till stjärna – var folkpartiet en viktig partner för socialdemokraterna i de stora strukturella ekonomiska frågorna. Partierna gjorde en stor skattereform, och drev tillsammans fram det nya pensionssystemet.

Den krets socialdemokrater som har fått makten nu söker sig högerut. De gillar miljöpartiets och folkpartiets syn på småföretag, utvecklingen i offentlig sektor och moralfrågor. Det finns en fråga där Mona Sahlin verkligen ändrat socialdemokraternas politik, och i den har hon redan sökt folkpartiets stöd. Hösten 2007 drev hon igenom en hårdare skolpolitik och erbjöd sedan Björklund en blocköverskridande uppgörelse.

I folkpartilandet – med några liberala ledarskribenter i Stockholm som språkrör – finns en motsvarande längtan efter samarbete i mitten.

– Socialdemokraterna har det sista året flyttat sig till höger, det gör möjligheten intressant, säger en ledande folkpartist anonymt.

Om det går som Mona Sahlin vill finns det efter valdagen både en öppning åt höger och vänster, och en stor socialdemokrati i mitten som leder regeringsförhandlingarna.

Men hon har en lång väg kvar att vandra.

Gå och läsa hela artikeln i fokus. Den är intressant.

Eftersom det tydligen är öppet att kräva medlemsomröstningar borde det inte de vara fritt fram att rösta om socialdemokraterna ska gå i koalition med vänsterpartiet? Vill du se vänsterpartiet med eget departement i en socialdemokratisk regering. Borde inte vänsterpartiets deltagande eller inte vara öppet för diskussion.

För att låna från vännerna i Malmö är ett långtgående partisamarbete eller regeringsbildning med vänsterpartiet heller inte medlemsförankrat. Liksom det med MP.

Mer seriöst är frågan om socialdemokraterna varje gång ett beslut ska fattas ska ha medlemsomröstningar. Eller som Mona Sahlin fått, få mandat att fördjupa samarbetet med MP och fortsätta samtalen med V. Inte för att det hade någon betydelse när kritikerna ville ha en annan politik.

En helt inofficiell undersökning nedan.

 Loading ...

Så vad händer nu. Ska man tro media, diverse  ledarsidor och ett antal s-bloggar ska nu samtal inledas med vänsterpartiet som någon slags del i en koalition, något miljöpartiet säger inte stämmer. Enn Kokk’s blogg sammanfattar inställningen från alla de till vänster som protesterat. Jag ’ser fram’ emot gemensamma framträdanden med Lars Ohly nu när det demokratiska vänsterpartiet och socialdemokraterna har så mycket gemensamt. Och nej, jag köper inte hänvisningen till historiska dygder.

Enn Kokk » Vänsterpartiet behövs om det ska finnas något vänsteralternativ i nästa val

Vänsterpartiet behövs om det ska finnas något vänsteralternativ i nästa val
10 oktober 2008 16:48 | Politik |

Som mina läsare vet, är jag en gammal kommunistätare. Historiskt sett, när
Vänsterpartiet fortfarande förkortade sig VPK (där K stod för
Kommunisterna) eller ännu tidigare SKP (Sveriges Kommunistiska Parti),
reducerade sig partiet självt till att på sin höjd utgöra ett passivt
röstunderlag till Socialdemokraterna, och då skulle jag aldrig ha
kunnat tänka mig, att partiet ingick i någon regering tillsammans med
Socialdemokraterna.

Jag är fortsatt kritisk till att det i Vänsterpartiet än idag finns människor, som själva betecknar sig som kommunister. Men man måste vara både blind och döv för att inte se, att
partiet som helhet har ändrat karaktär: numera är partiet ett
demokratiskt och socialistiskt parti, något som också socialdemokratin,
åtminstone historiskt, har ansett sig vara, till och med ensamt vara.

Är det vänsterpartiet man vill ha? Något, som i säg är konstigt med tanke på att i LOs fall fler LO
medlemmar röstar på moderaterna än vänsterpartiet om jag kommer ihåg rätt. Och att socialdemokraterna förlorade valet 2006 på att delar av socialdemokratin gick till höger. Det var inte till vänsterpartiet som 165000 socialdemokrater gick 2006.

Ändå är det nu genom att gå till vänster som valet 2010 ska vinnas. Med vänsterpartiet som valmagnet. Utan att någon kan säga vad denna vänstersväng ska innebära i konkret politik. Suck.

Tydligen har också, om SvD’s ledarsida, ska anses trovärdig, bara två av 15 LO förbund stöt uppgörelsen med miljöpartiet. Och inte heller distriktsordföranden?

Är det 13 fackförbundordföranden som ska styra politiken? Tydligen är det i alla fall inte det socialdemokratiska partiet man ska gå med i om man vill påverka. Handels och Seko har gjort klart att hela rådslags arbete var värdelöst och tydligen högpolitik. Bra gjort av facket att skita i övriga s-medlemmar.

”Socialdemokratin måste bilda front med vänstern”

Fackförbunden Seko och Handels kräver att s tar steg till vänster: Samverkan mellan samtliga tre oppositionspartier är helt avgörande. För att skapa ett tydligt alternativ till alliansregeringen är det nödvändigt att oppositionen formulerar en egen politik. Helt avgörande blir att få ihop ett samarbete mellan samtliga oppositionspartier för att bekämpa klyftor och orättvisor i samhället. Om socialdemokratin lanserar en ny välfärdspolitik med samma retorik som alliansens hur ska väljarna då kunna se skillnaderna? Varför välja en ny regering som lägger sig nära den borgerliga regeringen? Det är dags att socialdemokratin tar ett steg åt vänster, skriver Janne Rudén, förbundsordförande för Facket för Service och Kommunikation, Seko, och Lars-Anders Häggström förbundsordförande för Handelsanställdas förbund.

Har ingen av alla dessa kritiker varit medvetna om arbetet med att gå ifrån alla de minoritetsregeringar som styrt Sverige de senaste åren. Och ta fram ett alternativ till alliansen. Tydligen inte, eftersom ingen hade en aaaning om samarbets planerna med miljöpartiet.

Hela diskussionen har tagit en märklig vändning. Plötsligt är hela det socialdemokratiska rådslags arbetet underkänt av diverse röster som borgerlig politik. Och samarbete med miljöpartiet beskriv närmast som en statskupp. För mig verkar det dock snarare som en högljud opinion genomfört en egen statskupp när det inte genom vanligt partiarbete kunde få igenom sin vilja. Den som skriker högst vinner oftast.

Nu ska tydligen vänsterpartiet vara alibi och pådrivare för att en riktig vänsterpolitik förd av socialdemokraterna? Ett vänsterparti som på två år inte sagt ett pip om de liberala samhällsförändringar alliansens gjort ska nu gå i ledningen för oppositionen?

Vi är tillbaka till strider mellan förnyare och traditionalister. Där Mona Sahlin och partiledningen nu öppnat för ett rejält bråk inom både organisation och om innehållet i politiken. Vilket får anses vara Mona Sahlins fel. Hon pallade inte för trycket som det verkar. 

Är det sedan ingen som fattar att diskussionen om politikens djupare innehåll och socialdemokratins organisation skulle man inlett för två år sedan? Och att det hela tiden funnits möjlighet att påverka via rådslagen. Och att det nu handlar om att ha en politik klar för vinna två val varav det första är det mindre än ett år kvar till? Att då gå tillbaka till ruta 1 är politiskt självmord.

Eller att Sverige står inför enorma utmaningar förutom katastrofen av 4 års borgerligt regerande. Något som det uppenbarligen inte finns något medvetande om bland alla som hellre diskuterar rätt etiketter på politiken och hur viktigt organisations utformningen är. Det är intellektuellt navelskskåderi. Och vad värre är sviker det alla de svenskar som verkligen behöver hjälp.

Jag, som dumt nog trodde det var just nog trodde det var solidaritet med utsatta som var viktigaste för socialdemokrater och övriga till vänster. Personligen är jag trött på en akademiker vänster som hellre pratar än agerar med konkret politik. Jag har sett allt för mycket av detta från alla de organisationer som florera till vänster.

Jag vill inte ha kvar alliansen 2010. Men Reinfeldt måste skratta gott nu. Det är bara att upprepa vänsterparti och regeringsduglighet fram till 2010 för honom.

Mp: Vänsterpartiet inte aktuellt för koalitionsregering

- Som jag förstår det vill Mona förtydliga att vänsterpartiet inte har varit beredda att vara med i den här processen. Däremot är det inte så att vi aktivt har tagit ställning för att göra oss av med dem. Om hon vill prata med Lars Ohly om det en gång till så lägger inte jag in något veto mot det.

Vad fick du själv för besked av Mona Sahlin i dag?

- Inget som förändrar vår överenskommelse, och i den ingår att vi inte ska sluta prata med vänsterpartiet. Vi gör ju saker gemensamt i riksdagen under mandatperioden.

Enligt överenskommelsen mellan miljöpartiet och socialdemokraterna ska representanter för de två partierna nu ge sig ut på en gemensam turné. Gemensamma arbetsgrupper ska tillsättas och en regeringsplattform arbetas fram. Och i det arbetet är inte vänsterpartiet med.
Maria Wetterstrand

Mer i Media:
Sahlin gör en pudel för vänstern, ”Trovärdigheten saknas helt”,Sahlin öppnar dörren för vänsterpartiet,
Sahlin överraskade sitt eget parti,

Bloggat: