Obamas nya Vita Hus administration

För den som är intresserad har nu personerna som ska utarbeta grunderna för den nya Obama administrationen offentliggjorts. Med Susan Rice som kallade Hillary för en häxa som en del av det natioella säkerhetsteamet villket kanske får en eller annan att undra. För den som följer amerikanska politik kan man undra om det blir en liknande situation som med John Bolton i utrikesdepartementet under Colin Powell.

Policy Working Groups | Change.gov: The Obama-Biden Transition Team

Policy Working Groups

The focus of the Policy Working Groups will be to develop the priority policy proposals and plans from the Obama Campaign for action during the Obama-Biden Administration. The Policy Working Groups will focus on the following areas: Economy, Education, Energy & Environment, Health Care, Immigration, National Security, and Technology, Innovation & Government Reform.
—-

National Security

The National Security Policy Working Group works closely with key
experts and our agency review teams to help prepare the
President-elect, Vice President-elect and senior national security
appointees as they are named to make early decisions on critical
national security issues.

James B. Steinberg is dean of the LBJ School of
Public Affairs (2006-present) and is a former Deputy National Security
Advisor to President Clinton (1996-2000). His previous positions
include vice president and director of Foreign Policy Studies at the
Brookings Institution (2001-2005), director of the Policy Planning
Staff (1994-1996) and Deputy Assistant Secretary for Regional Analysis
in the Bureau of Intelligence and Research (1993-1994) at the U.S.
Department of State. He is the author of and contributor to many books
on foreign policy and national security topics, including, most
recently, with Kurt Campbell, Difficult Transitions: Foreign Policy Troubles at the Outset of Power.

Dr. Susan E. Rice served most recently as a Senior
Foreign Policy Advisor to the Obama for America campaign while on leave
from the Brookings Institution where she is a Senior Fellow in the
Foreign Policy and Global Economy and Development Programs. Rice
currently serves on the Obama-Biden Transition Project Advisory Board.
From 1997-2001, she was U.S. Assistant Secretary of State for African
Affairs. Prior to that, Rice served in the White House at the National
Security Council as Special Assistant to the President and Senior
Director for African Affairs and as Director for International
Organizations and Peacekeeping. Rice was previously a management
consultant at McKinsey and Company. She received her B.A. in History
with Honors from Stanford University and her M.Phil. and D.Phil.
(Ph.D.) degrees in International Relations from Oxford University,
where she was a Rhodes Scholar.

Group Members

Jeffrey Bader
Jeremy Bash
Antony Blinken
Gregory Craig
Ivo Daalder
Richard Danzig
Mary De Rosa
Michele Flournoy
Stephen Flynn
Michelle Gavin
Philip Gordon
Scott Gration
Frank Januzzi
Colin Kahl
Liz King
Paul Kurtz
Daniel Kurtzer
Ellen Laipson
Mark Lippert
Denis McDonough
Michael McFaul
Carlos Monje
Erin O’Connor
Peter Ogden
Joseph Paulsen
Daniel Restrepo
Bruce Riedel
Dennis Ross
Mara Rudman
Whitney Schneidman
Eric Schwartz
Sarah Sewall
Daniel Shapiro
Steven Simon
Peter Singer
Gayle Smith
Mona Sutphen
Jennifer Urizar
Toni Verstandig
Jeremy Weinstein

Read More

NATO flotta bildas i Svarta havet

För den som är intresserad.

Det är inte vilket fartyg som helst som USA skickar till Svarta havet samtidigt som EU har sitt möte i Bryssel. Ryssland har runt 16 större fartyg i Svart havet mot en NATO flotta på 10 enligt Debka. NATO flottan förstärks snart med ytterligare 6 inklusive USS Mount Whitney som är en flytande ledningscentral och ett av världens mest avancerade krigsfartyg.

Ett fartyg som den svenska militären har erfarenhet av.

SR 02 – Fredsfrämjande multinationell övning i Polen

Flytande ledning har koll på läget – 11 svenskar bland 1250 ombord USS Mount Whitney

USS Mount Whitney är normalt ledningsfartyg för US Second Fleet/Striking Fleet Atlantic. Tack vare sina utrymmen och sin kompletta C4I-utrustning (ledning/samband/IT-system) är hon numera även plattform för det nya NATO-konceptet CJTF HQ – Combined Joint Task Force Hedaquarters.

3 mars 2002

Under övningen Strong Resolve 2002 (SR 02) arbetar 11 svenskar ombord på USS Mount Whitney (MTW) – ledningsfartyg for US Second Fleet / Striking Fleet Atlantic. MTW har en central roll under den multinationella NATO-övningen SR 02, som just nu pågår i Polen och vid dess norra kust.

Ombord på Mount Whitney (MTW) sitter högsta ledningen för övningen SR 02 med sin stab som skall leda den spelade missionen i Polen – PFOR. SR 02 är en NATO-övning med partnerländer inbjudna, i vilken man knyter samman alla delar i kedjan for en fredsfrämjande insats – från högsta nivå; högkvarteret ombord på MTW, genom ledningarna för de olika stridskrafterna och ner till enskild soldat.

USS Mount Whitney är ett stort fartyg, just nu är vi 1250 personer ombord – och det finns kojplaser for ca 200 till! Själva besättningen, bara för att framföra fartyget, är 541 amerikanska män och kvinnor. Därutöver är nu 709 personer från 24 länder ombord for att utgora den övade PFOR-staben (CJTF HQ) med diverse kringfunktioner samt övningsledning (DISTAFF).

Markus Grönblad, kommendörkapten i svenska flottan och i vanliga fall tjänstgörande i Karlskrona, är en av de svenska officerare som just nu jobbar ombord på USS Mount Whitney:

- Att arbeta i en multinationell miljö är en rolig och spännande utmaning där det gäller att få 600 man att verka åt samma håll. Mount Whitneys devis ”Framgång börjar med samarbete” passar väldigt bra in här, sager Markus Grönblad, under övningen på CJ 3 / Current Operations i CJTF HQ.

CJTF – Combined Joint Task Force – är ett koncept för att genomföra och leda en större multinationell fredsfrämjande insats, utvecklat av NATO. Striking Fleets koncept är att leda från ett sjöbaserat högkvarter (HQ). Fördelarna är uppenbara, att sätta upp ett CJTF HQ på land tar tid eftersom man måste iordningställa hus, dra ledningar för samband mm mm. Ett sjöbaserat HQ som kan använda förberedda utrymmen ombord och fyllas på med personal under färden till insatsområdet kan också börja samträna under övarfarten. När man väl är framme kan man vara operativ från start.

Ombord på MTW finns en färdig ledningscentral, hjärtat i CJTF HQ, som kallas Joint Operations Center (JOC). Här inne finns representanter för alla försvarsgrenar och specialområden, var och en med sin dataskärm och med tillgång till alla nödvändiga nåtverk. Överst på väggen längst fram i lokalen sitter sex stora 32′ TV-skärmar som visar i tur och ordning landläge, sjöläge, luftläge, särskilda operationer, aktuellt väderläge (satellitbild) och CNN. Fartygets sambandsutrustning har 7 sattellitkanaler som t ex klarar av 100 telefonsamtal och att upprätthålla en världsomspännande lägesbild samtidigt.

Fartyget har i övrigt gott om lämpliga utrymmen för alla olika delar av staben:
CJ1 – Admin, CJ2 – Intel, CJ3 – Ops, CJ4 – Logs, CJ5 – Plans, CJ6 – Comms, CJ9 – CIMIC och därtill de s k ‘special staff”-delarna; CJIO – Info Ops, JAG (juridiska rådgivare) samt Public Information Office. Ombord finns även kontaktpersoner ”Liasion Officers” för de direkt underställda cheferna; Land Component Commander, Maritime Component Commander, Air Component Commander, Special Operations Task Force och Psycological Operations Task Force.

Carl Sjöstrand
Chief PI Plans/Ops, PFOR HQ
STRONG RESOLVE 2002

Read More

Den turkisk-kurdisk konflikten

Fredrik Malm pekar på en centralpunkt i den

turkisk-kurdiska konflikten.

Det är ganska uppenbart att det PKK är en konfliktorsak i en mycket djupare

konflikt om utseendet på en eventuell framtida kurdisk stat. Där finns förstås även krutdurken Kirkuk med som en del. Det har ju även

förekommit bråk i kurdiska områden i Syrien och inte minst Iran som vad jag förstått till viss del samarbetat med Turkiet. Alla länderna

vill ju motarbeta ett fritt kurdistan. Att vara så ensidigt beroende av USA innebär ju för kurderna finns det ju återigen risken att de

blir brickorna i ett spel som slutar med att de blir svikna. Precis som 1919 i versailles och framåt.

Det är också ganska

svårt att tro att varken de kurdiska myndigheterna, central regeringen i Bagdad eller USAs militärkommando inte skulle vetat

något om eller kunnat kontrollera de PKK förband som opererat inne i Kurdistan och utfört attacker mot Turkiet. Speciellt inte om

ryktena stämmer om beväpningen av PJAK för aktioner mot Iran. Då skulle knappast Masrour Barzani eller andra inom den kurdiska

säkerhets-underättelsetjänsten göra något vidare arbete. Tvärtom är det väl troligt att alla blåljugit.

Även USA för en

schizofren politik. Där realpolitiska intressen som att säkra tillgång till den flygbas som hanterar största delen av USAs flyg

transporterna till Irak ställs mot vad Armenien lobbyn driver fram för lagförslag. Eller dubbelspelet mot både turkar och kurder. Sen

finns även i förlängningen NATOs framtid och det Turkiska medlemskapet i EU. Ett EU som då skulle gränsa till Kurdistan. Med andra ord

situationen berör i högsta grad Sverige.

width="454" />

Fredrik Malm: Mustafa

Akyol, invasionen och PKK

Samtidigt missar Mustafa Akyol, precis som de flesta andra analytiker, den mest centrala

aspekten av dem alla – att utvecklingen i Kurdistan-Irak inspirerar kurder i andra delar av Kurdistan att kräva motsvarande självstyre.

Detta är den långsiktiga utmaningen som Turkiet ännu idag inte kan förhålla sig på något annat sätt än att, just det, agera militärt. I

stället för att skapa förutsättningar för att inkludera Turkiets kurder och ingjuta hopp om en framtid där de är delaktiga i Turkiets

utveckling så väljer turkiska regeringar (påverkade av den djupa staten givetvis) gång på gång att grusa dessa förutsättningar genom att

skjuta kurderna ifrån sig och alienera dem

Irak

stoppar PKK på irakisk mark

Tidigare på dagen hade Turkiets regering, under hårt tryck att sända armén in i irakiska

Kurdistan på jakt efter gerillan, lovat Irak att söka en fredlig lösning på problemet med PKK:s (Kurdiska arbetarpartiet) baser på

irakisk mark. PKK har sedan 1984 slagits för kurdiskt självstyre i sydöstra Turkiet.- Politik, dialog, diplomati, kultur och ekonomi är

medlen för att lösa denna kris, sade utrikesminister Babacan vid en presskonferens i Bagdad tillsammans med Iraks utrikesminister

Hoshyar Zebari, själv kurd.

- Vi vill inte offra våra kulturella och ekonomiska relationer med Irak för en terrorgrupps

skull.

Samtidigt avvisade Babacan gerillans förslag om villkorlig vapenvila i utbyte mot att Turkiet avbryter sina

militäroperationer mot gerillan.

- Vapenvila är en fråga mellan två länder och två arméer, inte med en terrororganisation. Det

handlar om terrorism, sade ministern.

Han tillade att ”enorm ilska” råder i hans land sedan tolv turkiska soldater i helgen

dödats i ett PKK-angrepp. Dessutom saknas åtta soldater, sannolikt fångna hos gerillan.

En nyhetsbyrå med band till gerillan

publicerade på tisdagen foton som sades föreställa de åtta fångarna. ”Bilderna visar att de är vid rätt god hälsa”, sade byrån enligt

Reuters.

SVD

Read More

Terrorist eller frihetskämpe

Om inte annat belyser händelsen frågan vem är terrorist

eller frihetskämpe. Att liknande aktivitet pågår även inne på iransk område eller att iranskt artilleri verkar däremot inte

någon uppmärksamma i svensk media. ”The Party for Free Life in Kurdistan” (PJAK) är den iranska grenen av PKK. En organisation som

enligt flertalet rapporter stöds i attacker mot iranska mål av både USA och Israel.

Det blir intressant att se om

USA väljer en gammal allierad och NATO medlem eller en nyare allierad. Med tanke på historia och Turkiets tyngd verkar valet

ganska logiskt. Kurderna har övergetts tidigare av USA. Vilket förstås skulle spränga hela den

href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Potemkinby">Potemkinkuliss som dagens Irak är. Det finns heller inga av dagens

omgivande stater som är intresserade av ett fritt Kurdistan. Samtidigt är USA beroende av kurderna i irak och förhållandet till turkiet

försämrats.

href="en.wikipedia.org/wiki/Kurdistan_Workers_Party">

class="a">en.wikipedia.org/wiki/Kurdistan_Workers_Party

Krismöte i Turkiet efter rebellattack

Offren är de första sedan i onsdags då

Turkiets
parlament gav klartecken för militära anfall över gränsen till det
autonoma irakiska Kurdistan.Syftet är att försöka

krossa gerillaorganisationen PKK, som har terrorstämplats av såväl Turkiet som EU och USA.

-
Vårt parlament har gett

oss fullmakt att agera och inom det ramverket
kommer vi att göra vad som krävs, sade Erdogan enligt Reuters då.

class="artindrag" dngenerated="true">Turkiet har redan runt 100.000 soldater i gränsområdet för att förhindra PKK:s intrång över

gränsen.

Enligt kurdisk militär i norra Irak öppnade turkiskt artilleri eld på ett
tiotal platser längs med gränsen under

söndagsförmiddagen. Men då
skadades ingen. Liknande gränsbeskjutning från turkiskt håll har
tidigare inträffat.

Ledningen

för kurderna i norra Irak har svarat med att göra klart att kurderna avser försvara sig med våld om Turkiet eller andra aktörer

invaderar området.

Enligt nyhetsbyrån Reuters har premiärminister Tayyip Erdogan kallat sina
ministrar och höga militärer till

ett krissamtal senare i eftermiddag
svensk tid.

Det inhemska trycket på

Erdogan är hårt, där många kräver att han agerar mot
kurderna i norra Irak efter den senaste tidens attacker mot

turkisk
militär.

Iraks president Jalal Talabani sade på söndagen att ett utlämnande av PKK-medlemmer till Turkiet aldrig blir

aktuellt.

-
De befinner sig i Kurdistans otillgängliga bergsområden. Att överlämna
kurdiska ledare är en dröm som aldrig

kommer att besannas, sade
Talibani, själv kurd.

DN1

 

Read More

Pakistan

Tanken är väl som Asia Times artikel nedan säger att organisera ett fredligt maktövertagande

till en civil väst-vänlig regering i Pakistan. Och förhoppningsvis förhindra att landet kollapsar eller faller ner i ett inbördeskrig.

Något som verkar ganska avlägset just nu.

Bhutto: Faderns

bödlar bakom blodbad

Benazirs Bhuttos återkomst till Pakistan väntas förändra det politiska
landskapet i Pakistan.

Envisa rykten gör gällande att Bhutto ska få
dela makten efter parlamentsvalet med Musharraf som styrt landet sedan
en militärkupp

1999.
Bhuttos fordonsparad, kantad av hundratusentals anhängare, hann i går
rulla många timmar i triumf längs miljonstaden

Karachis gator men sedan
kom attentaten som allmänt fruktats i det instabila land där hon har så
många fiender.
Som genom ett

mirakel klarade sig Bhutto helt oskadd, kanske tack vare
att hennes fordon var utrustat med störsändare av senaste snitt,

ägnade
åt att stoppa alla försök att fjärrutlösa bomber.
Internationella tungviktare som USA, FN och EU fördömer

attackerna.

Asia Times Online :: South Asia news –

Bhutto bombing kicks off war on US plan

The attack was hardly a surprise.
Militants see Bhutto’s return to

Pakistani
politics as a Western-backed coup against
Islamists in Pakistan, akin to the arrival in the
Afghan capital, Kabul, of

the US-backed Northern
Alliance in 2001. Militant leader Baitullah Mehsud
had instructed pro-al-Qaeda cells in Karachi to
kill

her for three major offenses against the
Islamists, which he listed as:- She is the only opposition politician who supported

the
military attack earlier this year on Islamabad’s
Lal Masjid (Red Mosque), a hotbed of Islamist
radicalism, and she

coninues to condemn the Lal
Masjid ideologues; – She has stated that she would
allow incursions by US forces into Pakistan

in
pursuit of Osama bin Laden; – She has stated that
she would allow the International Atomic Energy
Agency to question Dr A Q

Khan, the former leading
nuclear scientist accused of passing Pakistani
nuclear technology to anti-Western countries.

The

Western powers were meanwhile
cementing their plan for the future of Pakistan
and the region. On Thursday, the same day as

the
bomb attack, Britain’s Lord Malloch-Brown, a
minister of state at the Foreign and Commonwealth
Office, arrived in Pakistan

to discuss a future
pro-Western government in Islamabad. The day
before, the British Deputy High Commissioner in
Karachi,

Hamish Daniel, called on Sindh Governor
Ishratul Ebad to ensure that Bhutto’s homecoming
was accorded full

protocol.

Bhutto’s
return to Pakistan is part of a complex
arrangement brokered by Washington and its allies
to

ensure that a pro-Western government gains
power after parliamentary elections in about three
months’ time. The plan was put in

train earlier
this month with the promulgation of a National
Reconciliation Ordinance, under strong US
pressure, by Pakistan’s

current leader, General
Pervez Musharraf. Under the ordinance, all charges
against current and former lawmakers who have

been
accused of corruption (with Bhutto, a twice former
prime minister, prominent among them), were
dropped. This paved the way

for Musharraf’s
reelection as president and a political settlement
with Bhutto which, after Musharraf’s giving up his
post as

chief of the military, would result in a
civilian-based, pro-Western consensus government -
or so Washington hopes. (See

href="http://atimes.com/atimes/South_Asia/IJ11Df01.html">From Washington to war in
Waziristan
, ATol,

Oct 11, 2007)

SVD

Read More

Var finns det aktiva EU i den svenska politiken?

Några enkla frågor. Varför får Pakistan ha kärnvapen men inte Iran. Varför får Israel ha

kärnvapen, biologiska och kemiska vapen. Förresten utvecklade under ledning av fredpristagaren Shimon Peres. Och varför fortsätter DN

att ropa på att USA ska ta ledningen. En ledning som den nuvarande administrationen uppenbarligen inte är kapabel till. Det är istället

mer troligt att Israel och Bush administrationen leder regionen in i ett katastrofalt krig.

Som Israel mycket tydligt

visat är landet fullt kapabelt att slå till mot Iran på egen hand. Med sin USA upprustade vapenarsenal. Och när den helt logiska

motreaktionen kommer har USA plikten enligt sina åtaganden mot Israel att försvara landet.

Det enda alternativet som jag

ser det är att förklara hela mellanöstern som en kärnvapenfri zon. Och att världens stormakter använder sin ‘soft power’ till att

genomdriva en sådan utveckling. Annars kommer med en naturlig utveckling i stort sett alla länder i regionen ha kapaciteten att bygga

kärnvapen. Det är en utveckling som inte går att hålla tillbaka.

Frågan är förstås var EU och i förlängningen NATO

står. Någon gång måste Europa kunna stå på egna ben och vara redo att säga nej till USA. EU har också en oerhört stark ‘softpower’ som

DN kallar det. Enkelt uttryckt varför inte ta initiativet till en EU, Ryssland och Kina sponsrad aktion för regionen. Det blir i

sammanhanget intressant att läsa följande deklaration från Hillary Clinton om den politik om vill föra i regionen. Den enkla sanningen

är att USA kommer att behöva ett EU som kan stå på egna ben som en jämlik partner.

 ”We must withdraw from Iraq in a way that brings

our troops home safely, begins to restore stability to the region, and replaces military force with a new diplomatic initiative to

engage countries around the world in securing Iraq’s future. To that end, as president, I will convene the Joint Chiefs of Staff, the

secretary of defense, and the National Security Council and direct them to draw up a clear, viable plan to bring our troops home,

starting within the first 60 days of my administration.

While working to stabilize Iraq as our forces withdraw, I will focus

U.S. aid on helping Iraqis, not propping up the Iraqi government. Financial resources will go only where they will be used properly,

rather than to government ministries or ministers that hoard, steal, or waste them.

As we leave Iraq militarily, I will

replace our military force with an intensive diplomatic initiative in the region. The Bush administration has belatedly begun to engage

Iran and Syria in talks about the future of Iraq. This is a step in the right direction, but much more must be done. As president, I

will convene a regional stabilization group composed of key allies, other global powers, and all the states bordering Iraq. Working with

the newly appointed UN special representative for Iraq, the group will be charged with developing and implementing a strategy for

achieving a stable Iraq that provides incentives for Iran, Saudi Arabia, Syria, and Turkey to stay out of the civil war.

/>Finally, we need to engage the world in a global humanitarian effort to confront the human costs of this war. We must address the

plight of the two million Iraqis who have fled their country and the two million more who have been displaced internally. This will

require a multibillion-dollar international effort under the direction of the Office of the UN High Commissioner for Refugees.

Meanwhile, the United States, along with governments in Europe and the Middle East, must agree to accept asylum seekers and help them

return to Iraq when it is safe for them to do so.””  HR Clinton

Foreign Affairs


/>Ovälkommet besök

Iran

fortsätter att utmana med sitt kärnenergiprogram, och omvärlden fortsätter att visa bristande sammanhållning. Putin anser att det saknas

bevis för att Iran vill framställa kärnvapen, han vill gå varligt fram och han vill i huvudsak driva frågan i det internationella

atomenergiorganet IAEA.

Men vad händer om de ryska vägarna inte längre är framkomliga? Hur väljer Ryssland om det tvingas

välja? Skulle Moskva verkligen acceptera iranska kärnvapen, trots att det borde vara något som oroar Moskva lika mycket som andra?

/>
Om det ryska motståndet – och det iranska trotset – fortsätter öppnar sig

riktigt obehagliga framtidsscenarier.

Israel har all anledning att känna oro, och även om det från israeliskt håll stundtals

hörs att man saknar förmåga att ingripa ligger här en underförstådd varning om att Israel kan bli tvingat att göra något ifall ingen

annan agerar. I klartext handlar det om USA, och Washington har inte uteslutit möjligheten att ta till våld mot Iran.

Någon

storskalig operation skulle det inte bli tal om. I det krigströtta USA går det inte att uppbringa folkligt stöd för ännu ett omfattande

militärt äventyr i Mellanöstern. I omvärlden lär viljan att sluta upp bakom USA inte heller vara stor.

class="artindrag" dngenerated="true">Återstår då att Bushadministrationen agerar helt på egen hand, något den visat sig beredd

att göra tidigare. Men riskerna är stora även med begränsade militära insatser.

Den dag amerikanska bomber börjar falla över

Iran kommer befolkningen att sluta upp bakom en egentligen impopulär regim. I det iranska ledarskapets ögon skulle ett angrepp tolkas

som ett bevis för att landet behöver kärnvapen, och det är befogat att undra om några välriktade missiler skulle åstadkomma annat än en

mindre försening av de iranska planerna.

Vad vi ser är ett resultat av att USA under president George W Bush spelat bort sin

”soft power”. Washingtons ledarroll ifrågasätts. USA:s anseende har sjunkit världen över, och efter Irakkriget kan det vara få ledare

som är villiga att sätta sin politiska framtid på spel för att USA ber om något.

Det är i grunden en olycklig utveckling.

Världen behöver ett aktivt USA, men det måste vara ett lyhört och samarbetsvilligt USA, inte ett arrogant och

unilateralt.

Read More