Kategori: Historia

  • Källkritik i media hopplöst.

    Jan Öberg skriver i Aftonbladet om behovet av källkritik i media. Jag misstänker att det är en ganska hopplös önskan. Media har för länge sedan slutat med oberoende kritisk granskning.

    Nu handlar det om att berätta en bra historia. I den historian finns den bara plats för onda, goda. Vinnare eller förlorare. Offer och förövare. Självklart handlar det om att sälja tidningar en kamp om läsare. Som vi sett i den svenska rättegångar som Aftonbladet med flera tidningar följt så närgånget är dramaturgin klar och media är driver själva i mycket själva processen.

    Desto mer sensationella rubriker och sensationslystna läsare desto högre reklam och annonsintäkter. Men det vet du väl redan om du läser Aftonbladet?

    Karadzic redan dömd – i medierna | Debatt | Aftonbladet

    Bevakningen av Karadzics arrestering passar in i mönstret från 1990-talet. Utan hård fokusering på MKM skulle västvärldens politik på Balkan framstå som misslyckad i dag ­ med den var USA:s och NATO:s folkrättsstridiga bombningar och annan konflikt-felhantering i Kroatien, Bosnien och Serbien-Kosovo riktig. De selektiva krigsförbrytar-propagandisterna – som t ex Staffan Heimerson och Per Svensson –­ vet hur man undviker vissa frågor; de blir megafoner för makten och militarismen samt försvarare av den dumhetens fredsförhindrande politik som Europa och USA fört sedan 1990 på Balkan.

    Karadzic är redan dömd. Dock finns inga bevis. ”Diktatorn” och Hitler-figuren Milosevic lät man dö i sin cell; förmodligen var de juridiska bevisen så tunna att många i väst drog en lättnadens suck. Media vet att Karadzic var ansvarig för massakern i Srebrenica där ”upp emot” 8  000 eller 10 000 människor kallblodigt mördades. Men vare sig Haag-tribunalen eller humanitära organisationer använder dessa siffror. Och hur kan det vara folkmord? Ja, det är vidrigt att behöva påpeka det när enbart män men inte kvinnor och barn mördades.

    Ingen av de anti-serbiska skribenterna tycks känna till FN:s krav på minst 35 000 fler soldater för att kunna försvara de sex ”säkra” zonerna i Bosnien och att medlemsstaterna bara levererade 1 200; ej heller att FN var pank när massakern hände. De förtiger att den bosnisk-muslimska armén mördade serber och brände serbiska byar runt Srebrenica i månader före massakern. Allt var MKM! Tre människors vanvett, inte krig, politik, makt, desperation. De har förträngt att serberna, 1/3 av Bosnien befolkning, inte ville ha en ny stat och kördes över av internationella samfundet.

    För att förstå det här och upplysa allmänheten måste man läsa böcker och söka mångfaldiga källor. Men det är lättare att upprepa amerikanska nyhetsbyråer och CNN, upprepa vad andra svenska journalister skrivit som citerar vad journalister före dem skrev på 90-talet. Med lite ödmjukhet inför komplexiteten, med källkritik och lyssnande till alla sidor skulle den svart-vita bilden av konflikten på Balkan falla ihop som ett korthus.

  • Chiang Kai-Shek

    Värd att läsa för den historia och omvärlds intresserade. Hela inlägget här. Gå och läs.

    Generalissimo Chiang Kai-Shek « Militära Reflektioner
    Chiang hade beslutat sig för att bli officerare. Han ville bli undervisad i Japan som under den här tiden var ett modernt men starkt militaristiskt samhälle. Allt kretsa de kring kejsaren och militära dygder. Kina och Japan stod i kontrast till varandra. Dessutom hade det rysk-japanska kriget just avslutats med Japan som segrare. Denna framgång bekräftade Japan som en modern supermakt i Fjärran Östern. Det var just det kinesiska kejsardömets ointresse för modernisering och intryck utifrån som fick doktor Sun Yat-Sen att börja använda ordet revolution. Men det är en annan historia.

  • Vad är liberalism – Olof Palme social liberal?

    Barbro Hedvalls krönika på DN innehåller en del ganska intressanta funderingar. Gå och läs hela.

    En fråga som dyker upp hos mig är var 1800-talets liberaler hade stått i förhållande till dagens Timbro liberaler och socialdemokratin.

    Var finns utbildning för alla, hjälp till
    självhjälp, frihet och jämliket, solidaritet
    och människors lika värde i alliansens politik eller de skrifter som regelbundet produceras från Timbro? Är det möjligen så att dagens svenska liberaler var 1800-talets konservativa? Och kan socialdemokratin idag vara de som står för de klassiska socialliberala värderingarna.

    Vad var det Anders Borg sade om förslaget från socialdemokraterna om kompetensförsäkringar och en utbildningsmyndighet för arbetslösa? Alliansens och regeringen Borg-Reinfeldt står tydligen inte för hjälp till självhjälpstanken.

    Mer liberal än socialist

    Vad drev honom då in i arbetet som politisk hjälpreda åt den socialdemokratiske statsministern? En lust, en drift att påverka och förändra – eller med mångårige medarbetaren Anders Ferms ord vid ett seminarium på Södertörn: Olof Palme var samhällsförbättrare.

    Det var ett förlösande ord. För det som slagit mig under läsningen är just släktskapet med 1800-talets liberaler: de som ville riva stånds- och skråprivilegier, de som ville ge alla röst och rätt, de som trodde på utbildning för alla och hjälp till självhjälp. Olof Palmes honnörsord är frihet och jämliket, solidaritet och människors lika värde. Han reagerar mot översitteri, fördomar, klass- och rasförtryck. Slående är också hur Palme tidigt ser den nationella frihetskraften i koloniernas frigörelse.

    I grunden accepterade Olof Palme marknadsekonomin, fast den skulle förstås begränsas och dess frukter fördelas jämnt. Det må te sig utmanande men jag menar att Olof Palme står närmare liberalismen i dess socialliberala tappning än en socialism grundad i marxistisk materialism.

    Nu var 1950- och än mer 1960-talen rätt tid för den som ville förändra. Ekonomisk tillväxt, framtidstro och en ung generation som blev alltmer ifrågasättande och radikal, det gav medvind åt en politiker med Olof Palmes vyer och verksamhetslust. Samt arbetsförmåga.