Kulturkamp. Vänstern 68. Ideologiska motståndare. Civilisation. Terrorism. Och förstås det aldrig uttalade ordet Islam. Om man använder Slingman metoden med nyckelord verkar detta vara grunden för den kamp mot ideologiska motståndare som förs från diverse ledarsidor, organisationer som Timbro och obskyra näringslivsfinansierade magasin som neo. Med danmark som förebild i många fall.
Att 68-vänstern, kommunism, socialism sedan länge är ideologiskt tomma krafter eller förpassade till historiens skräphög verkar inte bekomma dessa demokratins riddare som ska försvara västerlandets civilisation mot diverse hemska krafter.
Det är intressant hur Sofia Nerbrand eller är det den danska statsministern med lyckas blanda 68vänster med religiösa fundamentalister och förstås terrorister. Alla som anti-demokratiska krafter.
Men jag ’ser fram emot’ liberalismens oundvikliga historiska seger som den enda ideologin. Att det var dogmatiska marxister som pratade om det historiskt oundvikliga i marxsismens seger hör väl till de ironier som de ideologiskt troende neo-liberalerna inte ser.
Men visst är det ’betrygande’ att neo-liberalerna nu kommer att rädda civilisationen från mörkrets krafter.
Anders Fogh Rasmussen har visat betydligt större intresse av att diskutera historia, kultur och värderingar än sin svenska kollega. I sitt första nyårstal 2002 inledde han sin kulturkamp med att rikta hård kritik mot vad han kallade för intellektuella smakdomare, med bakgrund i vänsterns 68.
Det ligger nära till hands att avfärda Demokratikanon som just en produkt av smakdomare, och det är givetvis omöjligt att fånga hela frihetskampen i 35 korta nedslag på 100 sidor. Kritik har också framförts mot att den elfte september och Muhammedkrisen inte finns med i kanonen. Men kanonen är inget facit utan har ett uttalat syfte att dels väcka debatt, dels att öka kunskaperna om demokratins principer, former och historia.
Demokratikanon föreslås användas i skolundervisningen men också bli en dokumentärserie, temalördag och frågesport i tv. Kort och gott en studiecirkel med hela den danska befolkningen om Danmarks grundvalar.Demokrati är inte bara en styrelseform, utan demokratikanon slår även fast att en demokratisk kultur inte är neutral. Den håller olika kulturer lika inför lagen, men den kan samtidigt avvisa traditioner: ”Demokratin är en kultur för civilisation. Den ger ett fritt val av övertygelse och livsstil, men förpliktar så att politik alltid övertrumfar såväl religion som ideologi.”
Efter att ha vunnit första ronden i kulturkampen mot ideologiska motståndare på vänsterkanten väljer statsministern att gå den andra ronden mot religiösa fundamentalister med politiska anspråk. Han har insett att det finns starka krafter ännu, som inte vill se historiens slut med den liberala demokratin som segrare. Alla älskar inte personlig och politisk frihet.
Men är det verkligen en statlig uppgift att ge ut en demokratikanon? Svaret ligger i konstaterandet att ett nationellt militärt försvar inte kan vinna ett idéernas krig mellan totalitarism och liberalism.