Etikett: Annapolis

Med tanke på att Syrien ska ha en avgörande roll kan man undra över USAs behandling av landet. Trots samarbete 2001-02 mot AQ har Bush administrationen sedan upprepande gånger vägrat ha formella kontakter med landet. Trots ivriga påstötningar från Assad. Priset för fred med Syrien är förstås att Israel ska lämna det område man ockuperat sedan 1970-talet.

Om detta kommer konferensen inte att handla. Syrien förväntas infoga sig i den USA leda koalitionen först. Ge upp en taktiska alliansen med Iran och Ryssland samt förstås samarbetet med Hizbollah så att denna organisation kan krossas i Libanon. Hizbollah hotar ju in sin tur Israels maktställning och det saudiska inflytandet i Libanon.

Är det förövrigt någon som tror att Israel kommer att lämna tillbaka Golan höjderna?

Sen är det märkligt att en konferens som ska handla om Palestinier och Israeler helt saknar genuina representanter för palestinierna. Abbas kan säkert fås att skriva på avtal men vem ska hålla dem? Knappast det som finns kvar av Fatah i Ramallah. Likadant tycks alla ha glömt de miljoner statslösa palestiner som bor på platser som Libanon.

Det ställs heller aldrig frågan om Israel verkligen vill ha fred och är redo till kompromisser.
Men vem skulle våga ställa krav på Israel som stat? Gör man det så blir man genast klassad som anti-semit. Eller om man råkar vara jude så är man förstås en självhatande sådan.

Läs mer i DN

Vrede i Mellanöstern mot mötet

I Ramallah bringades regeringens fredsdemonstration i förlägenhet av
motståndarnas marsch, som innan den skingrades av polisen var nästan
lika manstark och dessutom mer genuin – den officiella manifestationen
bestod i hög grad av skolungdom och utkommenderade anhöriga till
statsanställda.
I Gaza, där Hamas enligt de senaste mätningarna rasar opinionsmässigt,
pågår massiva protester mot Annapolis sedan flera dagar, dirigerade
från högtalare i gathörnen.
– Palestinierna i Annapolis är förrädare utan folkligt mandat, de har
ingen rätt att förhandla om något alls. Arabstater som deltar går
sionismens ärenden, sade Hamas premiärminister Ismail Haniya till
anhängare i Rimal i måndags.
Irans och Hamas oro över Annapolismötet beror i hög grad på Syriens
närvaro. Utan Syrien kan Iran inte projicera sitt inflytande och
förmedla resurser till allierade i Libanon och Gaza. För USA är mötet
redan en framgång, i det man fått till stånd en imponerande mönstring
av Mellanösternstater på sin egen gård, trots Irak. I vilken mån detta
ska bidra till att lösa upp Palestinahärvans segslitna knutar är en
annan sak.

SvD » Utrikes » Syriens väg avgörande

Men förväntningarna var från början lågt
ställda i Mellanöstern. Det finns många skäl till
det efter misslyckandet i Camp David mellan Israels Ehud Barak och
palestiniernas Yasser Arafat för sju år sedan. Fiaskot
då ledde till utbrottet av den andra, våldsammare intifadan
med palestinska självmordsbombare mot civila israeler och då
Israel tog ett järngrepp över Västbanken igen, satte i
gång med byggandet av muren/barriären, lät
bosättningarna expandera och isolerade Gaza helt efter sin
evakuering av bosättarna därifrån och efter Hamas
segerval.

Gaza är nu förklarat ”fiendeland” av Israel;
Västbankens palestinska områden är som hålen i en
schweizerost, genomkorsade av bosättningar och stora
bosättarvägar; östra Jerusalem är en stad dit
Västbanks- och Gazapalestinier endast kan drömma om att
komma.

Opinionsmätningar i både Israel och bland
palestinierna visar att båda folken vill ha fred. Men i dag
är det allt färre israeler som minns var den gröna
linjen (stilleståndslinjen från 1949) en gång gick.
Spåren av den är bortsopade på marken.
Bosättningspolitiken har i sin tur fått tron på att
Israel verkligen vill ha en tvåstatslösning att falna
på palestinsk sida. De falanger som kräver en islamisk stat
från Medelhavet till Jordanfloden har stärkts,
påhejade av Iran.

I stället för att se det som en kamp om territorier finns
det nu fler unga araber än tidigare som beskriver konflikten i
religiösa termer. ”Ehud Olmert talar ju om Israel som en
stat för judarna, så det är väl inte så
konstigt att vi också talar om konflikten i religiösa
termer”, säger de till SvD i Beirut.

Arabiska veterandiplomater säger med viss avvaktan att de
för regionens bästa hoppas att Syrien ska kunna
återföras till det arabiska lägret, bort från sin
allians med Iran. Det skulle göra Hamas och Islamiska jihad mindre
beroende av Iran, vilket skulle öka förutsättningarna
för en tvåstatslösning och ge större utrymme
för den traditionalistiska falangen inom Hamas, på bekostnad
av de hårdföra maximalisterna, heter det.

Men de medger att det är långt dit. Flera stora
omvälvningar har ändrat på maktbalansen i regionen:
Såväl Israel som Syrien och palestinierna har fått
mycket svagare ledare, samtidigt som det shiitisk-persiska Iran –
ironiskt nog med USA:s hjälp – har blivit av med sin
ärkefiende Saddam Hussein i Bagdad. Därför är
utgångsläget så mycket svårare för denna
fredskonferens än när den förra stora samlades i Madrid
1991.

Mer i SVD och Aftonbladet