Jag tror många missuppfattar eller blandar ihop vad problemen krig uppdrag gransknings reportage om den allbäckska muthärvan gäller. Eller så ser de inte helheten.
En del handlar om saltade räckningar, fusk och tjänster mot kontrakt. Något som till största delen hände för mer 20 år sedan. Även om det berömda garaget byggdes 2003.
En annan del handlar om hur Göteborgs kommun, dessa politiker och tjänstemän hanterat att bli granskade av journalister. Att kommunpolitiker och kommunala topptjänstemän aktivt motarbetat att bli granskade av uppdrag granskning står ganska klart. Man må tycka vad man vill om Janne Josefsson eller uppdrag granskning men om Göteborgs politiska värld och dess styre blir en slutet rum styrt av förvaltningstjänstemän och lydiga politiker då sitter demokratin illa till i Göteborg.
Det är heller inte socialdemokratiskt att smita undan. Det hör också till grundläggande socialdemokratiska värderingar att man tar ansvar och står för det man har gjort. Det är hårt och oförlåtande i mångas ögon. Men kompis, släkt och vänskapsrelationer får inte styra hur politiken och politiker hanteras när det gäller offentlig makt.
Mitt intryck är klart. Hela idrotts – och föreningsnämnden inklusive dess ordförande har medverkat till att bryta mot grundlagen. Eller med andra ord det handlade om att lägga locket på och soppa så mycket som möjligt under mattan genom att hindra journalister i det här fallet uppdrag granskning från att tala med folk.
Där undrar jag om folk vill ha det så. Ska kommunala tjänstemän och förvaltningar vara fredade öar från offentligheten.
Frågan uppkommer också efter vad som hänt hur mycket har man från förvaltningens sida misstänkt eller vetat om relationen mellan allbäck och dess dess pensionerade beställare? Var det möjligen så att man redan tidigare fått information och kollat för att sedan låta detta försvinna.
Det ansvariga kommunalrådet Helena Nyhus ger nedan sin version av vad i hanteringen av uppdrag granskning. Där jag ställer mig frågande till åtminstone en punkt. Beslutet att ta in vaktbolaget för att hålla Janne Josefsson ute. Uppdrag gransknings hemsida beskriver händelsen så här. Efter kommer Helena Nyhus.
I ett internt brev som vi nu fått ut uppmanades all personal, inför mötet den 24 mars, att stänga alla dörrar och gå vägar så att de inte stöter ihop med Uppdrag gransknings tv-team. Det togs också ett helt unikt beslut om förbud för intervjuer i hela byggnaden.
– Här har förvaltningschefen fattat beslut om att ta in vakter, säger Helena Nyhus (S).
Men du visste om det och du godkände det?
– Vi sa inte nej, vi sa inte till henne att riva upp sitt beslut, säger hon.
Du satt som ordförande och tillät vakterna vara där och hindra oss?
– Ja, det är en överreaktion. Och jag ber om ursäkt för den.
http://svt.se/2.131191/1.1998769/tipsen_om_mutor_gomdes_undan
Vilket kontrasterar väldigt mot beskrivningen nedan av en nämnd som satt utanför och inte hade en aning om att Janne Josefsson inte fick komma in eller att det var intervju förbud i hela förvaltningen. Vilken beskrivning av verkligheten är rätt får var och en undra över.
I slutänden handlar det om trovärdigheten för hela den kommunala förvaltningen i Göteborg. Går det att utkräva ansvar av stadens högre tjänstemän? Kan man lita på att skattebetalarnas pengar inte går ner i fickorna på leverantörer via saltade räckningar och fusk med material.
Om inte annat borde det stå klart för den socialdemokratiska ledningen i Göteborg att det handlar om att upprätta trovärdigheten för hela kommunen. I ögonen på dess kommuninnevånare. Det hjälper inte att svära över Janne Josefssons journalistiska metoder likt en gång ICA handlare, Göran Persson eller moderaterna under Carl Bildt.
– Vi är öppna mot alla medier, utom er, sa kommunalrådet Helena Nyhus (S) till Janne Josefsson och Nils Hanson på SVT:s Uppdrag granskning.
Det var slutpunkten på två program som handlat om en korruptionshärva i idrotts- och föreningsförvaltningen i Göteborg och i det kommunala bostadsbolaget Familjebostäder.
Helena Nyhus är ordförande i idrotts- och föreningsnämnden sedan 2007 och sitter i fastighetskoncernen Framtidens styrelse. Ett av dotterbolagen är Familjebostäder.
Vad önskar du att du gjort annorlunda i den här härvan?
– Jag har förstås funderat mycket på det. Och pratat med mina nämndkollegor. Det gäller särskilt mötet när vi såg Janne Josefsson stå utanför dörren. Vi förstod faktiskt inte att han inte fick komma in. Vi trodde att de valt att vänta tills vi var klara. Där önskar jag att situationen hade varit annorlunda eller att vi hade tagit reda på varför de inte kom in. Våra möten är öppna, de har varit öppna hela tiden medan jag varit ordförande.När det gäller till exempel brev som kommit så har jag agerat på den information som jag har haft. Det är ju svårt att göra något innan man vet att det finns.
Känner du att det finns förtroende för dig?
– Det får andra bedöma.
Är det många som hör av sig med sådana synpunkter?
– Många, och vad de tycker är tvådelat. Ett antal är arga medborgare som tycker att jag har misskött mig och borde avgå. Många tycker att jag ska göra en pudel.
Men väldigt många hör också av sig och tycker att det är underligt att det är två kvinnor i 40-årsåldern som får skulden för vad några 60-åriga gubbar har gjort. När det där fotot från franska rivieran togs var jag 20 år och hade aldrig haft ett politiskt uppdrag.
Hur ser du på ditt uppdrag i dag?
– Vi har jobbat väldigt hårt under de senaste åren. Framför allt med rutiner på förvaltningen. Vi har skärpt sättet att hantera frågor. Det visar också revisorernas granskningar. Vi är på god väg, även om det är svårt att känna så just nu.
Vad skulle du vilja säga till Janne Josefsson och Nils Hanson på Uppdrag granskning?
– Det säger jag till dem direkt i så fall. Jag har nog inget jag vill säga dem. Eller förresten en sak som jag gärna vill säga till alla: det finns fruktansvärt många duktiga och hängivna medarbetare på idrotts- och föreningsförvaltningen. Många som sköter sitt jobb prickfritt. Det skulle jag vilja säga.
