Etikett: Bidrag

  • Moderaterna satsar 20 miljarder i bidrag på RUT och ROT

    Jag tror inte många moderater skulle hålla med om att partiet är ett bidragsparti med det hade jag hävdat. Skillnader är att bidragen ska gå till de som redan har höga inkomster. Eller till de företag som redan är starka och vinstgivande.

    Att ROT och RUT blivit de nya bidragssystemen för de med höga inkomster är ganska uppenbart. Det är välfärd för de som redan har mycket.

    20 miljarder under 2010  eller lika mycket som hela polisväsendet kostar som arbetarrörelsens tankesmedja skriver om i en rapport hade kunnat åstadkomma ganska mycket annan välfärd. Eller varför inte en arbetsmarknadspolitik värd namnet som ger arbetslösa en rimlig chans att komma tillbaka.

    Nu väljer moderaterna att istället satsa på bidrag som ROT där 5 miljarder i byggbidrag gick till de 4% av befolkningen med de högsta inkomsterna. 2009. Eller RUT med bidrag till personer med redan höga inkomster för deras hemtjänster.

    Ett annat ord för det är förstås klasskrigföring riktat mot de som har minst.

  • Vem kan köpa parti politiken?

    Det är vem viktigt vem som betalar för politisk verksamhet. Oavsett parti eller organisation. Och att det sker öppet. Pengar ger inflytande.

    Det borde vara i alla demokratiska partiers intresse att öppet redogöra för vem eller vilka som ger dem ekonomiskt stöd.

    Bloggat:
    Mutor, Vd och så Bodström. Vellinge det forsar…Mutor, Vd och så Bodström. Vellinge det forsar…, Dags för moderaterna att visa var partibidragen kommer ifrån, Hur långt ner i diket ska det svenska samhället köras?, Pengar och moral och politik

    DN:s ledare idag är viktig. Även om man kan rikta kritik för att tidningen i egenskap av allmänt alliansflygblad inte förmår skriva en kritisk artikel om de borgerliga utan att först sopa till de rödgröna. Tema är de moderata kassagömmorna som betalar valkampanjerna. Under flera år har partier som insett vikten av öppenhet, som (S), krävt en gemensam överenskommelse om öppenheten. Moderaterna har varit hårdnackade motståndare. Ibland funderar man varför.

    I början av veckan skrev institutet mot mutor om detta på DN debatt, och jag bloggade om det. I och för sig var delar av det innehållet också fantastiskt. Det näringslivskopplade anti-mut-sällskapet lyckades få ihop en hel debattartikel utan att nämna de borgerliga partierna och framför allt (m) som motståndare till öppenhet.
    Peter Andersson – med rätt att tycka….: Vad gömmer sig i Schlingmanns kassakista?

  • Hur fattig får man lov att vara i Sverige? – De nollklassade i Sverige

    Att leva på socialbidrag är oerhört knapert, barnen som lever i socialbidragsfamiljer under lång tid har ingen möjlighet att leva som andra barn. Socialbidraget ska ge en skälig levnadsnivå och så går det att ha det under kortare tid, men inte i längden. Det är inte hållbart, särskilt inte för barnen.

    De nollklassade är en grupp som står nästan så långt utanför de svenska samhället man kan. Att de utgör en grupp på så många som 60000 svenskar tror jag de flesta svenskar inte hade en aning om.

    Som jag tidigare sagt är fattigdom något som sällan syns i dagens Sverige.

    Något som förvånat både politiker och svenskar än mer är hur många barn som lever med en eller flera ‘nollklassade’ föräldrar. Det passar inte in i bilden av socialbidragstagare som utslagna alkoholister och missbrukare.

    Till det kommer den moderatledda regeringens arbetslinje. Just nu väller det in arbetslösa till de socialkontor som redan nu är överhopade med det nya fattigsverige.

    Det är just förändringarna i a-kassan och nya riktlinjer hos försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som är den direkta orsaken eller med andra ord exakt den politik alliansen van valet med 2006 med lite mer än 100000 röster. Den moderatledda alliansens arbetslinje.

    – Vi har en stor grupp arbetslösa som inte får någon a-kassa utan tvingas leva på försörjningsstöd, men vi vet inte om det beror på att de gått ur a-kassan eller att de inte kvalificerat sig. För oss är det oerhört viktigt att Arbetsförmedlingen hjälper de arbetslösa med försörjningsstöd på samma sätt som de med a-kassa. Vi har inte ekonomisk möjlighet att göra det, vi har till och med tvingats varsla 40 anställda om uppsägning, säger kommunalrådet Marie Olsson (S).

    I Haparanda har socialbidragen ökat med 81 procent under 2008.
    – Det finns en klar koppling till försämringen av a-kassan och sjukförsäkringen, säger kommunalrådet Sven-Erik Bucht (S).

    Till och med i småföretagarkommunen Gnosjö har utgifterna för socialbidrag skjutit i höjden. Det beror till stor del på att den öppna arbetslösheten sexdubblats när industriföretagen varslat sina anställda om uppsägning.

    – Det är framför allt ungdomar och invandrare som nu tvingas leva på försörjningsstöd. De är inte anslutna till a-kassan. Invandrarna har kanske inte den traditionen och många unga här har valt att ställa sig vid sidan om när avgifterna höjdes och arbetslösheten här varit så låg, säger Gnosjös kommunalråd Lars-Åke Magnusson (KD).

    https://claeskrantz.se/arkivet/3955

    Till det kommer alla de arbetslösa inskrivna hos arbetsförmedlingen som i bästa fall får grundbeloppet under förutsättning att de haft arbete. Som TCO skriver nedan handlar det om 7040kr före skatt.

    För som väl alla vet betalar  även de utförsäkrade från a-kassan skatt som ligger högre än vad den arbetande svensken betalar. De jobbar ju inte….

    För dessa hade det i praktiken varit mer fördelaktigt att gå över till att leva på socialbidrag från kommunerna om det inte hade varit så att de hade varit tvungna att vara utblottade på tillgångar.

     

    ..Cirka en fjärdedel, 160 000 personer, av de
    inskrivna vid arbetsförmedlingen är oförsäkrade
    och de flesta är under 25 år. För sin försörjning
    är de hänvisade till grundbeloppet i
    arbetslöshetsförsäkringen som utbetalas
    också till dem som inte är med i a-kassan.
    Villkoret är dock att man har haft ett arbete.
    Grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen
    ger 7 040 kronor per månad före skatt.
    Viktigt att känna till är också att för den
    första arbetslösa månaden går sju dagar bort
    i karens, vilket gör att det endast är femton
    ersättningsdagar den första månaden.
    Tabellen nedan visar hur en arbetssökande
    person som får grundbeloppet står sig i jämförelse
    med dem som lever på försörjningsstöd,
    det som tidigare kallades för socialbidrag.
    Står det ett minus framför siffran i tabellen så
    betyder det att inkomsten från grundbeloppet
    är lägre än riksnormen för försörjningsstöd
    (socialbidragsnormen). Försörjningsstödet
    anger nivån på det som uppskattats till existensminimum
    i vårt samhälle.

     

    Diskussionen om vad som är skällig levnadsnivå i Sverige måste tas upp. Hur fattig får man vara. Vad accepterar Sverige som samhälle?

    Är det ett värdigt slut för svenska pensionärer att leta tomflaskor för sin försörjning eller för ungdomar att inleda sitt arbetsliv på socialkontoren?

    Somliga går med trasiga skor….

    Jag vet inte vilken tur i ordningen som jag såg den gamla dam som jag brukar se numera letandes efter burkar och flaskor ute på stan idag på morgonkvisten, sorgligt nog är hon inte ensam ty allt fler människor som slagits ut från de sociala trygghetssystemen tvingas att göra som hon leta efter de burkar och flaskor som ger lite pengar i den anorektiska plånboken.

    Martin Mobergs blogg: Somliga går med trasiga skor….

    Förövrigt någon som kommer ihåg vad den moderatledda alliansregeringen sade om utanförskapet 2006?

    Jag undrar hur många allianspolitiker som mött det verkliga utanförskapet långt bort från alliansväljarnas trygga villaområden och tankesmedjornas teoretiska seminarier om den svenska verkligheten.  Den alternativa verklighet som dessa svenskar sällan ser.

    2/3 dels Sverige är här. Nu är frågan vilka politiker vill göra något?

    Om inte annat vore det inte dags att de svenskar som vill ha något annat reagerade med att protestera.

    Och varför klarar inte den svenska arbetarrörelsen, pensionärer, fack, LO, vänstern med flera av att göra vad de svenska villaägarna gjorde under den förra regeringen?

    D.v.s åkta till Stockholm och protestera. Protestera lokalt och protestera så att det syns och hörs. ´Har man helt tappat förmågan där? Är man så passiviserade och orkeslösa?

    Eller är det möjligen så att vi fått den regering vi förtjänar?

    Något omöjligt i Sverige?
    Capture111 

    Bloggat:
    Ja tack, höja socialbidraget låter bra, Ska socialbidragen höjas?, Parasiterna finns inte det har man redan konstaterat //Mr G, Detta är ta mig FAN inte klokt?.., Nu höjs röster för alliansens offer, Socialen påstod att vi var rika!, Cementerat utanförskap, Folkhemmet raserat på 4år., -Arbete åt alla, Avslöjade!

     

    De är fattiga och får ingen ersättning från Försäkringskassan eller a-kassan. De har socialbidraget som enda möjlighet till försörjning under oöverskådlig tid.

    De kallas nollklassade på fackspråk och de blir allt fler.

    Nu kräver socialarbetare i Nyköping att riksdag och regering agerar.

    Hur många människor i Sverige som är nollklassade och tvingas leva på socialbidrag år ut och år in vet ingen med säkerhet. I Nyköpings kommun har gruppen ökat med nära 26 procent från 2006 till 2008. Det innebär att totalt 294 personer är nollklassade. Överfört på hela riket kan det röra sig om uppemot 60 000 personer.

    Att vara nollklassad är att inte ha någon inkomst registrerad hos Försäkringskassan och många har inte heller rätt till a-kassa. Många nollklassade är för sjuka för att stå till arbetsmarknadens förfogande. De saknar ofta rehabiliteringsinsatser och de är, eller riskerar att bli, långvarigt beroende av socialbidrag. Det visar vår undersökning Vuxna utanför välfärdssystemet. Enligt undersökningen är det tre grupper som dominerar:

    27 procent har en psykisk sjukdom

    20 procent lider av annan sjukdom eller fysiska besvär

    17 procent har missbruksproblem

    Gruppen började växa i början av 2000-talet och har sedan vår undersökning startades 2006 ökat för varje år. De nollklassade finns för det mesta inte med i den offentliga statistiken från Försäkringskassa och arbetsförmedling. I socialtjänstens löpande statistik särredovisas de vanligtvis inte heller.

    Nu kräver vi i egenskap av social­arbetare att politikerna fattar beslut som gör att de nollklassade kan ta plats inom välfärdssystemet igen. Vi i har fått nog.

    Dessa personer behöver hjälp med rehabilitering från sjukvården, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten. För att nå resultat måste samtliga inblandade myndigheter samverka, men tyvärr fungerar inte den samverkan idag. Det beror på att de nollklassade är en oerhört lågt prioriterad grupp.

    Gruppen nollklassade ökade väsentligt under de goda åren med full fart på arbetsmarknaden. Vad resultatet av årets kartläggning blir vågar vi knappast tänka på. Ännu fler sjuka som inte har rätt till sjukpenning, ännu fler arbetslösa som anses ha för komplicerade funktionshinder för att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Ännu fler barn som får växa upp i familjer där socialbidraget är försörjningen under mycket lång tid. Vad är det som händer i vårt samhälle? Oron bland personalen inom socialtjänsten i Nyköping är stor.

    Om det är regeringens och riksdagens mening att vissa medborgare ska leva sina liv som socialbidragstagare, då kräver vi att socialtjänstlagen skrivs om så att det klart framgår att socialbidrag kan vara en stadigvarande försörjningsform och inte bara en tillfällig hjälp som man enligt lagen har rätt till.

    Vi kräver höjda bidragsnivåer så att barn som växer upp i dessa familjer kan leva ett så vanligt liv som möjligt.

    I Nyköping finns 266 barn som har en förälder som är nollklassad. Dessa barn har rätt att växa upp under anständiga ekonomiska förhållanden. Det ger inte det socialbidrag som enligt lagen är tänkt som ett tillfälligt stöd under en kortare tid.

    Att leva på socialbidrag är oerhört knapert, barnen som lever i socialbidragsfamiljer under lång tid har ingen möjlighet att leva som andra barn. Socialbidraget ska ge en skälig levnadsnivå och så går det att ha det under kortare tid, men inte i längden. Det är inte hållbart, särskilt inte för barnen.

    För de nollklassade som på grund av sjukdom eller andra funktionshinder inte får plats på arbetsmarknaden behövs nya insatser. Vi kräver att regering och riksdag tar ansvaret och ger alla inblandade myndigheter i uppdrag att arbeta med rehabilitering och stöd för den grupp medborgare som i dag står utanför vårt gemensamma välfärdssystem.

    Socialbidraget måste höjas nu | Samhälle | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet

  • FUT uppskattar fusket med bidrag till 2 procent

    ”20 miljarder i bidrag betalas ut felaktigt”

    Under tre år har 16 myndigheter och organisationer samarbetat för att minska bidragsbrott, fusk och slarvfel. I dag avslutar Delegationen mot felaktiga utbetalningar sitt arbete. Mycket arbete är gjort, men en hel del kvarstår. Nu är det upp till regeringen att ta vid.

    Vi myndigheter har granskat oss själva och utbetalningarna som görs. Välfärdssystemen är olika vad gäller regler och syften. Vi är olika. Ändå är orsakerna till att utbetalningarna blir fel påfallande lika.

    De beror till exempel på en felaktigt uppgiven inkomst, förmögenhet, bostad eller förmåga. Men det beror även på slarv, okunskap och brister i handläggningen både hos den som söker bidrag och hos myndigheterna, arbetslöshetskassorna och kommunerna som betalar ut dem.

    Delegationen har bedömt omfattningen av felaktiga utbetalningar. Av de cirka 500 miljarder kronor som årligen betalas ut från välfärdssystemen bedömer delegationen att i genomsnitt fyra procent betalas ut felaktigt. Hälften beror på brott, den andra hälften på misstag. Felen görs av både ersättningstagarna och myndigheterna.

    Vi har kartlagt svenska folkets attityder till ”bidragsfusk”. Nästan var fjärde person accepterar till viss del bidragsfusk, förmodligen utan att se det som det brott det faktiskt är. Både handläggare och medborgare upplever att fusket är omfattande.
    Vi har analyserat de kontroller som görs och planeras. Resultatet visar att kontrollerna inte är tillräckliga för att komma till rätta med fel och brott när det gäller bidrag.

    På flera punkter kan vi bli bättre. Vi kan ge bättre information till de sökande, utbilda handläggare, förbättra stöd och rutiner.

    Men mycket längre kommer vi inte. För att säkerställa att rätt ersättning går till rätt person behöver ändringar göras i regelverken. Regeländringar måste till för att göra det enklare, tryggare och snabbare för det stora antal medborgare som vill göra rätt. Det måste också bli lättare att upptäcka felen.

    Reglerna kring välfärdssystemen är mycket komplicerade. Det kan vara svårt att förstå om man har rätt till ersättning och hur ersättningen beräknas. Därför ökar risken att det blir fel i de uppgifter som lämnas in.

    Samtidigt har vi inte möjlighet att kvalitetssäkra uppgifterna tillräckligt. Regelverken måste utformas på ett så enkelt och överskådligt sätt som möjligt. I detta arbete kan förenklingen av skatteregler och Skatteverkets arbete med självdeklarationen vara en förebild.

    Beslut om utbetalningar från välfärdssystemen grundar sig på den sökandes uppgifter om till exempel inkomst, förmögenhet, arbete och boende. För att veta om den sökande uppfyller villkoren för ersättning behöver dessa uppgifter kunna kvalitetssäkras.

    I och med att förmögenhetsskatten har tagits bort finns inte samlade uppgifter om enskilda personers förmögenhet. Det läggs på den sökande att samla in uppgifter, samtidigt som uppgifterna inte går att kontrollera.

    Samma sak gäller för inkomstuppgifterna. Skatteverket har detaljerade uppgifter om vad medborgarna har i lön och vem som varit arbetsgivare. Myndigheterna, kommunerna och arbetslöshetskassorna har inte tillgång till dessa.

    Det skulle bli enklare och säkrare för alla parter om de inkomstuppgifter som arbetsgivare lämnar varje månad till Skatteverket som ett totalbelopp redovisas i stället per anställd och kan hämtas direkt av myndigheterna och organisationerna. Verket måste i folkbokföringsarbetet även få bättre möjligheter att kvalitetssäkra den sökandes bostadsadress.

    Kontrollerna och rutinerna har blivit bättre. Därför upptäcks fler bidragsbrott. Antalet polisanmälningar har under tre år ökat från 2 300 till 10 100.

    Myndigheterna har genom tillskott av personal kunnat förstärka kontrollerna, men samma förstärkning har inte skett i rättskedjan. Många anmälningar gäller små belopp. Om myndigheterna får möjlighet att ta ut sanktionsavgifter kan rättsväsendet avlastas de minde förseelserna och koncentrera sig på de personer som systematiskt missbrukar välfärdssystemen.

    I dag tror en stor andel av svenska folket att brotten mot välfärdssystemen är många. I själva verket gör de allra flesta rätt. Men alltför många rör sig i en gråzon och använder välfärdssystemen på fel sätt, delvis på grund av okunskap.

    Den felaktiga uppfattningen att brotten mot välfärdssystemen är omfattande kan också göra att det egna motståndet mot felaktigt utnyttjande minskar. Regeringen behöver därför avsätta särskilda medel för samordnade informationsinsatser. Insatserna bör även vara riktade mot skattefusk, då det ofta är samma personer som medvetet fuskar med både bidrag och skatter.

    Samarbetet inom delegationen har lett till att vi på ett helt annat sätt kunnat arbeta över myndighets- och organisationsgränserna. Vi behöver fortsatt samordning och en gemensam plattform även efter att delegationens arbete är avslutat. Inte minst måste samordningen mellan departementen i Regeringskansliet förbättras.
    Lena Liljebäck
    Curt Malmborg
    Anne-Marie Qvarfort
    Björn Blomqvist