Etikett: Björklund

"Vem anställer en 19-åring som man knappt vet kommer upp på mornarna i jämfört med en erfaren 35-åring?", frågade han sig i Rapport.

Först en kommentar. Är det verkligen så folkpartiledaren och antar jag den övriga alliansen ser på arbetslösa ‘ungdomar’ vilket man ju i Sverige är upp till 25 år? 

Att de är lata slashar som inte orkar upp i sängen på morgonen? Och att det är därför de inte får arbete?

Oavsett har Aftonbladet granskat och nu kommit fram till att Folkpartiets Björklund har rätt genom att kontrollera relevant forskning. Sänkta löner för ungdomar ger fler arbetet. Detta har 100-tusentals svenskar fått en chans att läsa i Aftonbladet.

"Vem anställer en 19-åring?"

"Vem anställer en 19-åring som man knappt vet kommer upp på mornarna i jämfört med en erfaren 35-åring?", frågade han sig i Rapport.

Han refererade till Danmark och Tyskland där ungdomsarbetslösheten är betydligt lägre än i Sverige och där ungdomar slår sig in på arbetsmarknaden genom lärlingssystem och låga löner. 2008 var ungdomsarbetslösheten i Sverige 19,3 procent. I Tyskland och Danmark var motsvarande siffra 10,4 och 7,3 procent.

Björklunds förslag får LO-facket att rasa.

– Lönenivån stänger inte ut de unga, det är jobben som är för få. Du kommer inte att skapa fler arbetstillfällen genom att sänka lönen, säger ordförande Wanja Lundby-Wedin.

Högre ingångslön – större arbetslöshet

Men forskningen visar att hon har fel.

Sveriges kollektivavtalsreglerade minimilöner ligger på en nivå som tillhör de högsta i världen. Och höga minimilöner kan stänga ute ungdomar från jobb. Där lägsta lönen är hög i relation till medianlönen – lönen mitt i lönespannet – är även arbetslösheten bland ungdomar hög. Statistik visar att länder med höga lönetrösklar, som till exempel Sverige och Frankrike, dras med hög ungdomsarbetslöshet.

I Tyskland jobbar man för mindre än hälften

I Sverige motsvarar lägstalönen cirka 70 procent av medianlönen. I Danmark kan en ungdom jobba för hälften av medianlönen och i Tyskland för ännu lägre.

Forskningen visar också att en sänkning av minimilönen får extra stort genomslag på ungdomsarbetslösheten i länder med höga lönetrösklar, vilket stödjer Björklunds tes om att en lönesänkning för unga i Sverige skulle ge fler ungdomar jobb. I Sveriges hotell- och restaurangbransch gav en 10-procentig sänkning av lönen arbete åt fem procent fler ungdomar, visar en studie.

Björklunds förslag innebär en kraftigare sänkning. Hur det skulle slå på ungdomsarbetslösheten är dock omöjligt att säga eftersom han ännu inte lämnat några siffror.

I morgonsoffan hintade han mot Danmark, där en 19-åring tjänar hälften av en vanlig lön.

Forskarna ger Björklund rätt | Valet 2010 | Nyheter | Aftonbladet

Vilken är då denna forskning med  Aftonbladet hänvisar till. Den enda hänvisning till någon som presenterar forskningsresultat  är till en Per Skedinger. I övrigt är det statistikunderlag från olika länder som helt riktigt visar att ungdomsarbetslösheten är lägre där och en fransk-amerikansk undersökning om minimilöner från före 2010.

I denna faktakoll som ska ge information till väljarna inför valet 2010 har man dock glömt att tala om vem Per Skedinger är och på vems uppdrag han utför sin forskning.

Per Skedinger företräder, Institutet för näringslivsforskning vilket är en del av Svenskt Näringsliv, en stark förespråkare för just lönesänkningar och uppluckring av LAS sedan 1970-talet. Går man in på institutets hemsida kan man just läsa om hur just Per Skedingers forskning utgör grunden för Jan Björklunds utspel. Med andra ord. Forskaren som stod för underlaget till Björklunds med fleras utspel var faktaunderlaget i Aftonbladets artikel om Björklund hade rätt. 

2010-05-26 Aftonbladet

Per Skedingers forskning är utgångspunkten för en artikel om Jan Björklunds utspel om utökat läringssystem med lägre löner i Aftonbladets nya valsatsning Lögndetektorn, där blockens olika utspel granskas: "Om det är billigare att anställa 20-åringen, då ökar 20-åringens chans att få jobb", sa Jan Björklund i SVT:s morgonsoffa och föreslog rejält lägre löner för ungdomar. "Nej,"sa Reinfeldt. "Nej", rasar LO. Men Björklund har rätt, visar forskarna. I alla fall när det gäller Sverige.

Läs mer

2010-05-26 Forskarna ger Björklund rätt

Eftersom svenskt näringsliv fått sin rapport publicerad via folkpartiet, Jan Björklund, Svt och inte minst Aftonbladet vore det kanske på sin plats att även svensk fackföreningsrörelse fick sitt svar och sin rapport om både Per Skedingers forskning och ungdomsarbetslösheten publicerad. I det här fallet via utredarna i citatet nedan där de förtjänstfullt går igenom Skedingers argument varför LAS skulle vara orsaken till den höga ungdomsarbetslösheten.

I fredags, den 26/2, publicerade SvD en debattartikel av Per Skedinger där han anklagade TCO och undertecknad för “tendensiösa tolkningar och grova faktafel” då vi, i en rapport och flera debattartiklar, visat att anställningsskyddet inte kan förklara den höga svenska ungdomsarbetslösheten.

Ett svar har publicerats i SvD, med den rättvisande rubriken Utbildning är lösningen för arbetslösa unga. Det finns dock anledning att utveckla vissa resonemang på ett sätt som det inte går att göra i en kort debattsidereplik.

Skedinger motiverar sina anklagelser med att vi i rapporten inte nämner en studie han själv publicerade 1995 samt den kommentar till samma studie som Bertil Holmlund skrev i samma veva. I en kort rapport är det givetvis inte möjligt att redogöra för alla studier som finns på området. Vi koncentrerade oss därför på studier från de senaste tio åren, vilka speglar det aktuella forskningsläget. Som utgångspunkt tog vi den uppräkning av forskning som sägs bevisa sambandet mellan strikt anställningsskydd och hög ungdomsarbetslöshet som Skedinger själv gör i en artikel i Ekonomisk Debatt 7/2008.

Skedingers och Holmlunds artiklar, vilka både publicerades 1995, valdes bort därför att de hade mer än ett och halvt decennium på nacken. Läser man artiklarna kan man dessutom konstatera att de knappast ger grund för att en försämring av anställningsskyddet skulle vara något effektivt medel mot den höga svenska ungdomsarbetslösheten.

Såväl Skedingers studie som Holmlunds kommentar bygger på en jämförelse mellan olika tidsperioder då Skedinger menar att Sverige har haft ett mer strikt respektive ett mindre strikt anställningsskydd. Skedingers slutsats var att den relativa ungdomsarbetslösheten (men bara bland tonåringar, inte bland unga över 20 år) var lägre under den period då anställningsskyddet var mindre strikt. Artikeln utmynnade i en rekommendation till beslutsfattarna var därför att utöka möjligheterna till tidsbegränsade anställningar.

Det som gör att studien saknar relevans för den aktuella debatten är att beslutsfattarna gjorde just det. 2000-talets första decennium har sett en betydande avreglering av reglerna för tidsbegränsade anställningar (utöver den flexibilitet som redan låg i möjligheten att i kollektivavtal komma överens om andra regler). Anställningsskyddet är idag betydligt mer flexibelt vad gäller tidsbegränsade anställningar än under den senaste period som i Skedingers studie får symbolisera en period av mindre strikt anställningsskydd (1982-1992). T ex så behövde arbetsgivare då motivera varför en anställning skulle vara tidsbegränsad (arbetstopp, projekt, vikariat) något de inte behöver idag. Trots det har den relativa ungdomsarbetslösheten skjutit i höjden. Den medicin som Skedinger skrev ut 1995 har prövats, men utan att patienten blev bättre.

Skedinger gillar heller inte att vi i vår rapport påpekar det tämligen självklara att det faktum att en eller flera studier visar att det går att hitta ett samband mellan till exempel ett starkt anställningsskydd och en hög ungdomsarbetslöshet inte innebär att detta samband gäller för varje enskilt studerat land.

Sammantaget är bevisen för att det svenska anställningsskyddets utformning skulle vara en viktig förklaring till den höga svenska arbetslösheten så svaga att förklaringarna, liksom lösningarna, måste sökas på annat håll. TCO har, i rapporter och i vårt fempunktsprogram mot ungdomsarbetslösheten påpekat vikten av utbildning och ett bättre samarbete mellan skola och arbetsliv för att göra ungdomar attraktiva på arbetsmarknaden. För den som saknar gymnasieutbildning är varken slopat anställningsskydd eller sänkta ungdomslöner en lösning.

Ungdomsarbetslösheten – Svar till Svenskt näringslivs forskare | Utredarna

Att argumenten om både LAS och drastiskt sänkta löner för ‘ungdomar’ kommer från Svenskt Näringsliv kan vara värt att komma ihåg även om de levereras omvägen via borgerliga allianspolitiker och ‘opartisk’ forskning.

Exemplen kommer från länder och ekonomier som skiljer sig drastiskt från Sverige. Vem är det som ska försörja 20åringen med en lärlingslön 50% lägre än normallönen kan man undra?

En gissning. Föräldrarna. Ingen har heller ställt frågan hur dessa långa löner ska ge någon möjlighet till eget boende eller ens ha pengar över till nödvändiga fasta utgifter som alla hushåll har. 

Som avslutning hade jag rekommenderat att läsaren klickar vidare och läser om den framsynta motionär i riksdagen som 2006 skrev nedanstående.

"Det går bra för Sverige, men inte för hela Sverige och inte heller för alla i Sverige. Vi ser å ena sidan en god tillväxt, stigande produktivitet, en utrikeshandel som visar betydande överskott och ökande investeringar. Även statens intäkter ökar snabbt tack vare växande konjunkturkänsliga intäkter från kapitalvinster och företagsskatter. Trots de goda tiderna biter sig arbetslösheten fast på rekordnivåer. Det samlade utanförskapet ligger på nivåer som Sverige bara upplevt i spåren efter 1990‑talets bankkris och under depressionsåren på 1930‑talet. Totalt står över 1,5 miljoner människor i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden eller arbetar mindre än de skulle kunna. Det finns också allvarliga brister i viktiga välfärdsverksamheter som skola, sjukvård och rättsväsende".

Mitt i steget, Johan Westerholms blogg: Om statsministern och historien som kom ikapp