Kevin Drum på Washington Monthly’s blogg har en intressant grafik över opinionsmätningar gjorda av Gallup dagligen under 2 månader i USA.
Trots dagliga attacker, mini-skandaler, debatter och miljarder spenderade på tv-reklam är demokraterna delad rakt av. Det finns 2 kandidater som båda lyckats få ihop en ungefär lika stor andel av delegater och röster. Varken Obama eller Hillary har lyckats bryta igenom
Tvärtemot vad experter i media och diverse bloggar sagt, när de förklarat den en eller andra kandidaten som förlorare, ser det mer och mer ut som det ’brokered’ convention jag pratade om i början av året verkligen kommer att ske. Till spelet hör förstås då att de olika kandidaterna försöker få den andra att dra sig tillbaka innan konventet. Diverse anhängare och surrogat förklarar hur den andra kandidaten förstör partiet eller chanserna i november. Eller hur den ena kandidaten stjäl valet för den andra.
Det är 1968 och konventet i Chicago som upprepar sig tror jag. Varken Hillary eller Obama anhängare kommer att acceptera den andra som president eller partiledare. Båda har stöd av miljoner anhängare och fristående grupper. Precis som Vietnamkriget delar Irakkriget USA. Ekonomin håller på att gå i spin. Olika maktcentra kämpar också inom det demokratiska partiet med en radikalt skild syn på partiorganisation. En sådan tydlig grupp är arvtagarna till Howard Dean kampanjen som nu utgör en maktfaktorn inom det amerikanska partiet. Där finns nätrots organisationer som samlats kring bloggar som Daily Kos och Huffington Post. Att vissa amerikaner faktiskt pratar om att kravellerna skulle kunna utbryta likt 68 och att det demokratiska partiet kan spricka säger väl en del om hur illa läget är. Att sedan kampen står mellan två kandidater som är ytterst lika gör det hela än märkligare. Och att det oavsett vem som vinner kommer att handla om den första svarta eller kvinnliga kandidaten i USA’s historia gör valet ännu mer unikt.
I don’t think people really appreciate the uniqueness of what’s going on here: there are two Democratic candidates who are almost precisely tied. They’ve won nearly equal numbers of delegates; they’ve won nearly equal portions of the popular vote; and for two nearly two months straight they’ve polled within three or four points of each other. Two months! All this new information, all the spitballs, all the ads, all the spin, and both candidates have held on to almost precisely the same level of support they had right after Super Tuesday. That’s remarkable. There’s no need to make this more complicated than it is. The Democratic Party has two candidates with almost eerily similar levels of support, and that support is deep and strong for both of them. That’s a recipe for a long campaign season no matter what the primary schedule looks like.
Växande missnöje i USA med Irakkriget
Technorati Tags: democrats, demokrater, usa, hillary, obama
