Claeskrantz.com

Etikett: diskriminering

  • Den diskriminerande arbetsmarknaden

     

    Det är intressant när GP i sin ledare citerade nedan tar upp något som nästan aldrig diskuteras när arbetsmarknadspoltik är aktuell.

    Diskriminering och exkludering av de som inte kan 100%. Eller de som inte passar in in bilden av den 100% friska och glada anställda. Nu är detta knappast något som gäller enbart handikappade med synliga funktionshinder. 

    Ålder, kön, social bakgrund, etnisk härkomst och ja sexuell lägning spelar alla roll i vad jag hade kallat ‘arbets normen’ som finns på svensk arbetsmarknad..

    Helst ska du vara en etniskt vit svensk som talar pefekt svenska villig att jobba 110% och gärna elitidrottare på din fritid om du söker arbete. Med akademikerexamen och hemtjänsten fixad.

    Och förstås vara anställd redan när du säker ett annat arbete.

    Jag överdriver lite men inte mycket. TCO har tex i ett antal rapport tagit upp just jakten på superarbetskraften och just ställt frågan. Finns det plats för alla i det moderna arbetslivet?

    För de som är i almedalen 2010 har TCO just ett intressant seminarium kring frågan.

    http://www.almedalsveckan.info/event/user-view/6099

    Beskrivning

    Finns det plats för alla i det moderna arbetslivet? Hur kom det sig att antalet personer i sjukskrivning eller långvarig arbetslöshet ökade så markant under några år. Vad krävs för att vända utvecklingen? Hur ser arbetsgivarna på att anställa personer som har varit långtidssjukskrivna eller arbetslösa? Är allt detta en följd av en tilltagande konkurrens på arbetsmarknaden med allt tuffare krav på de anställda? Är försäkringssystemen för slappa? Ett seminarium om vad som går att göra, om forskningen ger några bra svar och om vad som orsakade den stora ökningen i långtidsarbetslöshet och sjukskrivningar efter 90-talets kris.

    Just arbetsgivares ovilja att anställa de som varit borta från arbetsmarknaden länge eller aldrig kommit in samtidigt som det från samhället ställs krav på att dessa personer ska vara redo att ta vilket arbete som helst annars skärs deras levnadsnivå ner till existensminimum i enlighet med de moderaterna kallar en arbetslinje är det ganska tyst om.

    De är i praktiken en omöjlig ekvation.  Men den genomförs i praktisk politik idag.

     

    Diskrimineringsfaktorn finns där. Den är jobbig att ta i. Fördomar och bristande kunskap är del av problemet. Funktionshindrades människors kapacitet och förmåga skyms av deras funktionshinder.

    Det finns det många vittnesmål om. Och en större fråga är utvecklingen inom arbetslivet och arbetsmarknaden där människor med olika slags avvikelser – funktionshinder, ålder, social bakgrund, etniskt ursprung och liknande – systematiskt väljs bort till förmån för ”friska” personer. Ett slags märkligt perfektionsideal om man så vill. Här finns en värderingsproblematik att nysta i.

    Arbete ger möjlighet att försörja sig. Men det står också för något mer, att finnas i ett sammanhang och i en gemenskap.

    Alla kan inte vara bäst, men alla kan göra sitt bästa. Det borde räcka.

    Socialstyrelsens rapport borde föranleda vrede och aktivitet, men denna typ av frågor tänder inte i politiken och debatten.

  • Stå upp för rätten att vägra skaka hand del 3 – Klokt från Cecilia Dalman Eek

    Det är intressant hur en handskakning eller ej kan bli en symbolfråga. Men det berättar också vilken laddad konflikt det finns i Sverige kring både Islam och främmande kulturer i stort. 

    Som vanligt klokt skriver Cecilia Dalman Eek nedan om det få uppmärksammat. Mannen fick sin ersättning avslutad för att en tjänsteman på AF gick på hörsägen om vad som hade hänt vid ett möte om en eventuell praktikplats.

    Detta har sedan tolkats in i större sammanhang som att mannen skulle framfört något slags krav på könssegregation eller vägrade arbeta med kvinnor. Både från höger och vänster har det sedan framförts krav på politisk handling efter DO domen om att lagen måste ändras. Att det handlar om värderingen hos en relativt lite grupp muslimer och den tolkning de gjort av Islam har helt försvunnit.

    Det enda mannen i Älmhult velat var dock att få hälsa på sitt sätt på den kvinnliga chefen vilket han också gjorde med en respektfull bugning.

    Det är synd att inte fler vill stå upp för den rätten för individer utan att detta för den skulle innebära någon slags legitimering av politiska krav på könssegregering.

    Jag undrar förövrigt om samma konflikt hade uppstått om en kvinna hade vägrat hälsa på en man?  

    För en dryg vecka sedan kom handskakningsdomen från Stockholms tingsrätt. En muslimsk man blev av med sin ersättning från arbetsförmedlingen för att en tjänsteman gick på hörsägen, i stället för att skaffa dokumentation från det företag i Älmhult där han sökt praktik. Så får självklart inte tjänstemän göra, vilket domen slog fast.

    Men domen tolkades som att mannen fick skadestånd för att han vägrade ta den kvinnliga företagsrepresentantens utsträckta hand för att hälsa. Tingsrätten använder det enda argument arbetsförmedlaren lämnat –att mannen "till följd av sin religiösa övertygelse saknade möjlighet att ta främmande kvinnor i hand”.

    Uppfattningen att en man inte bör beröra främmande kvinnor ens med handhälsning finns hos en liten grupp muslimer och den är omdiskuterad. Muslimer jag talat med anser att vägran till handhälsning strider mot Islams fredsbudskap och den generositet och respekt varje muslim ska visa. De säger att det inte finns något stöd för en sådan hållning i Koranen. Envar har självklart rätt till uppfattningen att kvinnor och män bör leva åtskilda, men det är inte okej att kräva att samhället ska ändras för att tillmötesgå den religiösa uppfattningen.

    Handskakningsdomen får inte användas för att legitimera krav på kvinnofria arbetsplatser, eller mansfria heller för den delen. Att kräva könssegregation är politik och ska bemötas som det. Det kravet har dock inte mannen i Älmhult rest, han har bara bett att få hälsa på sitt eget sätt.

    Att hälsa utan kroppskontakt är hävdvunnet i stora delar av världen och anses mycket respektfullt. Ändå är det svårt för mig att se det som ett uttryck för respekt när en man inte handhälsar för att slippa beröra okända kvinnor. Likaväl som det kan upplevas som en kränkning att inte få hälsa efter sin tro, så är det förolämpande för en kvinna att inte bli hälsad på. Men i ett öppet och tolerant samhälle har vi ett ömsesidigt ansvar som går utöver rätten att kränka och förolämpa varandras känslor. Vi behöver mötas i respekt för varandras upplevelser. Det är en tuff uppgift som gäller oss alla, oavsett livsåskådning.

    Kanske måste vi inte ta så illa vid oss av den andres önskemål utan acceptera olika sätt att hälsa och umgås, i de sammanhang där det fungerar. Då kan olika hälsningsvanor bli en del av hur vi umgås och inte en motsättning mellan olika grupper eller ett politiskt hot.

    Cecilia Dalman Eek: Rätt att vägra skaka hand? – Ledare – www.gp.se

  • Stå upp för rätten att vägra skaka hand del 2

    DO stämde Arbetsförmedlingen för religiös diskriminering sedan en muslimsk 28-årig man stängts av från aktivitetsstöd med hänvisning till hans religion. I december 2005 påbörjade mannen en arbetsmarknadsutbildning till verkstadsoperatör i Älmhult. Under utbildningen fick han ersättning i form av aktivitetsstöd.

    Fick inte jobbet

    I maj 2006 besökte den muslimske mannen tillsammans med en representant från utbildningsföretaget Lernia AB ett företag för att diskutera en praktikplats. Under besöket avböjde mannen att ta företaget Melaments kvinnliga vd i hand. Istället hälsade mannen genom att lägga sin hand mot sitt bröst samtidigt som han förklarade att hans religion förbjöd honom att vidröra andra kvinnor utanför familjen.

    Efter mötet beslutades att mannen inte skulle få någon praktikplats på företaget. Företagets förklaring var att 28-åringen saknade den ”kompetens och erfarenhet som krävdes”.
    Vägrade ta i hand – då stängde AF av honom | Nyheter | Aftonbladet

    Jag undrar om mannen i fråga ovan hade varit en ortodox jude det hade ställts samma frågor om det var diskriminering och vem som diskriminerades som det nu görs när mannen råkade vara muslim. Eller att någon skulle krävt från en jude att han skulle ta av sin kippah för att visa respekt för en potentiell arbetsgivare t ex.

    Av någon anledning tror jag inte det. Det hade varit för känsligt.

    Att sedan mannen som aftonbladet skriver inte fick någon praktik och stängdes av från sin aktivitetsersättning för att han ansågs ‘ genom sitt uppträdande hade medverkat till att han inte fick praktikplatsen’ och därför inte kunde ses som aktivt arbetssökande är om något ett solklart fall av diskriminering. Både från AFs och företagets sida.

    Eller med andra ord han fick ingen praktikplats för att han agerade efter den religiösa tron han hade.

    Att detta sedan tas upp både till höger och vänster med  en retorik som närmast liknar sverigedemokraternas visar ju på hur djupt just anti-muslimska och anti-religiös stämningar går inom det etablerade politiska etablissemanget liksom i det svenska folkdjupet. Både socialdemokrater och moderater har ju uttryckt åsikten att diskrimineringslagen måste ändras för att förhindra liknande fall.

    nalin

    Där kan man även undra över en retorik som verkar mena att det var den kvinnliga chefen som blev diskriminerad trots att hon stod i en position som med ett klart överläge.

    Sen är det en annan fråga vilken rätt arbetsgivare har att vägra anställa eller ta emot personal ‘som inte passar in’ vilket det i det här fallet misstänker jag argumenteringen hade fallit på ett sätt om när mannen var muslim och ett helt annat sätt om det hade varit en homosexuella man som ett företag inte hade velat anställa och han sedan förlorat sin aktivitetsersättning tack vare detta.

    Det som förvånar mig mest är dock den enighet som finns bland många moderater, socialdemokrater och ja Sverigedemokrater om att vissa uttryck för mångkultur är ett problem.

    I praktiken legitimerar etablerade politiska företrädare den hets retorik som sverigedemokraterna fört i åratal mot just muslimer.

    Personligen hade jag sagt så länge man följer de lagar som stiftas i den svenska riksdagen och accepterar ett demokratisk samhälle ska det råda tolerans. I denna tolerans ingår då rätten att vägra skaka hand. Däremot ingår inte rätten att vägra anställa någon pågrund av personens kön, ålder, sexualitet eller etniskt ursprung som enda orsak.

    /ck

    Bloggat: 
    Vem diskriminerade egentligen vem?, Sluta skicka dubbla signaler till muslimer. Slå näven i bordet!,  Okej att vägra skaka hand?, ”Vem diskriminerade egentligen vem?”, Vem diskriminerade vem egentligen (läs , Frank Gaffney om att frihetshot nått USA

     

    Häromveckan fälldes Arbetsförmedlingen för religiös diskriminering mot en arbetssökande man, som förlorat inte bara en praktikplats, utan även sin aktivitetsersättning då han på en intervju på en tilltänkt arbetsplats varken mött den kvinnliga VD:ns blick eller tagit henne i hand.

    Arbetsförmedlingen dömdes att betala ett skadestånd på 60000 kronor samt rättegångskostnader plus ränta till mannen.

    Domen är olycklig. Arbetsgivare kan bli överdrivet rädda för att tacka nej till någon på grund av dennes olämpliga beteende gentemot kolleger och kunder för att undvika att bli anklagade – och fällda – för diskriminering.

    Det är bra att Diskrimineringsombudsmannen drev målet och på så sätt prövar lagstiftningen, men DO Katri Linna bör avhålla sig ifrån att agera som multikultimegafon. För hur resonerar hon om någon av ideologiska skäl inte vill skaka hand med homosexuella eller muslimer, eller menar att deras tro förbjuder dem att arbeta med ateister?

    Domen tarvar främst klargöranden från ansvariga och lagstiftande politiker: För det första måste en arbetsgivare själv få bestämma vem han ska ta in på arbetsplatsen. I domen framgår det att arbetsgivaren inte ansåg att mannen hade kvalifikationer nog att klara jobbet, men hans agerande under intervjun måste också kunna få spela roll.

    För det andra bör inte religiös övertygelse eller kulturell tillhörighet ge särskilda friheter att uppträda apart. Mannen blev inte fråntagen sin aktivitetsersättning för att han är muslim, utan för att Arbetsförmedlingen ansåg att han uppträtt på ett sätt som inte gagnade hans möjligheter att få jobbet. Enligt domen stod ord mot ord om huruvida den muslimska mannen förklarat sin uteblivna handskakning eller inte för den kvinnliga chefen.

    Vem diskriminerade egentligen vem? | Ledarsidan | SvD