Återigen, är det nu dags att börja kalla den ekonomiska krisen för vad det är i Sverige? En global ekonomiskt depression. Det kommer inte ordna sig om ett år eller två.
Vad händer om det är en permanent minskning av den globala efterfrågan på varor och tjänster. En efterfrågan led av USA och den massiva expansionen av krediter som skedde efter att Ronald Reagan avreglerade de amerikanska finansiella marknaderna?
Att den amerikanska DNI, den högsta chefen för hela det amerikanska underrättelseväsendet varnar för att det största hotet mot USA idag är globala ekonomisk instabilitet, inte terrorism, säger en del om kraften i den storm som kommer.
Likadant IMF som ser det största fallet i global tillväxt sedan depressionen och negativ tillväxt i många ekonomier. Det är den svenska 90-tals krisen på global nivå över hela världen.
För sveriges del är de enda som kan agera politikerna och svenska staten. Och de måste ske lokalt, nationellt och på EU nivå och globalt i samarbete med andra.
Det går inte att sitta och hoppas på att ekonomin kommer igång om ett år eller två som marknadsfundamentalisterna inom alliansregeringen tycks göra. Eller lova återställare om man kommer tillbaka till makten som oppositionen.
Det behövs reformer av de skadeskjutna försäkringssystem allt fler svenskar faller ur. Både försäkringskassa och arbetsförmedlingen är idag statens främst verktyg för arbetsmarknadspolitik. Och de fungerar inte. Det behövs också en insikt om att all coachning i världen inte hjälper människor att få jobb om det inte finns en efterfrågan på arbetskraft. Likadant företagande. Och inte minst nyföretagande i vilka former det än sker. Det finns dussintals områden man kunde förenkla, förbättra och förnya. Satsa på en nationell kris kommission.
Och det behövs riktat företagsstöd till nationella industrier. Eller om nödvändigt rena övertagande. Det är vad staten gör i en marknadsekonomi som kollapsat eller är på väg att kollapsa. Att en majoritet av svenskarna inte begriper värdet av tillverkningsindustrier som Saab och Volvo utanför Västsverige säger väl vara hur sorgligt korkade många människor är.
Jag tror det krävs en krisinsikt som saknas idag i Sverige. Inte kan det vara ekonomisk kris om 90-95% har arbete? Jag undrar hur den siffran kommer att se ut om ett år. Är det möjligen inte bättre att sätta båten i stormfärdigt skick innan stormen slår till med full kraft?
Om ytterligare 150-200000 svenskar står utan arbete och sakta faller ur försäkringssystem om ett år är det då kris?
Likadant, inte att glömma är alla de som redan fallit ur försäkringssystemen eller som är på väg ut i enlighet med alliansens arbetslinje att alla som har arbetskapacitet ska arbeta. Med andra ord de utförsäkrade, pensionärer och inte minst de som nu i rask takt mister sin sjukpenning och friskförklaras. En arbetslinje gjord för en högkonjunktur och arbetskraftsbrist.
Job Losses Pose a Threat to Stability Worldwide – NYTimes.com
Worldwide job losses from the recession that started in the United States in December 2007 could hit a staggering 50 million by the end of 2009, according to the International Labor Organization, a United Nations agency. The slowdown has already claimed 3.6 million American jobs.
High unemployment rates, especially among young workers, have led to protests in countries as varied as Latvia, Chile, Greece, Bulgaria and Iceland and contributed to strikes in Britain and France.Last month, the government of Iceland, whose economy is expected to contract 10 percent this year, collapsed and the prime minister moved up national elections after weeks of protests by Icelanders angered by soaring unemployment and rising prices.
Just last week, the new United States director of national intelligence, Dennis C. Blair, told Congress that instability caused by the global economic crisis had become the biggest security threat facing the United States, outpacing terrorism.
“Nearly everybody has been caught by surprise at the speed in which unemployment is increasing, and are groping for a response,” said Nicolas Véron, a fellow at Bruegel, a research center in Brussels that focuses on Europe’s role in the global economy.
In emerging economies like those in Eastern Europe, there are fears that growing joblessness might encourage a move away from free-market, pro-Western policies, while in developed countries unemployment could bolster efforts to protect local industries at the expense of global trade.
Indeed, some European stimulus packages, as well as one passed Friday in the United States, include protections for domestic companies, increasing the likelihood of protectionist trade battles.
Protectionist measures were an intense matter of discussion as finance ministers from the Group of 7 economies met this weekend in Rome.
While the number of jobs in the United States has been falling since the end of 2007, the pace of layoffs in Europe, Asia and the developing world has caught up only recently as companies that resisted deep cuts in the past follow the lead of their American counterparts.
The International Monetary Fund expects that by the end of the year, global economic growth will reach its lowest point since the Depression, according to Charles Collyns, deputy director of the fund’s research department. The fund said that growth had come to “a virtual halt,” with developed economies expected to shrink by 2 percent in 2009.“This is the worst we’ve had since 1929,” said Laurent Wauquiez, France’s employment minister. “The thing that is new is that it is global, and we are always talking about that. It is in every country, and it makes the whole difference.”