Etikett: Familj

  • Religiös tankesmedja uppmanar alliansen att minska skiljsmässorna

    Tidens tecken? Med tanke på hyllningskörerna till familjen i tidningar som SvD och nostalgitriparna för den lyckliga kärnfamilj på 50-talet var det väl bara en tidsfråga innan äktenskapet som familjens grundenhenhet förespråkarna skulle vissa sig.

    Var äktenskap har med kristna värderingar har jag svårt att förstå i utdraget nedan från den kristna clapham tankesmedjan. Men argumentet är välkänt från den amerikanska kristna högern.

    think of the children’ kanske en och annan person som tittar på simpsons känner igen?

    ”Det bästa för barnen är att minska skilsmässorna”

    Folkhälsominister Maria Larsson bör verka för en reducering av antalet skilsmässor.
    Ny forskning visar att skilsmässa är bäst för barnen bara då
    föräldrarna bråkar och slåss. Så är det enbart i var tredje skilsmässa.
    Det är en myt att det också är bäst för barnen om föräldrapar som inte
    älskar varandra separerar. Att barn efter skilsmässor får mindre
    kontakt med den ena föräldern, vanligtvis pappan, är däremot
    otvivelaktigt problematiskt för barnen. Folkhälsominister Maria Larsson
    borde ha en minskning av skilsmässorna som ett nytt folkhälsopolitiskt
    mål, skriver fyra medarbetare vid tankesmedjan Claphaminstitutet.

    Varje år är 45 000 barn med om en separation. Vart tredje barn förlorar den nära dagliga kontakten med en av de personer de älskar mest, oftast pappan. Par som skiljer sig tror ofta att det som då verkar vara bästa lösningen för dem också är bäst för barnen. Men det är en myt som inte stämmer med verkligheten.

    Ny forskning visar att en skilsmässa är bäst för barnen enbart i de fall det förekommer öppna konflikter med eller utan fysiskt våld. Så är det endast i en tredjedel av alla skilsmässor. För barnen spelar det egentligen inte så stor roll om vi föräldrar är kära i varandra eller inte. Bara vi inte bråkar.

    Barn som får växa upp med endast en förälder har fler beteendeproblem än de som lever tillsammans med båda. Det visar en ny rapport från Folkhälsoinstitutet som sammanfattar 20 års forskning. Dr Anna Sarkadi vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet säger i rapporten: ”Vi fann att barn som haft en engagerad fadersfigur rökte mer sällan, kom längre i sin utbildning, råkade mer sällan i klammeri med polisen och fick goda vänner av båda könen.”

    Andra undersökningar visar att när skilsmässobarn når vuxen ålder vågar många inte gå in i en djup kärleksrelation av rädsla för att på nytt bli svikna och övergivna. Skilsmässobarn som gifter sig skiljer sig också mer än andra.

    Skilsmässor är också en viktig orsak till att fattigdom och klassklyftorna ökar i vårt samhälle. Värst drabbas barn till lågutbildade föräldrar som skiljer sig mer än alla andra. Trots denna kunskap har samhället inte gjort mycket för att förebygga separationer. I stället har det blivit enklare, snabbare och billigare att skiljas.

    Detta är anmärkningsvärt eftersom vi genom FN:s barnkonvention förbundit oss att vid alla beslut som rör barn se till barnens bästa. Den principen lyfts fram i alla sammanhang – utom i samband med alla skilsmässor.

  • Tillbaka till 50-talet

    Sylvia Asklöf ger ju en riktigt bra definition av den värdekonservativa borgerligheten. Den som längtar tillbaka till en tid där män var män och kvinnor kvinnor. D.v.s den övre tjänsteman Stockholmsborgerlighet som bergman med flera beskriver under en period från seklets början till 50-talet. Men så är ju Elise Claeson den som skrev boken mamma@home och ivrigt propagerar för att fler mammor ska få chansen att bli hemmafruar. Samma Elise Claeson hör ju till de som rekommenderar örfilar som uppfostringsmetod eftersom det symboliserar respekt och kärlek. ’Boxa barnen det förstår de’ var visst citatet.

    Har vi inte också alla längtat tillbaka till denna, den gamla goda tiden? Hemmafruar är poppis igen, tillsammans med ’familjen’ om den innefattar mamma, pappa och barn. Och för välbärgade, naturligtvis barnflickor precis som Dilsa Demirbag-Sten beskriver på DN. Där den kollektivistiska skadan av dagis är nästan självklar. Där alla pappor med självaktning springer omkring med ett ’timell’ bälte på lördagar för pappor är ju fixaren. Livspusslet för medelklassfamiljer är också av högsta prioritet för alliansen och oppositionen. Se vårdnadsbidrag, subventionerad piga samt gräsklippare i mänsklig form som alliansens största framgångar.

    Det var ju förövrigt en av alliansens genidrag när de skapade en ny statligt subventionerad låglönesektor finansierade av höjda avgifter och neddragna bidrag för arbetslösa och sjuka. Där samma arbetslösa sedan kunde anställas för att lösa ’livspusslet’ åt den övre borgerlighet som Elise Claeson drömmer sig tillbaka till. Och den goda tiden där män var män och kvinnor kvinnor.


    Sylvia Asklöf Fortell i BLT om Elise Claeson
    Hon klargör sin ståndpunkt: den enda borgerligheten som ska räknas är
    den värdekonservativa, resten är sossar. Och själv tillhör hon förstås
    den riktiga
    borgerligheten, den oantastliga. Den, som enligt henne, vet hur saker
    och ting ska vara. Som vet att mamma ska vara hemma och baka bullar och
    pappa komma hem med portföljen – pojkar är pojkar och flickor är
    flickor och aldrig mötas de två. Jo, jag vet, för jag har fört den
    debatten med henne.

    Så brukar det vara när man resonerar kring svek och svartfötter – själv
    tillhör man de oantastliga. Det var ju så vänsterns sekterism uppkom en
    gång i tiden. Och vi vet hur det slutade.

    Elise Claeson ger i sin ledarartikel uttryck för den sämsta formen av
    konservatism – nämligen konservatism utan fantasi och djup. En
    konservatism som har gått på myten om sig själv som inskränkt. En
    konservatism utan insikt att människan består av lika många individer
    som det finns människor.

    Inte en tanke på att människor kan hysa olika typer av värderingar, att
    man kan vara konservativ på ett plan och liberal på ett annat. Det som
    återstår är bara detta svarta och vita resonemang.

    SvD » Ledarbloggen

    Sylvia Asklöf FortellBlekinge Läns Tidning ägnar en krönika
    åt att försöka försvara socialliberalismen mot det
    frontalangrepp som levererades av Elise Claeson i måndagens SvD.

    ”Att
    vara socialliberal är att vara sosse” skrev Claeson polemiskt,
    vilket får Asklöf Fortell att rädas för splittring
    i de borgerliga leden:

    ”Borgerligheten kommer aldrig komma någon vart om vi inte inser och
    bejakar alla de schatteringar som finns i vårt läger. Borgerliga
    anhängare har ett minst lika brett åsiktsspektrum som det socialistiska
    lägret – och så måste det få vara. Den som börjar peka ut svikare och
    svartfötter, som hon anser att socialliberalerna är, har hamnat på
    djupt vatten.”

    Men är det inte

    just en värdedebatt vi vill ha? Jo, förstås. Och
    då måste man väl kunna säga att vissa värden
    är bättre än andra? Ledarbloggen ska sova på saken
    och återkomma.

    Ledarbloggen kan dock just nu inte undanhålla publiken från tidigare folkpartisten Johan Ingerös analys av socialliberalismen, hämtad från en debatt i smarta mejllistan 1976 i veckan:

    ”Du misstolkar
    socialliberalismen.

    Poängen är att den inte är en ideologi. Den är ett
    förhållningssätt. Eftersom man aldrig på
    förhand vet om socialliberalen hamnar på den sociala eller
    liberala halvan går det inte att definiera honom/henne. Det kan
    bli en radikal valfrihetsreform inom pensionssystemet i kombinatipon
    med rökförbud på krogen. Det kan också bli
    statliga monopol i kombination med grönt ljus för att
    röka var som helst. Det går inte att gissa i
    förväg.

    Socialliberalen strävar efter konsensuslösningar i det
    politiska mittfältet eftersom kanterna per definition ses som
    osmakliga. Socialliberalismen är därmed ett meskonservativt
    förhållningssätt gentemot det politiska samtalet, en
    kartong med politisk mellanmjölk som nästan, men inte
    riktigt, hunnit surna.”

  • KDs familjekult

    Jag trodde familjen var en konstig kristen kult men det kanske är passande även för KD och den övriga borgerliga familjen. Tydligen ska KD ska nu kämpa för att bevara äktenskapet. En säker val vinnare. Låter det inte bra med äktenskapet samhällets grund som slagord. Fast jag gissar att KD då helst inte vill prata fastighet eller bensinskatter.

    Därför säger kd nej. Kristdemokraterna är i dag ensamma i riksdagen om att säga nej till könsneutrala äktenskap. Varför? Staten ska inte vara neutral till vilken struktur samhället ska bygga. Äktenskapet bör förbli en förening mellan man och kvinna och familjen är en grundläggande sten i ett gott samhälle, skriver kristdemokraternas ordförande Göran Hägglund och gruppledare i riksdagen Stefan Attefall.

    En extra slogan för idag:
    ”Kvinnors rätt till arbete. Rösta ut KD från riksdagen”

    Dagens Arena | Grattis! Nu fördjupar vi utanförskapet!

    Någon begåvad kampanjmakare inom det kristdemokratiska partiet har köpt domännamnet www.familjen.nu. Här kan man läsa om den kristdemokratiska familjepolitiken men framför allt kan man gratulera vänner och bekanta till den kristdemokratiska familjepolitiken. Vårdnadsbidrag kommer att erbjudas föräldrar i Sverige från 1 juli i år, så absolut: Grattis! Nu inför vi vårdnadsbidrag! Eller kanske: Grattis! Nu inför vi försämrad kvalitet i förskolan. Grattis! Nu inför vi ökad segregation!

    Powered by ScribeFire.