Claeskrantz.com

Etikett: FN

  • Libyen – Det nya Afghanistan och när avgår Urban Ahlin?

    Nu håller jag inte med skribenten i Guardian om att bara Libyen rebellerna tar sig till huvudstaden kommer Gaddafi regimen att falla. En fästning Tripoli med strider inom staden är en trolig utveckling för de Gadaffi styrkor som inte har något val och en Gaddafi familj som var enda alternativ är död eller infinna sig i Haag.. Och det finns alla möjligheter att driva ett långvarigt gerilla krig i landet även från Gaddafi klanen trogna styrkor. Eller så har möjligen Gaddafi skickat sina resplaner till Amerikanska CIA med uppmaning att inte bomba..

    Med det viktiga skribenten från Guardian påpekar nedan är den starkt delade oppositionen med allt från djupt religiösa islamister som hörde till de mest hårdföra kämparna inom Al Quaida till den delning som verkar ske efter klan identitet mellan olika oppositions grupper i framtida en kamp om makten. Libyen närmar sig tack vare FN och de stormakter som drev igenom störtandet av Gaddafi på det absolut värsta gravt inkompetenta sättet en Afghanistan liknande situation och en potentiell total kollaps av den Libyska staten och samhället. Och risken är uppenbar för ett permanent inbördeskrig och delning av landet.

    Artikeln borde om inte annat vara en väckarklocka för de svenska blåögda kommentatorer som talade om en ny arabisk frihetsvår modell öste-Europa i nord-afrika trots att de själva erkände visst inget om läget i landet. Och perverterandet av FN till att selektivt ge mandat för stormakter att militärt störta de diktatorer de inte gillar. För visst har FN mandat att störta fast inte störta regeringar säkerhetsrådet inte gillar enligt med doktrinen om att skydda..?

    FN:s säkerhetsråd måste ikväll ta ett beslut som skyddar Libyens folk mot Gaddafi. Det är rådets skyldighet enligt FN-stadgan. Det sa Urban Ahlin, utrikespolitisk talesperson (S) idag i den särskilda debatten i riksdagen om situationen i Libyen. Urban Ahlin kritiserade också regeringens passiva hållning.
    – Den främsta skyldigheten för en svensk utrikesminister är att ställa upp på de förtrycktas sida mot förtryckaren. FN-stadgan ger världssamfundet rätt att ingripa mot Gaddafi. Ändå förhåller sig regeringen och Carl Bildt passiva. Det är djupt olustigt.

    Fast det stod visst inget i FN-mandat i flygförbuds zonen om att Nato hade rätten att bomba sönder Tripoli… Demokrati kamp borde gälla alla länder inklusive de främsta förespråkarna för Libyen ingripandet gulf staterna med Saudi Arabien i spetsen. I stället väljer man från väst att alliera sig med just gulf staterna för att störa en diktatur medan Saudi Arabiens krossande av en annan frihetsvår i Bahrain ignoreras.

    Och ja förövrigt anser jag Urban Ahlin borde avgå som utrikestalesperson och direkt ansvariga för den urusla Socialdemokratiska utrikesanalysen…

    Socialdemokraterna menar att Sveriges stöd också ska främja framväxten av ett starkt
    civilt samhälle. Civila organisationer är oerhört svagt utvecklade i arabvärlden.
    Svenska folkrörelser, fotbollslag, körer och andra föreningar har stor erfarenhet av
    utbyte med människor i de forna öststaterna. Genom dessa samarbeten har det
    tydligt visats hur stor betydelse kontakten mellan människor och organisationer har
    för att utveckla ett civilt samhälle. Dessa erfarenheter bör nu svenskt bistånd bidra till
    att överföra till Nordafrika.

    Jag skulle vilja se de sångkörer och föreningar som modell Baltikum ska lära ut demokrati, kvinnors rättigheter och föreningsliv efter svensk modell till hårdföra islamister. Det går knappast att analysera omvärlden med 20 år gamla historiska modeller hämtade från en annan världsdel. Eller från medierapporter om twitter revolutioner.. Speciellt krig är något som handlar om mer än att plocka poäng mot Carl Bildt i riksdagen. Det är alla politikers ansvar om de skickar ut svenska militärstyrkor som direkt eller indirekt ska stödja användandet av våld också analyserar konsekvenser och läget med fakta från platsen.

     

     

    It is only a matter of time, then, before the Libyan regime concedes defeat. But what happens next? The west is losing faith in the Transitional National Council (TNC), which seems incapable of uniting and controlling the diverse elements within the rebellion, which not only can’t get along but appear to be on the brink of fighting each other. The Islamist element among the rebel forces is strong, well-armed (thanks to raids on the regime’s munitions dumps) and implacably opposed to Nato. The main Islamist militia – the Abu Ubaidah bin Jarrah Brigade – has refused to fight under the ”infidel” banner against Gaddafi’s forces but maintains ”internal security”. These are the most likely culprits for the 28 July assassination of the rebels’ commander-in-chief General Abdul Fatah Younis, who had defected from the Gaddafi regime in the early stages of the uprising. Younis was Gaddafi’s interior minister and presided over a particularly brutal suppression of an Islamist uprising in the mid-90s.

    The various other explanations for Younis’s assassination are all feasible and offer a good illustration of the chaos and infighting that characterises the opposition. One camp has it that Younis was not a genuine defector from the Gaddafi camp but a spy for the regime who was killed by the TNC; meanwhile the Islamist February 17 Martyrs’ Brigade, led by cleric Ismail al-Sallabi, claims that Younis was killed by Gaddafi infiltrators; CIA associate and former Libyan army colonel Khalifa Hifter – who had openly clashed with Younis for control of the TNC’s military umbrella, the Union of Revolutionary Forces – has also been accused of the murder

    Infogat från <http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2011/aug/17/libya-the-next-afghanistan>

  • När kommer det svenska fredsinitiativet och internationella diplomatin i libyen?

     

    2011-05-20_1608

    Det som saknats i diskussionerna om Libyen är vad vill de olika partierna inklusive socialdemokraterna göra för att stoppa striderna i Libyen?  Eller är det så att Sverige så hårt bundit upp sig i de ledande stormakternas och NATO medlemmarnas politisk mål att störta Gaddaffi regimen att de svenska partierna är förhindrade att agera på egen hand.

    Och att man kommer inte göra några initiativ för att stoppa striderna förrän NATO bestämmer att man vill stoppa striderna. Kan man ens tala om humanitärt fokus då?

     

    Västlibyen lider hårt av striderna – Ekot | Sveriges Radio:
    ”Allt som finns att äta är torrt bröd, orent vatten och lite lök, säger Nuri al Fassi. Han har levt och arbetat utomlands i många år, men återvänt till Libyen för att kunna hjälpa sina landsmän. Tiotusentals av de som bor i Zintan har flytt till Tunisien. De som bor kvar är rädda att röra sej ute eftersom Kadaffis trupper med prickskyttar finns i närheten nästan hela tiden. Zintan har blivit som en spökstad. Sjukhuset har också blivit beskjutet. Och viktig utrustning saknas. Inte ens enklare blodprover kan analyseras. Han beskriver hur en kollega tvingades öppna kraniet på en skottskadad patient, med ett rostigt verktyg som var det enda som fanns till hands. Frilansjournalisten Urban Hamid, som träffade läkaren al Fassi, har nyligen återvänt från det isolerade västra Libyen. Han säger att tiotusentals i området är helt beroende av att vägen mot Tunisien, säkras, och att förnödenheter kan föras in. – Om nu den här livslinan skulle stängas av skulle de klara sig en, max två, månader, men då under väldigt besvärliga förhållanden. Så är det redan nu, det råder brist på allting, säger Urban Hamid. ”

    (Via .)

  • EU förbereder marktrupper till Libyen

    Oavsett vad man tycker om EU, NATO och USA:s agerande i Libyen tror jag det nu definitivt kan talas om ’mission creep’  och att Storbrittanien, Frankrike och USA gått långt utanför det FN-mandat som talade om att upprätthålla en flygförbuds zon för att skydda civilbefolkningen från vad jag antar var båda sidors krigföring?

    Att NATO nu stödjer rebell styrkor med flyganfall medan de angriper gadaffi trogna städer och styrkor i sin tur talar för en viss dubbelmoral. Och dålig samordning med rebellstyrkorna när NATO plan skjuter sönder de pansarfordon de åker i under antagandet att rebellerna ska ju inte ha någon pansar,

    När som nu Guardian rapporterar nedan EU drar upp planer på att skicka sin insatsstyrka som militärt skydd för befolkningen i rebell staden Misrata och hela Libyen håller på att falla samman i två delar och permanent inbördeskrig är det för att rädda ansiktet på främst Frankrike och Storbritannien.  Tyskland har hela tiden i stort vägrat att delta i ’operation regimutbyte’ i Libyen. Inklusive en vägran att rösta för FN resolutionen som gav mandat för hela Libyen operationen.

    Jag kan förstå att NATO är ivriga att bli av med ansvaret för ett krig som inte har något klart slut så länge Gadaffi vägrar förstå att han ska ge upp när ledande väst-stater kräver hans avgång. Men man kanske inte blir en av mellanösters längst överlevande diktatorer om man är korkad eller för den delen genom att vara en svag person. Gadaffi’s regim tillbringade också större delen av 70 och 80 talen med att understödja gerilla rörelser liksom terrorist organisationer runt om i världen. Möjligen kan hans militär och ledande regim folk lärt sig något om detta liksom från USAs Irak invasion.

    EU-trupper på marken i en rebellstad innebär i längden förstås att inbördeskriget permanentas ännu mer med EU soldater och de understöd de kommer att ha bakom som de som får ta stöten. Utan någon klart slut i sikte precis som i Afghanistan så länge målet finns kvar om en militär seger över en motståndare som inte vill ge sig.

     

     

     

     

    The EU has drawn up a ”concept of operations” for the deployment ofmilitary forces in Libya, but needs UN approval for what would be the riskiest and most controversial mission undertaken by Brussels.

    The armed forces, numbering no more than 1,000, would be deployed to secure the delivery of aid supplies, would not be engaged in a combat role but would be authorised to fight if they or their humanitarian wards were threatened. ”It would be to secure sea and land corridors inside the country,” said an EU official.

    The decision to prepare the mission, dubbed Eufor Libya, was taken by the 27 governments at the beginning of April. In recent days, diplomats from the member states have signed a 61-page document on the concept of operations, which rehearses various scenarios for the mission in and around Libya, such as securing port areas, aid delivery corridors, loading and unloading ships, providing naval escorts, and discussing the military assets that would be required.

    The planning has taken place inside the office of Catherine Ashton, the EU’s foreign and security policy chief. Officials are working on an ”A-plan”, the operational instructions that would specify the size of the force, its equipment and makeup, and the rules of engagement.

    Diplomats and officials said this would not be finalised unless a request for an EU military mission came from the UN body the Office for the Co-ordination of Humanitarian Affairs (Ocha).

    Valerie Amos, the head of Ocha, has privately told EU leaders she is reluctant to make the request and wants to explore all civilian options for the aid operation before seeking military help.

    2011-04-19_0820

    Libya conflict: EU awaits UN approval for deployment of ground troops | World news | guardian.co.uk

  • Urban Ahlin och socialdemokratin redo att delta i FN bombningar av Libyen

    Det hade varit intressant att få en kommentar från Urban Ahlin om han även är positiv till militära åtgärder mot de Gulf stater som krossade försöken till ett demokratiskt Bahrain. Varav minst två deltar som partners med NATO i bombningarna i Libyen. Eller för den delen eu-ländernas vapenförsäljning och anti-terrorist samarbete med Gaddafi.

    Att Gaddafi regimen är en diktatur är ingen nytt. Så har läget sett ut i landet sedan Gaddafi tog makten. För mer än 30- år sedan. Det behöver inte sägas tror jag att Gaddafi tagit till nåder och satts i karantän i omgångar under dessa mer 30-år men i stort har man varit redo att ignorera diktaturen om Gaddafi agerat västvänligt.

    Nu har tydligen stormakterna bestämt sig efter en kraftig amerikanska lobby kampanj i FN att det är dags att bli av med Gaddafi. Utan någon egentlig genomtänkt plan för hur detta ska gå till annat än att den libyska militären ska bombas sönder via humanitär krigsföring från NATO. Ivrigt påhejade av liberala interventionister och humanister som ser militärmakt som en del i spridandet av demokratiska värden runt om i världen.

    Att nationell suveränitet kan upphävas selektivt beroende på vilka länder eller politiska ledare stormakterna anser vara besvärliga är en sak. En annan sak är när man för fram krig och militärstyrkor som lösningen på ekonomiska, sociala och politiska problem i andra länder. Utan någon egentligplan för hur ett framtida civilt Libyen ska utformas annat än att de får Libyerna själva fixa.  Och folkrörelse Sverige ska hjälpa till med exempel från Balkan under 90-talet.

    Det var en gång nationernas förbund som tilldelade dåtidens stormakter mandat både att föra krig och s.k mandat länder i praktiken protektorat som dessa stormakter kunde styra som de ville i väntan på att de skulle utvecklas till demokratier.

    Speciellt socialdemokratin borde vara extra vaksam på och medveten om FN börjar glida i sin roll till ett verktyg enbart för stormaktspolitikens särintressen. Även om man fortfarande talar om ett världssamfund.

    Att vi skulle komma delta under NATO kommando som en del av krigsföringen är väl en annan glidning som man talar tyst om.

    På måndagen ställde sig även Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin bakom ett svenskt deltagande i aktionen.

    – Vi socialdemokrater gick ut väldigt tidigt och sade att vi tycker att det är viktigt att Förenta nationerna den här gången står upp och skyddar civila som riskerar att dödas av sin egen regim, säger han till TT.

    Urban Ahlin säger att det är viktigt att det är FN som tagit beslutet så att operationen genomförs i enlighet med folkrätten.

    – Om FN tar ett sådant beslut så ska Sverige också vara berett att delta, fortsätter han.

    – För mig har det ingen betydelse om det (en förfrågan om svenskt deltagande) kommer ifrån Frankrike, från FN eller från Nato. FN har gett uppdraget.

    Vänsterpartiet har varit positivt till FN:s resolution och är inte främmande för ett svenskt deltagande.

    – Vi är försiktigt positiva till ett svenskt deltagande i den här operationen, säger vänsterledaren Lars Ohly.

    Det som avgör är bland annat om Sverige kan erbjuda det som i så fall efterfrågas, menar han.

    – Så länge det håller sig inom FN-resolutionen, som ju tydligt markerar mot exempelvis all form av markinvasion, är vi försiktigt positiva, säger Ohly.

    Utrikesminister Bildt menar att det fortfarande är oklart vad Sverige skulle kunna bidra med i operationen.

    – Vi kommer att diskutera här i dag vad som kan göras med svenska och gemensamma resurser för att backa upp de humanitära operationerna. På den militära sidan kan det också finnas åtskilligt vi kan göra, men det vet vi inte i dag, för Nato håller på med planeringen för ögonblicket, säger Carl Bildt till TT när han anländer till ett möte med EU:s utrikesministrar i Bryssel.

    Frågan är också om Sverige kan delta militärt i en operation som leds av Frankrike och Storbritannien.

    S: Sverige ska vara berett att delta – DN.se | Utsedd till bästa nyhetstidning på nätet