GP skriver att det var mycket prat och liten verkstad d.v.s brist på förslag och konkreta åtgärder i den folkhälsopolitiska konferens som Västra Götalandsregionen anordnande.
Knappast förvånande.
Det finns en skriande brist på både visioner och konkreta idéer hos alla politiska partier när det gäller den svenska fattigdomen och det 2/3 dels samhälle vi idag lever i.
Troligen därför att ytterst få av de beslutsfattande eller den akademiska elit som studerar fattigdom har någon personlig egen erfarenhet eller kontakt med verkligheten hos den fattig tredjedelen.
Den moderata alliansens svar på det svenska ekonomiska och social utanförskapet var att ställa hårdare krav och försämra levnadsvillkoren. Det fattiga måste kontrolleras och styras.
Främst socialdemokraterna och vänsterpartiet är har fokuserat på att administrera det kvarvarande skyddsnätet utan att för den skull ha några visioner om hur ett faktiskt utanförskap ska brytas.
10 procent av alla barn i Sverige växer upp i fattiga familjer. De har inte andra barns möjligheter, från semesterresor till den där jackan som alla andra har. Och vi vet alltså att dessa fattiga barn kommer att växa upp och bli sjukare än andra vuxna och få ett kortare liv.
Vad gör vi åt detta – konkret, här och nu? Den frågan borde en folkhälsokonferens ägna sig åt. Och nästa talare, Ann-Marie Olhede kom åtminstone lite närmare verkligheten. Hon är tandvårdschef i Västra Götaland och kunde med statistik visa att barn i fattiga områden har fler hål i tänderna än barn i mera välmående områden.
Olhedes slutsats att mer pengar till barntandvård måste satsas i tandvårdsdistrikt där barnen har fler hål i tänderna finns inget att invända mot.