Den svenska staten och den moderatleda alliansregeringen hade lätt kunnat rädda Saab liksom troligen hela den svenska bilindustrin genom att gå in aktivt och för en industripolitik likt den Obama administrationen klarade av. Och tagit ett socialt, politiskt och inte minst ett ekonomsikt ansvar för jobben.
Nu verkar snålheten bedragit vissheten och den passivitetens ideologi som alliansen utvecklat så väl. ‘Vi gör int’ borde vara valspråket.
Att västsvenska företrädare från alla partier vädjat till alliansen och maud olofsson har varit för döva öron.
Som läget ser ut nu går GM in i konkurslagstiftningens kapitel 11 redan på måndag. Det betyder skydd undan fordringsägarna, en rekonstruktion liknande den Saab redan befinner sig i, fast juridiskt mer komplicerad.
Hur allt detta påverkar Saabs läge är inte lätt att reda ut.
Enklare är att peka på hur utsatt företaget ännu är, hur försäljningsrasen fortsätter. Kunderna flyr helt naturligt ett företag som de uppfattar står med ena foten på skroten. På måndag kommer nya siffror över nyregistreringarna i maj. Hemliga siffror visar att Saabs läge övergår till nattsvart med fritt fall på uppemot 70 procent i Sverige. Hur ska företaget hämta upp en sådan bottenkänning? Vilken ny ägare klarar det?
Tekniska lösningar som inga andra har måste till.
Lika akut är att skifta fokus från törstiga etanolmotorer till snåla dieslar och hybrider. Saab har med statens hjälp satsat allt på etanol, men det fungerar bara på hemmaplan – i resten av Europa ger E85 inga miljöpoäng. Det har EU beslutat. Volvo har redan tagit konsekvenserna och på rekordkort tid tagit fram en serie ultrasnåla dieselbilar, som nu bidrar till att stärka Volvos ställning som marknadsledare i Sverige.
Näringsminister Maud Olofsson har ofta anklagat Saab för att göra bilar som kunderna inte vill ha, men hennes egna generösa etanolregler har i hög grad bidragit till Saabs eländiga marknadsposition.


![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_e.png?x-id=e88c4961-97e6-479f-ac0a-21627c902f06)