Jag ser en otäck trend i att de talepunkter som nu sprids från diverse alliansregeringsföreträdare och på borgerliga ledarsidor är att om du är i FAS3 får du i stort skylla dig själv som ett misslyckande på svensk arbetsmarknad. Och att FAS3 personer är i stort helt oanställningsbara vilket förstås friskriver alliansregering från allt ansvar för en arbetslinjen utan arbete som skapar passivierade bidragstagare satta att förvaras som statliga arbetskraftsreserv.
Var avsikten med Fredrik Reinfeldts arbetslinjen all fler utfattiga bidragstagare har man lyckats.
Tycker alliansregeringen eller GP verkligen ’förvaring’ modell Fas3 är något bra?
Tonen är i alla fall ganska föraktfull när de tycks mena FAS3 personer är oanställningsbara oavett subventioner eller utbildning.. I en mening för att i nästa prata om hur fas3 personer ska sysselsättas eller utbildas.
Fast då förstås inte med relavanta utbildningar eller yrkespraktik för det är FAS3 personer inte kvalificerade til..
För dem som blir kvar i Fas 3 skall sysselsättningen vara meningsfull. Så är det inte alltid. Det kan bli bättre genom att vidga vad som är tillåten sysselsättning och tillåtna studier.
PS. Talepunkterna som lär upprepas är..
Fas3 personer är – över 50/äldre – har något arbetshandikap – har för låg utbildning – är invandrare – ha varit arbetslösa för länge och så vidare..
Socialdemokraterna vill ersätta Fas 3 i arbetslöshetsförsäkringen med ”riktiga” jobb och reguljär utbildning. Det är ett verklighetsfrämmande förslag. Många långtidsarbetslösa i Fas 3 är inte anställningsbara oavsett lönesubvention eller utbildning.
Cirka 30 000 arbetslösa sysselsätts i Fas 3. Vägen dit är lång. Efter 300 dagar med a-kassa får den som fortfarande är arbetslös 150 dagar i Jobb- och utvecklingsgarantins Fas 1 med förstärkt hjälp från arbetsförmedlingen. Därefter följer Fas 2 som omfattar 300 dagar med praktik och arbetsträning. Sammanlagt krävs det två och ett halvt års arbetslöshet för att bli placerad i Fas 3.
– Arbetsgivare som inte anställer en arbetshandikappad 60-åring med 85 procent av lönen i subventioner gör det knappast för att subventionen höjs till 100 procent. Orsaken är att de flesta arbetsplatser är så slimmade att de inte klarar medarbetare som kan bli grus i maskineriet.
Om inte annat kunde man önska att den moderata alliansen och dess pravda inspirerade försvarare på ledarsidorna nedan kunde bestämma sig om arbetsmarknadspolitiken inom jobb och utvecklingsgarantin syftade till arbete eller är förvaring för personer som i princip är arbetshandikappade och inte kan arbeta.
Träning på träning i att söka jobba och motiveras för det via miljarder till privata coaching företag är en sak. Men vad FAS3 är avsedd för är inte ’arbete’. Det handlar om praktik där arbetsgivaren får betalt för att låta en FAS3 person följa med en handledare på en arbetsplats för att utföra icke-reguljära arbetsuppgifter på arbetsplatsen.
Göteborgspostens ledarskribent bluddrar verkligen när man talar om om subventionerade anställningar.
Alltså ska FAS3 personen utför något form av arbete som inte i vanliga fall finns på arbetsplatsen. I den alternativ verklighet som Anders Borg och den moderata alliansen befinner sig tycks man tro att det finns sådan arbeten på moderna svensk arbetsplatser. Möjligen för att ingen i den moderata ledningen haft något arbete utanför politiken om man inte ska räkna Anders Borgs tid som ekonom.
FAS 3 kan inte kvalificera till arbete om AF och FAS3 anordnaren följer reglerna för att anordnaren kan inte erbjuda reguljära arbetsuppgifter. Och om den arbetslösa FAS3 personen är kvalificerad till att utföra reguljära arbetsuppgifter varför ska denna person då ägna sig åt praktik på i stort heltid istället för att söka arbete?
Nu är verkligheten förstås inte sådan som GP med flera borgerliga ledarskribenter beskriver den. FAS3 personerna jobbar och utför i många fall reguljära arbetsuppgifter. Som de är kvalificerade för att utföra som ett riktigt arbete.
Eller varför annonserar arbetsförmedlingen om ’hjälp med vad du inte hinner med på företaget’ där de erbjuder FAS3 personer till företagare… Modern livegenskap i många fall om nu någon kommer ihåg de livegna i gamla Ryssland?
Arbetsgivaren får 5000kr i månaden för att ta in en FAS3 person, har inga åtagande, och FAS3 personen som kan var i upp till två år på en arbetsplats är varken berättigade till pensionspoäng eller att komma in i a-kassan. För han eller hon har ju inte arbetat på riktigt i upp till två år….
I dag finns drygt 26 000 personer i Fas 3, enligt regeringskansliet. De har i genomsnitt varit arbetslösa i åtta år. Fyra av tio är äldre än 55 år. Fyra av tio är funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga.
Och för att vända på GPs siffror från regeringskansliet ovan. Majoriteten av FAS 3 personerna är yngre än 55 år. Majoriteten har inge funktionshinder. Eller med andra ord. Majoriteten inom FAS3 är fullt arbetsföra svenskar satt på praktik.
Att GP reagerar på att det för förbjudet för FAS3 personen att utbilda sig även om det kan leda till arbete får mig att undra var de varit de senaste åren då all utbildning för omställning till nya arbeten kallades AMS-trams av moderaterna som menade att det hindrade arbetslösa att ta de riktiga jobben….
När FAS3 personerna beskrivs som i stort arbetshandikappade av GP-ledaren blir i alla fall jag förbannad. Det är kvalificerat skitsnack av en GP ledarskribent som uppenbarlig inte funnits ute på den reguljära arbetsmarknaden de senaste decennierna.
Så ser moderaternas arbetslinjen ut med förvaring istället för riktiga arbeten och ’lön’ genom aktivitetsersättning långt under existensnivå i många fall. För vad som är arbete där FAS3 personen ifråga lånas ut av staten mot ersättning till den organisation
FAS3 handlar i korthet om förvaring och är ett mänskligt monument över den misslyckade Anders Borgs icke verklighetsrelaterade bild av den svenska arbetsmarknaden.
Förövrigt någon som kommer ihåg denna annonsen från moderaterna? Riktiga arbeten var tydligen att du arbetade utan riktig lön utlånade av staten på bidrag som ligger under vad som sägs vara existensminimum i Sverige. För visst är FAS3 en del av den moderata arbetslinjen…
Fas 3 behöver förbättras och utvecklas. Men ett gräl om vad subventionerad sysselsättning för långtidsarbetslösa skall kallas är inte meningsfullt.
Relaterat
Fas 3 i Jobb- och utvecklingsgarantin skall avskaffas, kräver oppositionen. Men till förmån för vad?
Fas 3 behöver förbättras och utvecklas. Kontrollen av de företag som mot ersättning sysselsätter långtidsarbetslösa måste skärpas. Sysselsättningen skall vara meningsfull och, om möjligt, förbättra de sysselsattas möjligheter att ta steget ut ur Fas 3 till ett jobb – med eller utan stöd.
Men riktigt så enkelt, som när Socialdemokraternas nyvalde partiledare Håkan Juholt säger ”avskaffa Fas 3”, är det inte. Det vet han. Kritiken mot Fas 3 är i mångt och mycket en lek med politiskt laddade ord.
Resan till Fas 3 börjar med vanlig arbetslöshet.
Efter ett år tar ersättningen från a-kassan slut. De som fortfarande är arbetslösa erbjuds plats i Jobb- och utvecklingsgarantin. Fas 1 i garantin innebär i huvudsak förstärkt arbetsförmedling (coachning). I Fas 2 tillkommer arbetsträning och praktik. Efter 450 dagar är cirka 30 procent av deltagarna fortfarande arbetslösa. De erbjuds då sysselsättning på heltid mot 65 procent i a-kassa eller försörjningsstöd (socialbidrag) – Fas 3.
Avsikten med Fas 3 är att långtidsarbetslösa inte skall förlora all kontakt med arbetsmarknaden. Det är en bra avsikt som förtjänar att inte förtalas.
I dag finns drygt 26 000 personer i Fas 3, enligt regeringskansliet. De har i genomsnitt varit arbetslösa i åtta år. Fyra av tio är äldre än 55 år. Fyra av tio är funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga.
Arbetsförmedlingen har undersökt vad som hände de 134 500 långtidsarbetslösa som skrevs in i Jobb- och utvecklingsgarantin mellan juli 2007 och april 2010. Av dem som lämnade garantin under någon av faserna 1, 2 och 3 hade 26 procent arbete utan stöd och 35 procent arbete med stöd. Andra vanliga skäl att lämna garantin var studier eller pension.
Oavsett vilka åtgärder som sätts in måste vi realistiskt räkna med att den som har varit arbetslös i åtta år, är äldre än 55 år och funktionshindrad med nedsatt arbetsförmåga i bästa fall kan få ett arbete med stöd, men sannolikt blir kvar i Fas 3 – eller något liknande med annat namn.
(…)
Oavsett namn handlar det om att subventionera fram meningsfulla arbetsuppgifter åt långtidsarbetslösa som är chanslösa eller näst intill chanslösa på den öppna arbetsmarknaden.
Egentligen talar den citerade texten nedan för sig själv. Men vad som fick mig att storkna är påståendet att finns det inget större kvinnor kan uppnå än att bli företagare inom städ och hushålls branschen. För att de har expert förutsättningar för detta??
Tydligen försvinner friheten för kvinnorna i Sverige med RUT-avdraget om det avskaffas.
Där kvinnorna tidigare hållits fångna i den offentliga sektorn är det Fredrik Reinfeldt och alliansen som befriat dem och gett dem möjligheter att bli företagare i städbranschen. Därför behöver kvinnorna Fredrik Reinfeldt och alliansen tydligen.
Likadant är det alliansen som kommer att ta bort kvoteringen inom högskola utbildning så att utbildningar där kvinnor dominerar med helt inte kommer att kvotera in män länge.
En av de mest konservativt inkrökta ledare jag läst på länge.
…Samtidigt måste moderaterna i sin iver att överta frågor som berör kvinnor från socialdemokraterna kanske tänka lite längre. För vad kvinnor behöver är inte bara trygghet.
Något som män haft länge, men som kvinnor äntligen tycks vara på väg att få tack vare en borgerliga regeringen, är frihet att bygga sin egen framtid. Frihet att starta företag inom de branscher där kvinnor står för den mesta expertkunskapen, och frihet att kunna söka in till högskolan utan att vara rädd att kvoteras bort för att man är kvinna.
Vill man vinna kvinnliga väljare är det grundläggande att få fram budskapet om hur allvarligt det skulle drabba många kvinnliga företagare om en vänsterregeringen fick makten. Då tar friheten slut. Rut-avdraget försvinner. Rätten att välja utförare inom hemtjänsten, som finns i många kommuner, tas bort. Möjligheterna att som enskild näringsidkare bedriva vårdverksamhet stramas åt. Massor med kvinnor blir återigen fångar i den offentliga sektorn. Eller helt enkelt arbetslösa. För att det inte skall ske behöver vi kvinnornas Fredrik.
Göteborgsposten med flera påstår att rehabilitering är bättre. Bättre än vad? Inte ens den evigt ‘optimistiska’ försäkringskassan tror på att majoriteten av de som nu utförsäkras har en chans att komma tillbaka till arbetsmarknaden på allvar.
Eller för den delen t ex chefen för arbetsförmedlingen i Göteborg som citerades i Göteborgs posten för några dagar sedan.
“…utsikterna för de som vid årsskiftet blev utförsäkrade från försäkringskassan bedöms inte som allt för ljusa. Tillskottet till arbetskraften bedöms som ringa, åtminstone inledningsvis då många av dessa varit borta från arbetsmarknaden under en lång tid och har en lång väg tillbaka."”
Inga av de som nu utförsäkras kommer att få arbete.
Nu är det ju inga krav att GPs ledarskribenter läser sin egen tidnings reportage om arbetsmarknaden.
Det gamla sjukförsäkringssystemet hade två tydliga nackdelar. Dels skenade kostnaderna. Dels var det ett utförsäkringssystem.
Kostnaderna skenade därför att sjukpenning kunde betalas ut hur länge som helst. Dessutom användes sjukförsäkringen som en del av arbetsmarknadspolitiken. Man kunde bli förtidspensionerad av arbetsmarknadsskäl.
En sak slår mig dock när man läser borgerliga ledarsidor som desperat försöker förklara utförsäkringen av människor ‘som är för friska för att vara sjuka och för sjuka för att arbeta’.
Alla borgerliga ledarsidor liksom politiker pratar om vad om hände för 15år sedan efter den inhemska depression och det borgerliga regeringsinnehavet under det tidiga 90-talet.
Tala om att leva i förgången tid och föra en politik anpassad för en helt annan verklighet.
Likadant verkar dessa politiska potemkin kulissernas mästare förstå att det handlar om människor som inte har full arbetskapacitet.
I en del fullständigt horribla fall ska dessa nu ‘ta tjänstledigt’ från halvtids platser där de redan arbetsprövar för att inställa sig hos en redan överbelastad arbetsförmedling för en introduktion till arbetsmarknaden!
De som lever utanför den trygga verkligheten i en akademisk ekonomisk/politisk debatt om vad som var felet med sjukförsäkringen för 15 år sedan vet i alla fall en sak.
Det råder det värsta arbetsmarknadsläget sedan 90-talet om inte depressionen.
Att då säga som GP nedan när man veta om att desom nu utförsäkras inte kommer tillbaka till arbetsmarknaden är höjden av politisk cynism och inhumanism.
…Att människor som, likt Tuija Saari, varit sjukskrivna eller tidsbegränsat förtidspensionerade i många år blir oroliga när försäkringssystem som styr deras tillvaro förändras är inte att undra på. Men vill man reformera sjukförsäkringen till det bättre är sådan oro oundviklig. Det är också oundvikligt att allt inte fungerar perfekt redan i förväg.
Rehabilitering medför att människors arbetsförmåga skall bedömas efter regler som måste tillämpas. Det kommer att uppstå problem. Ny praxis tar tid. Men regeringens mål, att även långtidssjukskrivna i görligaste mån skall hjälpas tillbaka till arbetsmarknaden i stället för att förtidspensioneras är värt möda och besvär
Enligt teorin, som Arthur Laffer formulerade, kan staten maximera sin skatteinkomst genom att sätta skattenivån på en optimal nivå. Enligt Laffer minskar skatteintäkterna om man sätter skattenivån högre än denna optimala punkt, trots att skattetrycket ökar. Denna minskning beror på ökade incitament att undvika skatt eller minskade incitament att förvärvsarbeta. Var den "optimala" skattenivån ligger är inte klarlagt. Inte ens vid mycket höga marginalskattenivåer har man kunnat visa en minskad benägenhet att arbeta. Eftersom så många av de bidragande faktorerna inte har kunnat beläggas anser vissa bedömare att Arthur Laffers teser är en subjektiv uppfattning utan vetenskaplig grund.
Är det möjligen Lafferkurvan GP syftar på i sin ledare med meningen om fler jobbar till lägre skattenivåer ska det ge ökade skatteintäkter?
Nu är det ju så att de med vanliga inkomster har fått minst av den moderatledda alliansregeringens skattesänkningar hittills. Fredrik Reinfeldts 50000 i skattesänkning slår med råge det runt tusen kronor de med 18-19000 i månadsinkomst fått för att ta ett exempel.
Frågan som GP kunde ställa men inte gör är vad vill du betala för. Tycker du det är OK att alla svenskar ska ha tillgång till en hygglig sjukvård till exempel? Ska alla svenskar kunna få en bra utbildning? Ska vi ha fungerande vägar? En fungerande? rättsstat?
Alternativet finns ju att var och en betalar allt själv.
Varför inte diskutera innehållet i politiken utan att måla allt i svart eller vitt.
Den borgerliga regeringen har pressat ner Sverige till en andraplats i världens inkomstskatteliga. Enligt revisionskoncernen KPMG, citerade i Dagens Industri, har Danmark världens högsta marginalskatt med 62,3 procent. Sverige kommer tvåa med 56,7 procent. Pengar till välfärd kommer inte från skattenivåer utan från skatteintäkter. Om flera arbetar och betalar en något lägre skatt kan det ge större skatteintäkter än om skattenivån höjs. Socialdemokraterna har under lång tid haft tillgång till världens högsta skatter. Av Ylva Johanssons och den socialdemokratiska partistyrelsens välfärdsambitioner att döma har det inte räckt. Vi har inte fått världens bästa välfärd för världens högsta skatter. Varför då fortsätta i samma hjulspår? Det förefaller betydligt klokare att pröva regeringens väg att med sänkta skatter på vanliga inkomster stimulera fler att arbeta mera. Risktagandet är dessutom minimalt. Avståndet mellan världens högsta och världens näst högsta skatter kan ju knappast kallas systemskifte.
