När ett ledande media företag i Göteborg och Väst-Sverige i vad som i praktiken är ett media monopol anklagar socialdemokraterna i Göteborg för valfusk är det allvarligt.
Oemotsagda påstående på ledarplats om valfusk i något som når 100-tusentals Göteborgare och Västsvenskar oavsett parti är allvarliga. Speciellt när man som på GP ledarplats anklagar namngiva personer för otillbörlig påverkan på väljare.
Uppenbarligen förutsätts socialdemokrater automatiskt vara skyldiga i ett försåtligt logiskt resonemang som utgår från vad som hänt i en annan stad och förs över till Göteborg. Om GP på ledarplats eller nyhetsplats har information som visar att man i Bergsjön eller på annan plats i staden agerat otillbörligt bör man då lägga fram dessa.
Men det gör man inte. Ledarskribenten säger själv det finns inga konkreta bevis. Vad är det då skribenten grundar sitt ledarinlägg på? Eller handlar det bara om lösryckta påståenden från en ledarskribent som tycks mena att visst fasen fuskar socialdemokraterna om de har en stor röstandel och får fler röster. Hela 12% fler röster i Bergsjön blev det i valet 2010.
Jag undrar om möjligen fler partier ökade sin röstandel i Bergsjön kanske. Eller i andra delar av staden. Ska man anta att moderaterna fuskat om de fick fler röster i moderat täta delar av Göteborg som som Askim-Hovås? Fanns det möjligen moderata valarbetare på stan som talade med väljare. Eller valarbetare från andra partier…
Det verkar handla om ren politisk smutskastning från Göteborgsposten på ledarplats vilket är helt ok. Så länge man inte går ut och angriper enskilda politiska företrädare eller som i det här fallet politiskt engagerade gräsrötter. Eller med andra ord vanliga svenskar som valt att arbeta för ett parti.
Den minsta man borde kräva av Göteborgsposten är en ursäkt eller upp till bevis. Och att den ansvariga ledarskribenten ges andra arbetsuppgifter.
Eller så är det kanske dags att inleda en bojkott av Göteborgsposten tills journalistiskt integritet även gäller för en ledarsida. En ledarsida som inte är en plattform för att komma med påståenden riktade mot privatpersoner som namnges
eller ogrundade påståenden om valfusk.
Frågan är om liknande saker pågått även i Göteborg. Det finns naturligvis inga konkreta bevis. Men på socialdemokraterna i Göteborgs hemsida kunde man innan valet (och fortfarande) läsa uppmaningar till medlemmarna att agera “val-lotsar” i Bergsjön: “Vi kampanjar på Rymdtorge samt lotsar väljare till vallokalen på Rymdtorgets Bibliotek. Vi stöttar även upp de som behöver hjälp med hur man röstar. Kom och va med sista timmarna för förtidsröstning i Bergsjön. Valet kan avgöras just här !”
Ett antal socialdemokrater lotsade alltså i september väljare till vallokalen vid Rymdtorget. Frågan man ställer sig är då om det faktum att S fick nära 70 procent i just den valkretsen är en ren slump? Visserligen är Socialdemokraterna av tradition starka i de här delarna av staden. Men just här ökade man med hela 12,1 procent. Långt mer än i alla andra områden. I den här valkretsen sattes också många personkryss. Till exempel på Mohamed Raage och Claudia Pedrini. Skall vi tippa på att de var bland de ivrigaste lotsarna?
Det är så beskrivande när GP-ledaren nedan kallar en hygglig a-kassa, sjuk-peng eller pension för en favör. Det är ‘hederliga arbetande skattebetalare’ som plundras av parasiterade bidragstagare verkar vara hur man tänker. Anders Borg har i alla fall lyckats på ett område. Att ställ
Jag undrar också vad GPs hotellstäderska tycker den dag hon blir arbetslös eller sjuk och får leva på halva lönen i bästa fall.
Det är ett val svenska folket har att göra i september 2010. För en politik som splittrar Sverige eller en politik som håller i hop landet och ger plats för alla svenskar.
Plånboksfrågorna dominerade nästan helt årets första maj. Socialdemokrater och vänsterpartister hade närmast dammsugit marknaden för att finna alla grupper som skulle få extra favörer vid en eventuell rödgrön valseger. Vallöftena duggade tätt.
Det torde dock löna sig för väljarna att också läsa det finstilta i samband med löftena. För exakt när och hur alla goda gåvor skall vara givna framstår inte som helt klart. Inte heller hur den slutliga notan ser ut.
I princip kvarstår skiljelinjen mellan regeringen och oppositionen. Medan regeringen koncentrerat sina insatser under mandatperioden på att göra förvärvsarbete mer lönsamt, satsar de rödgröna huvuddelen av sina resurser på dem inte är i arbete.
Skatten på pensionärer skall sänkas ännu mer än vad regeringen föreslagit och taket i a-kassan höjas – för dem som tillåts vara med i a-kassan, en allmän och obligatorisk a-kassa vill man inte ha.
(..)
I några fall tycktes Lundby Wedin vara drabbad av märklig glömska.
En yrkeskategori hon lyfte fram på ett ställe i talet var hotellstäderskan och hennes ekonomiska situation. Av någon anledning ”glömde” Lundby Wedin att nämna att LO-anslutna i dessa inkomstgrupper fått närmare en månadslön netto i ökad inkomst genom regeringens skattesänkningar.
I stället hävdade hon med en luftig formulering att regeringens ”skattesubventioner” skulle bidra till att hålla nere löneökningarna.
Det intressanta i ytterligare en i raden av oändliga opinionsmättningar ärinte att det råder i stort jämt läge mellan blocken. Vad som är intressant är jokrarna SD samt C och KD. Med 4.1% för KD och 4.9 för centern hänger båda partierna på gärdsgården med en klar möjlighet att KD åker ut från riksdagen.
Den stora jokern är förstås Sverigedemokraterna. Med 4.9% skulle SD bli vågmästare i riksdagen. Kommer moderaterna direkt eller indirekt vara redo att stödja sig på dem i en framtida regeringen?
Där tror jag som vanligt mainstream media och politiker underskattat hur stor grund det finns för ett främlingsfientligt nationalistisk parti på högerkanten. Speciellt ett som säger sig värna om ‘svenskheten’.
Opinionsmättningar är ju heller inte det slutgiltiga resultatet. Det hade varit intressant att veta hur många väljare som kunde tänka sig byta och vilka frågor som är viktiga för dem.
Om man jämför de två stora partierna, är det uppenbart att Fredrik Reinfeldt är ett så kallat flöte, medan Mona Sahlin är ett sänke. De lyfter respektive sänker opinionsresultatet för sina partier.
Mycket talar också för att valet kommer att avgöras som en förtroendeomröstning mellan de båda statsministerkandidaterna.
Reinfeldt satsade målmedvetet på detta när han i går avslutade Moderaternas kommundagar i Göteborg med ett timslångt tal på temat: Vem/vilka kan göra ”föregångslandet Sverige” ännu bättre att leva i?
Han var nöjd med det som uträttats: De offentliga finanserna är i ordning. Statsskulden som andel av bruttonationalprodukten har sjunkit trots internationell finnanskris och lågkonjunktur. Det har blivit mer lönsamt att arbeta. En sjuksköterska har fått en hel månadslön mer i plånboken.
Sen kan man undra över GPs ledare citerad som talar sig varm för presidentvals vägen. Uppenbarligen är det trygga Fredrik eller käcka Mona som ska avgöra valet 2010. Vilket ju i säg skulle vara unikt eftersom de flesta statsvetare vad jag vet säger att ideologi och värderingar hittills spelat störst roll i svenska val. Inte personer.
Men varför då inte ta Fredrik Reinfeldt och alliansregeringen på allvar. Uppenbarligen tycker man från det hållet att man har lyckats. Har du fått det bättre? Har dina grannar och övriga svenskar fått det bättre? Bryr du dig eller räknar du de extra tusenlapparna i skattesänkning du fått för konsumtion plockade från arbetslösa och sjuka.
Låt valet istället bli en förtroende omröstning om vilket Sverige vi vill ha. Ett Sverige med allt större klyftor mellan olika grupper av svenskar eller ett Sverige som inte stället några grupper utanför.
Situationen just med ett rödgrönt block, där Miljöpartiet är det enda som haft framgång sedan valet, och ett nästan lika stort borgerligt block, där M-profilerna Fredrik Reinfeldt och Anders Borg toppar alla förtroendemätningar, ökar spänningen inför den stora valmatchen.
När de rödgröna kommer med sin gemensamma budgetmotion den 3 maj kan startskottet sägas gå för den första halvleken. Då väntas de mer precisa förslagen om olika skatter, jobbåtgärder, med mera.
Men det blir först i valmatchens andra halvlek, i slutet av sommaren, som de riktigt valvinnande löftena kommer att delas ut. Enligt Konjunkturinstitutets senaste analys finns det utrymme för ytterligare 41 miljarder kronor i ofinansierade åtgärder fram till och med 2011.
Räkna med en match om dessa miljarder.
– Nu är det vår uppgift att se till att möta väljarna med reformer, sa till exempel Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann på den kommunala rikskonferensen i Göteborg i fredags och syftade på välfärden.
Och S-ledaren Mona Sahlin presenterade i veckan fyra prioriterade mål, dit minskat socialbidragsberoende och minskad barnfattigdom hör.
Intressant att även Göteborgs Posten tar upparbetslösheten på ledarplats.
Var inte arbetslösheten för ungdomar LAS fel och inte bristande säljförtroende eller vilja hos den arbetslösa?
Skämt och sido. Ingen anställs idag i Sverige utan kvalifikationer. Till kvalifikationerna förutom de rent formella kunskaperna som behövs för att utföra arbetet hör också ett CV med de rätta inslagen. Ett tomt eller nästan tomt CV är döden för platsansökningar som bedöms på de pappersmeriter en arbetssökande skickar in.
Som en ledande chef för ett lokalt it bemmaningsföretag en gång sade till mig. Ett CV med luckor gjorde honom genast misstänksam. Det kunde ju dölja att den sökande suttit i fängelse eller något likande…
En annan synpukt är som TCO visade i en undersökningar 2008 – jakten på superarbetskraften hur ovilliga arbetsgivare är att anställa långtidsarbetslösa och sjukskrivna. Det var 1800 personalchefer eller motsvarande TCO intervjuade. Det enda personer förutom långtidsarbetslösa personalcheferna var mer motvilliga att anställa var utomnordiska invandrare.
• Endast sju av hundra arbetsgivare ser väldigt eller ganska positivt på
att anställa sjukskrivna. Bara 13 procent är positiva till att anställa
långtidsarbetslösa.
• Nästan sex av tio arbetsgivare är mycket eller ganska negativa till att
anställa sjukskrivna. Nästan hälften är mycket eller ganska negativa
till att anställa långtidsarbetslösa.
• Motståndet är i princip lika stort i små som stora företag, privat som
offentlig sektor.
Något jag inte tror förändrats mycket på ett år.
Till det kommer att det finns ett överskott på arbetssökande i dagens Sverige. Eller om man så vill en bristande efterfrågan på arbetssökande. Mycket tack vare den moderatledda alliansen som knuffar ut att som kan stå på benen oavsett förutsättningar på arbetsmarknaden.
Det skapas helt enkelt inte tillräckligt med jobb i Sverige för att ta emot alla de svenskar som nu finns tillgänglig som arbetskraft. Och har inte gjort på länge. Svenska arbetsgivare har också vant sig att ställa skyhöga krav på en arbetskraft de i många fall får gratis eller nästan gratis från Arbetsförmedlingen.
….Och även om kvinnan av något skäl absolut inte kan flytta, så ligger Eskilstuna i Mälarregionen, en del av Sverige som är otroligt expansiv, och pendlingsavståndet till huvudstaden är klart överkomligt. Varför sitter hon då där i sin lägenhet och väntar på bättre tider? Skärp dig människa, res dig upp och skaffa ett jobb! Kämpa lite för guds skull!, är de första tankar som far genom mitt huvud. Det är tuffa tider för alla, och ingenting är gratis!
Sen är det förstås intressant att om man läser Aftonbladets artikel noggrant ser man att personen i fråga levde på den borgerliga alliansregeringens aktivitetsbidrag på 5000 kr vilket jag antar var före skatt. För ja, även de satta i aktivitet av den borgerliga regeringen betalar skatt. Mer skatt än den som arbetar. Också resor kostar pengar för arbetslösa. Där det framgår oklart om arbetsförmedlingen vägrat betala resebidrag men det verkar så för kvinnan i Eskilstuna.
För det kostar pengar att söka arbete om nu någon trodde motsatsen.
Om folk förlorar tron på sig själva är det varken arbetsförmedlingen eller arbetsmarknadens fel. Felet hittar man hos de politiker som satt villkoren för arbetsförmedlingens arbete och de väljare som med okunnighet och fördomar röstat för en politik av morot och piska i tron att ‘bara man vill så får man arbete’.
Arbetslinjen kallade alliansen det 2006 när de vann valet på väljare likt Ullared’sMorgan med talet om slappa arbetslösa som hellre levde på bidrag.
Så finns det väl också ett utbrett förakt för svaghet bland dagens svenskar om det inte handlar om den senaste tv-galan för föräldralösa i Afrika eller kändisar som sjunger för hemlösa när det närmar sig jul. Då
Och visst lättar det i samvetet att skicka in några hundralappar till ett postgirokonto nästa gång du kliver över en hemlös på gatan eller i tunnelbanan?
Så hyllas också ’Ullareds’ Morgan av Sven Otto Littorin och välkommnas in i moderaterna. Jag antar att detta även innebär att moderaterna står för åsikten om att alla Sveriges arbetslösa är slappa om de inte får arbete direkt. Som Littorin säger a-kassan är ok under en kortare period villket förstås underförstått innebär att det inte är ok under längre perioder.
Är det möjligen dags att döpa om de nya moderaterna till Ullareds moderaterna eftersom det tydligen är bland Ullareds folket moderaterna nu hittar sina kärnväljare?
Nyblivna tv-profilen Morgan Karlsson berättar i måndagens avsnitt av succéprogrammet ”Ullared” att han tillhör ”den blå sidan”, men ändå är med i facket.
– Det är många som tycker att facket är socialistiskt, men jag tycker att det borgerliga passar väl in på det, säger Morgan Karlsson.
”Håller helt med”
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, M, blir glad när han hör uttalandet.
– Han är en klok kille! Jag håller helt med. Man ska skilja på den fackliga rollen och politisk tillhörighet, säger Sven Otto Littorin, som har svårt för den traditionella kopplingen mellan socialdemokratin och LO.
– Även borgerliga behöver facklig representation, säger Sven Otto Littorin.
Är välkommen till M
Sven Otto Littorin ser gärna ”Ullareds”-Morgan i Moderaterna.
– Han är så välkommen! säger Sven Otto Littorin, som åker till Ullared varje år för att shoppa allt från baskläder till schampo.
Arbetsmarknadsministern håller dock inte med Morgan Karlsson om att ”det är en slapphet det här med arbetslöshet och a-kassa”.
– Om man förlorar jobbet som så många gör i dessa bistra tider behövs en omställningsförsäkring. Det är inte fel med a-kassa?
– Nej, den är bra under en period, säger Sven Otto Littorin.
