Etikett: Historia

  • Källkritik i media hopplöst.

    Jan Öberg skriver i Aftonbladet om behovet av källkritik i media. Jag misstänker att det är en ganska hopplös önskan. Media har för länge sedan slutat med oberoende kritisk granskning.

    Nu handlar det om att berätta en bra historia. I den historian finns den bara plats för onda, goda. Vinnare eller förlorare. Offer och förövare. Självklart handlar det om att sälja tidningar en kamp om läsare. Som vi sett i den svenska rättegångar som Aftonbladet med flera tidningar följt så närgånget är dramaturgin klar och media är driver själva i mycket själva processen.

    Desto mer sensationella rubriker och sensationslystna läsare desto högre reklam och annonsintäkter. Men det vet du väl redan om du läser Aftonbladet?

    Karadzic redan dömd – i medierna | Debatt | Aftonbladet

    Bevakningen av Karadzics arrestering passar in i mönstret från 1990-talet. Utan hård fokusering på MKM skulle västvärldens politik på Balkan framstå som misslyckad i dag ­ med den var USA:s och NATO:s folkrättsstridiga bombningar och annan konflikt-felhantering i Kroatien, Bosnien och Serbien-Kosovo riktig. De selektiva krigsförbrytar-propagandisterna – som t ex Staffan Heimerson och Per Svensson –­ vet hur man undviker vissa frågor; de blir megafoner för makten och militarismen samt försvarare av den dumhetens fredsförhindrande politik som Europa och USA fört sedan 1990 på Balkan.

    Karadzic är redan dömd. Dock finns inga bevis. ”Diktatorn” och Hitler-figuren Milosevic lät man dö i sin cell; förmodligen var de juridiska bevisen så tunna att många i väst drog en lättnadens suck. Media vet att Karadzic var ansvarig för massakern i Srebrenica där ”upp emot” 8  000 eller 10 000 människor kallblodigt mördades. Men vare sig Haag-tribunalen eller humanitära organisationer använder dessa siffror. Och hur kan det vara folkmord? Ja, det är vidrigt att behöva påpeka det när enbart män men inte kvinnor och barn mördades.

    Ingen av de anti-serbiska skribenterna tycks känna till FN:s krav på minst 35 000 fler soldater för att kunna försvara de sex ”säkra” zonerna i Bosnien och att medlemsstaterna bara levererade 1 200; ej heller att FN var pank när massakern hände. De förtiger att den bosnisk-muslimska armén mördade serber och brände serbiska byar runt Srebrenica i månader före massakern. Allt var MKM! Tre människors vanvett, inte krig, politik, makt, desperation. De har förträngt att serberna, 1/3 av Bosnien befolkning, inte ville ha en ny stat och kördes över av internationella samfundet.

    För att förstå det här och upplysa allmänheten måste man läsa böcker och söka mångfaldiga källor. Men det är lättare att upprepa amerikanska nyhetsbyråer och CNN, upprepa vad andra svenska journalister skrivit som citerar vad journalister före dem skrev på 90-talet. Med lite ödmjukhet inför komplexiteten, med källkritik och lyssnande till alla sidor skulle den svart-vita bilden av konflikten på Balkan falla ihop som ett korthus.

  • Chiang Kai-Shek

    Värd att läsa för den historia och omvärlds intresserade. Hela inlägget här. Gå och läs.

    Generalissimo Chiang Kai-Shek « Militära Reflektioner
    Chiang hade beslutat sig för att bli officerare. Han ville bli undervisad i Japan som under den här tiden var ett modernt men starkt militaristiskt samhälle. Allt kretsa de kring kejsaren och militära dygder. Kina och Japan stod i kontrast till varandra. Dessutom hade det rysk-japanska kriget just avslutats med Japan som segrare. Denna framgång bekräftade Japan som en modern supermakt i Fjärran Östern. Det var just det kinesiska kejsardömets ointresse för modernisering och intryck utifrån som fick doktor Sun Yat-Sen att börja använda ordet revolution. Men det är en annan historia.

  • Dags att undersöka den svenska högerns kopplingar till Nazism

    Med tanke på vurmen för historiska kommisioner vore det inte dags att även den svenska högerns kopplingar till Nazism och Antisemitism undersöktes?

    Kunde t ex inte statsvetarprofessor Uddhammar som prisas så högt från SvD ledarredaktion för sin akademiska dialog inleda med en historisk genomgång av studentföreningen Heimdal och dess historia. Som före detta ordförande borde han ha möjlighet att öppna föreningens arkiv.

    Antisemitismen fanns hela tiden närvarande i Heimdal från kuppen 1937 och fram till 1940, men Heimdals vitbok berör inget av detta. Vid 1942 års stödaktion för norska judar befann sig Heimdal åter på fast mark. Varför inte vädra ut den mörka episoden och gå vidare som en enkel och korrekt utväg? skriver Ola Larsmo.

    Det allvarligaste med hela problemet är emellertid, att det ej endast är ett fackproblem utan även ett rasproblem. Det vore löjligt att förneka den saken. Det vore löjligt att förneka, att det för vårt land varit en stor styrka, att vi i motsats till de flesta andra europeiska länder icke haft något nationalitets- och rasproblem. Och ett sådant skaffa vi oss ej lättsinnigt på halsen. Låt oss ej glömma, att det icke finnes den ringaste anledning att antaga, att vårt land skulle bli förskonat från uppslitande inre strider, i händelse vi skulle öppna våra gränser.
    Den som talar heter Arvid Fredborg, sedermera känd journalist. När han säger detta är han samtidigt styrelseledamot i både Heimdal och den högerextrema föreningen Nationella Studentklubben. Det är kvällen den 17 februari 1939, mitt under det ökända Bollhusmötet i Studenternas Tennishall här i Uppsala.
    Mötet syftar till att studentkåren ska anta en protest mot regeringens planer på att låta 10—12 judiska läkare komma till Sverige. Det är efter Kristallnatten 1938: nazistaten har visat sitt rätta ansikte och läkarna vill fly till Sverige. Fredborg och flera andra talare säger öppet att flyktingarnas judiskhet är ett problem. De som argumenterar på det sättet hör till föreningarna Heimdal, Nationella Studentklubben eller det öppet nazistiska SS. De värsta utfallen av rasistisk natur åtföljs, enligt tidningsreferaten, av starkt bifall från publiken.
    Det är inte helt lätt att förstå den position i vilken Heimdals ordförande Christopher Lagerkvist och historikern Erik Lindberg målar in sig i sin debattartikel i UNT den 5 maj. När Heimdals styrelseledamöter talar om ras i talarstolen gör de det, enligt Lagerkvist och Lindberg, som ”privatpersoner”.
    Likaså när de motionerar i sina studentnationer att mötet ska komma till stånd. De är alltså privatpersoner även när de skriver den petition mot att släppa in judiska akademiker som mötet skall rösta om — som är författad av heimdaliter med styrelseledamoten Åke Leissner i spetsen. Men med föreningen har de alltså intet att göra.
    ”De framförda argumenten för att inte tillåta den judiska invandringen utgick i huvudsak inte från en antisemitisk hållning”, skriver Lindberg och Lagerkvist. Bagdad Bob kunde inte sagt det bättre.

    Unt.se – Att tiga ihjäl är ett retoriskt misstag

  • Motbilder om västligt historieförnekande

    Motbilder om västlig historielöshet kan vara värd att läsa. Inte minst med tanke på de något ensidiga diskussionen om kommunismens brott mot mänskligheten. Personligen tycker jag s.k bodycount historia är meningslös och på gränsen till sandlåderetorik. Jag tror de flesta kan vara överens om att i lenin och stalins ryssland dödades folk skoningslöst. Precis som folk dödades skoningslöst i diverse europeiska kolonialvälden.

    Motbilder: Okända massakrer och västligt historieförnekande Mot
    Tidningen The Guardian skriver om hur väst döljer och tystar ned de brott mot mänskligheten som utförs. Hur kolonialismens förintelser förblir okända:

    ”I boken Late Victorian Holocausts, publicerad år 2001, berättar Mike Davis historien om den svält som dödade mellan 12 och 29 miljoner indier. Dessa människor blev, demonstrerar han, mördade av brittisk statspolitik.”

    1876, när El Niño spred förödelse bland bönderna vid Deccan-platån fanns ett överskott av risk och vete i Indien. Den brittiske Lord Lytton krävde dock att det skulle exporteras till England, mitt under svältens höjdpunkt. När bönderna började svälta blev tjänstemännen beordrade att ”motarbeta hjälparbete på alla möjliga sätt”. Ny lagstiftning från 1877 förbjöd ”privata hjälpdonationer mot påföljden av fängelsestraff om de skulle inverka på marknadens vetepriser”.

  • Har inte Eskil Frank missförstått

    Har inte Eskil Frank missförstått sitt uppdrag och det han förväntas presentera? Vilket förstås är att det var den kommunistiska ideologin som fick folk att bli massmördare. Verkliga historiska fakta har oftast ingen betydelse i politiskt beställda skrifter. Så var det ju i det gamla sovjetunionen där politikerna flitigt skrev om historien efter vilken sanning som gällde för dagen.

    SvD » Brännpunkt » Kommunistisk ideologi är en förklarande faktor

    Innan vi kommit i gång med den mer utåtriktade delen
    av vårt uppdrag har vi dock fått kritik från flera
    håll. Vi har bland annat kritiserats för att ha gjort en
    egen tolkning av det uppdrag vi fått och att vara rädda
    för att ta oss an den kommunistiska ideologin.

    Självklart tolkar vi som myndighet hur ett uppdrag ska
    genomföras på bästa sätt. Vi gör sedan ett
    grundligt förarbete och har vetenskaplig förankring i det vi
    gör.

    Sedan i våras gör vi med hjälp av några av
    Sveriges mest fram­stående forskare och utländsk
    expertis en omfattande kartläggning och sammanställning av
    forskningen på området.

    Forskarna har hjälpt oss att definiera och avgränsa
    vårt arbete, för att det vi presenterar ska bli korrekt,
    lättillgängligt och begripligt.

    Vi har valt att fokusera på Sovjetunionen (inklusive
    exempelvis de baltiska staterna), Kina och Kambodja under
    1917–1989.

    Vår metodik är att utifrån faktiska skeenden
    identifiera meka­nismer och förklaringsmodeller –
    såväl ideologiska som kulturella, ekonomiska, psykologiska
    och religiösa – som lett fram till de grava och
    väldokumenterade brott mot mänskligheten som begåtts
    under kommunistiska regimer.

    Brott mot mänskligheten begås aldrig av en ideologi i
    sig. De begås av människor och stater som i ett visst givet
    skede och vissa omständigheter tolkar och tillämpar hela eller delar av ideologin, i samspel med dessa omständigheter.

    Naturligtvis kommer vi att ta upp den kommunistiska ideologin som
    förklarande faktor till de brott som begåtts. Men den
    är inte utgångspunkten för vårt arbete.

    Powered by ScribeFire.

  • Bodycount historia

    Är det verkligen en s.k bodycount eller likräknar historia som SVD vill ha? Det verkar så. Då borde förstås alla de som dödats i religionens namn tas med. Liksom de som dödats av kapitalism eller kolonialism. Eller räknas inte bruna människor i den folkmordshistoria SVD tycker är viktig.

    Riktigt historia handlar om att förstå samband. Orsak och verkan. Varför slog kommunismen igenom i Sovjetunionen. Vilken betydelse hade Lenin och sedan Stalin. Vad innebar personkulten kring Stalin för hur kommunismen tillämpades. Även SVD borde vara medvetna om sådana händelser som moskvarättegångarna och hur en hel generation av just internationella kommunister dödades av Stalins KGB.

    Uppenbarligen ingår inte
    detta sätt att arbeta i den historia som jag antar även SVDs ledarskribenter läst. Att liksom kommunist och fascist diktaturer skriva om historieböckerna för att få in den för dagen korrekta sanningen tycker jag inte politiker ska ägna sig åt. Lämna detta till de historiker som finns på de flesta universitet i dagens Sverige. Historiker som förövrigt knappt har medel att hålla igång just historiker utbildningarna. Historia böcker ska inte skrivas om för att Jan Björklund ryter till utan för att historiker hittar nytt material.

    Sen kan man undra över betydelsen
    . Varför är det så viktigt att skriva vad som egentligen är Sovjetunionens historia så att det behövs en ideologisk kommission? Saknar de borgerliga partierna en fiende så mycket att de måste hämta tillbaka en sådan från historien? Den klassiska kommunismen saknar också all relevans till en värld som snabbt rör sig bort från 1800-talets industrialism.

    SvD » Ledarsidan » Kö till okänt krig

    På seminariet berättade Jonas Öhman om frihetskampen,
    men han visade också ett avsnitt ur sin kommande dokumentär
    om överlevande så kallade förbindelseflickor. Det var
    också starkt och gripande att se ett utdrag ur Imbi Pajus film,
    som med fokus på hennes egen mor, handlar om deportationerna till
    slavläger i Ryssland.

    Med sitt föredrag om varför det finns så olika
    perspektiv på nazismen och kommunismens brott mot
    mänskligheten, träffade Ronaldas Racinskas mitt i den svenska
    debatten. I all enkelhet kokar det ner till att segraren skriver
    historien. Kommunismen fördömdes aldrig efter andra
    världskriget – trots att Sovjetunionen först var
    allierad med nazityskland – och när FN skulle slå fast
    en definition av begreppet folkmord satte Stalin med hjälp av sina
    satelliter stopp för att den skulle innefatta sociala och
    politiska grupper.

    Resten är en historia om bland annat realpolitik före och vänsterprassel efter murens fall.

    Vid en presskonferens i onsdags tillsammans med statsminister Reinfeldt
    fick Litauens president ­Valdas Adamkus frågan om man kan
    jämföra nazismen och kommunismen i fråga om brott mot
    mänskligheten.

    Presidentens svar var glasklart: Det kan man absolut göra. Han
    pekade på parallellen med koncentrationsläger och
    dödande av miljontals oskyldiga, och framhöll att man kan
    jämställa ideologin i fråga människosyn och moral.
    Det är viktigt att statsminister Reinfeldt helt och fullt
    höll med – och dessutom betonade vikten av att informera om
    kommunismens brott mot mänskligheten.

    Powered by ScribeFire.