Claeskrantz.com

Etikett: Höger

  • Gudmundson – SvDs propaganda minister

    Det har om något gått inflation i begreppet terrorism. Ingen seriös mellanöstern bedömare skulle kalla Hizbollah för en terroristorganisation. Hizbollah är en militär, social och politisk organisation som vid tillfällen använt terror som kampmetod. Liksom Hamas. Och för den delen Israel.

    Att säga något annat är att omtolka verkligheten. Inte ens i Israel om man frångår propagandan skulle analytiker om de bedömde organisationerna använda sig av terrorbegreppet. Varken hos IDF eller underättelse och säkerhetstjänsten.

    Att SvD exakt upprepar Israels rättfärdigande för att bomba och skjuta 215 barn och 89 kvinnor i småbitar är förstås bara en tillfällighet. Eller skriver SvD sina ledare direkt efter talepunkter från den Israeliska ambassaden.

    Annars är det en skicklig omtolkning av verkligheten som Gudmundson gör. Med det som vanliga syftet att slänga skit på socialdemokraterna. Och den obligatoriska brasklappen att naturligtvis skulle aldrig som han antyder SAP sympatisera med terrorister. Med det underförstådda att de gör de visst.

    Gudmundson i Svenska Dagbladet lyckas också få till det så att det låter som Lars Stjernkvist med flera skulle marcherat under hakkors flaggor om man läser snabbt.

    I Norrköping deltog förre
    partisekreteraren Lars Stjernkvist, nu kommunalråd. Han fångades på
    bild under Hizbollahflagg av bloggaren Erik Svansbo, som också
    konfronterade Stjernkvist. ”Det var inget konstigt med det”, ska
    Stjernkvist ha svarat. Också i Norrköping förekom hakkors.

    Detta genom att citera bloggaren och jourhavande frihetsombudsmannen folkpartisten Erik Svansbo. Samma person som deltog i insamlingen av pengar till Israels befriande av Libanon 2006 till en kostnad av några tusen människoliv och en raserad infrastruktur. Som dock ej nämner något om de hakkorsflagor Gudmundson sett.

    Norrköpings bästa dagstidning, socialdemokratiska Folkbladet, har en artikel om demonstrationen från i lördags. De har också en artikel om när jag konfronterade Lars Stjernkvist om att han talade under Hizbollahs flagga:

    Efterspelet till fredsmanifestationen
    i Hörsalsparken kom att handla om något annat än talet
    om fred. Folkpartisterna Erik Svansbo och Mathias Sundin var
    upprörda över att några demonstranter haft med sig
    hizbollahflaggor.

    – Jag tycker det var fel att han stod under en hizbollahflagga, sa Svansbo med adress Lars Stjernkvist.

    Lars Stjernkvist är väl medveten om att
    Hizbollah är en organisation som vill utplåna Israel. De
    är antisemitiska helt enkelt. Och genom att låta deras
    flaggor vaja på en demonstration där han talar legitimerar
    han dem och ger dem självförtroende.

    Frågan som borde ställas är varför reagerar inte högern över döda araber. Skilj på humanitet och organisation i mellanöstern. Om det inte är så att  liberala människovärderingar bara gäller Israeler?

    Bloggat:

    Så var det – tankar …, Luciano Astudillo, Ledljus, Mina Tankar 68, Anna König Jerlmyr, Rickard Wendel, Svensson, JIHAD I MALMÖ

    Mona Sahlin borde välja sitt sällskap | Ledarsidan | SvD

    I lördags deltog Mona Sahlin och förre utrikesministern Jan Eliasson i en demonstration där fanor för Hamas och Hizbollah vajade för vinden. Stora flaggor, fullt synliga. I demonstrationen sågs också hakkors. Senare under protestmötet stacks den israeliska flaggan i brand.

    I Malmö talade riksdagsledamoten Luciano Astudillo, som sitter i s partistyrelse. På en film från mötet ses tre stora Hizbollahfanor. En man bredvid Astudillo bär terrorledaren Hassan Nasrallahs porträtt på sitt bröst.

    I Norrköping deltog förre partisekreteraren Lars Stjernkvist, nu kommunalråd. Han fångades på bild under Hizbollahflagg av bloggaren Erik Svansbo, som också konfronterade Stjernkvist. ”Det var inget konstigt med det”, ska Stjernkvist ha svarat. Också i Norrköping förekom hakkors.

    Man kan begripa att kriget i Gaza väcker starka känslor. Men ser man terroristsympatisörer, nazisymboler (i fallen ovan användes de i försök att jämställa Israel med nazister) eller annan antisemitism i en demonstration bör man inte delta själv. Det här är grupper som inte vill ha fred. De vill förinta Israel.

    Det ska medges att Hamas flaggor kanske inte är allmänt kända. Men Hizbollahs gula baner, med den uppsträckta handen som greppar en automatkarbin, torde även för den oinvigde larma om organisationens inriktning. Och hakkorsen har väl inte ens den socialdemokratiska skolpolitiken kunnat utplåna ur medvetandet?

    Ingen tror förstås att socialdemokraterna sympatiserar med terroristerna och fundamentalisterna i Hizbollah och Hamas. Men ett samtidigt deltagande i flera tåg i landet tillsammans med anhängare till dessa grupper är ändå något slags ställningstagande – ett ställningstagande som med rätta förfärar den judiska minoriteten och dessutom äventyrar omvärldens förtroende för Sverige.

    http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=11216
    Helt oberoende av, men ändå i samband med, dagens ledarartikel om ledande socialdemokrater i demonstrationståg med obehagliga symboler, skriver Dilsa Demirbag Sten i Expressen om hur hon gjorde när hon såg Hamas och Hizbollahs fanor.

    ”Jag lämnade helgens demonstration
    på Sergels torg i Stockholm, då såväl Hamas som Hizbollahs flaggor
    vajade tydligt. Kvar fanns bland andra Mona Sahlin och Jan Eliasson.
    Man behöver inte kasta sig i armarna på världens vidrigaste
    terroristgrupper för att visa att man förkastar den israeliska
    militärens agerande.”

    Närbilder på s-topparna kan man se här, förresten.

  • Kampen fortsätter inom socialdemokratin med skånedistriktet i centrum

    Bråket om budgettaket egentligen handlar om något helt annat. Fraktionsstrider. Och att det är samma kamp som förts inom vänsterpartiet och miljöpartiet mellan förnyare och traditionalister som nu förs inom socialdemokraterna. Eller om man så vill mellan ideologer och pragmatiker. Vad det egentligen handlar om är en dröm om en återgång till sent 60-tals, tidigt 70-tals expanderade offentlig sektor. Även om även den tidens politik finansierades av en export och tillverkning i den så förhatliga marknadsekonomin.

    Skånes distriktsstyrelse gör i sitt svar upp med den budgetpolitik som lades fast under krisåren på 90-talet. Den har präglats alltför mycket av nyliberalism och ensidigt hyllande av marknadsekonomin, menar bland andra ordföranden Heléne Fritzon, som också sitter i socialdemokraternas högsta ledning, det verkställande utskottet.

    Att höstens revolt inom socialdemokraterna inte var en tillfällighet verkar vara klart. Jag kan bara undra över det kloka i att ett halvår innan det är två val och starten på valrörelsen 2010 inleda en kamp om rätt ideologisk utformning och en uppgörelse med vad som varit senaste 30-årens socialdemokratisk politik. Eller för den delen starta ett ifrågasättande av marknadsekonomin. Men vem vet. Kanske kommer en stor vänstervåg slå in över Sverige 2009/10. Dock ej i opinionsmätningarna hittills där Anders Borg får bäst betyg. Vilket i säg är ett betyg på den urusla oppositionspolitiken som förts de senaste halvåret.

    Claeskrantz.se » Blog Archive » Visst var det en kampanj Heléne Fritzon
    Visst var det en kampanj. Eller i alla fall en medveten handling där man bland annat från Skåne distriktet gick ut och sparkade undan benen på sin egen partiledare. Liksom från delar av LO. Detta mot en politik som om man tolkar vad partidistriktet i Göteborg säger hade förberetts länge och väl.

    Uppenbarligen ljuger Heléne Fritzon med flera eller så har de möjligen varit mentalt frånvarande under ett antal möten. Den falska bilden spreds sedan vidare via anonyma läckor till media där det nu blivit en etablerad sanning att samarbetet med MP var ett påhitt av Mona Sahlin ensam.

    Det är väl också första gången i socialdemokraternas historia som partidistrikt anklagar andra partidistrikt och delar av LO för att medvetet ljuga om partiets politik i media. Men det är i praktiken av Göteborg med flera gör i texten nedan.

    Det är förstås alltid enklare att undergräva beslut man inte tycker om. Även om de fattas i god demokratisk ordning. Vänsterpartiet om någon känner väl  också igen fraktionsstrider. Även om det nu bara är Ohly fraktionen som finns kvar i partiets ledning.

    Sen undrar jag eftersom som nivån på budgettaket bestäms av regeringen själva kan det knappast vare ett stå stort problem för att öka utgifterna vid behov? Och minska det finansiella sparandet. Men låt oss säga att staten tar bort den teoretiska självständigheten för riksbanken och ökar det statliga utgifterna med underskott i budgeten. Vad händer sedan? Infrastrukturinvesteringar sker redan nu men jag antar att dessa skulle öka. Mer pengar till vård skola och omsorg. En större statlig industrisektor där stora och små bolag tas över. Det kanske går att låna sig ur en kris?

    De restriktioner som budgetreglerna lägger på de offentliga utgifterna
    bör luckras upp, slår man fast. I ”extrema lägen” måste man kunna göra
    stora satsningar, förklarar Morgan Johansson.

    –Få tror att man kan spara sig ur en kris av den här omfattningen. Man måste kunna investera sig ur den. Bekymret är att utgiftstaken lägger en hämsko på den typ av investeringar man skulle vilja göra.

    Johan Ehrenberg ger en sammanfattning av motargumentet varför taket ska tas bort nedan.
    Ett argument som jag inte riktigt förstår för det verkar förutsätta att Sverige är en sluten ekonomisk och politisk enhet. Det är som historien stoppat efter 1970-talet och en evigt expanderande offentlig sektor. Vilket väl också var grundargumentet i keynsianismen där slutna nationella ekonomiska system kunde regleras genom att öka eller minska de statliga utgifterna?

    ETC.se: Världens dummaste tak

    Men budgettak och överskottsmål är inget man bara kan prata bort. Det är
    två ord som förvandlat socialdemokratins ledning från en reformistisk
    till en liberal ekonomisk grupp. Budgettaket ska nämligen hindra
    politiker från att satsa på en växande offentlig sektorn, i såväl goda
    som dåliga tider. Genom att man några år i förväg sätter ett ”tak” för
    vad staten ska ha för utgifter, så innebär ökade inkomster att man inte
    får använda de resurserna. Politiken FÅR INTE satsa.

    Istället samlar man ett överskott i offentliga sektorn – nu är det över 700 miljarder
    kronor – ett överskott som alltså INTE får användas utan ska sparas
    ”till framtiden när det blir många äldre”. Men idag vet ju vad sparande
    betyder. Börsfall och finansmarknaders krascher.

    Det var Göran Persson som skapade budgettaket och överskottsmålet. Han hindrade då
    opposition inom partiet att föreslå reformer och offentliga satsningar.
    Budgettaket motiverades nämligen med att det skulle ”lugna marknaden”.
    Bara om politikerna i förväg lovade ”marknaden” att inte satsa på
    offentlig expansion, skulle den senare bli ”lugn” och kronan stabil.
    Varje försök att satsa på det offentliga blev därför kallat
    ”ansvarslöst” och ett hot mot kronan.

    Sen vill jag också ha ett rättvist och solidariskt Sverige. Men vad som behövs är inte en ökad offentlig sektor utan en reformerad. Var finns kritik från vänster mot den urusla organisationen och sättet att hantera myndigheter som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, sjukvårdens jättebyråkrati och ständigt ökade kostnader utan bättre vård och service. Och så vidare. Mer pengar än någonsin pumpas in i vård och omsorg men folk upplever ändå de får sämre vård

    För att vända på argumentet om ensidiga hyllningar till den marknadsekonomin. Varför är det så många socialdemokrater som ensidigt hyllar den offentliga sektorn? Varför klarar de som kallar sig ’riktig’ vänster inte av systemkritik där? Troligen av samma skäl som nyliberaler inte klara av att kritisera

    Det behövs investeringar men också en insikt om att hela den svenska offentliga sektorn behöver reformeras. Och att vanligt folk får mer makt över sina liv och egna val. Jag tror inte 1970-talets statssocialism och en ständigt ökad offentlig sektor är den magiska lösningen på allt. Då tittar man bakåt medan man går in i framtiden. En bättre offentlig sektor, inte större.

    Låt mig gissa att i den värsta ekonomiska krisen sedan 30-talet kommer alliansen fortsätta öka i opinionsmätningarna när de borde sjunka som en sten.

    Tacka socialdemokraternas skånedistriktet med flera i så fall. Det är ju alltid bättre att angripa den egna partiledningen än oppositionen. Sitter Reinfeldt och allians kvar 2010 blir det svårt att glömma. Det är som Jan Anderson säger med årets hittills bästa understatement dålig tajmning. Sen handlar det inte om ett uppror som tidningarna kallar det. Snarare fraktionsstrider om innehållet i politiken. Problemet är att olika åsikter och är en sak ställer med det ställer till problem om man inte kan presentera en klar politik om vad som gäller i media. Det som amerikanska politiker proffs kallar ’message diciplin’

    Uppdatering:
    Jag ser via Morian att Heléne Fritzon i november skrev en debattartikel med Mona Sahlin där de talade om vikten av en ansvarsfull ekonomis politik. Vilket får det hela att verka vara än mer dålij tajmning. Förövrigt undrar jag var man kan läsa rådslagsförslagen från de olika partidistrikten som tydligen Svd gjort?

    Jonas Morian | PromeMorian

    SvD citerar också Skånes s-ordförande Heléne Fritzon som förefaller vara inne på samma linje som Johansson. Märkligt nog skrev Fritzon så sent som den 9 november under en debattartikel i Helsingborgs Dagblad tillsammans med Mona Sahlin att grunden för regeringssamarbetet måste vara en ansvarsfull ekonomisk politik.

    Bloggat:
    In Your Face    , Kent Persson (m) blo…, jj.n, Stockholm enligt Ank…, Pophöger, Din ledamot i riksda…, guero, Signerat Kjellberg, Mitt i steget, Den hälsosamme ekono… och Tokmoderaten, Byt ut partiledningen (Alliansupproret),

    Media:
    Tyngsta s-distriktet angriper Sahlin, DN

    Tungt s-distrikt utmanar Sahlin | Politik | SvD

    ”Det här är det pris vi är beredda att betala.” Det förklarade vänsterpartiledaren Lars Ohly när han till slut fick krypa till korset och acceptera det finanspolitiska ramverket. För att få vara med i socialdemokraternas och miljöpartiets rödgröna regerings samarbete sade han i början av december villkorslöst ja till de statliga budgetreglerna och Riksbankens självständighet.

    S-ledaren Mona Sahlin gjorde tidigt klart att en socialdemokratiskt ledd regering ”aldrig” kan kompromissa i de ekonomiska frågorna. Men när hon nu fått vänsterpartiet att ställa in sig i ledet har hon istället hamnat på kollisionskurs med sitt eget största partidistrikt. Skånedistriktet kräver, på samma sätt som vänsterpartiet, att reglerna för finans- och penningpolitiken görs om.

    –Nu är vi inne i en annan typ av kris än den på 90-talet och då måste man kunna ompröva politiken, säger Skånedistriktets Morgan Johansson, som också sitter i partistyrelsen.

    Socialdemokraternas rådslag har bett om synpunkter på sina förslag som ska behandlas på höstens partikongress. Skånes distriktsstyrelse gör i sitt svar upp med den budgetpolitik som lades fast under krisåren på 90-talet. Den har präglats alltför mycket av nyliberalism och ensidigt hyllande av marknadsekonomin, menar bland andra ordföranden Heléne Fritzon, som också sitter i socialdemokraternas högsta ledning, det verkställande utskottet.

    De restriktioner som budgetreglerna lägger på de offentliga utgifterna bör luckras upp, slår man fast. I ”extrema lägen” måste man kunna göra stora satsningar, förklarar Morgan Johansson.

    –Få tror att man kan spara sig ur en kris av den här omfattningen. Man måste kunna investera sig ur den. Bekymret är att utgiftstaken lägger en hämsko på den typ av investeringar man skulle vilja göra.

  • S-kritik i efterhand mot S+MP från Skåne och krig i s-bloggsfären

    Ingen som följt svensk politik de senaste åren kan vara överraskad över det formella samarbetet mellan s och mp. Ingen kan vara omedveten om att det var på gång. Speciellt inte om man satt i VU eller partistyrelsen. Då får man vara bra korkad eller möjligen sova på mötena?

    Vad som däremot verkar hända  är att man idkar krypskytte i efterhand från vad det verkar skåne eller är det fler partidistrikt? Dumt, korkat och fegt. Gillade man inte ett S-MP samarbete skulle man sagt det från början.

    Och i den socialdemokratiska bloggosfären pågår ett mindre inbördeskrig över höger eller vänster. I en totalt orelevant debatt i stället för att diskutera politiska framtidsfrågor eller hur man kan förändra Sverige. En debatt främst driven som det verkar från det ännu mer orelevanta s-info med sitt gäng med bloggare jag är ganska trött på. En av många anledningar till att jag gick därifrån. Sen är det jäkligt fult att plocka in enskilda personer som symboler för vänster eller höger. Det måste gå att skilja på politik och person.

    Vakna till! Det är som att debattera filosofi i fören på Titanic medan båten sjunker. 2009 inleds en valrörelse som lär avslutas med att socialdemokraterna sitter i Rosenbad 2010. Detta samtidigt som vi troligen har både massarbetslöshet och en global långkonjunktur. En kris som kan vara den värsta sedan depressionen på 30-talet. Samtidigt som det pågår två större konflikter i världen varav en där Sverige har soldater. Och en klimat kris. Och en energikris.

    Jag struntar fullständigt i vänster eller höger på någon slags skala. Det som räknas är värderingar, inte ideologiska äkthetsstämplar. Och de högst verkliga människor som påverkas av politiska beslut.

    Politiska partier ska inte vara en kyrka med en tro alla underkastar sig. Som alla vet handlar det istället om kompromiser mot en förhoppningvis gemensam värderingsgrund. I grunden bygger det på förtroende. Mellan medlemmar och aktiva. Och mellan partiledning och medlemmar. Att sitta och idka krypskytte för att man inte gillar beslut i efterhand är fegt.

    Vad som pågår liknar mest de ideologiska fraktionsstrider som vänsterpartiet brukade ägna sig åt innan Ohly skickade ut alla dissidenter i V-s motsvarighet till Sibirien. Eller för den delen fundis och realister i MP. Ska det fortsätta är uppenbarligen inte oppositionen redo att ta över 2010.

    Mer i media:
    V ställs permanent utanför, Ohly: ”Vi är ingen dörrmatta”, s och mp går samman till valet 2010, ”Det är ett stort steg”, V ställs permanent utanför, Vänstern måste vara med,

    Bloggat    :
    Vad är en sosse?, Fortsätt gärna tramsa om höger och vänster?, Högersossarna, Höger och vänster inom socialdemokratin, svar till ”en rejäl jävle vänstersosse”!, Klart det finns vänster och höger
    Vänster- eller högersosse? Debatten är igång igen, Fascinerande inblickar i sossarnas inre liv, Om skillnaden mellan splittring och mångfald (ett inlägg i vänstersossedebatten), Min tur att sosse-basha… (Cattis blogg), Sektvarning för partistrider (Arvidfalk.se)

    Sahlin överraskade sitt eget parti | Nyheter | Aftonbladet

    Nu stormar det i s-leden.

    När Mona Sahlin avslöjade att socialdemokraterna vill bilda regering med enbart miljöpartiet togs stora delar av partiledningen på sängen.

    Aftonbladet kan i dag avslöja att frågan om en koalition inte var uppe när partiets innersta krets, det verkställande utskottet (VU), träffades i fredags.

    Enligt Aftonbladets källor är splittringen stor i partiets högsta ledning.

    Flera ledamöter är kritiska till att man hängt av vänsterpartiet så här långt före valet.
    Fortsätta samtal

    – Mona Sahlin hade mandat att fortsätta samtalen med både miljöpartiet och vänsterpartiet, säger Heléne Fritzon, VU-ledamot och ordförande i vänsterdistriktet Skåne.

    – Vi ska föra en vänsterorienterad politik med grön profil, då behöver vi både vänsterpartiet och miljöpartiet, säger hon.

    Niklas Karlsson, kommunalråd i Landskrona och som sitter i partistyrelsen, instämmer:

    – Jag gillar inte att man stänger dörren till vänster.

    Anna Heed, ledamot i EU-parlamentet:

    – Eftersom partiet är delat, tycker jag att det är bättre att samarbeta med båda.
    Fick grönt ljus

    Kretsen kring Mona Sahlin anser att de redan för tre veckor sedan fick grönt ljus av partistyrelsen att gå vidare utan vänsterpartiet.

    Den bilden delas inte av kritiska medlemmar i s-ledningen.

    – Jag var inte informerad om beslutet i förväg. På partistyrelsen togs det upp att man skulle fördjupa samarbetet med miljöpartiet. Men jag har inte förstått det som att vänstern ska hängas av, säger Niklas Karlsson.

    I går kväll gick telefonerna varma i partiet.

    Upprörda medlemmar ringde bland annat till

    distriktet i Skåne.

    – De är kritiska och undrar bland annat vad som händer med arbetsrätten nu när vi gjort upp med miljöpartiet, säger Heléne Fritzon.

  • Värdehögern

    Sarkozys höger är nationalisternas och de värdekonservativas representant i Fransk politik. Sarkozys föjjer också ganska exakt mönstret för högerpartier i Europa från Danmark, Belgien, Italien, Österike o.s.v. med en betoning på nationen, familjen, lag och ordning, kontroll av ’de där’ och de klassiska grepet att ställa en minoritet mot den övriga befolkningen.

    Ett land, ett folk är ju ett ganska välkänt begrepp i historien. Nazi tysklands extrem hade också en grund i en allmän europeisk syn på europas plats i världen på den tiden. Strömingar som verkar vara på väg tillbaka.

    I Sverige med de nya moderaterna har utrymmet till höger lämnats tomt i Sverige. Det ska bli intressant att se om SD kan fylla detta. Även om SD komiskt nog förnekar det är partiet ett nationalist parti på yttersta högerkanten. Sarkozy liksom DF har också visat på en kart för hur man kan vinna makten som högerparti.

    Högern , det är jag! | Kultur | Aftonbladet

    Sarkozy ställer gärna det franska mot det ”främmande”. Den strategin står praktiskt taget skriven i namnet på det nya departement han inrättat: Ministeriet för invandring och nationell identitet. Han förlänade departementet åt Brice Hortefeux, en i presidentens stenrika vänkrets från rikemansgettot Neuilly i Paris.

    Sarkozy sa till Yasmina Reza, dramatiken som skrivit en bok inifrån hans valkampanj: ”Om jag inte skapat begreppet nationell identitet hade jag inte vunnit valet”. Departementet fångade med sitt chauvinistiska namn Le Pens väljare.

    Det finns tydliga nyckelrepliker i Sarkozys budskap: ”Om det finns sådana som känner obehag av att vara i Frankrike, ska de inte känna det obehagligt att lämna det land de inte älskar”.

    Sarkozy vill hejda familjeåterförening och flyktingar; han vill ha en ”vald invandring”, alltså locka till sig välutbildade, unga från tredje världen. Hans politik har lyfts till EU-nivå.

    Ministern med ansvar för invandring och nationell identitet har fått ett ­beting: 25 000 papperslösa ska ut ur landet före årsskiftet 2008. Som kontrast till ­utlovad generositet mot högutbildade invandrare måste högerregeringen använda avskräckning mot den stora delen tredje världen – flyktingar, asylsökande, ekonomiska flyktingar eller helt enkelt bara desperata människor i jakt efter en bättre framtid. Den omfattande familjeåterföreningen måste också hejdas. Staten ska fastställa regler för giftermål; kvinnan måste ha nått en viss ålder, över tjugo­fem, för att lagligt godkännas. Utländska studenter som inte lyckas skaffa sig en anställning ett halvt år efter examen kan kastas ut.

    Allt större krav ställs på att släktskapet verkligen är biologiskt. Via DNA-test ska invandrade kvinnor kunna bevisa att de är biologiska mödrar till de barn som följer med dem.

    Frågorna om de fysiska testen ­handläggs av ministeriet för invandring och nationell identitet. Vid en väldig ­manifestation mot den nya lagen sa skåde­spelerskan Isabel Adjani: ”Har vi blivit så galna att vi glömt bort att när främlingsfientligheten ropar på hjälp från vetenskapen, då kan vi vänta det värsta”.

    Symbolgestalterna i invandrarideologin är de papperslösa. Deras antal är svårt att precisera. Uppskattningar från experter pendlar grovt mellan 200 000 och 400 000. Många av dem jobbar, ­ibland sedan ett decennium tillbaka, till låga ­löner och utan sociala rättigheter i byggbranschen, på restaurangnäringen, i textil­industri och jordbruk. När de papperslösa strejkade försommaren 2008 fick de handfast stöd från den fackliga centralorganisationen CGT men också ett indirekt bidrag från företagarvärlden, så beroende av de papperslösas arbetskraft och låga löner.