Etikett: Ideologi

  • Stora vinster och entreprenör ger bättre välfärd?

    Stora vinster och entreprenör ger bättre välfärd?

     

    Det är lite ironiskt när man i Göteborgs posten på ledarplats inleder med att klaga på att socialdemokraterna har en ideologisk diskussion om vinster i välfärden för att i nästa mening föra fram ideologiska argument varför vinster och företagsentreprenörer ger bättre välfärd som nedanstående. Eller ser man inte det som ideologi.

    ”Det helt avgörande argumentet är att vinst stimulerar entreprenörer att ge sig in i och utveckla den offentliga sektorn. Det behövs. Vård, skola och omsorg kostar kommuner och landsting drygt 600 miljarder kronor om året. Behoven kommer inte att minska, snarare öka. Säkerligen behövs mer pengar men också mer vård, skola och omsorg för pengarna.” 

    Vare sig man tror på offentligt utförd eller privat utförd välfärd i vård, skola och så vidare handlar det förstås om ideologiska argument.

    Personligen har jag ingen ideologisk barnatro på varken marknaden och företagaren eller det offentliga som det så särdeles bra utförare av välfärd. Eller som bra organisatörer av sätt att arbeta inom organisationer. Eller argumentet att vinst ger drivkrafter som kommer ge mina mamma bättre vård på ålderdomshem eller mina barn bättre omhändertagande på lekis. En lärare eller ’företags’ lärare ger inte bättre utbilding för att han eller hon kan bli rik på det. I båda fallen handlar det om att politiken och ansvariga poltitiker förutsätts finnas som effektiva kontrollanter och beställare av välfärd – privat eller offentlig.

    Jag har förstås heller inte hur vinst via tänkta effektiviseringar (som inte ska sänka kvalitet) på något sätt magiskt blir mer pengar till välfärd.  Den enda vinsten som kan fås i offentlig verksamhet är hitta vägar att driva den billigare och ingen kan förstås tala om för välfärdsföretagen att de inte får dela ut vinsten till sina ägare.

    Jag tror också att man ska vara medveten om att diskussionen om vinster i välfärden drivs på av ett stort antal inhyrda lobyister och ex-politiker – många från socialdemokraterna – med ledande positoner eller ägarandelar i företag som hoppas tjäna pengar på mer privatisering av offentligt utförda tjänster.

    Vill man vara lite elak kan man säga det finns ett antal ’politiska entreprenörer’ som hittat en villig marknad hos riskkapitalbolag med djupa fickor.

    Till slut tror jag ändå det handlar om vem litar du att ta hand om t ex vården av dig själv eller anhöriga – riskkapitalisten och entreprenören med vinstmotiv eller den offentligt utförda välfärden från landsting och kommuner

    /ck

    PS – den globala marknaden för välfärdstjänstet förväntas växa explosivt i och med att 40-talisters babybom närmar sig pensionsålder. Med stora ekonomiska resurser att spendera på den egna välfärden för de flesta. 

    Vinst gör nytta – Ledare – www.gp.se

    Det helt avgörande argumentet är att vinst stimulerar entreprenörer att ge sig in i och utveckla den offentliga sektorn. Det behövs. Vård, skola och omsorg kostar kommuner och landsting drygt 600 miljarder kronor om året. Behoven kommer inte att minska, snarare öka. Säkerligen behövs mer pengar men också mer vård, skola och omsorg för pengarna. Fem procents effektivisering är lika mycket värd som 30 nya skattemiljarder!

    Alltså letar den socialdemokratiska partiledningen efter ett kryphål genom den egna ideologin. Ardalan Shekarabi (S) föreslår på DN Debatt en kombination av skarpa kvalitetskrav, vinsttak och vetorätt för kommunerna. Förslaget passar partiets vånda som hand i handske.

    Men varför krångla till det? Förmår ett privat välfärdsföretag vinna en upphandling och ta ut anmärkningsvärd hög vinst kan det bero på två omständigheter. Antingen brister kommunens upphandling och kontroll eller så är kommunens egen verksamhet för dyr och ineffektiv. Det senare alternativet diskuteras alltför sällan.

  • Utdrag från en Ideologifest som Tjänstemännens socialdemokratiska förening hade i Göteborg

    Utdrag från en Ideologifest som Tjänstemännens socialdemokratiska förening hade i Göteborg filmat av sosse.tv

    Välkommen till en kväll om socialdemokratisk idéutveckling! Några av våra skarpaste teoretiker kommer och pratar om sina högaktuella böcker. Ni kommer för att lyssna och prata.

    Böckerna finns till försäljning. Anmäl dig gärna på evenemangets Facebooksida.

    Tid: Onsdagen den 4 maj, kl 18-21

    Plats: House of Win-Win, Tredje Långgatan 13, Göteborg

    Kvällens hållpunkter

    18:00 Marika Lindgren-Åsbrink: Nationalekonomi för vänstern

    Ekonomisk-politisk rådgivare till Socialdemokraternas partiledning, var huvudsekreterare i Kriskommissionen samt driver bloggen Storstad. Medverkar i boken Nationalekonomi för vänstern (red Peter Gerlach, Kata förlag, 2011).

    19:00 Anders Nilsson och Örjan Nyström: Den globala utmaningen och jämlikhetens grunder

    Författare till Den sociala demokratins andra århundrade? (Atlas, 2005), Reformismens möjligheter (Premiss, 2008) och nu Den globala utmaningen och jämlikhetens grunder (Arbetarrörelsens tankesmedja, Rapport nr 31/2011). Anders är stadssekreterare för Socialdemokraterna i Göteborg och Örjan är tidigare utredare för LO i Göteborg.

    20:00 Ulf Bjereld och Marie Demker: Den nödvändiga politiken

    Professorer i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Författare till I vattumannens tid? (Hjalmarsson & Högberg, 2005), Kampen om kunskapen (Hjalmarsson & Högberg, 2008) och nu Den nödvändiga politiken (Hjalmarsson & Högberg, 2011).

    SPECIAL GUEST: Leif Pagrotsky

    Riksdagsledamot för Socialdemokraterna. Tidigare statsråd (bland annat näringsminister och utbildningsminister), vice ordförande i Riksbanksfullmäktige.

    Moderator: Johannes Åsberg, ordförande Tjänstemännens socialdemokratiska förening

    Arrangör: Tjänstemännens socialdemokratiska förening och ABF.

  • Hur fattig får man lov att vara i Sverige? – De nollklassade i Sverige

    Att leva på socialbidrag är oerhört knapert, barnen som lever i socialbidragsfamiljer under lång tid har ingen möjlighet att leva som andra barn. Socialbidraget ska ge en skälig levnadsnivå och så går det att ha det under kortare tid, men inte i längden. Det är inte hållbart, särskilt inte för barnen.

    De nollklassade är en grupp som står nästan så långt utanför de svenska samhället man kan. Att de utgör en grupp på så många som 60000 svenskar tror jag de flesta svenskar inte hade en aning om.

    Som jag tidigare sagt är fattigdom något som sällan syns i dagens Sverige.

    Något som förvånat både politiker och svenskar än mer är hur många barn som lever med en eller flera ‘nollklassade’ föräldrar. Det passar inte in i bilden av socialbidragstagare som utslagna alkoholister och missbrukare.

    Till det kommer den moderatledda regeringens arbetslinje. Just nu väller det in arbetslösa till de socialkontor som redan nu är överhopade med det nya fattigsverige.

    Det är just förändringarna i a-kassan och nya riktlinjer hos försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som är den direkta orsaken eller med andra ord exakt den politik alliansen van valet med 2006 med lite mer än 100000 röster. Den moderatledda alliansens arbetslinje.

    – Vi har en stor grupp arbetslösa som inte får någon a-kassa utan tvingas leva på försörjningsstöd, men vi vet inte om det beror på att de gått ur a-kassan eller att de inte kvalificerat sig. För oss är det oerhört viktigt att Arbetsförmedlingen hjälper de arbetslösa med försörjningsstöd på samma sätt som de med a-kassa. Vi har inte ekonomisk möjlighet att göra det, vi har till och med tvingats varsla 40 anställda om uppsägning, säger kommunalrådet Marie Olsson (S).

    I Haparanda har socialbidragen ökat med 81 procent under 2008.
    – Det finns en klar koppling till försämringen av a-kassan och sjukförsäkringen, säger kommunalrådet Sven-Erik Bucht (S).

    Till och med i småföretagarkommunen Gnosjö har utgifterna för socialbidrag skjutit i höjden. Det beror till stor del på att den öppna arbetslösheten sexdubblats när industriföretagen varslat sina anställda om uppsägning.

    – Det är framför allt ungdomar och invandrare som nu tvingas leva på försörjningsstöd. De är inte anslutna till a-kassan. Invandrarna har kanske inte den traditionen och många unga här har valt att ställa sig vid sidan om när avgifterna höjdes och arbetslösheten här varit så låg, säger Gnosjös kommunalråd Lars-Åke Magnusson (KD).

    https://claeskrantz.se/arkivet/3955

    Till det kommer alla de arbetslösa inskrivna hos arbetsförmedlingen som i bästa fall får grundbeloppet under förutsättning att de haft arbete. Som TCO skriver nedan handlar det om 7040kr före skatt.

    För som väl alla vet betalar  även de utförsäkrade från a-kassan skatt som ligger högre än vad den arbetande svensken betalar. De jobbar ju inte….

    För dessa hade det i praktiken varit mer fördelaktigt att gå över till att leva på socialbidrag från kommunerna om det inte hade varit så att de hade varit tvungna att vara utblottade på tillgångar.

     

    ..Cirka en fjärdedel, 160 000 personer, av de
    inskrivna vid arbetsförmedlingen är oförsäkrade
    och de flesta är under 25 år. För sin försörjning
    är de hänvisade till grundbeloppet i
    arbetslöshetsförsäkringen som utbetalas
    också till dem som inte är med i a-kassan.
    Villkoret är dock att man har haft ett arbete.
    Grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen
    ger 7 040 kronor per månad före skatt.
    Viktigt att känna till är också att för den
    första arbetslösa månaden går sju dagar bort
    i karens, vilket gör att det endast är femton
    ersättningsdagar den första månaden.
    Tabellen nedan visar hur en arbetssökande
    person som får grundbeloppet står sig i jämförelse
    med dem som lever på försörjningsstöd,
    det som tidigare kallades för socialbidrag.
    Står det ett minus framför siffran i tabellen så
    betyder det att inkomsten från grundbeloppet
    är lägre än riksnormen för försörjningsstöd
    (socialbidragsnormen). Försörjningsstödet
    anger nivån på det som uppskattats till existensminimum
    i vårt samhälle.

     

    Diskussionen om vad som är skällig levnadsnivå i Sverige måste tas upp. Hur fattig får man vara. Vad accepterar Sverige som samhälle?

    Är det ett värdigt slut för svenska pensionärer att leta tomflaskor för sin försörjning eller för ungdomar att inleda sitt arbetsliv på socialkontoren?

    Somliga går med trasiga skor….

    Jag vet inte vilken tur i ordningen som jag såg den gamla dam som jag brukar se numera letandes efter burkar och flaskor ute på stan idag på morgonkvisten, sorgligt nog är hon inte ensam ty allt fler människor som slagits ut från de sociala trygghetssystemen tvingas att göra som hon leta efter de burkar och flaskor som ger lite pengar i den anorektiska plånboken.

    Martin Mobergs blogg: Somliga går med trasiga skor….

    Förövrigt någon som kommer ihåg vad den moderatledda alliansregeringen sade om utanförskapet 2006?

    Jag undrar hur många allianspolitiker som mött det verkliga utanförskapet långt bort från alliansväljarnas trygga villaområden och tankesmedjornas teoretiska seminarier om den svenska verkligheten.  Den alternativa verklighet som dessa svenskar sällan ser.

    2/3 dels Sverige är här. Nu är frågan vilka politiker vill göra något?

    Om inte annat vore det inte dags att de svenskar som vill ha något annat reagerade med att protestera.

    Och varför klarar inte den svenska arbetarrörelsen, pensionärer, fack, LO, vänstern med flera av att göra vad de svenska villaägarna gjorde under den förra regeringen?

    D.v.s åkta till Stockholm och protestera. Protestera lokalt och protestera så att det syns och hörs. ´Har man helt tappat förmågan där? Är man så passiviserade och orkeslösa?

    Eller är det möjligen så att vi fått den regering vi förtjänar?

    Något omöjligt i Sverige?
    Capture111 

    Bloggat:
    Ja tack, höja socialbidraget låter bra, Ska socialbidragen höjas?, Parasiterna finns inte det har man redan konstaterat //Mr G, Detta är ta mig FAN inte klokt?.., Nu höjs röster för alliansens offer, Socialen påstod att vi var rika!, Cementerat utanförskap, Folkhemmet raserat på 4år., -Arbete åt alla, Avslöjade!

     

    De är fattiga och får ingen ersättning från Försäkringskassan eller a-kassan. De har socialbidraget som enda möjlighet till försörjning under oöverskådlig tid.

    De kallas nollklassade på fackspråk och de blir allt fler.

    Nu kräver socialarbetare i Nyköping att riksdag och regering agerar.

    Hur många människor i Sverige som är nollklassade och tvingas leva på socialbidrag år ut och år in vet ingen med säkerhet. I Nyköpings kommun har gruppen ökat med nära 26 procent från 2006 till 2008. Det innebär att totalt 294 personer är nollklassade. Överfört på hela riket kan det röra sig om uppemot 60 000 personer.

    Att vara nollklassad är att inte ha någon inkomst registrerad hos Försäkringskassan och många har inte heller rätt till a-kassa. Många nollklassade är för sjuka för att stå till arbetsmarknadens förfogande. De saknar ofta rehabiliteringsinsatser och de är, eller riskerar att bli, långvarigt beroende av socialbidrag. Det visar vår undersökning Vuxna utanför välfärdssystemet. Enligt undersökningen är det tre grupper som dominerar:

    27 procent har en psykisk sjukdom

    20 procent lider av annan sjukdom eller fysiska besvär

    17 procent har missbruksproblem

    Gruppen började växa i början av 2000-talet och har sedan vår undersökning startades 2006 ökat för varje år. De nollklassade finns för det mesta inte med i den offentliga statistiken från Försäkringskassa och arbetsförmedling. I socialtjänstens löpande statistik särredovisas de vanligtvis inte heller.

    Nu kräver vi i egenskap av social­arbetare att politikerna fattar beslut som gör att de nollklassade kan ta plats inom välfärdssystemet igen. Vi i har fått nog.

    Dessa personer behöver hjälp med rehabilitering från sjukvården, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten. För att nå resultat måste samtliga inblandade myndigheter samverka, men tyvärr fungerar inte den samverkan idag. Det beror på att de nollklassade är en oerhört lågt prioriterad grupp.

    Gruppen nollklassade ökade väsentligt under de goda åren med full fart på arbetsmarknaden. Vad resultatet av årets kartläggning blir vågar vi knappast tänka på. Ännu fler sjuka som inte har rätt till sjukpenning, ännu fler arbetslösa som anses ha för komplicerade funktionshinder för att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Ännu fler barn som får växa upp i familjer där socialbidraget är försörjningen under mycket lång tid. Vad är det som händer i vårt samhälle? Oron bland personalen inom socialtjänsten i Nyköping är stor.

    Om det är regeringens och riksdagens mening att vissa medborgare ska leva sina liv som socialbidragstagare, då kräver vi att socialtjänstlagen skrivs om så att det klart framgår att socialbidrag kan vara en stadigvarande försörjningsform och inte bara en tillfällig hjälp som man enligt lagen har rätt till.

    Vi kräver höjda bidragsnivåer så att barn som växer upp i dessa familjer kan leva ett så vanligt liv som möjligt.

    I Nyköping finns 266 barn som har en förälder som är nollklassad. Dessa barn har rätt att växa upp under anständiga ekonomiska förhållanden. Det ger inte det socialbidrag som enligt lagen är tänkt som ett tillfälligt stöd under en kortare tid.

    Att leva på socialbidrag är oerhört knapert, barnen som lever i socialbidragsfamiljer under lång tid har ingen möjlighet att leva som andra barn. Socialbidraget ska ge en skälig levnadsnivå och så går det att ha det under kortare tid, men inte i längden. Det är inte hållbart, särskilt inte för barnen.

    För de nollklassade som på grund av sjukdom eller andra funktionshinder inte får plats på arbetsmarknaden behövs nya insatser. Vi kräver att regering och riksdag tar ansvaret och ger alla inblandade myndigheter i uppdrag att arbeta med rehabilitering och stöd för den grupp medborgare som i dag står utanför vårt gemensamma välfärdssystem.

    Socialbidraget måste höjas nu | Samhälle | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet

  • Är rättvisefrågor döda med PP?

    Via Jardenberg ett nog så intressant svar på höger-vänster frågan och PP.

    Eftersom jag är kritisk hade jag sagt att om man tror höger-vänster handlar om var man satt i ett franska parlamentet under revolutionen eller planekonomi mot kapitalism har man missat betydelsen av rättvisefrågor.

    Det var den övre borgerligheten som kämpade för yttrandefrihet mot kungligt envälde och censur. Där ingick dock inte bra arbetsvilkor, en sjyst lön, hygglig arbetstidm, möjlighet att utbilda sig o.s.v.

    En del kanske menar att sådana frågor inte längre är aktuellt. Jag säger tvärtom. Ett socialt-ekonomiskt rättvise perspektiv är mer nödvändigt och aktuellt än någonsin.

    För att vara rakt på sak medborgerliga friheter väger ganska lätt för den som varje dag kämpar för att försörja sig. Och vars del i den globala informationsekonomin är att i bästa fall sätta ihop datorerna och servera kaffe till den frihetliga informationsarbetaren på närmaste starbucks.

    Ett PP med ett socialt rättvise perspektiv hade varit så mycket mer intressantare.  

    Om höger och vänster (vad Falkvinge borde ha svarat) — jardenberg unedited
    Under valvakans slutskede fick Rick Falkvinge en fråga från K-G: ”Är ni höger eller vänster”. Han svar var inte lysande, men det finns andra som har bra svar på tal. Vännen Sverre Schriwer skrev ett inlägg på en lista där vi diskuterade saken, och jag har fått tillstånd att publicera det här. Enjoy!

    Några goda retoriker är dom ju inte, men dom fick ju min och många andras röster ändå, så det spelar antagligen mindre roll i sammanhanget.

    Själv hade jag nog föredragit:

    “Höger – vänster? Aha! Ursäkta, nu förstår jag. Du frågar på vilken sida av franska deputeradekammaren vi skulle suttit i slutet av 1700-talet, eller i till 1900-talet överförd bemärkelse om vi skulle förespråkat planekonomi eller marknadsekonomi när den debatten fortfarande var aktuell?

    Tyvärr kan jag egentligen inte besvara frågan, eftersom perspektivet är historiskt. Vi är ett parti i nutiden, 2009. Med nutida ideologiska kärnfrågor i fokus. Integritet, rättssäkerhet och verklighetsförankring…”

    Vill man bre på lite (och varför inte?):

    “…Våra väljare kommer från såväl yttersta vänstern som högern enligt statstelevisionens måttstock. Det de har gemensamt är att de i de dagsaktuella frågorna tar ställning för de grundläggande fri- och rättigheter som utgör en förutsättning för demokratin. Frågor som sopas under mattan av partier som märkligt nog för en identisk, repressiv politik medan de låtsas debattera ideologiska frågor som ligger ett århundrade tillbaka i tiden…”

  • adult supervision


    Jag ska erkänna att jag har viss sympati för argumentet nedan om att inte lyssna på trosvissa ideologer, från både vänster och höger. Det finns för många doktrinära ideologer både till höger och vänster som tror sig sitta med den enda sanning. Sen är förstås Roland Poirier Martinsson ytterligare en ideolog. Viljan att bli rik/girighet är bara två olika sidor av samma mynt. Om man nu kan säga så.

    Den enkla sanningen är att låntagare och
    långivare återigen tappade omdömet. Något som återkommer regelbundet i historien. Från tulpaner till sub-prime i USA handlar det om en kasino mentalitet där bara man spelar lite till, satsar något mer så kommer man vinna stort tillslut. Därför behövs det en bland ekonom som tillåter både innovation men där man samtidigt kan gripa in och stoppa. Frihet under ansvar med ’adult supervision’ tack. Då fungerar ekonomin bäst.

    Bloggat:
    Tokhögern försvarar girigheten, Tokhögern försvarar girigheten

    Lyssna inte på trosvissa ideologer | Ledarsidan | SvD

    Storheterna som attackeras är politiken och marknaden. Från vänster tycker man sig känna doften av kapitalismens ruttnande lik. Nyckelordet är girighet. Historien som berättas handlar om champagnesprutande ­finansvalpar som lurat människor för att själva tjäna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Att samhället havererar och liv slås i spillror lämnas därhän. Det är viktigare att köpa en ny Lamborghini.

    Kuren är att göra sig av kapitalismen. Man viftar undan att samhällen som provat en annan ordning utvecklats till jordiska helveten. Man bortser från att det växande välstånd som vi vant oss vid är en direkt följd av kapitalismen.

    Fyrtio år efter 1968 lyder vänsterns paroll åter att ­girigheten är kapitalismens moder, en bokstavligen livsfarlig tolkning av höstens finanshaveri.

    Demagogerna till vänster förväxlar helt enkelt ­girighet (en ond sak) med viljan att bli förmögen (en god sak). Förvirringen får ytterligare stöd när väns-terns högljudda kritiker, de hårdföraste nyliberala ideologerna, istället för att försvara kapitalismen väljer att försvara – girigheten! I dessa dagar är greed is good en lika populär allitteration på barrikaderna som ”krossa kapitalismen”.

    Tokhögern tycks ha dragit slutsatsen att bara för att politiken bidrog till att skapa finanskrisen betyder det att all politik är dålig; bara för att marknaden förvreds av dåliga regleringar betyder det att alla regleringar är dåliga – ungefär som att kräva att domaren avskaffas i fotboll när ens favoritlag drabbats av en feldömd straff.

    Ideologier är ett fördärv, en slöja som fördunklar bärarens blick. Finansaktörer och politiker som i praktiken måste hantera krisen på finansmarknaden är förbluffande ense om orsakerna: politik skapade en pervers situation på bolånemarknaden. Efter 11/9 räntedopades handeln vilket skapade en förvriden utlåningssituation; under ytan skapades nya finansinstrument som hackade och malde och skingrade risker tills de inte längre gick att urskilja; låntagare och långivare tappade omdömet när gamla tumregler inte längre tycktes gälla.

    Dålig politik. För mycket regleringar. För lite regleringar. Systematiserad girighet. Social vilsenhet. Allt i samma soppa. Inget av detta kan man läsa i ideologernas skrifter. Inte heller står där något om vad som bör göras för framtiden: att ta politiken på allvar och att lita på marknaden. Och att ta ett steg i taget. Då ska det nog ordna sig den här gången också.

  • S-ideologiska fundamentet

    Anders Nilsson om grunderna för socialdemokratisk politik. SSU pratade en gång i tiden om egenmakt och den lilla människans möjlighet att påverka sin egen vardag. Alla individers möjlighet att påverka sin egen framtid i ett socialt hållbart samhälle är för mig grunden som politiken borde utgå från.

    Felet som jag ser det är att socialdemokraterna talar alltför lite om värderingar i vardagsperspektiv och lägger alltför mycket fokus på att ’administrera strukturerna’.

    Bra sagt nedan:

    Vem öppnade dammluckorna! Har vi sossar någon ideologi?

    Det som slår mig i alla dessa inlägg är avsaknaden av det ideologiska fundamentet.

    För att formulera en socialdemokratisk politik i vår tid, måste vi värdera denna tid utifrån våra tre ideologiska grundstenar, Frihet, jämlikhet och solidaritet. Det socialdemokratiska samhället ska genomsyras av dessa grundvärderingar. Tillsamman med det ramverk som en social marknadsekonomi, med fungerande gemensam sektor, och parlamentarisk demokrati ger för samhällets funktioner, har vi en gedigen grund att stå på.

    Friheten borde vara varje människas rätt att själv forma sitt liv. Jämlikhet är när det ”..görs ingen skillnad på liten eller stor, svart eller vi, fattig eller rik.” och solidariteten är när vi alla gemensamt tar ansvaret för våra medmänniskors väl och ve, ”åt alla lycka bär.”.

    Detta är de glasögon vi borde syna varje politisk förslag genom: ökar det eller minskar det människans rätt att själv forma sitt liv? Ökar eller minskar det skillnaden mellan folk? Räcker förslaget ut en hjälpande hand till den som behöver det? Ökar det eller minskar det människors lycka?

    Många fastnar, innan man lyckas ställa dessa frågor, i ett försök att definiera ett förslag i ”höger” eller ”vänster”. Som om allt bara handlar om ett politiskt spel. Ställer du i stället människan i centrum, som politikens samtidiga objekt och subjekt, så formuleras helt andra kategorier, ”ökar” eller ”minskar”.

    Politiken kommer då att handla om människans okränkbarhet, människans värdighet.