Ja, traditionen har varit på svensk arbetsmarknad att företag som inte kan betala avtalsenlig lön ska slås ut. Och att vi rationaliserar bort improduktiva delar av svensk industri.
När det fanns ett fungerande försäkringssystem som gav mer än grundtrygghet och i bästa fall halva lönen vid arbetslöshet. Och när det fanns en riktig arbetsmarknadspolitik som hjälpte arbetslösa att ställa om till andra yrken med ny kompetens och kunskaper.
Allt detta är nu nedmonterat av alliansen i det man kallar en aktiv arbetslinje. Vilket i sin tur är ett resultat av att lite mer än 100000 personer röstade in alliansen 2006.
Metall ledningen har anpassat sig efter den verklighet där var fjärde metall medlem är varslade eller redan arbetslös. Och fler på väg, utan något slut i sikte. Vad ska man göra i den konjunkturnedgång som först drabbat exportindustrin hårdast?
Om något är det ett resultat av arbetarrörelsens politiska svaghet och dåliga organisering. Var fanns LOs protester 2006 när alliansen inledde sin nedmontering av försäkringssystemen. Det systemskifte som man förnekade skulle tvinga fram sänkta löner och vars resultat nu visar sig vara just sänkta löner. Inte för att de sänkta lönerna betyder fler arbeten om det saknas kapital att efterfråga
Bloggat:
Att utnyttja arbetskraft, Metallavtalet visar att flexibilitet saknas på arbetsmarknaden
Nej, det är inte bättre med arbetslöshet | Ledarsidan | SvD
Traditionen på svensk arbetsmarknad är att man inte ska möta prövningar genom att ge mindre betalt. Företag som inte kan betala avtalsenlig lön ska slås ut och medarbetarna gå vidare till bättre betalda jobb; det har varit tanken. Men det är länge sedan modellen fungerade som det var tänkt. Alltför ofta har uppsagda anställda fått gå vidare till arbetslöshet och förtidspension snarare än till stimulerande jobb med mer gynnsamma villkor.Gårdagens överenskommelse ser den sanningen i vitögat och öppnar för ett smidigare förhållningssätt – och parterna gör det utan att tumma på principen om att löntagare inte ska lönekonkurrera med varandra.
IF Metall har nämligen inte accepterat några lönesänkningar. Det nya avtalet öppnar för att ersättningen till de anställda kan reduceras med upp till 20 procent genom överenskommelser lokalt. Men avtalet säger också att ”under motsvarande andel av ordinarie arbetstid ska arbete inte utföras”. Lönen per arbetad timme förblir alltså densamma.
Avtalet kan leda att inkomster blir lägre under en tid, men det leder inte till sänkta löner. Det kan tyckas vara hårklyveri, men det har principiell betydelse – och gör att överenskommelsen ändå inte är ett riktigt så stort genombrott som man kunnat få intryck av.
Den öppnar inte för lönesänkningar i den bemärkelsen att en viss arbetsinsats plötsligt ersätts med ett lägre belopp. I stället handlar det om tillfällig arbetstidsförkortning. Därmed faller den kritik som i går framfördes av professor Pontus Braunerhielm vid Globaliseringsrådet om att uppgörelsen strider mot en grundtanke i den svenska modellen. Sedan är det annan sak att denna modell kommer att behöva bli ännu mer anpassningsbar framöver.
Men inte heller under detta nya avtal kommer anställda att konkurrera med varandra genom att sänka priset på sin arbetskraft.
