Claeskrantz.com

Etikett: industri

  • Skytte, Saab och alternativa verkligheter

    Jag ser att Göran Skytte uttalar sig om något han inte begriper i SvD.  

    För det första. Saab affären handlade om den borgerliga alliansens totala brist på industriell kompetens och kunnande om den svenska fordonsindustrin.

    Som om Eriksson vet allt om kapitalistisk bilindustri. Som om det vore regeringen som fattade besluten i det stora, amerikanska, privata, aktiebolaget. Som om amerikanerna skulle lyssna mera på Eriksson-Ohly-Sahlin.

    För den andra. Den kapitalistiska bilindustri Skytte talar om d.v.s General Motors ägs idag till 65% av den amerikanska staten. Vem tror han står bakom Volvos köpare om inte den Kinesiska staten. I alla länder utom Sverige är det staten som ställt upp för att behålla den industriella tillverkningen i det egna landet.

    Det är bara ‘die dumme Sweden’ som skiter fullständigt i den exportindustri som betalar större delen av välfärden.

    Man kan undra varför utländska aktörer slås om att komma över det som svenska folket stött med miljarder i skattepengar och nu kommit fram till är värdelöst.

    Men så kanske svensk framtid finns i skansen turister, vindkraftverk och nya garageband som slår på den internationella musik scenen. 

    Nu blev det som det blev. Centerns Maud Olofsson kommer troligen få äran av att ha grävt de första spadtagen för hela den svenska fordonsindustrin grav.

    Det är ju en gammal borgerlig tradition att avindustrialisera Sverige.

    Inte dåligt för en för detta VD för Hushållningssällskapet i Västerbotten. 

    Bloggat:
     Sista semesterbloggningen: om , (S)olidarisk politik för människor,  Köp bilar, men använd dem inte, Låt oss slippa gråterskornas år, Rött gillar grönt?, Att leda tillsammans och mindre

     

    I december kulminerade den långa krisen för bilindustrin och Saab. På den politiska och mediala teaterns stora scen lät man därför uppföra en pjäs med namnet Dubbelmoral och Krokodiltårar. I rollerna:

    Skurk: Maud Olofsson. Gråterska, tröstare, räddare: Mona Sahlin. Medskyldiga skurkar: hela regeringen. Oskyldiga: alla som medverkat i S-regeringar. Hycklande domare: Peter Eriksson. Tyst betraktare: Maria Wetterstrand. Med flera.

    Här släpper jag bildspråket och övergår till reality – som dock, trots att det för många handlar om tragedi, har farsaktiga inslag. Börjar med några av de mindre kända aktörerna.

    [—]

    Så till dramats final, hittills. Dagarna före jul kom beskedet: Saab läggs ner. Mona Sahlin lät överraskande dämpad. Lars Ohly lät som en, i vart fall för stunden, normal och sansad partiledare. Men så träder den tredje aktören in på scenen. Peter Eriksson.

    Han är språkrör för ett parti som gladeligen skulle ordna frukost i det gröna på en bilkyrkogård. Men nu talar han – nej, deklamerar – nej, förkunnar, som Jeremia – med darr på stämman:

    – Detta är ett stoooort misslyckande för regeringen (18/12).

    Som om Eriksson vet allt om kapitalistisk bilindustri. Som om det vore regeringen som fattade besluten i det stora, amerikanska, privata, aktiebolaget. Som om amerikanerna skulle lyssna mera på Eriksson-Ohly-Sahlin.

    Det tror jag inte heller att Eriksson tror. Eller Ohly. Eller Sahlin.

    De bara låtsas. Som på teatern.

    Dubbelmoral och krokodiltårar | Ledarsidan | SvD

  • Det är åt helvete Littorin

    Visst är det åt helvete littorin. Men det är ett 2 årigt helvete orsakat av alliansen som nu fortsätter med den ständiga mantrat ’vi gör int’

    Och allt är de arbetslösa, arbetsgivarnas, oppositionen, bankerna eller någon annans fel. Varför kan inte den moderatledda alliansen ta sitt ansvar och säga att man hade fel. De skulle redan under högkonjunkturens 2007 börjat bygga upp en beredskap för en lågkonjunkur alla utom Anders Borg såg. Men inte. Iställer slaktade man de resurser för arbetslösa som nu måste byggas upp igen. Som de 20000 komvux platser som togs eftersom de inte behövdes.

    Sen undrar jag fortfarande varför arbetsgivare skulle anställa ’ungdomar’ upp till 29år om det inte finns någon efterfrågan på arbetsgivarens varor även om de fick arbetskraften gratis.

    Om inte annat borde Littorins statssekreterare Eva Uddén Sonnegård begripa utbud och efterfrågan. Det hjälper inte att öka utbudet och sänka priset om ingen vill köpa. Och vilka företag är så dumma att de anställer i en lågkonjunktur på väg in i en global depression som det ser ut nu.

    Folk har fastnat i lågtidarbetslöshet för att alliansen byggt sin politik på en socialbidragsreform Bill Clinton drev igenon under 1990-talet och ett antal OECD rapporter från det tidiga 90-talet om de ekonomiska ’miraklen’ holland, nya zeeland med flera länder. Det alliansen genomfört är med andra ord ett akademiskt fullskale experiment i ekonomisk teoretisk arbetsmarknadspolitik.

    Ja, det är åt helvete Littorin.

    Förövrigt är det ganska underhållande att se frågan aftonbladet har på sin webbplats. Jag undrar hur många av de nya i arbetslöshetskön som kommer att få ett bryskt uppvaknande när de går upp för dem att de har inget när det gäller åtgärder som utbildning eller flytt om arbetsförmedlingen föreslår det.

    2008-12-09_1704

    2008-12-09_1636

    Mer i media:
    SvD, DN, AB1, AB2

    Bloggat:

    Littorin: Det är åt helvete | Näringslivsnyheter | SvD

    Han vill dock inte utlova några nya åtgärder, utan pekar på att siffrorna inte är någon överraskning och att regeringen tagit med den utvecklingen i beräkningen när den i fredags presenterade sitt åtgärdspaket. Enligt Littorin står dock arbetsförmedlingen och andra myndigheter inför tuffa utmaningar när de ska ta hand om dem som förlorar jobben.

    Littorin anser att alldeles för många jobb försvinner på grund av att bankerna inte ställer upp med krediter till företagen.

    – Pratar man med småföretagen så är det väldigt tydligt, att även om bankerna säger att man ska vara snällare så verkar det inte vara så. Många tvingas slå igen för att de har svårt att hitta krediter, säger arbetsmarknadsministern.

    Vad tycker du om bankernas agerande?

    – Det är åt helvete.

    Littorin är mest oroad för ungdomarnas situation:

    – Vi har halverat arbetsgivaravgiften för att anställa unga och det är obegripligt att oppositionen vill göra det dubbelt så dyrt, det är ett rent hjärnsläpp. För att hjälpa dem som redan står långt borta från arbetsmarknaden kan man behöva titta på till exempel lönebidrag.

    – Det viktiga är nu att se till att folk inte fastnar i långtidsarbetslöshet, säger Littorin.

  • 27 september 2008 lika historiskt som 24 oktober 1929?

    Jag undrar vad det är med september som gör att alla kriser kommer då. Sen håller jag med Peter Englund. Det är en ’end of an era’ vi ser utspelas som ett drama på våra TV skärmar. Slutet är förstås för en världsekonomi dominerad av USA.

    George Soros ansåg att det troligt att vad som händer blir den värsta krisen världen sett på 60år. De flesta kan räkna ut konsevenserna om de amerikanska hjulen faller av världsekonomin. Vad folk också börjat förstå är att den amerikanska ekonomin i mycket levt på bensinångor och det nu är luft i tankarna. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt. Mycket av det värde som byggts upp de senaste åren för genomsnittsamerikanen är borta. Vad händer när amerikanen inte kan finansiera sin ekonomi med lån säkrade mot stigande huspriser. Det är vad vi nu ser början på. 

    Med uppenbara konsekvenser för en global industri likt svenska volvo som byggts sina affärer på export till USA marknaden. Både lastbilar och PV. Det finns heller ingen region som är redo att ta vid som motor i den globala ekonomi. Varken i Europa eller Asien.

    Finns det politisk beredskap för detta i Sverige?

    Mer i Media:
    DN1, DN2, SvD,

    Historiskt « Peter Englunds blogg

    Jag tror att det vi är med om dessa dagar, med en stadigt växande finansiell kris, är en Stor Historisk Händelse, sannolikt den mest genomgripande vi sett på den här sidan av murens fall 1989. Långt större än, säg, 11 september, om än inte lika bild- och känslomässigt gripande. Tvillingskyskrapornas fall var på fler sätt än en slumpmässighet, en bisarr tillfällighet, en utifrån kommande störning, en fantasi från en mörk grotta i Toraborabergen plötsligt förverkligad.

    Detta däremot är en kris som springer ur det dominerande världssystemet självt, ur dess geografiska, ekonomiska, logiska och ideologiska epicentrum, USA. Och följderna kommer sannolikt bli enorma, och vi kommer alla uppleva dem. (Vad har de flesta av oss känt av Usama bin Laden? Inget. Förutom kanske förlusten av en och annan flaska med hudkräm, konfiskerad av någon flygplatskontrollant med allvarsmin.)

    Inte så att det innebär slutet för kapitalismen. Det är ett system som genom åren visat upp en häpnadsväckande anpassningsförmåga.

    Dock innebär det sannolikt slutet för den accelerade hyperkapitalism som blev till under tidigt 80-tal, och vars ideologiska credo bestått av en närmast religiös tro på avregleringar och på marknadens egen förmåga att lösa snart sagt vart ekonomiskt och samhälleligt problem. Nya, övergripande och – inte minst – överstatliga regleringar är att vänta.