Etikett: Inflation

  • 0 ränta och deflation nästa?

    Det blir ganska intressant tycker i alla fall jag om man läser citatet från VA längst ner från augusti 2008 och dagens i februari 2009. Den svenska riksbanken fortsätter att upprätthålla sitt rykte som den riksbank som alltid har fel.

    Alla visste att 4% inflationen hösten 2008 berodde på externa faktorer och en ekonomisk bubbla på fastighetsmarknaden. Inklusive antar jag riksbanken. Men de var ändå tvungna att höja räntan för att de sagt att inflationen skulle vara en viss siffra.

    Frågan som borde ställas är om penningpolitik på automatkontroll är bättre än en påverkbar av samhälle och politiker. Argumentet för en självständig riksbank var ju att de skulle fatta bättre beslut.

    Varför reagerade ingen över att bankerna vräkte in pengar på den svenska fastighetsmarknaden och därmed drev på en inhemsk ekonomisk högkonjunktur? Det var ju bostadsmarknaden som i mycket drev på det ekonomiska ’mirakel’ åren 2006-07.

    Sen kan man ju undra över hur ekonomin ser ut i framtiden i skitåret 2009-10? Räntesänkningen är nog välkommen av de med miljonlån men det är knappast av omtanken med dessa hushåll som bankerna sänker.

    Den globala ekonomiska krisen kommer att slå stenhårt mot den exportberoende svenska ekonomin. Här saknar Sverige idag politik för att motverka effekterna av krisen. Insikten som borde komma är att det går inte att vänta på att marknaden ska fixa problemen. Det kommer inte att ske. Arbetsförmedlingens senaste rapport ger också en bild av en massarbetslöshets situation som snabbt blir värre.

    Arbetslösheten
    ökade under årets första månad och varslen fortsätter att vara på en
    mycket hög nivå. 17000 personer varslades om uppsägning och det är det
    högsta registrerade antalet under en januarimånad. Efterfrågan på
    arbetskraft minskar och antalet nyanmälda platser var 23000 färre i
    januari i år än samma tid förra året. Arbetslösheten vid
    Arbetsförmedlingen uppgick i januari till 4,5 procent.

    – Det är ett allvarligt läge på arbetsmarknaden, arbetslösheten ökar
    och efterfrågan på arbetskraft minskar. För fjärde månaden i rad är det
    historiskt sett ovanligt många varsel om uppsägning och bara under
    januari ökade antalet arbetslösa med 22000 personer, säger biträdande
    generaldirektör Lena Liljebäck.

    – Men även om arbetsmarknadsläget är kärvt fick närmare 40000
    personer någon form av arbete och det anmäldes 50000 nya jobb till
    Arbetsförmedlingen i januari. Är man arbetslös gäller det att tänka på
    att försöka bredda sitt sökområde och även se på andra yrken som kan
    vara möjliga utifrån kunskap och kompetens, säger Lena Liljebäck.

    Sammanfattning av arbetsmarknadsläget i slutet av januari 2009

    Rekordmånga varsel
    Under januari varslades 17
    000 personer om uppsägning, att jämföra med 3 600 i januari föregående
    år. Detta är den högsta januarinivå som uppmätts sedan jämförbar
    statistik infördes på 1970-talet. Varslen har nu legat på en mycket hög
    nivå fyra månader i rad.

    Antalet varslade personer har det
    senaste året mångdubblats i flertalet län. I Gävleborg var dock
    uppgången marginell. Det största antalet varslade den senaste månaden,
    3200, var i Västra Götalands län och i Stockholms län med 2700. Utanför
    storstadslänen var det högsta antalet i Västerbottens län, 1100
    personer.

    Fördelat på näringsgren var under januari det högsta
    antalet varsel i tillverkningsindustrin, som under den gångna månaden
    varslade 10000 om uppsägning. Nivån var högst inom
    transportmedelsindustrin, 3800 personer, och maskinindustrin, 1800. Även
    i uppdragsverksamheten var det förhållandevis högt varseltal, 2700
    personer. Dessutom varslades 1300 inom vardera landstingssektorn och
    varuhandeln. Sett till hela arbetsmarknaden har arbetarna drabbats mer
    än tjänstemännen i fråga om både nivå och ökningstakt. Antalet varslade
    arbetare har på ett år ökat från 2 000 till 11 600, medan antalet
    varslade tjänstemän gått upp från 1300 till 4 900.

    Fortsatt nedgång i efterfrågan på arbetskraft
    Efterfrågan
    på arbetskraft fortsätter att falla. Antalet lediga platser som
    anmäldes till landets arbetsförmedlingar uppgick i januari till 50000[1],
    vilket är drygt 23000 färre än för ett år sedan. Särskilt stor var
    nedgången inom verkstadsindustrin, men även bland annat
    transportsektorn, uppdragsverksamheten och byggbranschen uppvisade
    betydande minskningar.

    Färre arbetssökande får jobb
    Under januari
    påbörjade 36000 av samtliga inskrivna någon form av arbete – en nedgång
    på ett år med 15000. Av dessa var 22000 arbetslösa eller deltagare i
    program med aktivitetsstöd. Bland dessa var:

    • 5000 ungdomar under 25 år
    • 5000 utrikes födda
    • 2000 funktionshindrade.

    Av dem som var arbetslösa eller deltagare i program med aktivitetsstöd fick 19000 arbete utan stöd och 2000 arbete med stöd. Andelen personer i arbetslöshet eller i program med aktivitetsstöd som fick något slags arbete uppgick i januari till 7 procent.

    Ökat inflöde i arbetslöshet
    Antalet nyinskrivna
    arbetslösa vid Arbetsförmedlingen ökade i alla åldersgrupper. Under
    januari var den sammantagna ökningen 11000 personer, jämfört med året
    innan, och därmed var det totala antalet nyinskrivna arbetslösa 44000.

    Arbetslösheten stiger
    Antalet kvarstående
    arbetslösa ökar nu snabbt inom de flesta grupper på arbetsmarknaden. I
    slutet av januari var 210000 personer, eller 4,5 procent av
    arbetskraften[2],
    inskrivna som arbetslösa vid landets arbetsförmedlingar. Detta innebär
    en ökning på ett år med 0,9 procentenheter, eller 45000 personer. Det
    betyder en ökning sedan december med 0,5 procentenheter, eller 22000
    personer.

    Arbetslösheten har sedan januari 2008 stigit mer för män än för kvinnor.

    • Antalet arbetslösa kvinnor har ökat med 11000
    • Antalet arbetslösa män har ökat med drygt 34000

    Det är fler män än kvinnor som är arbetslösa – i januari 124000 män och 86000 kvinnor.

    Arbetslöshetens uppgång omfattar nu alla åldersgrupper. Bland
    ungdomar mellan 18 och 24 år var drygt 44 000 arbetslösa. Det är 10000
    fler än ett år tidigare. Även bland de äldre har arbetslösheten ökat,
    dock relativt svagt. På ett år har antalet arbetslösa över 55 år stigit
    med 2000, till drygt 27000.

    Arbetslösheten var i januari lägst i Uppsala län (2,5 procent[3])
    och högst i Gävleborgs län (4,9 procent). Arbetslösheten har det
    senaste året ökat i alla län – mest i Kronobergs län (1,4
    procentenheter) och minst i Gotlands län (0,2 procentenheter).

    Betydligt fler personer i program med aktivitetsstöd
    Totalt
    1,9 procent av arbetskraften, eller nästan 88000 personer, deltog under
    januari i program med aktivitetsstöd, en ökning på ett år med 25000. I
    jobb- och utvecklingsgarantin deltog 51000 personer och i jobbgarantin
    för ungdomar 22000 personer.

    Regionalt varierade andelen personer i aktivitetsstöd från 0,8 procent[4] i Stockholms län till 2,6 procent i Gävleborgs och Norrbottens län.


    Som det ser ut just verkar riksbanken misslyckats igen med troligen deflation och noll ränta inom kort.

    Mer i media:

    SvD:s Leif Petersen:
    Orsaken är
    den massiva nedgången i konjunkturen och oron för att
    finanskrisen är långt från över.,

    JUST NU: Historisk lägstanivå. Reporäntan sänks till 1,0 procent.,
    Sänkning med 1,0 procentenheter., Räntan sänks till 1 procent

    Blioggat

    VA.se » JUST NU Han sänker

    Riksbanken sänker reporäntan med 100 procentenheter till 1,00 procent. Nivån gäller till nästa penningpolitiska möte.

    Enligt SME Direkts enkät bland 19 analytiker räknade 13 med att styrräntan skulle sänkas med 0,5 procentenheter, till 1,50 procent, fyra trodde att räntan skulle sänkas 0,75 procentenheter, en trodde på 0,5 procentenheter medan två trodde på en sänkning med 1,00 procentenheter.

    Riksbanken ändrade senast reporäntan vid det penningpolitiska möte den 3 december, då den sänktes med 175 punkter.

    ”Denna kraftiga sänkning av räntan och räntebanan är nödvändig för att dämpa fallet i produktion och sysselsättning och för att klara inflationsmålet på 2 procent”, motiverar Riksbanken i ett pressmeddelande.

    ”Nedgången i konjunkturen ser idag ut att bli ännu djupare än vad den gjorde i december. Exporten och exportorderingången har fallit dramatiskt och antalet varsel om uppsägningar är fortsatt högt.

    VA.se » Riksbanken väntas höja

    Den räntebana som Riksbanken beslutade om vid sitt möte i början av juli innehöll förutom räntehöjningen i september ytterligare en räntehöjning i år.

    Swedbank är kanske den bank som tydligast har deklarerat att en höjning i september är att vänta. Knut Hallberg, analytiker på Swedbank, tror dock att räntebanan kan komma att ändras.
    ”Vi tror att Riksbanken höjer räntan i september, men vi tror inte att de genomför den andra räntehöjningen som de flaggade för i den penningpolitiskarapporten”, säger han.

    Inflationstakten är fortsatt hög, 4,4 procent enligt den senaste mätningen i juli. På frågan vad som gör Swedbanks ekonomer så säkra på en höjning lyfter Knut Hallberg fram Riksbankens fokus på att bekämpa inflationen som en av orsakerna. Han säger samtidigt att man aldrig kan vara ”helt hundra” på vad Riksbanken.

    En annan som inte vill skriva i sten är Torbjörn Isaksson, analytiker på Nordea:
    ”Vi tror att Riksbanken höjer räntan i september, men den höjningen hänger fortfarande löst”, säger han.

    Osäkerheten beror framförallt på att oljepriset har kommit ner och ligger under de nivåer som Riksbanken räknat med. Den låga tillväxten är en annan viktig faktor, inte minst för de tre som röstade emot den räntebana, med ytterligare två räntehöjningar i år, som Riksbanken i slutändan klubbade igenom.

  • Deflation på gång i Sverige?

    Riksbankens räntehöjning hösten 2008 lär nog gå till historien som ett av de historiska ekonomiska misstagen. Sverige står idag på gränsen till deflation vilket ju är ett stort misslyckande för riksbanken. Det var den ekonomiska bubblan under 2007 som drev på priserna både i Sverige och omvärlden till vilket Riksbanken höjde räntan trots motstånd från en stor del av ekonomikåren. Som utvecklingen ser ut både i Sverige och omvärlden lär också pris och efterfrågefallet fortsätta under 2009.

    Det som främst borde skrämma Riksbanken är takten i prisnedgången. Eftersom konjunkturen försvagats ytterligare och sänker resursutnyttjande i den globala ekonomin, oljepriset sjunker igen och räntorna fortsätter nedåt så har vi snart deflation i Sverige. Någon gång framåt senvåren (möjligtvis redan i april) lär det bli en realitet. Och samtidigt som priserna faller kommer vi av allt att döma att få se en mycket kraftig ökning av arbetslösheten. Så prognoser om en nollränta i Sverige känns inte särskilt orealistiska längre.

    VA.

    Mycket större prisfall än väntat

    Analytiker hade, enligt Reuters, i genomsnitt räknat med att konsumentpriserna skulle falla med 0,5 procent i december.

    Sverige har för närvarande inte deflation. Denna mäts på årsbasis och när SCB jämför utvecklingen för konsumentprisindex för december 2007 och december 2008 har priserna stigit med 0,9 procent.

    Inflationstakten var 0,9 procent, jämfört med 2,5 procent i november.
    Inflationstakten är den genomsnittliga förändringen av konsumentpriserna de senaste tolv månaderna.

    Den främsta förklaringen till den kraftiga nedgången var sänkta boräntor. Dessutom bidrog stora prissänkningar på bensin, kläder och el, enligt SCB.

  • Företagarna – dubbla inflationsmålet

    Är det omvända världen när LO-ekonomerna är de starkast förespråkarna för 2 procents inflationsmålet medan företagarna är de som vill ha ett flexiblare mål?

    Sen kan man undra varför den amerikanska FED klarar av vad tydligen Dan Andersson inte tror svensk riksbank och arbetsmarknadsparter gör. Där tar man ju hänsyn till både inflation och konjunktur läge.

    Inflationsmålet pressar ekonomin
    Riksbankens inflationsmål på två procent från 1993 är på tok för lågt satt. Det menar Företagarnas vd som vill dubbla inflationsmålet. Hon vill också att Riksbanken tar större hänsyn till konjunkturläget.

    – Med den politik som regeringen bedriver och med den penningpolitik som Riksbanken så här långt har drivit tror jag att man skulle behöva skriva upp målet. Fortsätter det så här är fyra procent mer realistiskt, säger Anna-Stina Nordmark Nilsson, vd på Företagarna, till TT.

    Skenande mat- och energipriser har pressat upp den svenska inflationen till 4,3 procent, nära 2,5 procentenheter högre än inflationsmålet. Därmed riskerar tillväxten att få stryka på foten när Riksbankens viktigaste uppgift blir att försöka få ned inflationen. Företagarnas vd tycker dock att Riksbanken borde ägna konjunkturläget en tanke i stället för att bara fläska på med räntehöjningar som hämmar ekonomin.

    – Det har ofta förts diskussioner om vilka mål som ska styra Riksbanken i dess agerande. Det vore inte fel att den även sneglar mot tillväxtmålen, säger Anna-Stina Nordmark Nilsson.

    Men enligt LO:s chefsekonom Dan Andersson kan Riksbanken inte både bekämpa inflationen och samtidigt ha ett tillväxtmål att ta hänsyn till.

    – Den kan inte ha mål som är motstridiga och de är delvis motstridiga. Riksbanken tar hänsyn till tillväxten om det är möjligt givet inflationsmålet, säger Dan Andersson till TT.

    Ändra inflationsmålet är inte aktuellt för LO. Tydliga spelregler och kontinuitet är viktigast.

    – Även om vi för tio år sedan kanske tyckte att det skulle vara tre procent har vi nu ingen synpunkt på att vi ska ändra inflationsmålet. Man måste ha något som folk vet och förstår, säger Dan Andersson, och fortsätter:

    – Att byta inflationsmål innebär att hela finansmarknaden, löneförhandlare och andra lär sig att det kan bli nya inflationsmål.

    Inte heller SEB ser någon anledning att förändra inflationsmålet trots att Statistiska centralbyrån (SCB) i förra veckan presenterade siffror som visar att det rådde nolltillväxt i Sverige mellan årets första och andra kvartal.

    – Inflationsmålet fyller sin funktion om det hanteras på rätt sätt och det är vad Riksbanken försöker göra. Man vill driva en flexibel inflationsmålspolitik, säger SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist till TT.

    SEB:s ekonomer räknar med att inflationen landar på 4,5 procent i september.

  • Skrota inflationsmålet

    Som ekonomi kommentarer skriver nedan borde det vara dags att ta upp debatten om inflationsmålet.

    Det är ganska uppenbart att inflationsmålet blivit religiös dogm i officiell svensk politik. Ingen politiker med självbevarelse drift vågar ifrågasätta det vansinniga i att höja räntan och strypa svensk ekonomi när utlands faktorer och statens skattehöjningar driver upp inflationen. Riksbankens ’självständighet’ infördes ju också för att politikerna skulle slippa ta ansvaret.

    Frågan är var de ekonomer finns i Sverige som kan
    driva en annan åsikt. Frågan ägs ju till mycket av det ekonom skrå som styr svenska samhällsutveckling. Det är där ändringen måste komma. Politikerna har här lämnat över makten till ekonomerna.

    Ekonomikommentarer: Onödig räntehöjning, föråldrat inflationsmål

    IMF:s råd till Sverige var (innan räntehöjningen): ta det lugnt med räntan och låt den ligga kvar – inflationen och lågkonjunkturen är till stor del importerad.

    Inne på en liknande linje är högerekonomen Danne Nordling,
    som även han skrev härom veckan att det inte är någon större fara med
    inflationen som till stor del är importerad, men att en räntehöjning
    just nu riskerar att förvärra lågkonjunkturen.

    Kolumnisten Gunnar Örn
    på Dagens Industri ger i artikeln ”Dags skrota inflationsmålet” oss i
    stort sett samma budskap – att det är oklokt att ”bromsa i
    uppförsbacken” (höja räntan inför lågkonjunktur) och att det ”är
    inflationsmålet i sig som är problemet”.

    I Sverige och EU i
    övrigt är det nämligen stadgat i bindande fördrag att det ska vara
    viktigare att ha låg inflation än att ha låg arbetslöshet eller hög
    tillväxt.

    Och vad säger Thomas Östros, före detta sosseminister?
    Han kritiserar inte riksbanken eller det överordnade inflationsmålet.
    Istället angriper han (enligt nyhetsbyrån TT) Alliansen, för att ha bidragit till att driva på inflationen med skattesänkningar.

    Vilket
    är viktigast, att verka för att riva upp en föråldrad, stelbent och
    skadlig ekonomisk prioriteringsordning, eller att plocka ännu en
    blockpolitisk poäng?

    Vill slutligen citera uppsalasossen och ekonomhistorikern Peter Eriksson:

    ”Riksbankschef
    Ingves kan hindra nyinvesteringar, få till fler uppsägningar och ge
    villaägare sömnlösa nätter med sina räntehöjningar. Men han kan
    knappast hindra en inflation som drivs av att oljan och maten blir
    kraftigt dyrare över hela planeten”.