Jag kan bara hålla med Cattis. Om vi har en globaliserad värld vore det naturligt att facken arbetade mer gränsöverskridande. T ex med en samlad europeisk fackföreningsrörelse som kunde driva fram bra arbetsvilkor för alla europer. Och även stå för en solidaritetspolitk med folk utanför Europa. Globaliseringens backsida som gör att du kan köpa billiga produkter för några kronor är ofta tilverking som drivs under slavliknande förhållanden i asien eller andra på andra platser.
Min högst personliga åsikt är att alltför många blickar tillbaka mot 50-70 talets sverige och den svenska modellen utan att se att verkligheten ändrats. Och att den svenska arbetsmarknaden är uppdelad i ett A, B och C lag. Där facket i många fall talar enbart för de etablerade och missar de övriga. Kollektivavtal är bra om det finns ett fack på arbetsplatsen som kan genomdriva det. Likadant arbetsmiljö eller arbetsvilkor som i mycket lämnats till den lokala fackföreningen. I den mån det finns en sådan.
De som känner mig vet att jag ofta känner irritation över det svenska facket. Inte för att de egentligen gör ett dåligt jobb utan för att de inte hängt med när arbetsmarknades europeiserats och globaliserats.
Jag har svurit över det när jag själv gränsarbetat och hamnat på en fabrik där norska och svenska fackets oförmåga att samarbeta gjort att vi det närmsta arbetat i en fackfri zon. När samma antal anställda med samma maskiner och samma förutsättningar ökade produktionen med 25% förra året. Inte för att vi blev bättre utan för att de olika avdelningarna och skiften spelades ut mot varandra. Inte för att vi egentligen orkade utan för att vi struntade i både säkerhets-, arbetsmiljö och miljöregler. Så blir det på fackfria fabriker. Och mycket riktigt gick skadorna upp.Gå och läs resten på Cattis blogg
Cattis blogg: Mot jobbtrafficking – För en mer enad fackföreningsrörelse?