Etikett: Journalistik

  • Nerikes Allehanda börjat rasprofilera brott?

    Varför inte säga vad det egentligen handlar om. Journalistik som granskar brott från en ‘etnisk’ profil låter så mycket mer neutralt än rasprofilering. Men det är ju vad det handlar om. Förutom att det kommer att vara i stort sett omöjligt har tidningen fallit in i vad som är en av SDs parad grenar. Brott begångna av invandrare speciellt om dessa råkar vara muslimer och kommer från Afrika.

    Som dagens arena skriver är riskerna uppenbara i att förstärka en redan stor främlingsfientlig och rent rasistisk våg som går över Sverige och Europa.  Där som dagens arena påpekar NA tidigare inte varit oskyldiga i sitt stöd för Lars Vilks och hans antimuslimskt jihad.

    Känslorna svallar höga i Örebro. Sedan september förra året har fyra överfallsvåldtäkter rapporterats och sju kvinnor utsatts för våldtäktsförsök. Efter att tidningen Nerikes Allehanda skrivit att en av de misstänkta gärningsmännen var "svart och hade somaliskt utseende" har de rasistiska dammluckorna öppnats. I ändlösa artikelkommentarer reser människor krav på att uppfattad etnicitet på gärningsmän alltid ska redovisas, att tidningar ska sluta "dalta med invandrare" – och så vidare.

    Trots att tidningen initialt publicerat artiklar som visar på svårigheten i att korrekt minnas hur folk ser ut, för att det mänskliga minnet är förrädiskt samt att polisen ofta stjälps snarare än hjälps av att gå ut med vaga signalement, verkar man nu ha tappat greppet fullständigt.

    För efter att i en chatt om just signalement fullständigt bombarderats – av vad som, sett till argumentation och mängden likartade frågor på kort tid, får misstänkas vara mer eller mindre organiserad extremhöger – med frågor om varför tidningen inte publicerar etnicitet på misstänkta brottslingar tar chefredaktör Ulf Johansson ett beslut: Nerikes Allehanda ska granska "våldtäkter ur ett etniskt perspektiv".

    Så frågan är vad NA ska granska. Den bråkdel av de relativt sett få anmälda överfallsvåldtäkter (runt tio procent av det totala antalet) som leder till åtal och domar? Hur ska det etniska perspektivet appliceras och var drar tidningen gränsen för "svenskhet"? Efter en generation? Två? Tänker de begagna sig av frenologiska metoder eller upprätta matriser över "etniska" namn?

    Dagens Arena | Etniskt vansinne! – Vad är det Nerikes Allehanda ska granska?

  • Media och tidningsutgivning 1.0

    Nu trodde jag tidningarna redan tog betalt på nätet i form av annonsering för att vara lite tyken? 

    Vägen för tidningarna att gå är enligt Lionel Barber att identifiera vad som är unikt och originellt med deras nyhetsinnehåll och fokusera på det när de tar betalt. Det är alltså för kvalitetsjournalistiken som det lönar sig att ta betalt, menar han.

    Allt fler internationella tidningsorganisationer börjar ställa sig bakom idén att ta betalt, ett alternativ som tidigare inte har kommit på fråga då nätets gratisfilosofi nästan ansetts som helig. News Corps Rupert Murdoch sa i våras att alla koncernens tidningar, brittiska såväl som amerikanska, innan årets slut ska ta betalt för nyheter.

    Även New York Times chef för digitala medier, Marc Frons har sagt till SvD Näringsliv att man tittar på möjligheter att ta betalt. Enligt The Guardian kan ett beslut fattas redan i augusti. En av USA:s största dagspresskoncerner Media News Groups koncernchef Dean Singleton har också deklarerat att man är inne på samma linje.

    Ännu finns det få konkreta exempel på tidningar som lyckats och hur stora intäkter de olika affärsmodellerna kan generera.

    –Samtidigt är det viktigt att tidningsföretagen snabbt etablerar en digital plattform med möjlighet att ta betalt, antingen per artikel eller via ett prenumerationssystem, sa Lionel Barber och tillade att ”utan dessa intäktsmöjligheter kommer kvalitetsjournalistiken att tyna bort”.

    ”Snart tar alla betalt på nätet” | IT | SvD

    Att de stora globala medieföretagen är hårt pressade av en vikande annonsering är klart. Den mer intressant frågan är om de säljer en tillräckligt unik produkt de har en klar marknad för? Där hade jag sagt nej. Men det är tydligt att de stora mediebolagen vill satsa digitalaplattformar där de kontrollerar distributionen av sin produkt. 

    Villket låter som en typisk direktörslösning när man  inte vet vad man ska göra annars.

    Problemet för de stora mediekonglomerater är ju att den digitala kommunikationsutvecklingen pressar dem med stora fast kostnader för en organisation som egentligen inte behövs för att producera en journalistisk produkt.

    Sätt 6 tränade erfarna skribenter i en hyrd lokal med laptoppar och mobiler så skulle de kunna producera en hyfsad bevakning av t ex finans och ekonomi nyheter i Stockholm. En CMS webbplattform som WordPress hade lätt kunnat användas som grund för en webbtidning tills man behöver skala upp till större servrar om de skulle få 10-tusentals besökare samtidigt.

    Dagen medieföretag påminner i alla fall mig lite om gamla industri/tillverkningsföretag eller möjligen de jättelika dinosaurie arter som levde på att beta gräs och blad.

    Därför är det kanske inte heller så konstigt att ett antal media direktörer vill ha hjälp av EU att genom lagstiftning säkra sin överlevnad.

    Nedanstående låter i mina öron som om mediaföretagen likt Göteborgs Posten  i Sverige och Bonnier vill ha hjälp av EU att pressa Google på pengar. Och att de vill ha politisk hjälp att säkra sin position.Att det sedan är friviligt att finnas med på internet som en öppen webbplats sägs förstås inte.

    Frågan är om ett stort antal tidningar försvinner bakom betalmurar eller inte syns i sökmotorer någon skulle sakna dem?

    Om inte annat öppnar de affärsmöjligheter för konkurrenter med radikalt lägre kostnader och nya ideer kring hur man skapar betalande communities.

    Annonsering och affärsmodellen behöver ju inte se ut den gjorde för 100-år sedan….

    I förra veckan skrev SvD Näringsliv om tidningskoncernen Stampen som genom sitt stöd till det tekniska systemet ACAP vill kunna begränsa sökmotorernas indexering av nyhetsmaterial på nätet. ACAP nämns i förslaget som ett ”verktyg” för att öka upphovsrättsskyddet på nätet.

    Genom Hamburgdeklarationen vill man inte bara få tidningsföretag att stödja WAN och ACAP, utan också lagstifta för att få sökmotorer som Google att samarbeta med tidningsföretagen.

    – Vi behöver få sökmotorerna att erkänna ACAP som ett steg mot att innehållsleverantörerna har bestämmanderätt över sitt innehåll, och villkoren för att använda detta. EU-kommissionen och andra lagstiftare uppmanar vår bransch att komma med egna lösningar. Här har vi en, och nu uppmanar vi myndigheterna att stödja det, säger Gavin O’Reilly.

    Inte minst handlar detta alltså om att ge tidningsföretagen en ökad möjlighet att öka intäkterna på nätet.

    – Framför oss ser jag två huvudmål, vi vill ha en rättvis del av intäkterna som genereras genom exploatering av vårt innehåll av andra (sökmotorer och sajter), men också en växande marknad för betalt innehåll på nätet, säger Mathias Döpfner, vd för mediekoncernen Axel Springer AG.

    Tidningar vill ha lagstiftat skydd | SvD

     

    Bloggat:
    Signalspaning för polisiära behov, Stod Aftonbladets löpsedel för årets rekord i osmaklighet och brist på sanning-, Tänker tidningarna gå samma väg som musikindustrin-, Kartellbildningsförsök hos gammelmedia, Nyhetens pris, Dags att sluta ge bort annonser gratis DN-, Alla har fel – mer eller mindre, Prenumerationsmodellen är död, Det är alltid för tidigt att ge upp – om ACTA, DN föreslår en massiv mediefront för att tvinga fram betalning för nyheter på nätet Bloggtidning, Betalförespråkarnas obegripliga världsbild

    Media:
    Gratiskulturen- Tidningsföretagen har inte råd att ge bort sitt material,

     

     

  • Skytte – Journalister ska sprida borgerliga värdering

    Ibland kan man undra om Göran Skytte någonsin arbetat som journalist. Fredrik Reinfeldt gjorde sitt arbete som han skulle men det innebär inte att regeringens politik eller agerande ska granskas. Eller kritiseras. När det gäller irak konferensen borde sådan kritik kommit fram innan inbjudningar skickats. Även från socialdemokrater och övrig opposition. Det finns goda skäl att ifrågasätta vem eller vilka malaki representerar i Irak. Och påpekanden om att 150000 amerikanska soldater utgör troligen det största ’folkliga’ stödet för Malaki.

    Journalisters jobb är att kritiskt granska alla. Både höger och vänster. Godmorgon världenoch liknande program handlar inte om journalistik lika lite som bloggande är journalistik. Det är åsiktstsmaskiner som ska sitta där. Men tillskillnad från de krönikörer som finns i t ex SvD finns det en balans inom public service. I SvD är kriteriet för att få skriva krönikor enbart ’högergnäll’  tydligen.

    Men varför är  det bara från höger man ’gnäller’ på journalister och journalistik som vänsterinriktade? Kan det vara det massiva borgerliga övertaget i etablerade media. Det är ju bra på de ’hemska’ kultursidorna och från undantagsplatser i tidningar som Aftonbladet som avvikande åsikter framför oftast. Då blir det ofats än mer irriterande när något annat sägs.

     crying_baby2

    Förra veckan stod Sveriges regering värd för en stor internationell konferens om Iraks framtid. Stats­minister Fredrik Reinfeldt skötte sin del av jobbet med ledig värdighet och vann poäng. Detta blev bara för mycket, kanske snudd på outhärdligt, för en del.
    Inte nog med att Reinfeldt inte lydigt lydde när socialdemokrater och andra i röran krävde att statsministern skulle inleda konferensen med att skälla ut USA:s Condoleezza Rice. Han hade dessutom mage att inge förtroende.
    Reaktionerna i det socialdemokratiska lägret förvånade som vanligt inte. Magsurt och surt, sade räven. Mer intressant är att studera public service. Jag själv valde att granska flaggskeppet i radions P1, Godmorgon, världen!, i söndags (1/6).
    Ett inslag hade rubriken ”Irak och den nye Reinfeldt”. Mycket intressant av ett skäl: det var balanserat, helt fritt från påhopp, inga hätska utfall. Tvärtom var attityden genomgående positiv, bland annat från intervjuade tidningskorrespondenter.
    Detta är ytterligare ett tecken på något nytt. Nu när regeringen börjar bli varm i kläderna förändras tonen en aning i medierna, också i public service. Alla låter inte längre som Marita Ulvskog.
    Ett annat inslag var av mer traditionellt snitt. Några av Ekots utlandskorrar skulle besvara följande fråga: vilken uppmärksamhet fick konferensen i medierna i bland annat USA och Belgien?
    Här skulle en korrespondent ha kunnat svara: ”Jag vet inte. Jag har inte läst alla tidningar och inte lyssnat på alla radioprogram och inte tittat på alla tv-program. Jag har bara kläm på en bråkdel av medierna.”
    Men så svarade de naturligtvis inte. Istället lät det så här:
    Ginna Lindberg i Washington, USA: ”Någon enstaka notis vad jag har sett, men annars väldigt klent”.
    Stefan Winiger i Bryssel, Belgien: ”Väldigt lite… På gränsen till förtigit”.
    Sant eller inte? Underbyggt, eller bara ”en känsla”? Ingen som vet förrän man undersöker saken och får fram fakta.
    Och så blev det som det blev. Fram tonade bilden att Reinfeldts stora genombrottskonferens var stor bara i Sverige, men ignorerad ute i stora världen. Lång näsa åt Reinfeldt. Ordningen återställd.
    (Jag ringer ambassadör Krister Kumlin, ansvarig för den organisatoriska uppbyggnaden av Irakkonferensen. Han är mer än nöjd med bevakningen: ”Konferensen täcktes av en stor och representativ skara utländska journalister, både före och under konferensen. Det var knökfullt.”)
    Sedan avslutades programmet av en panel med ­Aftonbladets Helle Klein. Hon verkade som alltid svårt frustrerad. Nej, det här hade veeerkligen inte gynnat Reinfeldt. I©stället var den svenska insatsen ”absuuurd” och ”piiinsam”.
    Men så händer också här något som känns lite fräscht. Den socialdemokratiska ikonen fick mothugg. Niklas Ekdal på DN avfärdade hennes resonemang som ”vänstergnäll”.
    Till sist: panelen bestod av två borgerliga och en socialist. Förr var det i sådana här paneler alltid, jag säger alltid, tvärtom: två från vänstern och en borgerlig – eller rentav tre från den rödgröna röran och ingen borgerlig alls.
    Med andra ord: det tycks ljusna en aning i Mediesverige. En aning. I varje fall för tillfället.

    SvD » Ledarsidan » Det ljusnar i Mediesverige