Tanken att det politiska systemet misslyckats och därför behöver en överrock i form av en konstitutionell domstol är ganska konstig. Om något borde det vara väljarna och samhället i stort som ska vara den överrocken. Det är väljare som ska var tummen i ögat i på det politiska systemet.
FRA-debatten har ju om inte annat visat på vad engagerade människor kan göra för att belysa och driva frågor.
Om man ska titta till USA är deras konstitutionella domstol ett ganska stort misslyckande som vakthund. Politiskt tillsatta jurister är inte bättre än de politiker som tillsätts vid allmänna val.
Dagens Arena | Brännhet politik
Svensk vänster har alltid sett med skepsis på ett sådant system. Demokratin ska i första hand försvaras av riksdagen och en stark offentlig debatt, inte av jurister. Men facit efter 11 september är dystert. Den politiska sfären har inte klarat uppdraget. I Sverige svek den mest uppenbart när två egyptier utlämnades från Bromma och slussades in i USA:s system av outsourcade förhörscentraler. Beslutet om FRA-lagen är ett annat exempel.
Den fjärde statsmakten, journalistiken, har inte heller klarat provet. Det tog till exempel lång tid innan uppgifterna om amerikansk tortyr omvandlades från ”åsikter” till ”nyheter”.
I en öppen sammanbunden värld kommer imperier att pressa andra länder till övertramp. Nu är det USA, om några år även Kina, Indien och Ryssland.
Frågan om konstitutionell domstol kan inte längre svepas bort utan eftertanke. Den finns nu i Grundlagsutredningens diskussioner. I våras gjorde de borgerliga partierna plus miljöpartiet ett överraskande utspel. Men deras förslag till domstol var en dåligt genomtänkt kompromiss.
Fortfarande väger argumenten mot tyngre. Följden blir ett politiserat och helt förändrat juridiskt system. Domare med karriärambition måste visa politisk färg. Vill vi det?