Etikett: liberalismen

  • FP Fredrik Malm anklagar socialdemokraterna för kravaller i malmö

    Att i svepande termer tala om vänstern ’kärlek’ till våldet är ungefär lika relevant som att prata om högerns kärlek till våldet. Rubrikerna är lika dumma. Och Peter Englund har tydligen helt tappat den för historiker så viktiga källgranskningen. Deltagarna på ESF hade inget med bråket på Malmös gator att göra! Pinsamt för en historiker.

    Men så är det också populärt att komma med svepande generaliseringar för att vinna ideologiska poängen. Ett utmärkt exempel på detta är FP riksdagsmannen Fredrik Malms klatschiga rubrik nedan och det blogginlägg där han lyckades få det att låta som socialdemokraterna i Malmö, vänstern i stort, ABF och hela Europan Social Forum var ute i kravaller på Malmös gator. Att 10000 demonstrerade i Malmö utan problem eller att det var reclaim the street vars fest urartade hade inget med saken att göra.

    Fredrik Malm: (S)ponsrade kravaller

    Socialdemokraterna ägnar sig åt att gång på gång syresätta grupper som vill införa stöveltramp som statsreligion och grupper som tror att man kan nå en bättre värld genom kravaller. ABF tar in dem som medlemmar, de beviljas statsbidrag, våldet ursäktas och extremisternas hålls om ryggen inom den ideologiska familjen.

    Men uppenbarligen är det en populär liberal åsikt att alla tillvänster om folkpartiet i hemlighet drömmer om diktatur och stöveltramp med sina ideologiska ’kusiner’. Vilka de nu är. Låt mig gissa att det är de vanliga högerliberala spökena Kuba, Nord-Korea och förstås diverse Islamiska terrorister.

    När blev den svenska liberalismen en del av den yttersta högern? Och så ideologiskt dogmatiska att de till alla pris måste angripa de som framför en avvikande åsikt   För det är förstås ideologi det handlar om. Fredrik Malm visste mycket väl att stenkastarna inte hade något med ESF att göra. Uppenbarligen har Fredrik Malm också missat all de fördömanden som kommit över våldsvekare redan 2001 i Göteborg och nu i Malmö från de riktiga deltagarna. Men det kanske inte är retoriskt relevant. Och visst är det skickligt att göra ’vänstern’ ansvariga för vad alla i malmö gjorde även om de som sagt inte hade något med saken att göra. Förövrigt

    Fredrik Malm: (S)ponsrade kravaller

    Jo, jag vet att stenkastarna inte formellt ingår i ESF. Men i praktiken är det inte riktigt så. Vid alla större forum och toppmöten uppstår samma visa. Den vänstern som säger sig vara fredlig har hittills inte lyckats sätta ned foten. Det enda som tycks beröra är frågor som handlar om strategi – alltså att stenkastarna förstör allmänhetens bild av evenemangen och att våldet inte gynnar saken.

    Jag har inte sett den kraft som är nödvändig hos den etablerade väntern, den kraft som säger att det här ställer inte vi upp på längre. Detta är inte förenligt med våra grundläggande principer och uppfattningar.

    Den viljan att på allvar marginalisera extremisterna finns helt enkelt inte inom vänstern. I stället försöker man att hålla isär vissa saker rent formellt, men man lägger ändå programmen så att det inte ska bli friktion. Ett annat exempel är dessa självutnämnda medborgarvittnen. De kommer ofta från icke-våldsvänstern, men tycks ha en stark ådra inombords att just försvara den andra delen av vänstern framför tv-kameror och lägga all skuld på rättsmakten.

    ESF vågade kritisera både marknadskapitalism och rådande samhällsstrukturer. Det gör man inte för de svenska marknads talibanerna liberalerna. Lika lite som du hädar i kyrkan ifrågasätter du liberalernas tro. På sätt och viss påminner de ganska mycket om de på 70-talet så aktiva marxisterna med skillnaden att det är Milton Friedman som är husguden, inte Marx.

    Den ännu mer mer till höger stående Dick Erixon lyckas få det till att Vänstern satte Malmö i brand medan Ingerö drar till med   Johan Ingerö: Stenkastning mot poliser, mordbränder och sönderslagna skyltfönster

    Vad som firades? Åh, bara ännu ett av snorunge-vänsterns sociala forum. Inget nytt under solen med andra ord.

    Just det, en förbipasserande man som försökte försvara sig när han fick glassplitter på sig blev nedslagen också. Uppenbarligen tillhörde han inte det ”vanliga folk” som vänstern representerar.

    Svensk polis behöver vattenkanoner och hårdare batonger.

    Stenkastning mot poliser, mordbränder och sönderslagna skyltfönster

    Mer i Media:
    Stenar regnade mot polisen, Stenkastning mot polisen i Malmö,

    Bloggat:

    PJ Anders Linder om politik & samhälle | SvD

    Historikern och akademiledamoten Peter Englund talar klartext om Malmökravallerna på sin blogg. Under rubriken ”Ökenvandring” riktar han hård kritik mot America Vera-Zavalas bagatelliserande i en Fokusintervju av det som skedde i Göteborg 2001 och fortsätter:

    ”[D]et hjälper inte om man påpekar att det här bara var något som bara en litet minoritet gjorde sig skyldig till, etc. Så länge man håller fast vid tankefiguren att det stora problemet är polisens agerande och vanligt folks lättrogenhet så är den preciseringen irrelevant.
    Vissa delar av vänstern kan bara inte släppa sin olyckliga och nostalgiska kärlek till våldet – vilket inte bara manifesteras i radikalt krossande av glas, utan även i sådana saker som abstrust svärmande för olika avdöda terrorister, som Amaltheamannen, eller Ulrike Meinhof .
    Ökenvandringen fortsätter.”

  • Kampen om mana 3

    Där är tydligen inte bara jag som ser bråket kring Mana som ett utslag av kulturkamp. När Expressen, Neo, och SVD tillsammans med diverse liberala bloggar samtidigt börjar attackera kan man förövrigt undra över de liberala kompisgängen i svensk media. Man kan aven undra varför yttrandefrihetens försvarare liberaler är så ivriga att införa censur och lägga ner tidningar. Detta brukar annars mest förkomma i diktaturländer. Det är faktiskt lagligt att både kritisera israel och ha vänster åsikter i Sverige. Än så länge om inte liberalismens ’frihet’ slår igenom.

    Är det förresten bara jag som tycker dagens liberaler påminner en del i sin övertygelse om att de är den intellektuella förtruppen för ett nytt samhälle om 70-talets leninister. Båda är ju övertygade om att de sitter inne med historiska ’sanningar’.

    Uppdatering:
    Nu har SvD rapporterat om Mana på nyhetsplats. Det är bättre än att ledarskribenter bedriver egen nyhetsrapportering på ledarplats med overifierad påståenden.

    Håkan A Bengtsson: Manar till kulturkamp

    Vissa dagar är det svårt att hålla sig för skratt. Jag kan inte ge något genomarbetat omdöme om tidskriften Mana. Men att anklagelserna om antisemitism, kvinnofientlighet och rasism saknar grund är helt uppenbart. Det spelar liksom ingen roll när den här typen av mediala högerdrev kör igång. Anklagelserna lever vidare oavsett om de stämmer eller inte. Som när Expressen på sin debattsida hävdar att ”vänsterrasism är inget nytt”. När till och med Tommy Hansson från den ökända och perifera tidningen Contra släpps in för att understödja tesen ”kulturstödet är bara för vänstern” då vet man att alla medel är tillåtna i denna ”liberala” kampanj mot vänsters imaginära dominans i kulturvärlden. Dilsa Demirbag-Sten fortsätter för sin del med att återge uppgifter i nyliberala Neo om att en skribent i Mana som ska startat tidningen i själva verket är påhittad. Vad det nu har med saken att göra. Uppgiften dementeras för övrigt i Dagens Nyheter.

    Dagens Arena | Högerns kulturkamp – Vill röka ut alternativa röster

    Nej, debatten om Mana är ett av flera tecken på att alliansen försöker överföra den danska högerns ”kulturkamp” till svensk mark. Genom att trycka tillbaka och skrämma kulturens utövare, vill man få till ett värderingsskifte. Opinionsmätningarna antyder ju att många av dem som 2006 röstade på alliansen i själ och hjärta är smygsossar. Därför vill regeringen röka ut allt som liknar socialism.I en sådan kulturkamp behövs konstruerade fiendebilder. I Danmark attackerades socialdemokratiska kulturarbetare för att dalta med muslimer och terrorister. I Sverige talas det nu om ett ”vänsterkompisvälde” som fördelar de offentliga kulturpengarna. Och i fallet Mana har några – utan att övertyga – påstått att statsstöd går till en tidskrift som skulle vara antisemitisk och kvinnofientlig.

    It-entreprenören Johan Staël von Holstein, som på kulturrådets möte i fredags reserverade sig mot beslutet om stöd till Mana, är en tydlig företrädare för alliansens kulturkamp. Valet av honom till ledamot i kulturrådet är ingen olyckshändelse. Han vill inte ge socialistiska tidningar statstöd, eftersom alla socialister för honom är Pol Pot-anhängare, massmördare eller Gulag-förespråkare.

    Men Mana hotar ingen. I den mån det funnits överdrifter eller stolligheter i den tidskriften ingår det i en vidsträckt yttrandefrihet. Skulle kulturrådet vilja bedöma rubriksättning eller vilken tolkning av verkligheten som är den sanna, luktar det censur.

    Mångfald är inte något slags kultursnobberi. Liberaler mår väl av att ibland ifrågasättas. Demokrati behöver mer än någonsin alla alternativa röster.