Vad hände med svensk vänster när man nu hamnat på samma sida som högernationalister i EU-debatten? För det är nationalstatsargumentet det handlar om.
Av döma av retoriken kommer nu himlen falla, arbetaren förslavas, det svenska statsskicket och det unika svenska försvinna när över-staten tar över. Är riksdagen redan igenbommad?
Självklart är varken riksdag eller svenska staten nedstängd, tvärtom vilka är det som sitter i EU? De
är Sverige och 27 andra Europeiska länder. Det är 10000-tals svenskat
som är med och deltar när EU-samarbetet utformas. Är det dessa som
ska ta över makten så är det ju vi själva som bestämmer.
– Bakom retoriken innebär fördraget en enorm maktöverföring från Sverige till EU, sa Hans Linde (v) i riksdagsdebatten.
Sen handlade Lissabon fördraget inte om mer makt till EU, tvärtom handlade det om ett bättre fungerande EU. Vilket förstås försvann helt i debatten. Lissabonfördraget gav till och med en utträdes paragraf och mer definerade vilkor för fackföreningar och en social dimension.
Vilket förstås inte spelade någon roll i debatten.
Det fanns en gång också en internationell gränslös vänster som såg samarbete i internationella organisationer som framtiden. Som var motståndare till nationalstaten och dåtidens ännu mer till trångsynta nationalism. Det var den internationella arbetarrörelsen vid 1900-talets början.
I grunden handlade det fortfarande om ja eller nej till EU efter
mer än 10 års medlemskap. Jag röstande nej till både EU och EMU för att
jag såg problemen och svårigheterna. Men jag är pragmatik realist. Sverige har integrerat inom EU och det vore en idioti att först gå ur EU för att sedan verka för att få samma vilkor i ett separat avtal med EU.
Istället för att sitta tjurande i ett hörn är det nu upp till alla att inse att EU är en del av den svenska politiska vardagen. En verkligheten som borde varit klar för alla den dag Sverige anslöt sig till EU. Och verka för ett bättre EU.
Att återigen göra som vi gjort de senaste årtiondet och strunta i EU är lika dumt som att inte gå och rösta. Eller sitta tysta när beslut ska fattas som man inte håller med om. Det innebär bara att andra fattar beslut för en. Vilket kanske en del vill. Då får de ju rätt.
Och nej, jag köper inte argumentet att riksdagen gick emot folkviljan. Var fanns det folkliga protesterna?`FRA-frågan drog mer protester än lissabonfördraget. Om det nu inte återigen handlar om att folk inte vill göra något men gärna gnäller och klagar efteråt.
Mer i Media:
Riksdagen sade ja till EU:s fördrag, Riksdagen röstade ja till Lissabonfördraget, ”Den svenska modellen och EU går att förena” – Aktuella frågor, Riksdagen sade ja till Lissabonfördraget, Riksdagen röstade för efter hård debatt,
Bloggat:
Riksdagen sade ja till EU:s fördrag
Lissabonfördraget är ett försök att få EU att fungera även om unionen utvidgas vidare från dagens 27 medlemmar. Därtill ska en ”president” leda stats- och regeringschefernas arbete, och majoritetsbeslut införs på fler områden än i dag.
Det senare har motståndarna i vänstern och miljöpartiet skjutit in sig på, liksom några dissidenter i det borgerliga lägret.
– Bakom retoriken innebär fördraget en enorm maktöverföring från Sverige till EU, sa Hans Linde (v) i riksdagsdebatten.
Varför är det så förfärligt att de gamla nationalstatsgränserna inte styr allting? invände Alf Svensson (kd). Och EU-minister Cecilia Malmström (fp) pekade på att Sverige får fler röster i EU-parlamentet.
– Sverige är ett av de länder som skulle förlora mest i inflytande om Lissabonfördraget inte antas, sa Cecilia Malmström.
Som vanligt i EU-frågan var socialdemokraterna i luven på den övriga oppositionen i mp och v. En nymodighet i kammaren var däremot när två moderater debatterade med varandra: utrikesutskottets ordförande Göran Lennmarker och Anne-Marie Pålsson, en av de borgerliga ledamöter som motionerat om att göra ärendet till en grundlagsfråga (vilket hade krävt två riksdagsbeslut med val emellan).
Socialdemokraterna balanserade på sitt eget sätt mellan partilinjen, ja till fördraget, och skepsis mot EU:s syn på svenska kollektivavtal efter striden om det lettiska byggföretaget i Vaxholm.
Gruppledaren Sven-Erik Österberg talade länge om hoten mot den svenska modellen, trots att de egentligen inte hade med Lissabonfördraget att göra. De s-avvikare som krävt garantier för kollektivavtalens fortlevnad teg.
I brist på ett nej till fördraget, eller en folkomröstning, försökte v och mp få riksdagen att förklara förslaget vilande i ett år. Med antalet röstande i kammaren hade det krävt 48 röster, men utfallet blev alltså bara 39.