Mediahantering har betydelse. Journalistdrev påverkar utvecklingen och att tro att motståndare snällt ska sitta tysta är naivt.
Nu hade jag sagt att orkanen fick stormstyrka efter den berömda midnatts presskonferensen med Vanja för en vecka sedan. Det var då LO kallade till presskonferens där efter 1 och en halv timmes väntan journalisterna fick höra att allt var någon annans fel. Och där ingen kunde ge några klara besked om vad som hade hänt. Det enda besked journalister fick var att Vanja Lundby-Wedin på egen hand bestämde sig för att kräva tillbaka Christer Elmehage på 20 miljoner.
De är knappast konstigt om trycket från media ökade efter detta.
Arbetarrörelsens usla mediehantering kan fälla Wanja | Newsmill
Alltså är upprördheten över pensionskarusellen och Wanja Lundby-Wedins minst sagt ansvarslösa styrelseutövning ingen överraskning. Det intressanta är snarare hur medierna, och arbetarrörelsen, hanterat de senaste veckornas ”Wanja-gate”.
Redan när AMF-affären briserade för drygt två veckor sedan stod det klart att Wanja Lundby-Wedin skulle hamna i den situation där hon nu befinner sig. Drevet tog fart och det spelade ingen roll vad hon sa, att Svenskt Näringslivs dåvarande ordförande Ebba Lindsö inte heller hade någon koll på Christer Elmehages pensionsavtal, att det var flera än Wanja Lundby-Wedin som satt i den styrelse som godkände ovan nämnda avtal. Den drevet börjar med är den som ensam får ta smällen hela vägen till the bitter end. Att arbetarrörelsen inte tog kommandot över händelseförloppet utan i stället väntade till dess att situationen blev alldeles för uppskruvad och högljudd för att slippa undan är däremot anmärkningsvärt.