Claeskrantz.com

Etikett: Militär

  • Avskaffade värnplikt anpassning till verkligheten

    En avskaffad värnplikt är en anpassning till en verklighet som sprungit ifrån medborgarsoldater. Massarmer är lika otidsenliga som tanken att det går att sätta ett gevär i händerna på vad som i praktiken är civila med lite grundutbildning och träning.

    Och ja. Jag vet argumenten för värnplikt med allt från demokratiaspekten till civil kontroll. Som jag ser det handlar om en professionalisering och en yrkeskår likt polisens i framtiden. Men som vanligt lever främst vänsterpartiet och även socialdemokraterna kvar i en 50-tals bild av en modern militär. Inte för att de borgerliga är bättre med moderaterna som helt verkar sakna säkerhetspolitik annat än att Sverige ska gå med i NATO. Och följa ledningen från Washington.

    Och nej, jag är ingen militarist. Däremot inser jag att precis som det behövs poliser behövs det väpnade styrkor. Och att dessa inte kommer att se ut som gårdagens. Mindre, rörligare, högteknologiska och samordnade mellan olika vapenslag. Där de som ’jobbar’ är högutbildade och tränade i flera år för att klara sina uppdrag.

    Försvarspolitik eller säkerhetspolitik är ju inte något som diskuteras öppet i Sverige. Det behövs ett förnyat tänkande och en anpassning till en situation som varken grundas i kalla kriget eller i en eviga freden där länder agerar utan stormakts ambitioner.

    Mer i media:
    SVD, HD,

    Bloggat:

    Tokmoderaten, Motpol, Svensson, Din ledamot i riksda…, Den Liberala Misantr…, Klotband och The Life of Avlo

    Värnplikten avskaffas i fredstid

    Socialdemokraterna, vänsterpartiet och centern har varit de varmaste anhängarna av värnplikten. Men enligt vad TT erfar så är utredningens huvudspår nu att titta på ett system där värnplikten i fredstid är avskaffad. Den svenska värnpliktslagen ska dock inte upphävas, utan vara vilande. Tanken är att regeringen i orostider ska kunna gå till riksdagen och begära att värnplikten snabbt återinförs.

    Socialdemokraterna har dock skrivit ett särskilt yttrande i delbetänkandet där man är kritisk till att den bara fokuserar på ett alternativ där värnplikten avskaffas, men de har ändå valt att stanna kvar i pliktutredningen.

    - Vi vill fortfarande ha kvar värnplikten, säger socialdemokraten Anders Karlsson, ordförande i riksdagens försvarsutskott.

    Knäckfrågan, som pliktutredningen ska grunna vidare på, är hur försvaret ska rekrytera sin personal. Flera partier vill avskaffa mönstringsplikten. Försvarsmakten vill gärna, även med frivillig rekrytering, ha kvar mönstringen, för att kunna plocka russinen ur kakan. Det finns dock juridiska problem med att tvinga ett stort antal personer att mönstra, när bara en mindre grupp kommer att rekryteras.
    Vänsterpartiet vill behålla någon typ av mönstringsplikt.

    - Vi vill inte att rekryteringen ska gå till på samma sätt som hos polisen, som helt bygger på att intresserade söker till polishögskolan, säger Gunilla Wahlén, vänsterpartiets ledamot i riksdagens försvarsutskott.

    as

  • Den döda neutraliteten – 1.1 miljard till USAs Afghanistan krig

    Det säger en del om om insatsen i Afghanistan att 738 miljoner går direkt till den svenska militära närvaron och en del stor del av de övriga pengarna går till militärt bistånd.

    Detta vill nu den moderatledda alliansen utvidga med mer soldater? Tala om en utrikespolitik fixerad på att vara springpojke för amerikanska intressen. Är det verkligen meningen att allt det som återstår av det svenska försvaret ska var vad som i praktiken är legosoldater i ett amerikanskt krig? Är det den moderata försvarspolitiken. Och från socialdemokraterna och miljöpartiet är det hittills knäpptyst om Afghanistan trots att alla inklusive de generaler som leder striderna vet att det inte finns någon militär lösning. Liksom de svenska riksdagspolitiker som har i uppgift att övervaka den svenska utrikes och säkerhetspolitiken. De visst inte ens att Svenska soldater fanns med som rådgivare till den Afghanska armen. Uruselt att skicka soldater till ett krig utan att sedan besvära sig med att ta reda på vad som händer.

    Jag undrar om den politiska viljan finns till en uppgörelse hos USA/NATO med talibanerna. Det är i praktiken det som krävs för att få slut på striderna. Men det innebär förstås att de förlorar ansiktet och NATO i praktiken besegrats i sitt första verkliga krig. Min gissning är att kriget fortsätter och utvidgas för det är enklare.

    ”Ingen seger i Afghanistan”

    Brigadgeneral
    Mark Carleton-Smith, som just kommit hem från en andra vända i
    Afghanistan, säger till Sunday Times att människor borde ”sänka sina
    förväntningar” på hur konflikten kommer att sluta.

    Han anser också att britterna ska göra sig beredda på en eventuell uppgörelse med talibanerna.

    –
    Vi kommer inte att vinna det här kriget. Det handlar om att få ner
    upproret till en hanterbar nivå som inte är ett strategiskt hot och som
    den afghanska armén kan ta hand om, säger han.

    Carleton-Smith
    anser att hans styrkor har” tagit udden av talibanerna för 2008″ men
    ser det som ”orealistiskt att antagligen otroligt” att vänta sig att de
    multinationella styrkorna i Afghanistan kan rensa landet på beväpnade
    band.

    – Om talibanerna vore beredda att sätta sig på andra sidan
    bordet och tala om en politisk lösning, så är det exakt den sortens
    framsteg som skulle så slut på uppror som det här.


    Sen kommer Carl Bildt nedan och övriga svenska politiker som säger vi är i Afghanistan på FN uppdrag med struntprat för att uttrycka det milt. Något som även socialdemokrater och miljöpartister har bidragit till är att sprida myten om FN-uppdrag. Afghanistan är ett regelrätt krig.  Det finns inte en fredfrämjande FN soldat i Afghanistan. Däremot NATO soldater som efter uppdrag av permanenta medlemmar i FN säkerhetsråd kontrakterats som militär ockupationsstyrka.

    Det kan också vara värt att påpeka att Obama-Biden om de vinner vill utvidga Afghanistan kriget till Pakistan och i praktiken genomföra en amerikansk invasion av de oberoende stamområden i norra pakistan där neo talibanerna fått en fristad.

    Den afghanska utmaningen « Alla Dessa Dagar

    Jag
    ser att förra talmannen Thage Peterson upprepar sin kritik av Sveriges
    insatser genom att säga att vi inte längre är neutrala.

    Riktigt vad han menar med det förstår jag inte.

    Vi är ju i Afghanistan som en del av en omfattande internationell insats beslutad av FN:s säkerhetsråd.

    Och
    vi kan inte stå neutrala till om den insatsen skall lyckas eller inte.
    Dess framgång – eller misslyckande – kommer att påverka också vår egen
    framtid.

    Det finns ingen som helst anledning att underskatta utmaningen i Afghanistan.

    Och
    den kommer att stå allt mer i fokus under de kommande månaderna – också
    i samband med att en ny amerikansk administration tillträder.

    Så det finns all anledning att välkomna en bredare diskussion också i Sverige.


    Symboliskt för hela Afghanistan insatsen?

    Afghanistanstyrka kan utökas | Inrikes | SvD

    Som framgick av söndagens SvD-reportage ”Sveriges glömda krig” vill både soldater och befäl i Afghanistan förändra den militära svenska insatsen. Styrkan med dess 373 personer kostar 785 miljoner kronor per år. Trots det är det i praktiken endast ett 30-tal skyttesoldater som kan sättas in flexibelt.

    Enligt flera källor till SvD förbereder nu Försvarsdepartementet en mindre ökning av antalet soldater för att kunna agera mer effektivt över hela det område Sverige ansvarar för.

    –Det framfördes även till mig när jag var nere och besökte Kabul och Mazar-e-Sharif i juni. Vi kan behöva öka styrkan något. Detta för att nå ut områden i de fyra provinserna som är svåra att nå och där det finns en svag svensk närvaro, säger Göran Lennmarker (m).

    En proposition ska läggas för riksdagen i oktober-november och där kan utökningen ingå. Det kan bli 30-talet skyttesoldater, vilket inte låter så mycket men i praktiken innebär det en fördubblad effekt.

    –På de få ställen i världen där vi har militär personal ska vi vara effektiva. Även med en mindre ökning av styrkan så får vi ut en betydligt högre effekt, bekräftar en av SvD:s källor.

    På den svensk-finska basen Northern Lights i Mazar-e-Sharif pågår redan byggnadsarbeten som gör det möjligt att ta emot både fler soldater och materiel.

    Sverige satsar totalt 380 miljoner kronor per år i bistånd till Afghanistan. Inom UD gjordes i våras en internutredning med målet att svenskt bistånd och säkerhetsarbete ska gå hand i hand.

    –Idag ger vi övervägande delen av vårt bistånd via den afghanska regeringen och via de internationella organisationerna. Vi får ta upp i riksdagen i höst om vi ska göra riktade biståndsåtgärder just i de fyra provinser där Sverige är verksamt, säger Göran Lennmarker som tillägger:

    –Ibland är det så att viss typ av bistånd bara kan ges av militär, i områden där det är mycket svårt och oroligt så att ingen annan kan vara där.

    Utrikesminister Carl Bildt kommenterade igår på sin blogg SvD:s artiklar från Afghanistan. Bildt skrev att ”Situationen i regionen – och vad som kan och bör göras från det internationella samfundets sida – står högt upp på min lista över frågor för de närmaste månaderna”.

  • Brittisk general säger Aghanistan kan inte vinnas


    Jag undrar om de svenska militärer och det försvarsutskott i riksdagen som inte hade en aning om vad de svenska trupperna sysslade med i Afghanistan någonsin funderat över framtiden för Afghanistan.  Eller motsättningen i att Sverige bygger upp en arme som det saknas folkligt stöd för. Och en arme som inte kommer att finnas kvar den dag den nödvändiga politiska lösningen med Pashtun/Taliban ledarna genomförs. Karzai är knappast känd som borgmästaren av Kabul utan orsaker. Afghanistan styrs idag av samma klaner om krigsherrar som tidigare. Att tala om en demokratiska regering är ren propaganda.

    När ska både den nuvarande svenska regeringen och de socialdemokratiska och MP politiker som fattade beslut om det svenska Afghanistan deltagandet fatta att demokratiexport genom att sätta maskingevär i ryggen på folk inte fungerar. Eller att en demokratisk stat av västmodell knappast kan skapas på några år.

    Uppenbarligen har riksdagen heller ingen kontroll över vad den svenska militären sysslar med utanför Sverige eller så har den moderat ledda alliansregeringen ljugit för riksdagen?

    Förövrigt när ska Sverige sluta vara väskbärare för USAs intressen i Europa och resten av världen. En politik som knappast gynnar svenska intressen. Om Frankrike, Tyskland, Italien med flera klara av att föra en egen politik för nationella intressen som NATO medlemmar varför agerar Sverige som den mesta lojala av amerikanska allierade trots att vi inte har några formella åtaganden. Eller har vi det?

    Hur var det nu igen med det underättelseutbyte Sverige hade?

    Likadant har någon svensk politiker överhuvudtaget läst vad de är för strider som utkämpas i Afghanistan? Om nu någon inte visste det handlar det om krig och inte biståndsarbete med säkerhetsproblem. 

    As their gruelling tour of duty in Afghanistan ends, men of 2 Para tell of relentless battles with an enemy that simply doesn’t know when he is outgunned

    ¨AS the Afghan sun set over the end-of-tour memorial service last Wednesday at British headquarters in Lashkar Gah, 32 names of the dead, aged between 19 and 52, were solemnly read out, including that of the first woman killed, Corporal Sarah Bryant. Almost every other name, it seemed, was from 2 Para.

    The 2nd Battalion the Parachute Regiment lost more lives than any other section of 16 Air Assault Brigade — 11 in total, and five in one week in June — or one in 10 of the unit.

    Over the past few days, as the paras flew back to Camp Bastion at the start of their journey home, the mood was sombre. “2 Para took the bulk of the casualties,” said Sergeant Andrew Lamont.

    “I lost a few good friends I’ve known for 12 years. Others lost limbs. But when you’re out on the bases you just get on. If anything it encourages you to fight to the best of your ability. Only now, as we’re going home without them, is it really sinking in.”

    The most recent victim was popular Lance-Corporal Nicky Mason, killed by a roadside bomb while on patrol keeping the Taliban away from the Kajaki dam. “It was a big shock to everybody,” said Lamont, who was just a few hundred yards away when he heard the blast. “When I got back to camp I actually had a cigarette, the first I’d smoked in 19 years.”

    It was not supposed to be that way. Unlike 16 Air Assault Brigade’s first tour in Helmand two years ago, when the then defence secretary John Reid declared that he hoped not a single shot would be fired, they were well prepared this time.

    They had almost twice as many men — 7,800 troops and four combat battalions, consisting of the 2nd and 3rd Battalions the Parachute Regiment and two battalions of the Royal Regiment of Scotland. Their commander, Brigadier Mark Carleton-Smith, declared them “the best equipped force the British Army has ever sent”.

    But the Taliban have also changed tactics, increasingly using improvised explosive devices (IEDs), hiring foreign fighters from Chechnya and Uzbekistan as well as from Pakistan, and even managing to lure defectors from the Afghan national army who had been trained by British and American forces by offering to double their £90-a-month combat pay.

    Capitalising on an increasingly unpopular government in Kabul and growing anger at civilian casualties, the Taliban now present themselves as less hardline, promising if they return to power they will no longer ban kites or demand quite such long beards.

    As he prepared to hand over to the marines, Carleton-Smith admitted that it had been “an intense summer”. But he insisted: “That intensity has been less a product of resurgent Taliban and more the result of a larger international military footprint. We’re controlling more, our perimeter is wider, more people are living in our enclaves.”

    He said British forces had killed six senior or mid-level Taliban commanders and successfully transported a US-funded turbine to the Kajaki dam to prepare the way for a supply of electricity.

    “We’ve taken the sting out of the Taliban for 2008,” he said. “As autumn turns to winter those who are foreign will return home and restore themselves and only reappear after the poppy harvest in May or June.”

    The number of civilians caught in the crossfire has also been reduced. “We’ve dropped fewer bombs than on any of the previous missions,” said Carleton-Smith.

    Yet, while the British claim 78% of the population lives in their zones, the governor of Helmand says half the province is under Taliban control and they are fighting in Nad Ali, less than 10 miles from brigade headquarters in Lashkar Gah.

    Carleton-Smith acknowledges the preponderance of Taliban ringtones proclaiming “Death to the Invader” that are heard on the street, but dismisses them as “quite a good insurance policy to have on your phone”. He insists that “the very conventional battlefield of 2006 no longer applies”.

    For those engaged in the fighting, it certainly seemed like war, particularly to the men of 2 Para who lost so many comrades.


    Mer i media:
    Sveriges glömda krig, Svenskar i afghanska strider, Svenska soldater i strid i Afghanistan – rådgivare åt afghanska armén,
    Svenskar rådgivare på USA-bas

    Bloggat:
    Svensson,

    Tolgfors stöder rådgivning i Afghanistan | Inrikes | SvD

    – Sverige liksom dussintals andra västländer samarbetar med Afghanistans legitima regering för att hjälpa dem att få ökad kontroll över det egna territoriet. Vi stöder och vi utbildar afghanerna som gör insatserna själva. Afghanistan står inför betydande hot av grupperingar som är allt annat än demokratiska, understryker Sten Tolgfors.

    – Vi har inte fattat beslut om att vi ska ha rådgivare i stridande miljöer på det sättet, säger Peter Jonsson (s) som suttit i försvarsutskottet sedan 2002.

    – Läser man vilka uppgifter soldaterna har i Afghanistan så står det inte ett ord om att de skulle hamna i sådana här situationer. Det är hårresande, säger miljöpartiets ledamot i utskottet Peter Rådberg.

    – Om regeringen har fört riksdagen bakom ljuset är det mycket allvarligt. Vi ska i höst behandla en proposition om insatsen i Afghanistan. Då får vi gå till botten med vad som pågår så vi vet vilka uppdrag vi ställer oss bakom, säger försvarsutskottets ordförande Anders Karlsson (s).

    Allan Widman från folkpartiet har varit i Afghanistan men kände ändå inte till att de svenska rådgivarna varit vid stridslinjen med afghanska armén.

    – Jag utgår från att Försvarsmakten följer de regler som finns. Rådgivarnas verksamhet är oerhört viktig för att afghanerna själva ska kunna ta hand om sin säkerhet, så att vi en dag kan lämna Afghanistan. Enligt min bedömning har rådgivarna en stor effekt, säger han.

    ”Ingen seger i Afghanistan”

    Brigadgeneral Mark Carleton-Smith, som just kommit hem från en andra vända i Afghanistan, säger till Sunday Times att människor borde ”sänka sina förväntningar” på hur konflikten kommer att sluta.

    Han anser också att britterna ska göra sig beredda på en eventuell uppgörelse med talibanerna.

    – Vi kommer inte att vinna det här kriget. Det handlar om att få ner upproret till en hanterbar nivå som inte är ett strategiskt hot och som den afghanska armén kan ta hand om, säger han.

    War on Taliban cannot be won, says army chief – Times Online

    Britain’s most senior military commander in Afghanistan has warned that the war against the Taliban cannot be won. Brigadier Mark Carleton-Smith said the British public should not expect a “decisive military victory” but should be prepared for a possible deal with the Taliban.

    His assessment followed the leaking of a memo from a French diplomat who claimed that Sir Sherard Cowper-Coles, the British ambassador in Kabul, had told him the current strategy was “doomed to fail”.

    Carleton-Smith, commander of 16 Air Assault Brigade, which has just completed its second tour of Afghanistan, said it was necessary to “lower our expectations”. He said: “We’re not going to win this war. It’s about reducing it to a manageable level of insurgency that’s not a strategic threat and can be managed by the Afghan army.”

    The brigadier added: “We may well leave with there still being a low but steady ebb of rural insurgency . . . I don’t think we should expect that when we go there won’t be roaming bands of armed men in this part of the world. That would be unrealistic and probably incredible.”

  • Inget konsensus i säkerhetspolitiken

    Jag hade knappast beskrivit svensk säkerhetspolitik med ord som konsensus. Snarare vakum och tystnad offentligt. Eller nutida varianter på uttalanden om att vår beredskap är god. Det saknas det balans och realism från båda håll. Vi står med ett ben i ett nationellt försvar och det andra i någon form av allians. Där sprickan emellan de två målen vidgas snabbt.

    Från försvarsvännernas sida har många fortfarande inte gått ifrån tanken på ett nationalstats försvar av 50-tals modell. Där Sverige står ensamt. Det finns ingen analys av en förändrad värld eller effekterna av globaliseringen på svensk säkerhetspolitik från det hållet. Om svensk ekonomi har globaliserats har också svenska säkerhetspolitiska intressen förändrats. Cybersäkerhet är en sådan fråga. Hur lätt eller svårt är det att slå ut svensk nationell it-infrastruktur. Det är fortfarande ’ryssen’ i invasion flottor från östersjön som är det militära hotet. Hot från icke-nationella organisationer eller miljö, förstörda ekonomier eller s.k failed states talas det inte allas om. Var det någon som observerade att regerings kansliet slogs ut vid en attack för ett år sedan. Liksom polisen. Det var förstås på internet. Vad hade hänt om det varit Sveriges television eller övriga svenska medier liksom större delen av det offentliga sverige. Första steget i att slå ut ett land är att störa eller förstöra kommunikationsmöjligheter.

    Likadant verkar den militära utvecklingen ha gått många förbi. Är det ens troligt att militära styrkor kommer att slås på brigad eller divisions nivå i framtiden inom det Europeiska närområdet? Det finns ett undantag när det gäller behovet av stora styrkor. Om man ska permanent ockupera ett land. Libanon kriget 2006 gav annars en hänvisning vart den militära utvecklingen går. Har t ex Sverige idag ett fungerande missilförsvar? Hur sårbara är traditionella formeringar med t ex stridvagnar mot små grupper beväpnande med missiler? Finns det beredskap för en attack likt den i tunnelbanna i Tokyo med bakteriologisk eller kemiska vapen? Var finns den diskussionen.

    Som inlägget nedan helt korrekt påpekar handlar framtiden om stormakts konkurrens likt den värld som rådde för 1914 där tillgång till råvaror och marknader essentiella. Där två tydliga  block formeras. SCO är ett sådant baserat på gemensamma intressen. NATO ett annat sådant verktyg för främst amerikansk utrikespolitik. Båda vill självklart ha militär dominans och kontroll. Pentagons långtids planering är baserad på tanken om global militär dominans för USA. Länder som Frankrike agerar, med svenskt bistånd förövrigt, för att stärka sitt globala militära ’foot print’

    Var finns Sveriges intresse här? Stabilitet och fredlig utveckling borde vara ledorden. Finns den bästa vägen i att gå med i en allians som i stort är ett verktyg för fortsatt amerikansk global militär dominans. Har vi idag möjlighet att bygga upp en nationellt oberoende försvar. Eller det tredje allternativ.

    Jag menar att ett Europeiskt säkerhetssamarbete är den enda vägen för Sverige. Både för att hindra europeiska länder från att gå skilda vägar och som en balans mellan SCO länderna och NATO-USA alliansen. Där den europeiska förvarsförmåga baseras på inre säkerhet. Eller med andra ord. Inga europeiska soldater utanför europa annat än under FN flagg.  Det finns redan nu ett tydligt europa block inom NATO. Varför inte ge dessa länder ett alternativ.

    För att det ska fungera måste Sverige på allvar engagera sig i den Europeiska säkerhetspolitiska utvecklingen. Lissabon fördraget blir här en byggsten då EU får en officiell utrikes samordnare med en egen organisation. Men det krävs mycket mer än så. Sverige måste aktivt driva en egen vision av vad ett Europeiskt utrikessamarbetet innebär.

    Allt som varit omöjligt tycktes plötsligt möjligt. Men fönster, liksom dörrar, kan stängas så som de stängts efter 1815 (Wien) och 1919 (Versailles), när en skenbart ljus framtid gick förlorad.

    Sverige tog mer än alla andra länder fasta på det nya. I rasande takt avvecklade vi vårt invasionsförsvar och körde ner arméns försvarsmateriel i smältugnarna med undantag för det vi skänkte till de baltiska länderna. Jas behölls av näringspolitiska skäl.

    Samtidigt pekade vi finger åt Finland för att de inte gjorde som vi. Efter några år hade Sverige inte fler artilleripjäser än vi tidigare haft för försvar av Gotland eller Kalix.

    Vi avstod till och med från att upprätthålla militärt systemkunnande. Idag finns det inga svenska officerare som kan föra brigad och inga som kan bringa infanteri, pansar, artilleri, luftvärn och flyg till samverkan på stridsfältet, ja inte ens på ­övningsfältet.

    Däremot är vi duktiga på internationella insatser i Afrika och Asien och på Nato-stabstjänst. Allt det här vore utmärkt om det främjade vår framtida säkerhet, vår frihet och vårt oberoende. Men är det så?

    Det svenska tunnelseendet har gjort oss blinda för att världen inte blev som vi trodde. De gemensamma värderingarna fick ingen växtkraft.

    Demokratin hyllas visserligen nästan överallt, men dess former liknar knappt varandra: västerländska, ryska, kinesiska. Mänskliga rättigheter har blivit en komplikation i det internationella systemet.

    Efterlevnad av internationell rätt avkrävs bara de små. Amerikanska, ryska, kinesiska, franska etcetera medborgare dras inte inför internationell domstol. Militära ingripanden görs utan FN-mandat.

    Religion görs till politik inte bara i Iran, Indien och arabvärlden utan även i USA och Ryssland. Vi är på väg in i en multipolär värld där flera slags nynationalism smyger fram bakom en internationalism som har främst ekonomiska drivkrafter och där fattigare energiproducenter kan komma att ställas mot rikare energikonsumenter.

    När vi ser framåt är det ett 1800-talsliknande multipolärt system med maktbalansfilosofi som vi måste vara beredda att anpassa oss till. Som väl är tar maktkampen sig tills vidare främst ekonomiska former.

    Men vem vet vad konkurrens om energi, livsmedel och vatten samt massflykt undan plågor kan ta sig för framtida uttryck?

    Sverige behöver en grundlig omprövning av sin säkerhetspolitik och sin försvarspolitik. Vågar vi hoppas att försvarets kris utlöser en sådan?

    Eller har vi fastnat i ett inrikespolitiskt konsensusträsk där alla ifrågasättanden framstår som hot?

    Vi måste hushålla med begränsade resurser. Därför måste det nu ske en svensk omprioritering från det globala till det nordiska.

    Det närmast obefintliga skyddet av svenskt territorium har blivit ett problem för våra grannar, och detta märkligt nog redan innan det har blivit ett problem för oss själva.

    Alltså: dags för omprövning!

    SvD » Brännpunkt » Farlig konsensus i säkerhetspolitiken

    CB

  • Var finns fienden?


    Det jag saknar är den säkerhetspolitiska bedömningen. Behöver Sverige idag eller inom överskådlig framtid ett invasionsförsvar? Som utvecklingen set ut idag kan man fråga sig om tex östersjön behöver 12 olika flottor annat än som ett dyrt arbetsmarknadsprogram. Att Jas idag handlar mer om industripolitik än ett verkligt försvarsbehov är uppenbart.

    Att den råder ett militärt och säkerhetspolitiskt kaos får både militärledningen och svenska från alla läger ta på sig ansvaret för . Sverige står med ena benet i allianser som NATO och EU och med andra benet i kvar i ett invasions försvar från 1950-talet. Ett resultat av mer än 10 års tysta positions förflyttningar och en rädsla att ta sig an 2 frågor neutraliteten och värnplikten.

    Säkerhetspolitik borde skötas kallt och nyktert. Den borde inte kopplas samman med dolda industrisubventioner eller arbetsmarkandspolitik.

    Överbefälhavaren beskriver på försvarets hemsida hur de stora förändringarna som försvaret nu ställs inför kommer att få effekter på den operativa sidan:
    – Jag kommer därför att anmäla till regeringen att vi under de närmaste åren inte med säkerhet kommer att kunna leverera efterfrågad effekt och inte heller uppnå balans mellan verksamhet och ekonomiska resurser, säger ÖB på hemsidan.
    ÖB:s slutsats är att om man samtidigt som resurserna dras ned också ska leva upp till regeringens krav på ökade internationella ambitioner måste minska försvaret av det egna landet.
    ”Med minskade ekonomiska anslag betyder detta att Försvarsmakten tvingas sänka ambitionen när det gäller förmågan att möta omfattande militära operationer som hotar Sverige”, skriver han.
    De nedskärningar som väntar innebär förutom nedläggningen av jägarbataljonen i Arvidsjaur med 150 anställda också att utbildningsgrupperna i Kiruna, Östersund, Gävle, Strängnäs, Eksjö, Skredsvik, Halmstad, Karlskrona och Berga avvecklas.
    ÖB tvingas också avveckla en av de två flygflottiljerna F21 i Luleå (607 anställda) eller F17 i Kallinge (550 anställda). På det sättet försvinner en Gripen-division som troligen kommer att flyttas till F7 i Såtenäs. Slutgiltigt beslut om flygvapnets nya orgainsation kommer att tas först i september.
    Också ingenjörsregementet Ing 2 i Eksjö ska vara ett av de regementen som hotas av nedläggningen eller flytt.
    Det kommer dock att bli frågan om fler nedläggningar. Vilka dessa blir kommer ÖB att presentera vid en presskonferens senare i eftermiddag

    ”Sverige kan inte försvaras”

    SVD SVD2

  • Folkpartiet sätter hästen framför vagnen

    defencecuts1.jpg
    Att försvarsorganisationen behövs ser över är uppenbart för de flesta som följer debatten.

    Men jag ser inte hur man kan organisera om försvaret utan att först ha en diskussion om vad vi ska med försvaret. Vem eller vilka är

    tänkbara hot. Är det utlandsuppdrag i samarbete med andra som gäller eller territorialförsvar. Eller både och. Innan detta har

    debatteras kanske det är lite förhastats att börja lägga ner allt. Att

    debattera faktisk försvarspolitik är förstås något som de flesta politiker idag skyr som pesten. Istället sker det en sakta

    glidning mot både NATO och EU där enligt min mening riskerar att förlora kontrollen över sin egen säkerhetspolitik.

    SvD » Brännpunkt » Lägg ned fler regementen

    Likväl måste något

    göras, ju förr desto bättre. Det är hög tid att överväga en ny och mer rationell grundorganisation.Utgångspunkten måste vara stora och

    rationella förbandsenheter med tyngdpunkten i våra tätbefolkade regioner. Där finns goda utsikter till rekrytering av soldater och en

    senare karriärväxling till den civila arbetsmarknaden.Nytt blir också att överväga vilken betydelse ett ökande nordiskt samarbete ska få

    för den militära utbildningen.Kan vi slåss skuldra vid skuldra med norrmän och finnar ute i världen bör det inte finnas några hinder för

    gemensam utbildning och övning. Även om detta innebär att svenska granatkastarförband hamnar i Finland eller transportflygplan i

    Norge.Den nuvarande regeringen planerar för betydande besparingar på försvaret. Samtliga oppositionspartier vill spara ännu mycket

    mer.Även om ambitionen är att ta hem det mesta genom minskat industristöd och fler köp från hyllan kommer vi, förr eller senare, att

    behöva överväga vilka förmågor som ska finnas kvar i försvaret.En ny grundorganisation måste också inbegripa dessa svåra och långsiktiga

    ställningstaganden.