Det är lite förbryllande att läsa Kent Perssons blogginlägg nedan. Uppenbarligen har han missat de senast två årens diskussion om både förnyelsen inom socialdemokratin och Mona Sahlins ledarskap både i media och i den s-märkta bloggosfären. Har han sovit de senaste två åren? Om enskilda s eller m bloggare uttrycker sin entusiasms över vad partierna gör är heller inte så konstigt.
Att sedan socialdemokraterna valt en partiledare som inte pekar med hela handen utan istället uppmuntrat dialog och debatt inom socialdemokraterna är väl om något ett tecken på modernt ledarskap. Till skillnad från Fredrik Reinfeldt som tycks bli mer lik Göran Persson för varje dag som går.
Även Fredrik Reinfeldt hade ju sina problem med de moderata väljare som undrade varför han drev en ‘sosse’ politik Förtroendet var inte så stort bland moderaterna runt 2007 om nu någon kommer ihåg så långt?
Socialdemokratins problem om något har istället varit en dålig kommunikations och media strategi. Socialdemokratin och nu de rödgröna har inte tillräckligt hårt och envist tryckt så att
den moderata dominansens i media och över verklighetsbilden ändrats.
Något som jag hoppas det ska bli ändring om de rödgröna vill vinna valet 2010.
Ledarskapsfrågan kommer att avgöras på valdagen 2010. Inte av tillfälliga opinionsmättningar. Valet 2010 är Mona Sahlins eller Fredrik Reinfeldts att förlora.
Förbryllad. Jag är förbryllad över avsaknaden av diskussionen inom S kring krisen runt Mona Sahlins ledarskap. I bloggsfären låtsas de flesta S-märkta bloggarna som om det regnande. Lika förvånad som jag blir över alla borgerliga bloggar stora icke reflekterande glädje över siffrorna för Fredrik Reinfeldt. Balansen saknas helt. På gränsen till onyanserat. Märkligt. Eller så är det så att valrörelsen är igång.
Jag menar, en bloggare som Peter Andersson brukar ha nyanser och analys. Men inte nu. 6-0 till sossarna utbrister han. Detta trots att Sahlin just nu befinner sig i ett läge där hennes förtroende är i botten. Förtroendet för henne är faktiskt inte bara dåligt och lågt. Det är uruselt.
Givetvis har förtroendet för partiledarna betydelse. Jag har skrivit om det tidigare att man ska inte överdriva siffrornas betydelse. De påverkar i högsta grad partiernas agerande och självförtroende. Det i sin tur påverkar samtalen med väljarna. Ett parti som har en ledare som saknar förtroende kommer att ha en större uppförsbacke i att vinna väljarnas förtroende.
Man vinner val på politik och på vad man vill göra i framtiden. Gamla meriter räknas knappt, eller inte alls. Men, det är partiledaren som ansvarar för att partiet driver politik och driver rätt frågor. Här spelar ledarskapet stor roll. Politiken drivs inte av sig själv. Ledarskapet avgör ytterst vilka frågor man går till val på och hur de kommuniceras
Ty(s)tnaden kring Sahlins ledarskapsproblem är förbryllande « Kent Persson (m) blogg