Det är kanske inte förvånade att Nathan Shachar lyckas få in multikulturalismen och
fanatiska Islamism i samma krönika. Att han därmed även upprepar ett argument som lika gärna kunde skrivits i SD-kuriren får mig att undra över en person som väl fortfarande är DNs korrespondent i Mellanöstern? Att sedan blanda in sociologer och andra vad man kan förmoda han tycker är löst vänsterfolk är exakt den argumentation som extremhögern och neo-liberalerna brukar föra.
Det är ett ganska udda argument att skylla rasism i Storbritannien på vad sociologer gjorde eller att kalla multikulturalism för en ideologi. Är inte då neoliberalism med atomiseringen av individen en ideologi? Eller tankarna om att folk från andra länder måste uppfostras för att förstå de rätta värderingarna.
Att Storbritannien under 70 och 80-talet genomgick en mindre samhällskris och ekonomisk kollaps där resterna från de tidigare koloniala besittningarna blev oönskade har säkert inget med frågan att göra. Att sådana fenomen som Storbritanniens National Front uppstod under just de kaosartade 70-talet var säkert även det multikulturalisternas och sociologernas fel.
Kan det möjligtvis vara tvärtom. Att rasism och främlings fientlighet har sin grund i betoningen på den egna majoritetgruppens unika identitet. Vare sig den är biologisk eller kulturell.
Multikulturalism leder till elände
Den vintern bröt svåra kravaller ut i nästan alla invandrartäta industricentra. Ett par kommuner, i sitt beråd, övertalades av sociologer och kriminologer att anamma en ny ideologi, den så kallade multikulturalismen, som kur mot våldet och oron. Birmingham och Bradford gick i bräschen, flera följde.
I stället för individens värdighet och rättigheter lärde multikulturalismen att det var de olika kulturerna som var det centrala. Det var de, inte du och jag, som skulle jämställas.
Inga invandrare eller invandrarorganisationer hade framfört några krav på multikulturella reformer. De applicerades ovanifrån, av vita intellektuella. Förr hade sikher, hinduer, muslimer och karibier bott vägg i vägg och agerat i samma politiska organisationer, i frågor som angick dem alla. Men när bidrag och stöd plötsligt fördelades enligt kulturella principer, föll de gemensamma organen sönder.
Under åttiotalet segregerades skolsystemen. Detta skedde av sig självt när det hela tiden var särarten, inte gemenskapen, som utgjorde underlaget för resursfördelningen. Under 90-talet splittrades också bostadsområdena upp och i dag är förstörelseverket komplett: till och med affärsområdena fragmenterats, så att varje ”kultur” har sitt shoppingkvarter.
I det nya systemet krossades den sekulära islamiska kulturen, som spelat en central roll i de äldre, politiska organisationerna. Multikulturalismen, som Kenan Malik visat, blev den fanatiska islamismens hävstång. De mest ”muslimska” muslimerna tog hand om gruppens skolbudget. De som skulle begå terrordåd mot sina egna landsmän hade inte lärt sig det i Pakistan, de hade uppfostrats till det tack vare en blåögd och artificiell modeideologi som inte hade något med islam att göra.