Att Sveriges starkaste mediaimperium vill in i den s.k bloggosfären är intressant. Exemplet är uppenbarligen hämtat från USA. Samtidigt missar man något väsentligt i de amerikanska s.k debatt bloggar som blivit stora alternativ media i USA. De är alla kopplade till någon rörelse från den amerikanska vänster till miljörörelsen till högern. Med andra ord de drivs inte främst för att vara kommersiella även om en del är ytterst framgångrika ekonomiskt med miljoner besökare.
Det närmaste amerikanska exemplet för newsmill är väl webplatsen newsvine uppköpt av NBC nyligen. Sajten för en tynande tillvaro där ett antal aktiva bloggare är delaktiga men den sociala media biten försvunnit helt.
Att det är Bonniers som ligger bakom newsmill framgår också mycket dåligt. Den som letar hittar tre rader om att bonniers äger och antar jag finansierar webbplatsen. Tills dess den kan generera trafik som ger stadiga annonsintäckter. Hur kommer newsmill agera om dess bloggare vill skriva kritiskt eller granskande om Bonniers och dess verksamhet?
Det jag reflekterar över annars är var finns övriga media och bloggosfär utanför Stockholm? I stort verkar det vara samma personer som är med i TV’s morgonsoffor och på den Bonniersägda DN debatt som även syns på newsmill.
Bloggat på newsmill:
1, 2, 3, 4,
Bonniers försöker verkligen ta greppet över bloggarna | Kulturbloggen
Det är lite sorgligt att en del bloggare inte ens inser vad Newsmill är ute efter. Journalisten Dan Josefsson skriver i Aftonbladet om detta och det går inte att säga annat än att han har rätt:
Alltså startar man en sajt som Newsmill. Där försöker man övertala folk att starta bloggar som underavdelningar till Newsmill. Varje dag meddelar sedan Newsmill-redaktörerna vilka ämnen de tycker ska behandlas. Därmed försvagas omedelbart den frihet att skriva om vad som helst som är bloggsfärens själva poäng. Det är teoretiskt fritt fram att hitta på egna ämnen också på Newmill. Men den som levererar något som faller redaktionen på läppen kan räkna med belöning:
”Om du har något unikt att berätta vill vi gärna att du syns och hörs i andra medier. Vi har upparbetade kontakter med TV4 Nyhetsmorgon, God morgon Sverige, P1 Morgon och Studio Ett och hjälper gärna dem att nå dig”.
Så ska den fågelfria bloggsfären tyglas samtidigt som Bonniers åter kopplar greppet om debattagendan.
Fast jag tror inte att Newsmill kommer att riktigt kunna styra bloggsfären. För den är en stor gräsrotsrörelsen – och eftersom de som styr och ställer på Newsmill är traditionella journalister utan någon egen bas i blogggrästrotsrörelsen tror jag inte de kommer att tygla bloggsfären. Men de kommer förstås att bli ett debattsajt av dignitet, men inte något som kan skapa en bloggbävning. För det behövs en sajt som bygger på bloggnätverket.
Så ska de tygla bloggsfären– DAN JOSEFSSON om Newsmill | Kultur | Aftonbladet
Newsmill saluförs som en debattsida där kända och okända ska publicera artiklar och bloggtexter. Man påstår sig därmed vara en del i en demokratirörelse:
”Demokratin slår igenom på alla plan. Traditionella hierarkier accepteras inte. Den allmänna debatten har inga väntetider och måste vara online. Bloggosfären har oåterkalleligen decentraliserat och individualiserat opinionsbildningen.”
Problemet är att Newsmill inte alls är en del av den här demokratirörelsen, utan tvärtom motarbetar den. Newsmill ägs av Bonnier AB och Proventus tillsammans med PM Nilsson (före detta ledarskribent på Expressen) och Leo Lagercrantz (före detta debattredaktör på samma tidning). Bonniers äger massor av traditionella medier och håller på så vis ett fast grepp om stora delar av det offentliga samtalet i Sverige. Genom chefstillsättningen i Bonnier-medierna sipprar ägarnas politiska agenda ständigt ut i samhällsdebatten. Dessa idéer blir en oundviklig del av det tankeklimat som många svenskar lever i och Bonniers får en demokratiskt sett omotiverat stor makt över vem som får styra landet och vilka lagar som fattas.
Det är fullt förståeligt att Bonniers blir oroliga när bloggare över hela landet börjar tala med varandra utan mediala mellanhänder eller, som i fallet FRA, skjuta medierna framför sig. Inga ägare, redaktörer eller ekonomiska intressen styr innehållet och intressanta texter når blixtsnabbt många läsare bara i kraft av sitt innehåll. Vi har fått ett växande torg för en verkligt demokratisk debatt och samtidigt hotas hela den agendasättande makten hos exempelvis Bonniers.
