Man kan undra om det är en tillfällighet att man samtidigt kan läsa ett debattinlägg från centers Magnus Andersson som vill skicka Nordic Battle Group till Libyen och Rolf Gustafssons krönika om hyckleriet kring EUs relationer till Libyen och dess diktator?
Oavsett tillfälligheterna har jag svårt för högstämt tal om vikten av att EU försvara liberala demokratiska revolutioner men militärhjälp när samma eu sålt en stor del av vapnen Gaddafi använder och hållit regimen under armarna med handelsavtal. Men jag gissar att frihandeln för tillfället är över mellan Libyen och EU?
SVDs Rolf Gustafsson sågar de ledande EU-länderna jäms med fotknölarna men det kan vara värt att Sverige suttit med i EU under hela den tid då landet gick från paria till rumsren medlem av världssamfundet och med etablerade relationer till EU. Och nu paria igen. Med samma diktator vid makten.
Om man får tro statistiken så leder Italien den ligan, följt av Frankrike, Storbritannien och Tyskland. Det råkar vara just de fyra länder som kämpade framgångsrikt för att få bort exportembargot till Libyen, hösten 2004. Italien har sålt mest, men Frankrike, Storbritannien och Tyskland har levererat de snuskigaste vapnen (som kemiska och biologiska).
Vi får väl anta att Silvio Berlusconi, Nicolas Sarkozy, David Cameron och Angela Merkel höll för näsorna när Gaddafis brutala repression skulle fördömas under EU-toppmötet om Libyen i fredags. Numera vill väl ingen bli påmind om det förgångnas försyndelser.
Fallet Libyen blottar hyckleriet i politiken | SvD
De har hycklats rejält kring EUs inklusive Sveriges förhållande till Libyen. Ett land som till för några månader sedan var både en värdefull handelspartner och en partner i kriget mot terrorismen. Precis som Egypten.
Att EU aldrig haft något moral eller värderingsgrund tidigare i sitt förhållande till Libyen kanske gör det än mer lämpligt att invadera landet som avslutning. Att Magnus Andersson och antar jag center också resonera om vi nu har en militärstyrka så ska den användas så låt oss skicka den någonstans i världen. Detta förstås med tanken att NBG och EU snabbinsats styrka bara behöver visa sig i Tripoli så kommer Gaddafi packa sina väskor och göra sorti.
Sedan. Militär leklust och politisk naivitet gränsande till dumhet är en sak men ska man skicka trupper till ett land gör man det med beredskap på att stanna tillräckligt länge för att avsluta jobbet. Har Magnus Andersson ens gjort någon analys över vad ett demokratibyggnads projekt i Libyen skulle ta i form av tid och resurser? Och finns de resurserna om en Libyen invasion innebär EU trupper i Libyen i 15-20 år.
Och man kanske först frågar de oppositionsstyrkor som hittills vad jag vet sagt för allt i världen ingen invasion modell Irak. Utan istället i så fall hjälp och stöd till de stridande på plats att upphäva övervikten av de legoknektar och vapen EU sålt till landet.
Ett ogenomförbart förslag om NBG till , Det drar ihop sig i Libyen (uppdaterat 14/3 , Revolution utan styrfart, Topplistan enligt Ankersjö vecka 10-2011, Huvudet på spiken!, Kloka ord av Rolf Gustavsson!