Etikett: Pagrotsky

  • Carl Bildt tillrättavisade av Frankrike?

    Om det stämmer som Pagrotsky säger nedan att Carl Bildt tillrättavisats av franska utrikesministerns på ett EU möte är det ganska uppseendeväckande.

    Sen vet jag inte om aktiemarknaden i Moskva är det bästa sätter att utöva påtryckningar mot Moskva. Den ryska staten har tillgångar som är långt större än den lilla ryska aktiemarknaden. Hade Tyskland, Italien, Frankrike med flera menat allvar med att utöva påtryckningar mot Ryssland hade de stoppat ekonomiska samarbetsprojekt som gasledningen genom Östersjön. Och bestraffat de ryska bolag som fritt verkar över hela Europa. Att detta inte hände säger en del. Ryssland hade förstås stoppat energi leveranserna till Väst Europa och USA. Vilket hade orsakat kaos i världs ekonomin.

    Det är kanske tur att mer rationella realister sköter EU’s affärer just nu.

    Samtidigt kan det vara värt att komma ihåg att om mindre än ett år kommer Carl Bildt att representera hela EU som utrikesminister och Fredrik Reinfeldt som President.

    Förövrigt Pagrotsky som utrikesminister 2010?

    Bloggat:
    Jinge

    SvD » Debatt- och opinion. Delta själv i debatten och ta del av tidigare intressanta samtal » Bildt bedriver hökaktig politik

    Mot den bakgrunden blev resultatet av mötet med EU:s stats- och regeringschefer den 1 september något överraskande att man inte enades om några åtgärder alls riktade mot Ryssland. Det stannade vid kraftiga fördömanden och åtgärder till stöd för Georgien.

    Vi vet nu att detta föregicks av hårda diskussioner mellan utrikesministrarna, där Sveriges utrikesminister Carl Bildt tycks ha intagit den mest hökaktiga positionen.

    Anteckningarna från utrikes­ministrarnas möte den 13 augusti berättar att den högt ansedde franske ordföranden Kouchner vid flera tillfällen tillrättavisade Carl Bildt för det sätt han agerade på under mötet.

    Idag råder enighet om att den linje som blev toppmötets resultat var den klokaste, också mellan partierna här hos oss.

    Ett skäl att EU inte enades om några åtgärder mot Ryssland var enligt Fredrik Reinfeldt att man helt enkelt inte kunde komma på några som kunde vara effektiva. De åtgärder som övervägdes handlade om olika sätt att isolera Ryssland: försvåra resor genom stramare visumregler, mindre samarbete om utbildning och forskning, stopp för handelssamarbete i WTO.

    Jag tror att sådana åtgärder hade varit fullkomligt kontraproduktiva. Att isolera landet ökar bara misstro och rädsla på båda sidor om gränsen, och stärker bara de nationalistiska instinkterna.

    Dessutom hade de inte fungerat. EU och USA utgör tillsammans inte mer än en tiondel av världen och vi överskattar ofta vår betydelse.

    Jag tolkar det som hänt den senaste månaden på ett rakt motsatt sätt. Det som verkligen har skapat nervositet i Ryssland är utvecklingen på finansmarknaden. Tilltron till den ryska ekonomin har fått sig en allvarlig knäck, börskurserna har fallit katastrofalt och många människor, framför allt de allra rikaste och mest inflytelserika, har förlorat väldigt mycket pengar.

    De som investerar, både ryssar och utlänningar, känner oro och säljer aktier och andra värdepapper i stor skala och placerar om i andra länder som känns mindre riskabla.

    Bakom denna för makthavarna i Moskva säkerligen chockerande utveckling ligger inte bara kriget i Georgien utan också oförsiktiga uttalanden av Putin och behandlingen av oljebolaget BP. Sammantaget har detta förstärkt bilden att investeringar i ryska företag i dagens politiska miljö inte är något för nervösa placerare.

    Min slutsats är den motsatta mot den som företräds av dem som vill isolera Ryssland: det är genom finansmarknaderna som Ryssland är som mest sammanflätat med omvärlden, det är här som restriktionerna på den inhemska politiken kan bita.

    Det visar att integration ger mer påverkan än isolering.

    Därför bör politiken nu inriktas på att äntligen åstadkomma ett ryskt deltagande i det globala regelverket för handel genom att medlem­- skapet i WTO kan bli verklighet.

    Här bör – tvärtemot Carl Bildts isoleringslinje – Sverige och EU ta täten och driva på och ta konflikten med bromsklossarna USA och Georgien, som vill politisera handeln. Vi bör avkräva Ryssland att vara med och ta ansvar för internationella valutafrågor i IMF och ge dem det inflytande deras roll i världsekonomin borde berättiga till.

    Vi bör också öka utbytet av studenter och forskare på alla nivåer och underlätta för fler att lära sig varandras språk. Vi bör underlätta turism och utbyte mellan skolor och idrottsföreningar liksom vänortssamarbete, kulturutbyte och miljösamarbete. Det nedlagda svenska programmet för utbildning av ryska journalister bör återupptas.

    Den omläggning av politiken som regeringen gjort på just dessa områden genom att avskaffa de program som fanns är kortsynt och kontraproduktivt. En u-sväng är uppenbart nödvändig.

    Så kan vi minska rädslan för omvärlden i Ryssland och rädslan för Ryssland i övriga Europa. Det är ett modernare och effektivare sätt att bedriva säkerhetspolitik.

    Sverige bör ta ledningen i detta arbete istället för att fastna i gammaldags ubåtsjaktsretorik. Genom att fläta samman våra samhällen och våra ekonomier kan EU långsiktigt påverka Europas säkerhet mer effektivt än genom kortsiktig och högröstad plakatpolitik.

  • Testpodsändning 0

    PagrotskyDen här veckan har två viktiga partier kongresser, tillfällen då de har att stanna upp och reflektera över sin situation och sin långsiktiga utveckling, att höja blicken mot framtiden och bortse från dagspolitiken för en stund. Centerpartisterna träffades i helgen som gick och folkpartisterna följer i helgen som kommer.
    Bara den ena har ägt rum ännu, men jag är rätt säker på att båda kommer att vara väldigt lika:
    Stark glädje och total fokus på dagspolitik.
    För mig som utomstående är detta svårt att förstå.
    För detta är ju två partier som borde vara fullt sysselsatta med sina svåra långsiktiga problem, problem som kan gälla deras långsiktiga överlevnad.
    Båda partierna brottas med att deras roll i svensk politik försvagats radikalt och konsekvent sedan decennier tillbaka. Från att ha varit starka och ledande under lång tid är nu arven efter Hedlund och Ohlin helt bortspelade. I augusti var de tillsammans mindre än hälften så stora som moderaterna och bara drygt en fjärdedel så stora som socialdemokraterna. Tillsammans!
    Och det är ingen tillfällig formsvacka. Centerpartiet har backat stadigt från 20-25 procent av väljarna till dagens cirka 7 procent. Till och med under det för partiet desperat krisartade 80-talet hade man nästan dubbelt så starkt stöd som i dag.

    Folkpartiets utveckling följer samma mönster, även om pinan har varit mera utdragen, utförsbacken började tidigare. Och de som trodde att det katastrofala valresultatet var en tillfällig bottennotering som berodde på spionskandalen har fått fel, partiet hade mycket starkare stöd i valet, mitt i skandalen, än vad det har nu, när väljarna ser politiken i verkligheten. Sedan valet har folkpartiet faktiskt tappat var femte väljare. Botten för folkpartiet är tydligen djupare än man trodde, eller sjunker hela tiden. The botten var inte nådd, för att travestera Timbuktu.
    Och det finns ingen anledning att tro att det vänder av sig självt. Tvärtom.
    Erfarenheten är ju solklar att regeringsinnehav är en tung belastning i valen. Sedan 1970 har det bara hänt en enda gång att en regering har gått fram i ett val, det var 2002. Centern och folkpartiet har konsekvent backat i samtliga val när de suttit i regeringsställning.

    Och samtidigt kan man se hur deras huvudkonkurrent i kampen om väljarna slipar knivarna: Moderaterna vill nu växa ytterligare genom att koncentrera sig på två frågor där de är svaga idag, miljön och kvinnorna, särskilt de som arbetar i offentlig sektor. Och gissa vilka närliggande partier som har sin styrka där?
    Faktum är att Reinfeldts framgångsrika ompaketering av moderaterna helt och hållet har skett på mittenpartiernas bekostnad. Först har han tagit deras mittenposition i politiken, sedan har han tagit deras väljare. Vi socialdemokrater har faktiskt vuxit rejält sedan han tillträdde i oktober 2003.
    Att i detta läge hålla glada partikongresser med klang och jubel på temat allt är frid och fröjd och att det är kul att regera påminner i alla fall mig om besättningen som arrangerade däcksstolarna på Titanic.
    Moderaterna har skickligt gjort de gamla mittenpartierna till utkantspartier med nyliberalism och lag och ordning som främsta kännemärken. Själva tycks de gå i fällan med gott humör. Marginaliseringen fortsätter, men det ordet används inte av någon partikongress som väljer huvudet i sanden som strategi när fara hotar.
    Men det kanske inte är något att oroa sig över?

    [podcast]https://claeskrantz.se/wp-filez/podcast00001.mp3[/podcast]

    Prenumerera på podsändningar via iTunes

    MP3-podsändningar via RSS