Om händelserna följer sitt vanliga mönster kommer nu Israel slå till mot Gaza och döda ett antal Hamas folk och naturligtvis 3 dubbelt fler civila. Jag undrar hur många under 18? Det är helt logiskt att tunga militära vapen som används i en stadsbebyggelse så tätbefolkad som Gaza också orsaker ett stort antal civila döda.
Frågan som ingen verkar ställa är om det är produktivt. Kan Israel vinna militärt över Hamas. Svar nej. Inte utan att rensa Gaza på folk på ett sätt som hittills varit politiskt omöjligt för den Israelisk regeringen. Hamas har den strategiska fördelen och verkar upprepa taktiken från Libanon 2000. Abu Mazen och Fatah är politiskt irrelevanta i en process som sakta men säker gör Hamas till den enda organisation som finns att förhandla med. Gaza gränsen omvandlas nu till Libanons från sent 90-tal och framåt med konstanta attacker fram och tillbaka.
Den som gillar att spekulera kan undra om Hamas hade varit lika starkt om USA och Israel hade accepterar valsegern och låtit organisationen fokusera på att få ekonomi och civil infrastruktur att fungera?
Den enkla sanningen är att Israel kan inte besegra Palestinierna militärt. Och att hela den strategiska situationen i mellanöstern håller på att förändras. Egypten står på randen till kollaps. Om de Irakiska flyktingarna och den palestinska majoriteten i Jordanien gick samman skulle de kunna ta över landet. Turkiet, Israels enda riktiga Islamiska allierade stat håller på att fjärma sig bort, främst tack vara det Israeliska stödet för Kurdistan.
Ett illavarslande tecken är vad Charles Krauthammer den neokonservativa eller med svenska mått neoliberala krönikören skrev i Washington Post att Israel formellt infogas i det Amerikanska kärnvapen paraplyet. Och som alla kandidater i det amerikanska presidentvalet nu lovat. En attack mot Israel eller hot skulle då betraktas som en attack mot USA. Med andra ord den yttersta garantin för Israels överlevnad skulle vara amerikanska kärnvapen. Poängen är förstås att detta även skulle gälla konventionella militära hot. Där finns även de raketer från Hezbollah som inte användes 2006.
Situationen försämras stadigt i mellanöstern medan omvärlden passivt ser på eller är ovillig att göra något. Ett stort problem också är den politiska krisen i Israel. Israeliska regeringar efter regeringar har varit både inkompetenta och korrumperade, där som vanligt högerpartierna verkar ha varit värst. Den egentliga maktfaktorn i Israel är i mycket IDFs generaler som pensionerade eller aktiva styr mycket av utvecklingen. Något illavarslande för det som kallats mellanösterns enda demokrati.
IDF: Hamas attack at Gaza crossing most ambitious since pullout – Haaretz – Israel News
Two cars exploded at a crossing on the Israel-Gaza Strip border on Saturday morning, leaving 13 Israel Defense Forces soldiers hurt – one moderately to seriously, two moderately and the rest lightly.
Eight soldiers were taken to Soroka Medical Center in Be’er Sheva and the rest were treated on the scene.
Hamas claimed responsibility for the incident, which the IDF called the militant group’s most ambitious attempted attack on Israel since the disengagement from the Gaza Strip in 2005. The goal of the attack appeared to be heavy IDF casualties and the abduction of a soldier.
On Saturday afternoon, Palestinian security and health officials said a mechanic with the Hamas police was killed and four people were wounded in an Israel Air Force strike in southern Gaza.
An attempted attack on Kerem Shalom this past Thursday, according to IDF sources, was likely to have been an intelligence-gathering mission in preparation for Saturday’s attack, which was planned to coincide with the Passover holiday, which begins Saturday night.
Charles Krauthammer – The Holocaust Declaration – washingtonpost.com
This failure can, however, be mitigated. As there will apparently be no disarming of Iran by preemption or by sanctions, we shall have to rely on deterrence to prevent the mullahs, some of whom are apocalyptic and messianic, from using nuclear weapons.
This will be even more difficult than during the Cold War, when we were dealing with rational actors. We will, nonetheless, have to use the Cold War model in which deterrence prevented the Soviets from engaging in nuclear aggression for half a century — long enough for regime change to make deterrence superfluous. (No one lies awake today worrying about post-Soviet Russia launching a nuclear attack on the United States.) We don’t know how long the mullahs will be in power, but until they are replaced, deterrence will be an absolute necessity.
During the Cold War, we were successful in preventing an attack not only on the United States but also on America’s allies. We did it by extending the American nuclear umbrella — i.e., declaring that any attack on our allies would be considered an attack on the United States.
Such a threat is never 100 percent credible. But it was credible enough. It made the Soviets think twice about attacking our European allies. It kept the peace.
We should do the same to keep nuclear peace in the Middle East. It would be infinitely less dangerous (and therefore more credible) than the Cold War deterrence because there will be no threat from Iran of the annihilation of the United States. Iran, unlike the Soviet Union, would have a relatively tiny arsenal incapable of reaching the United States.
How to create deterrence? The way John Kennedy did during the Cuban missile crisis. President Bush’s greatest contribution to nuclear peace would be to issue the following declaration, adopting Kennedy’s language while changing the names of the miscreants:
”It shall be the policy of this nation to regard any nuclear attack upon Israel by Iran, or originating in Iran, as an attack by Iran on the United States, requiring a full retaliatory response upon Iran.”
11:33 Carter trotsar Hamasbojkott
09:21 Självmordsbomb vid Gazas gräns
