Det var bra att de rödgröna partiledarna lämnade ett snabbt besked om att de är enig om att alliansens skatteavdrag för hushållstjänster kommer att tas bort
Då kan skattepengar används till annat än att subventionerna städningen för husägarna i Danderyd och Täby. För socialdemokraterns del innebär det också at ett kongressbeslut respekteras av alla de rödgröna partiledarna. Vill folk ha städning gjort av andra kan de också betala ett marknadspris för detta.
Uppenbarligen är det svårt att betala för städhjälp om man tjänar en halv miljon eller mer och bort i Stockholmförorter som Danderyd och Lidingö.
Med en sådan svår ekonomisk situation förstår jag att dessa personer behöver ett extra skatteavdrag så att de kan få hjälp med sin hemma situation. Visst var dessa 440 miljoner i bidrag en bra satsning.
Bloggat:
Det är framför allt de högavlönade som nyttjar avdraget. Hela sju procent av de svenskar som tjänar en halv miljon kronor eller mer per år fick skattereduktionen. Detta kan jämföras med de futtiga sex promille av de som deklarerar för en årsinkomst på 200.000 kronor som beviljades samma skattelättnad. Med tanke på detta är det näppeligen förvånande att skattreduktioner för hushållsnära tjänster är betydligt vanligare i kommuner med många höginkomsttagare i storstadsområdena. I toppen av listan märks Stockholmsförorterna Danderyd och Lidingö där 4,8 respektive 3,4 procent av invånarna nyttjar avdraget.
Som DI skrev redan i Februari ovan handlade det knappast om ekonomsikt nödlidande som hade behov av subventioner av städtjänster…
Debatten om rut, skatterabatten för hushållsnära tjänster, tog fart sedan Miljöpartiet sagt att den bör finnas kvar för jobbens skull. S-debattörer har varit inne på samma linje, medan V-ledaren Lars Ohly uttalat sig kategoriskt emot.
Men nu försäkrar alla tre – Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Lars Ohly – att det ska avskaffas.
– Vinner vi valet kommer det att tas bort. Det finns ingen ovisshet i det. Skatteavdragets konstruktion är orättvis och fel, säger Mona Sahlin.
Även Lars Ohly (V) och Maria Wetterstrand (MP) är kritiska mot rut, även om Wetterstrand vill diskutera tidpunkten för avskaffandet.
Debatten fick ny fart efter en debattartikel av Mikael Damberg, ordförande för Socialdemokraterna i Stockholm, där han föreslog att rabatten behålls, men förändras så att den utökas för barnfamiljerna. Då gav S-ledaren Mona Sahlin mer motstridiga besked.
Det kan inte vara roligt att som pensionär både få betala högre skatt på sina intjänade arbetsinkomster och få sänkt pension.
Men jag undrar än mer om pensionärer eller den övriga allmänheten förstår varför pensionerna sänks automatiskt efter de dåliga resultaten i pensionsfonderna.
En starkt bidragande orsak var de statliga ap-fondernas satsningar på riskkapitalbolag och de miljardförluster som kom med detta när finansmarknaderna kollapsade.
Riskkapitalbolaget EQT har förlorat 5 miljarder kronor i finska Sanitec, 3 miljarder kronor i restaurangoperatören SSP samt har enligt uppgift även skrivit ned värdet i medicinteknikbolaget Gambro. Det slår mot den EQT-fond, EQT IV, som gjort investeringarna. Enligt sajten efinancialnews.com har EQT skrivit ned värdet av fonden med hälften. Av Wallenbergbolaget Investors bokslut framgick att bolagets andelar i EQT:s fonder minskade i värde med 28 procent förra året. Fjärde AP-fonden har investerat 530 miljoner kronor i EQT IV och 171 miljoner i EQT senaste fond V. Sjätte AP-fonden har satsat 472 respektive 944 miljoner i fonderna.
Januari blir en ny kall månad för regeringen Reinfeldt.
Pensionerna sänks för första gången i mannaminne.
Men även sjuka och föräldralediga får sänkta inkomster.
Enligt Aftonbladet/United Minds senaste väljarbarometer leder oppositionen över regeringen med drygt sex procentenheter. De nya skärpta reglerna för sjukskrivna anses vara den viktigaste förklaringen till gapet.
Men i januari kan ont bli värre för regeringen. Då sänks nämligen pensionerna och ersättningar knutna till basbeloppet, exempelvis sjuk- och föräldrapenningen.
Formellt är visserligen inte regeringen ansvarig för sänkningarna. Systemen är uppbyggda så att om samhällsekonomin krymper, som den gjorde förra året, så minskar också ersättningarna.
Men pensionärerna, nästan var fjärde väljare, är redan på krigsstigen mot regeringen med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg i spetsen. Och det lär inte bli bättre om de får sällskap av sjukskrivna och föräldralediga.
Det ser ut som Sven Otton Littorins prognos för 2009 även kommer att gälla för 2010 vilket ser ut att bli ett jäkla skitår även det.
Sen undrar jag över de politiker som konstruerar systemet med en automatisk sänkning av pensionerna för pensionärer. Var det inga som på allvar trodde att sänkningen skulle kunna komma bli aktuellt? Det var en dum tanke från början även om nu systemets ekonomiska teknokrat sörjer av döma av DN artikeln nedan som citeras.
Att politiker från regering och opposition blir tvungna att göra något tror jag har mycket att göra med det valår som pensionerna sänks. Samtidigt som pensionärer som inte arbetar blir tvungna att betala skatt.
Ole Settergren, som i dag leder utredningen om den nya pensionsmyndigheten, var den som låg bakom systemet med en ventil för att förhindra skenande kostnader. När skulden blir större än tillgångarna slår en broms in och uppräkningen av pensionerna minskas för att återfå balans i systemets finanser. Det har nu skett för första gången och pensionerna kommer därför att minska med nära 4 procent nästa år, när det är riksdagsval.
Systemet fungerar alltså som det var tänkt, men både opposition och regering har markerat att man vill mildra effekterna av krisen. I går gav politikerna Försäkringskassan i uppdrag att föreslå lösningar som gör att pensionärerna inte drabbas så kraftigt.
– Men tanken med systemet var just att komma bort från ett sådant här kortsiktigt tänkande, säger Ole Settergren.
Han är inte emot en justering av systemet, liknande tankar som regeringen har nu diskuterades även när systemet konstruerades. Det Ole Settergren är oroad över är politikernas motiv till att peta i reglerna.
– Det är olyckligt att politikerna talar om kompensation till pensionärerna. Det mer eller mindre uttalade syftet verkar vara att undvika de lägre pensioner som systemets logik fordrar i den ekonomiska situation som vi befinner oss i.
Dessutom, påpekar han, är de åtgärder som politikerna talat om tandlösa. En möjlig lösning som diskuterats är att beräkna pensionerna utifrån ett genomsnitt av börsens utveckling under tre år. I dag baseras det på fondernas värde en dag, den 31 december varje år. Men det skulle bara innebära att minskningen av pensionerna smetas ut, att pensionärerna får ta en liten minskning av pensionen i flera år i stället för en kraftig minskning nästa år och en möjlig ökning året efter.
Grisar flyger tydligen och helvet har frusit för att låna från några amerikanska uttryck. Mr. budget disciplin själv, Erik Åsbrink, en av de mäktigaste genomdrivarna av socialdemokraternas politik under 80 och 90-talen vill vill höja utgiftstaket?
Ett utgiftstak och finanspolitikt ramverk som han själv till stora delar är ansvarig för att ha infört. Liksom det pensionssystem med automatiska sänkningar av pensionen vid lågkonjunkturer som han medverkade till att införa. Med just målet att utgifterna inte skulle rusa iväg vid en lågkonjunktur. Var det ingen som tänkte sig att en rejäl sådan kunde komma? En person som till stora delar budgetsanerade in Sverige i kraftigt ökade ekonomiska skillnader.
En teknokrat kan naturligtvis säga: Visst, så är systemet
konstruerat. Detta är nödvändigt för att pensionssystemet ska förbli
stabilt även på längre sikt. Men är det rimligt att alla pensionärer
ska få försämrade inkomster år 2010 samtidigt som vår ekonomi befinner
sig i en djup lågkonjunktur? Är de fem partierna bakom
pensionsuppgörelsen beredda att gå till val på detta, med alla de
möjligheter för övriga partier – i och utanför riksdagen – som inte är
bundna av pensionsuppgörelsen att föreslå åtgärder som ter sig
betydligt mera attraktiva för 1,6 miljoner pensionärer?
Teknokraten Erik Åsbrink talar om är just Erik Åsbrink om någon undrade. Det framgår ju också att avsikten med debattartikeln på DN-Debatt är att rädda det finanspolitiska ramverk och pensionssystem Erik Åsbrink var med och införde.
Vet Erik Åsbrink något andra inte vet om framtida uppgörelser eller räknar han med att trycket kommer att bli sådant att det kommer att spola bort mycket att det finanspolitiska system han införde?
Pensionssystemet är visst en förebild för andra länder. George Bush försökte införa det i USA men misslyckades för att det ansågs vara så radikalt dåligt för pensionärerna. Bland annar för den automatiska broms som nu ser ut att slå till.
Sen har Erik Åsbrink helt rätt. Sverige är på väg in i en kanske allvarligare lågkonjunkturn än den 1982 då Erik Åsbrink tillträde som statssekreterare hos Kjell-olof Feldt. Staten har bra finanser just därför att överskottsmål och budgettak skyddar den från att utgifterna för socialförsäkringssystemet skenar. Med andra ord ett bredmaskigare socialt skyddsnät. Vilket förstås alliansen helt medveten förvärrar genom att pusha ut än fler människor från a-kassa och sjukförsäkring utan försörjning till en arbetsmarknad som saknar arbeten.
Jag undrar om Erik Åsbrink har sett vad den senaste ekonomiska nobelpristagaren hade att säga.
http://www.e24.se/samhallsekonomi/varlden/artikel_871149.e24
Krugman vill strunta i budgetunderskottet – Världen – E24.se
Paul Krugman har ett tips till Barack Obama för att lösa finanskrisen. Analysera noggrant hur mycket stimulans ekonomin behöver, lägg därefter på 50 procent. Den osäkra marknaden gör att ekonomipristagaren vill bortse från ekonomiska teorier för en stund, skriver Sydsvenskan.
För Paul Krugman finns det ett enkelt sätt för USA och Sverige att få igång ekonomin.
– Det bästa är att påbörja infrastrukturprojekt som redan är färdigplanerade, där man kan sätta spaden i jorden direkt, säger Paul Krugman till Sydsvenskan.
Han har tidigare sagt att den perfekta socioekonomiska modellen är Sverige anno 1980, ”fast bara under sommaren, vintern är för kall”. Nu under finanskrisen tror Krugman att Sverige är ett av de länder som har möjlighet att klara sig bäst.
Sverige är i inledningen av detta förlopp i ett bättre läge än de flesta andra länder. Vi har skaffat oss dyrköpta erfarenheter från den hemmatillverkade krisen i början av 90-talet. Vi har under en följd av år haft en god ekonomisk tillväxt och stark produktivitetsökning. De senaste åren har sysselsättningen ökat markant. De offentliga finanserna och utrikesbetalningarna visar ihållande överskott. Inflationen har under många år varit låg.
Detta är en följd av en kraftfull budgetsanering och en rad reformer som förbättrat ekonomins funktionssätt. Vi har skapat ett finanspolitiskt ramverk – med överskottsmål och utgiftstak – som tillhör de mest stabila i världen. Vi har etablerat en oberoende riksbank som arbetar utifrån ett inflationsmål på 2 procent. Vi har, genom en överenskommelse mellan fem av riksdagspartierna, skapat ett robust pensionssystem, som har tjänat som förebild för en rad andra länder.
Ändå står vi inför stora prövningar. Varslen i industrin kommer tätt. Vi riskerar att få se en snabbt ökande arbetslöshet och utslagning av företag. Vi kan få se att både konsumtion och investeringar minskar.
De sociala skyddsnäten riskerar i denna situation att bli för svaga. Många människor kommer att vara hänvisade till ersättningar från socialförsäkringssystemen, som framstår som otillräckliga. Vi är på väg in i en djup lågkonjunktur när starka skäl talar för att hålla uppe efterfrågan. Paradoxalt nog är det just nu som inkomster och köpkraft hos många människor håller på att försämras. Det gäller i hög grad människor som redan i utgångsläget har låga inkomster och en svag ställning på arbetsmarknaden.
Det pensionssystem som socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna skapade för några år sedan är robust med avseende på både den ekonomiska och den demografiska utvecklingen. Pensionerna räknas normalt upp i samma takt som prisökningarna och ibland rent av mera. Så kommer även att ske år 2009. Men en svagare inkomstutveckling, kombinerad med det kraftiga börsfall som urholkat AP-fondernas förmögenhet, leder med hög sannolikhet till att den så kallade bromsen slår till år 2010. Syftet med bromsen är att se till att utgifterna inte ökar för snabbt i förhållande till pensionssystemets totala tillgångar.
Pensionerna kommer år 2010 inte att räknas upp i takt med inflationen. Det finns rent av en risk att pensionerna detta år kommer att minska något i nominella tal, samtidigt som prisökningarna fortsätter.
En teknokrat kan naturligtvis säga: Visst, så är systemet konstruerat. Detta är nödvändigt för att pensionssystemet ska förbli stabilt även på längre sikt. Men är det rimligt att alla pensionärer ska få försämrade inkomster år 2010 samtidigt som vår ekonomi befinner sig i en djup lågkonjunktur? Är de fem partierna bakom pensionsuppgörelsen beredda att gå till val på detta, med alla de möjligheter för övriga partier – i och utanför riksdagen – som inte är bundna av pensionsuppgörelsen att föreslå åtgärder som ter sig betydligt mera attraktiva för 1,6 miljoner pensionärer?
