Claeskrantz.com

Etikett: PROGRESSIVA BLOGGAR

  • Mitt bidrag till S samtalskampanjen 3 års bloggande och 4-5000 samtal i månaden

    En avsikt med den här bloggen när jag startade den för mer än 3 år sedan var att kontinuerligt efter bästa förmåga driva politisk opinion mot vad jag såg som den moderatledda alliansens delning av Sverige i ett 2/3 dels samhälle och nedmonteringen de inledde av de sociala trygghetssystemen.

    Det tänker jag fortsätta med och ta med de unika 4-5000 besökare som varje månad hittar min blogg. En jämförelse med torgmöten och flygbladsutdelning är att jag når varje människa som hittar bloggen i genomsnitt 2 minuter med det jag har att säga. Bra eller dåligt. Och om något försöka bli bättre på att föra en dialog och samtal med de som kommenterar om varför jag tycker som jag gör.

    Bloggande är ett nytt sätt att nå ut med ett politiskt budskap. Det är också ett personligt politiskt kampanjande. Det är bara jag och ingen annan som styr vad som sägs här. Reklamkampanjs anpassade budskap klarar partierna av så bra själva.

    Jag tänker också efter bästa förmåga spegla och visa vad som händer i det lokala valet här i Göteborg 2010. Och göra detta med text, foto och video varhelst det är möjligt.  Möjligheten att kombinera alla delarna med enkla tekniska lösningar är stor idag. Det ger även möjlighet att spegla det som kanske får lite eller ingen plats i media.

    S: Vi ska prata med en miljon svenskar

     

     

    Haninge Posten – Blo…, Högbergs tankar, Fritt ur hjärtat, Fredrik Pettersson, John Johansson(s) bl…, Carina Bobergs blogg, In Your Face, Rödgrönt samarbete …, Mitt i steget, Johan…, Helle Kleins blogg och Emil Broberg

  • Politik handlar om att ge alla en chans – Dags för sossehockey

    Det finns idag en märkbar ovilja bland många svenskar att se en verklighet där alla människor inte har det lika bra som de själva. Om det inte handlar om länder i tredje världen eller behövande under jul och nyårshelger.

    Den verklighet som Evin Centin beskriver i Expressen citerat längst ner är idag vardag för många svenskar.  Både unga och gamla, svenskar och invandrare. Det svenska 2/3 dels samhället eller som det en gång hette klassamhället kanske idag inte befolkas med samma personer men det finns där.

    Det handlar om en grundsyn. Alla ska med. Ingen ska lämnas utanför. Med den tanken bygger socialdemokratin Sverige. Med den modellen och tron på att genom kollektivet så stärker vi den enskilde och låter den växa skapar vi stjärnor på isen och i spåret. Så när jag hör ordet sossehockey blir jag varm. Vi såg hur man ställde upp och hjälpte individen växa i den fantastiska skidtävlingen som slutade med guld och brons.

    Högbergs tankar: Sossehockey gör mig varm

    Som Peter Högberg också skriver ovan handlar det om för socialdemokratin om en grundsyn på människor och samhälle där ingen ska behöva stå ensam. Eller hungrig. 

    Det är detta aftonbladet så träffande kallar sossehockey.

    Skillnaden finns mot en syn på samhälle och individer där ansvaret för att lyckas eller misslyckas i livet läggs på den enskilde. Eller beskrivet på ett annat sätt det är den enskildes egen förmåga och vilja som ska avgöra om han eller hon sjunker eller simmar. Ett fint ord för detta är socialdarwinism. Andra är nyliberala eller nykonservativa.

    Oavsett vad det kallas handlar det om ett ganska kallt och ensamt samhälle hade jag sagt. Tillskillnad från sossehockeyn.

    Bloggat:
    HBT,  Hockeyfeber!,  Noterat: Sossehockey, Om socialister, Per Gudmundson och vänsterliberaler

    Tidigt beslutade jag mig för att inte belasta mina föräldrar med ytterligare kostnader.
    Min uppväxt och situation som barfotafriidrottare var inte unik då och är det inte heller i dag. Det finns fortfarande barn i såväl Bollnäs som Södertälje som förminskas på grund av föräldrarnas ekonomi eller sociala situation. Ännu värre är det med de barn som inte vågar äta sig mätta av oro för att småsyskonen inte får tillräckligt med mat. Eller barn som undrar vart de ska sova när släktingarna inte längre vill ha dem i lägenheten.
    I dag pratar vi om föräldrar som blir utförsäkrade, vuxna som blir arbetslösa eller lever i utanförskap. Vi ser ökade klasskillnader mellan de som har och de som inte har. För barnen översätts de svepande orden i pinsamt inställda skolresor, innehållslösa semestrar hemma i kvarteret eller att de gamla trasiga idrottskläderna måste behållas något år till. Barnens nödlögner och skam är ofta konsekvenser av politiska beslut. Men att många människor runt om i landet har det tuffare än någonsin verkar vara en helt ointressant fråga.
    Politik handlar om att förbättra Sverige och skapa en värld där möjligheterna växer. Politik handlar om ett ställningsstagande om hur samhället bäst ska utvecklas men också om vilket skydd som ska finnas för dem allra längst ner på samhällsstegen. Politik handlar om hur vi tar hand om varandra, hur vi ger och får. Jag började mina dagar i Sverige genom att få, först som asylsökande barn och flykting, sedan som elev i skolan och juriststudent.
    I dag när jag har ett eget jobb kan jag ge tillbaka till dem som behöver. Att kandidera är ett sätt för mig att ge tillbaka – men också att förändra för alla de barn som inte får vara barn fullt ut.

    Evin Cetin: Jag kommer aldrig svika barfotabarnen – Debatt – Expressen.se

  • 2/3 delar av lönen till yngre för samma arbete centerns lösning

    Hon tar en 19-åring inom hotell- och restaurangbranschen som exempel. En vanlig ingångslön ligger på knappt 15 000 kronor. Ett avstampsjobb skulle ge knappt 10 000 före skatt.

    Ungdomsarbetslösheten handlar väl knappast bara om 19-åringar. Upp till 29-år är väl det senaste måttet på vad som räknas som ungdom i dagens Sverige?

    Är det möjligen så att en arbetslös 26-åring med familjeförsörjare ansvar också förväntas ta en lön på 10000 före skatt?  Eller med andra ord arbeta på en andra klassens arbetsmarknad för en ersättning knappt över vad som räknas som existensminimum i dagens Sverige.

    Nu är det väl ingen som missat allianspartierna med svenska arbetsgivare organisationer gör sitt bästa att driva ner lönenivåerna i Sverige? Och göra en stor del av den svenska arbetskraften till just-in-time arbetskraft som kan användas och slängas efter företagens behov.  Det handlar om ett frontalangrepp mot de som har minst. Likt den arbetsmarknadspolitik där sänkta försäkringsnivåer och hårdare krav skulle öka ‘incitamenten’  för arbetslösa att till sänkta ingångslöner.

    Med resultatet att vi nu har ytterligare 114000 fler arbetslösa och ytterligare 70000 i det utanförskap alliansen själv definierade.  Trots ivriga försök från Reinfeldt, Borg, Littorin, Maude med flera sätta läppstift och makeup på en gris är det fortfarande en gris till arbetsmarknadspolitik alliansregeringen för. 

    Det ska bli intressant att se hur länge alliansen kommer att klara bygga Potemkin dessa kulliser och kalla det arbetsmarknadspolitik. 

    När det egentligen handlar om enkelt uttryckt att en stor grupp svenskar måste bli fattigare för att resten ska få det bättre. Så ser 2/3 alliansens politik ut.

    Frågan man kan ställa säg, även om jag misstänker de 2/3 delarna som har fast anställning skiter i hur det går för övriga svenskar, är om Sverige tjänar i längden på en starkt ökad fattigdom?

    Andra bloggar om detta:
    November 4, 2009 – Hade Johansson accepterat en lägre riksdagslön?, Sänkta ingångslöner ett sätt att bekämpa ungdomsarbetslöshet, SVT imorgon bitti, Maud Olofsson försöker dölja den ökade arbetslösheten, Haninge Posten – Blo…, [ s-buzz ], Peter Andersson – me…, Badlands Hyena, Alliansfritt Sverige, ETR Blogg, Mitt i steget, Johan…, Röda Berget, Monica Green(s) blogg, Magnus Andersson och Kaj Raving – Nybro

     

     

    Förslag: Gör samma jobb – för två tredjedelar av lönen

    Jobba för två tredjedelar av lönen.

    Så vill Centerpartiet kapa ungdomsarbetslösheten.

    – Alternativet är att inte få något jobb alls, säger Annie Johansson (C).

    Men studenterna på Stockholms universitet är kluvna.

    Sverige tillhör Europas bottenliga när det gäller ungdomsarbetslösheten. Nu vill Centerpartiet komma åt problemet genom en helt ny typ av anställning: avstampsjobb.

    Avstampsjobbet är en ettårig anställning för den som gått ut en gymnasie- eller högskole­utbildning – men med bara två tredjedelar av lönen.

    Annie Johansson.

    – Det finns i dag en väldigt stor grupp ungdomar som står utanför arbetsmarknaden, som kommer sist när en arbetsgivare ska välja mellan en med erfarenhet och en som saknar erfarenhet. Nu vill vi ge dem en chans att få en fot in på arbetsmarknaden, säger Annie Johansson, ungdomspolitisk talesperson (C).

    Hon tar en 19-åring inom hotell- och restaurangbranschen som exempel. En vanlig ingångslön ligger på knappt 15 000 kronor. Ett avstampsjobb skulle ge knappt 10 000 före skatt.

    Alla inte övertygade

    – Det är ju högre än studiemedel och det är betydligt mer än inget alls, säger Annie Johansson.

    C: Ge sämre lön till unga | Nyheter | Aftonbladet

  • Passivt ‘ansvarstagande’ belönas av väljare

    Visst är det bra att alliansregeringen inte slösar på arbetslösa, sjuka, skolor, vård o.s.v.

    Jag är säker på att många väljarna uppskattar passivt förvaltande av statens pengar och skatterabatter till övre medelinkomsttagare men det finns kanske även en del som skulle önska att alliansens förde t ex en aktiv arbetsmarknadspolitik. Eller stöttade de kommuner som får ta smällen från jobbkrisen.

    Vad Per Gudmundson säger på moderaternas variant av Pravda är förstås att alla sådana satsningar och underförstått ett offentligt välfärdssystem är slösaktiga.

    Vilket ju också är bra konsumentinformation för väljare när de undrar varför deras skola eller dagis lagts ner.

    Förövrigt är det 2-världskriget och 1950 talets Sverige som är förebilden för alliansen?

    Bloggat:
    Politik, Per Gudmundson och , Rusk och snålblåst – ett sommartal i

     

    Vid den här tiden premierades vad som benämndes flit och sparsamhet, till gagn för envar och alla. Även ungdomen uppskattade detta. Till så måtto, faktiskt, att den tecknade serien Spara och Slösa , som Birgitta Lilliehöök tecknade i Sparbankens tidning Lyckoslanten fram till 1963, var en av landets mest populära.

    Jo, det kan verka otroligt, men så var det. Den sedelärande berättelsen om den prudentliga flickan Spara, och hennes spendersamma väninna Slösa, var ett av den tidens stora nöjen för barn. Som Grand Theft Auto idag, fast med lite annat budskap.

    I dagarna är den gamla konflikten mellan Spara och Slösa aktuell igen, på grund av den globala ekonomiska krisen. Budgetförhandlingarna, som pågått sedan i torsdags på Harpsund, utgör i någon mån ett vägval mellan de bägge förhållningssätten.

    När Anders Borg igår presenterade finansdepartementets beräkningar av de ekonomiska ramar som utgör förhandlingarnas grund påpekade han att ekonomin ser en smula bättre ut än man trott i våras. Samtidigt ser dock framtiden ännu lite mörkare ut än man anat, med lägre tillväxt och med en arbetslöshet som väntas uppnå 11,6 procent år 2011.

    Det är siffror som kan tas till intäkt för den som vill att staten ska spendera oss ur krisen. ”De pengar som finns måste gå till jobbskapande åtgärder och till välfärden, vård, skola och omsorg”, sade exempelvis socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesman Thomas Östros i går.

    Frågan är om det är vad väljarna vill.

    En mätning som utförts i augusti av Novus Opinion, på uppdrag av Svenskt näringsliv, ger snarare stöd för att regeringen bör hålla i pengarna.

    Budskapet har ju hittills varit från Anders Borg att inte pumpa in pengar i olönsamma företag eller belöna slösaktiga kommuner. Samtidigt har den rödgröna oppositionen förespråkat frikostiga lån till olönsamma bilfabrikörer och guldregn över glesbygdskommuner med för stora ishallar. Väljarna tycks dock vara på det klara med vilken väg som är den rätta.

    50 procent av de svarande säger att Alliansen inger förtroende. 28 procent säger samma sak om oppositionen. 50 procent säger att Alliansen tar ansvar för landets ekonomi. 26 procent säger att de rödgröna gör det. 51 procent säger att Alliansen har en framtidsvision för Sverige. Bara 26 procent tycker att oppositionen har det.

    Mer pengar till kommuner och landsting har utpekats som alla problemlösningars moder, och får man tro oppositionens ständiga överbud så är detta också en valvinnande fråga. Men när folk får bedöma huruvida olika åtgärder är bra eller dåliga för att möta krisen så är sänkta arbetsgivaravgifter i princip lika populära. 70 procent av de svarande tycker att sänkta arbetsgivaravgifter vore bra.

    Ansvarstagandet får fortsatt gott betyg | Ledarsidan | SvD