Jan Blomgrens argument varför Rysslands utrikespolitik skulle misslyckats är något skrattretande. Som att de stackars ryssarna inget vet om vad som sägs i omvärlden. Och ’diktatorn’ putin kontrollerar information.
Är det verkligen viktigast för Ryssland att landets ledning får godkänt av Washington? Att Condi Rice säger snälla saker? EU ledare kanske ifrågasätter samarbetet med Ryssland men det innebär inte att de kommer att göra något. Annars kan det bli en kall vinter i väst Europa. WTO som väst dragit ut på i 15år är knappast vitktigaste för Ryssland.
Och jaså nu ska den majoritet av det Ukrainska folket som varit emot ett NATO medlemskap ändra åsikt. Efter demonstrationen av NATOs effektivitet i Georgien?
Det finns bara två saker som skulle på allvar hotat Ryssland. Ett Militärt angrepp eller ekonomisk isolering av deras viktigaste produkt. Energileveranserna av olja och gas. Samt att alla de ryska miljarder som placerats i utlander skull beslagtas.
Att USA, Europa och länder som Israel behöver Ryssland verkar helt ha fallit bort från Blomgrens analys. Som ett exempel av många sitter Ryssland med över 100 miljarder av den amerikanska statsskulden. Landet har en nyckel roll för väst Europas energiförsörjning och utvecklingen i mellanöstern och centralasien.
Hittils har Putin spelat sina kort väldigt väl. Och kan sägas ha spelat skjortan av Washington och de timida europeiska ledarna.
SvD » Utrikes » Utrikespolitiken helt misslyckad
I dag är det ofta president Medvedev som får ta emot kritiken, men i praktiken handlar det om nuvarande premiärminister Vladimir Putins politik. Han har stärkt ryssarnas självförtroende och Putin har en obestridlig hög status inom landets gränser. Men sett till vad som har hänt internationellt under Putins åtta år som president handlar det om en rad misslyckande och knappast en enda framgång:
• Putin har inte kunnat göra något åt den av alla ryssar fruktade Natoutvidgningen. 2004 fick Nato sju nya medlemsländer, däribland de tre tidigare sovjetstaterna Estland, Lettland och Litauen.
• Klyftan mellan Ryssland och USA har blivit än större och nått en bottennivå och inte varit sämre sedan Sovjetunionens upplösning 1991.
• Klyftan mellan Ryssland och EU har också blivit större. Allt fler europeiska länder ifrågasätter i dag fortsatt samarbete med Ryssland.
• Putins aggressiva utspel har skapat stor osäkerhet hos flera grannländer, som tidigare ansetts stå Moskva nära.
• Rysslands inträde i världshandelsorganisationen WTO – som var nära förestående för tre, fyra år sedan – har nu gått i stå och blir inte av inom överskådlig framtid.
• Ryssland har misslyckats med att bli en seriös deltagare när det gäller att lösa internationella konflikter.
Putins sätt att försöka utnyttja den georgiska bombattacken mot Sydossetiens huvudstad Tschinvali gav en militär seger men är på väg bli ett nytt diplomatiskt fiasko. Ryssland håller på att bli internationellt isolerat på ett sätt som vi inte upplevt efter 1991.
Det är inte bara en följd av de senaste händelserna i Georgien utan har byggts upp under flera år av rysk aggressiv retorik och hotfulla uttalanden. Vladimir Putins utrikespolitik har därför varit kontraproduktiv. I Ukraina har det exempelvis inte tidigare funnits något brett folkligt stöd för en Natoanslutning, men nu är det troligt att stämningarna börjar svänga.
Flera europeiska länder, som Frankrike, Tyskland och Italien, har länge sökt ett ökat samarbete med Moskva och i flera frågor velat distansera sig från USA. Men med Putins politik drivs istället dessa länder mot USA, på samma sätt som Ukraina drivs mot Nato.
En bidragande anledning till Rysslands problem är att Putin, genom att kontrollera tv och radio, stoppat en politisk debatt i viktiga frågor. Putin vill inte bli ifrågasatt och det betyder att det ryska folket i gemen inte är medvetet om vilka starka reaktioner som väckts i Väst eller vad det kan få för konsekvenser för rysk ekonomi och för landets status i det internationella samfundet.
