I Sverige kritiserar man inte riksbanken. Speciellt inte om man är politiker. Inflationsmålet är en av de få heliga budord som finns kvar i det sekulariserade Sverige. Och riksbankschefen är väl mer upphöjd än ärkebiskopen. Det handlar också om tro. Tron på högre inflation ska bekämpas med tron på riksbanken som dödar inflationsdraken.
Att det sedan inte har mycket med verkligheten att göra har mindre betydelse. I det här fallet heter inflationsdraken LO som representant för alla Sveriges löntagare. Det är ett s.k mota olle i grind drag vilket lär slå igenom på allvar lagom till när det är dags för nya avtalsförhandlingar.
Den kalla kyliga logiken är. Vi sänker ekonomin så att arbetslösheten ökar. Fler arbetslösa ger lägre tryck på företag att acceptera höjda löner. Att inflationen är importerad har liten betydelse. Det är de svenska löneökningarna riksbanken har som uppgift nr1 att hålla tillbaka.
Förövrigt var inte meningen med den självständiga riksbanken att politiken skulle tas bort från systemet? Politikerna skulle inte lägga sig i. Vad riksbanken gör hanteras bäst av ekonomiska experter. Vad det inte så det hette när beslutet togs.
Är det inte trevligt att svenska folket har inget inflytande över beslut som fattas av riksbanken. För visst litar du på att ekonomer fattar rätt beslut hela tiden?
Ingves hotar regeringen | Ledare | Aftonbladet
Drabbar medborgare
Ingves lilla chock drabbar de flesta medborgare och därmed också regeringen. Riksbanken skriver ut nästa års tillväxtsiffror till mediokra 1,2 procent. Arbetslösheten växer till 6,5. Det reducerar möjligheterna till utgiftskrävande välfärdsreformer. Att arbetslinjen pulvriseras betyder dessutom att kostnaderna för de sociala försäkringssystemen och socialbidragen kommer att växa. Ingves hårdföra strategi kolliderar helt enkelt med regeringens, för att inte tala om löntagarnas.
Riksbankschefens huvudbudskap är: krossa inflationsförväntningarna. Han och hans direktion kan inte göra något åt grundorsakerna: råvaruprisernas svindlande färd uppåt. Räntehöjningarna i EU driver parodiskt nog oljepriserna till alltmer svindlande nivåer, som följd av dollarns relativt försämrade värde.
ReallöneminskningarRiksbanken riktar förmaningar och hot främst mot landets löntagare. Som
LO:s Dan Andersson uttrycker saken: ”Riksbanken verkar vilja att löntagarna ska ta ut lägre nominella löneökningar för att få plats med de internationella prisstegringarna.” Många av de löntagare som lovats bättre privatekonomi via de så kallade jobbavdragen kommer till följd av Ingves ideologi sannolikt att få känna av reallöneminskningar. Sådant ingick inte i Anders Borgs planer.