Läser man Carl Bildts blogg kan man inte tro att det pågår ett fullskalligt krig i Afghanistan eller att som den brittiska överbefälhavaren nyligen sade ett kriget som inte kan vinnas militärt. Istället låter det som det finns lite besvärliga säkerhetsproblem.
Den afghanska omvandlingen till en liberal marknads och västorienterad demokrati är en chimär. Driven av Bush administrationen. Samma krigsherrar som tidigare styr landet. Och på landsbygden är det klanerna som regerar. Polisen är korrumperad och armen knappast en match mot talibanerna. Karazai mer känd som borgmästaren i Kabul för det inflytande han har är en amerikansk marionett som inte skulle överleva utan det skydd han får från en livaktsstyrka amerikanska UD fortfarande betalar.
Notera förövrigt hänvisningen om att Afghanistans problem kanske inte kan lösas inom ’landets gränser’. Stödjer Sverige ökade militära ’aktiviteter’ inom t ex Pakistan från NATO/USA?
Det är ganska sorgligt att svensk utrikespolitik är reducerad till att vara väskbärare för amerikanska intressen med Carl Bildt som utrikesminister. Men de svenska 800 miljonerna i militär närvaro och 200+ i bistånd kanske gör någon nytta. Sverige ska ju i alla fall skicka fler soldater och om en del får som de vill Jas till Afghanistan.
Sverige kanske behöver en ambassad men vi behöver ännu mer en egen linje inom utrikes och säkerhetspolitiken. Om britter och saudier kan förhandla om politiska avtal med talibanerna varför inte svenskar. Sverige skulle i alla fall kunna driva på så att européerna engagerar sig för en avslutning av Afghanistan kriget. Och inte som ett det nu ser ut en permanent militär ockupation av Afghanistan med NATO och amerikanska trupper.
Afghanistan borde inte förbli ett amerikansk/europeiskt protektorat. Likt vad som hände med Irak.
Landat i natten i Kabul « Alla Dessa Dagar
Läget i landet och regionen är utan tvekan besvärligt. Säkerhetssituationen i Afghanistans södra och östra delar har tydligt försämrats, och det har sitt självklara samband med den allt mer komplicerade situationen i grannlandet Pakistan.
Den bredare ansats för de internationella insatserna som vi talat om under de stora internationella mötena – i Bukarest och Paris – tidigare detta år håller långsamt på att förverkligas. Men det kommer att ta tid att vända den bekymmersamma utvecklingen, och huruvida det är möjligt med fokus bara inom Afghanistans gränser är väl mycket tveksamt.
Det är nästa års viktiga val som står i centrum för mycket. Väljarregistreringen har börjat, men det finns självklart ett frågetecken för hur den kommer att påverkas av säkerhetssituationen.
Men dessutom är det tydligt att inrikespolitiken påverkas av positioneringarna inför detta val. President Karzai har just genomfört en regeringsombildning med vissa tydligt hoppfulla inslag, medan andra nog bäst kan förklaras av behovet att skaffa stöd i olika grupperingar.
I huvudsak kommer jag att ha samtal här i den afghanska huvudstaden, och jag kommer också att ha möjlighet att inviga den nya svenska ambassaden här.
Med det engagemang – såväl med bistånd som med militära insatser – som vi har i Afghanistan är det ju något av en anakronism att vi inte tidigare haft en ambassad här.
Men nu repareras den saken, och vi får bättre möjligheter att följa det viktiga också politiska skeendet här.