Claeskrantz.com

Etikett: Säkerhetspoltik

  • Sverige – Legosoldatsleverantör till Afghanistan?

    Afghanistan 

    Har Sverige blivit en leverantör av legosoldater?  Man kan nästa undra.

    När vi skickar iväg svenska soldater och material för miljarder för att ställa till förfogande för en organisation vi inte är med i och vars politiska och militära beslut vi inte har någon formell rätt att delta i är det snubblande nära. Och det handlar inte bara om Afghanistan. Sverige deltar i insatser över hela världen.

    Skillnaden är möjligen att vi får ingen formell betalning. Men jag antar att insatserna sker med Sveriges nationella och säkerhetspolitiska intressen i förgrunden.

    Oavsett när det gäller Afghanistan kommer beslutet om fortsatt krig eller fred fattas i Washington, inte Stockholm.

    De som möjligen borde fundera över insatsen i Afghanistan är utöver moderaterna socialdemokratin.

    Är en USA ledd utrikes och säkerhetspolitik verkligen i Sveriges intresse?  Moderaternas och de övriga borgerliga partiernas svar är klart.

    Bloggat:
    Kom hem, Sten Tolgfors, Vad är det vi stöder i Afghanistan?, Tolgfors bluff, Det är därför vi skall få fler poliser

    I Afghanistan har Sverige och övriga EU-länder sina trupper under befäl av Nato. Det civila stödet är däremot en EU-fråga, det är EU som ska bygga upp afghansk polis.

    – Det militära bidraget är helt nödvändigt för säkerheten, men det är inte tillräckligt för att vinna framtiden. Då krävs en bred ansats där frågor som rättstat, demokrati och utveckling är avgörande, säger Sten Tolgfors till SvD.

    Därför är Afghanistan temat när EU:s försvarsministrar avslutar sitt informella möte i Göteborg.

    Efter lång tvekan sände Försvarsmakten i våras ned tre Stridsfordon 90 till Afghanistan och har nu begärt att få sända ner fyra till. Sten Tolgfors har nyligen besökt de 430 svenska militärerna där och sett hur materielen används.

    – Stridsfordon 90 beskrevs i debatten i vintras som om den endast skulle sättas in som förstärkning vid strider. Men poängen med Stridsfordon 90 är främst att den har en mörkerförmåga för nattpatrullering som är mycket, mycket god. Nu har vi Stridsfordon 90 på plats och det kommer att bli fler, lovar Sten Tolgfors.

    Insats i Afghanistan förstärks | Inrikes | SvD

  • Försvarsdebatten om försvaret som inte finns – var finns socialdemokraterna?

    Staffan Doppings inlägg på newsmill är intressant på så sätt att det pekar på något som de flesta svenskar inte är medvetna om. Att Sveriges försvars och säkerhetspolitik radikal lades om några år efter kalla kriget slut. Konsekvenserna av detta är att runt 1000 soldater finns redo att försvara Sverige. Varav en stor del av dessa finns i Afghanistan och Tchad. En annan konsekvens av denna omläggning är att Sverige än hårdare än tidigare är knutet till NATO och EU som garanter för vårt säkerhetspolitiska oberoende.

    Förändringarna beroende på ett historiskt felaktigt antagande. Att väpnade konflikter mellan stormakter eller militära invasioner av andra länder var något som tillhörde det förflutna.

    Sveriges sista försvarare?

    Politikerna mörkade om försvaret | Newsmill

    …stora delar av den svenska försvarsdebatten baseras på en spökbild av Försvarsmakten. Den bild som miljontals svenskar har med sig från egen värnplikt eller syskons och kompisars lumpenupplevelser lever kvar, många år efter att statsmakterna ställde om säkerhetspolitiken. Och det är här som pudelns kärna är belägen. Det var någonting som politikerna glömde…

    Kommer ni ihåg den där mysjovialiska radiotrailern på 60- och 70-talen i P3? ”Åh vilken härlig dag på sjön, det ska bli härligt…. BLÅS, STORM, PUST, kuling – PLASK! kapsejs… MEN DET VAR NÅNTING SOM VI HADE GLÖMT!! – VI GLÖMDE ATT LYSSNA PÅ SJÖRAPPORTEN!!!

    Det är samma med omläggningen av försvarspolitiken från invasions- till insatsförsvar. Den gjordes av regering och riksdag i två steg 1999 och 2004. Men de ville inte – eller glömde – att förankra förändringen hos uppdragsgivaren svenska folket. Det gick undan det där, och många svenskar har än i dag inte fattat att de folkvalda ”i god demokratisk ordning” bestämde att lägga om kursen 180 grader. Det här betalar min myndighet dyrt för i dag. Det vore bra om riksdagsledamöterna förstod att det får konsekvenser om man hoppar över dialogen med folket. Priset är ett synnerligen lågt förtroende för Försvarsmakten.

    Siffrorna står där nakna: de flesta svenskar tror inte att Försvarsmakten kan lösa sina uppgifter på ett bra sätt. Andelen medborgare som har förtroende för Försvarsmakten har i modern tid aldrig överstigit 50% – den senaste noteringen (mars 08) är 36%. Det är ingen överdrift att tala om en förtroendekris. Denna låga förtroendesiffra är inte bara en neslig siffra i marginalen; den signalerar att självaste huvudleveransen är långt under målnivån. En trovärdig försvarsmakt och en säkerhetspolitisk resurser – så lyder Försvarsmaktens främsta strategiska mål.

    Och visst har jag och andra i Försvarsmakten ett ansvar för en del som inte blivit bra. Det görs både dåliga och bra saker i vår myndighet. Men det vore klädsamt om de politiker som tog på sig att vrida försvarspolitiken 180 grader steg fram och medgav att det nog hade varit bättre med något rådslag eller liknande med svenska folket innan de klubbade strategiskiftet.

    För det är någonting helt annat att – med volym som främsta avskräckningsfaktor – försvara landet genom att ha stora militära resurser på hemmaplan och med materielen i förråd. Jämfört med att försvara fred och oberoende genom att delta i internationell krishantering tillsammans med andra, långt bort från svenskt territorium. Dessutom är ju antalet värnpliktiga runt en tiondel av vad det var när jag själv gjorde värnplikten – och då blir det ännu färre som får direktkontakt med det militära försvaret.

    Och konsekvenserna av det här dröjer kvar länge. Ännu 2008 är en stor del av svenska folket inte med på det säkerhetspolitiska tåg som rullade från stationen 1999. För knappt tre år sedan åkte ÖB runt till samtliga förband för att förklara den nya försvarspolitiska inriktningen (den som gällde då, kanske jag ska tillägga). Nu väntar jag på att det politiska Sverige gör något motsvarande för resten av befolkningen.