Oavsett vad man tycker om EU, NATO och USA:s agerande i Libyen tror jag det nu definitivt kan talas om ’mission creep’ och att Storbrittanien, Frankrike och USA gått långt utanför det FN-mandat som talade om att upprätthålla en flygförbuds zon för att skydda civilbefolkningen från vad jag antar var båda sidors krigföring?
Att NATO nu stödjer rebell styrkor med flyganfall medan de angriper gadaffi trogna städer och styrkor i sin tur talar för en viss dubbelmoral. Och dålig samordning med rebellstyrkorna när NATO plan skjuter sönder de pansarfordon de åker i under antagandet att rebellerna ska ju inte ha någon pansar,
När som nu Guardian rapporterar nedan EU drar upp planer på att skicka sin insatsstyrka som militärt skydd för befolkningen i rebell staden Misrata och hela Libyen håller på att falla samman i två delar och permanent inbördeskrig är det för att rädda ansiktet på främst Frankrike och Storbritannien. Tyskland har hela tiden i stort vägrat att delta i ’operation regimutbyte’ i Libyen. Inklusive en vägran att rösta för FN resolutionen som gav mandat för hela Libyen operationen.
Jag kan förstå att NATO är ivriga att bli av med ansvaret för ett krig som inte har något klart slut så länge Gadaffi vägrar förstå att han ska ge upp när ledande väst-stater kräver hans avgång. Men man kanske inte blir en av mellanösters längst överlevande diktatorer om man är korkad eller för den delen genom att vara en svag person. Gadaffi’s regim tillbringade också större delen av 70 och 80 talen med att understödja gerilla rörelser liksom terrorist organisationer runt om i världen. Möjligen kan hans militär och ledande regim folk lärt sig något om detta liksom från USAs Irak invasion.
EU-trupper på marken i en rebellstad innebär i längden förstås att inbördeskriget permanentas ännu mer med EU soldater och de understöd de kommer att ha bakom som de som får ta stöten. Utan någon klart slut i sikte precis som i Afghanistan så länge målet finns kvar om en militär seger över en motståndare som inte vill ge sig.
The EU has drawn up a ”concept of operations” for the deployment ofmilitary forces in Libya, but needs UN approval for what would be the riskiest and most controversial mission undertaken by Brussels.
The armed forces, numbering no more than 1,000, would be deployed to secure the delivery of aid supplies, would not be engaged in a combat role but would be authorised to fight if they or their humanitarian wards were threatened. ”It would be to secure sea and land corridors inside the country,” said an EU official.
The decision to prepare the mission, dubbed Eufor Libya, was taken by the 27 governments at the beginning of April. In recent days, diplomats from the member states have signed a 61-page document on the concept of operations, which rehearses various scenarios for the mission in and around Libya, such as securing port areas, aid delivery corridors, loading and unloading ships, providing naval escorts, and discussing the military assets that would be required.
The planning has taken place inside the office of Catherine Ashton, the EU’s foreign and security policy chief. Officials are working on an ”A-plan”, the operational instructions that would specify the size of the force, its equipment and makeup, and the rules of engagement.
Diplomats and officials said this would not be finalised unless a request for an EU military mission came from the UN body the Office for the Co-ordination of Humanitarian Affairs (Ocha).
Valerie Amos, the head of Ocha, has privately told EU leaders she is reluctant to make the request and wants to explore all civilian options for the aid operation before seeking military help.
Libya conflict: EU awaits UN approval for deployment of ground troops | World news | guardian.co.uk
